Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

måndag 31 oktober 2011

Halloweenmage...och näsa

Fy Fagerlund, vad magen känns stor idag! Mini måste ligga på något otympligt sätt eller så för jag känner mig klumpig och jag stånkar om jag böjer mig ner för att ta upp något från golvet t.ex.. Stor som en Halloweenpumpa känns det som.
Och jag kan inte äta lika mycket till middag längre. Det går bara inte. Så det blir små portioner och så får jag ta något mer sen om jag blir hungrig. Ingen idé att tvinga i sig mat för att må dåligt sen liksom. Lunchportionerna är också lite mindre än förr annars orkar jag inte sitta upprätt för magen spränger...

Det blir också tapetsering imorgon istället för till helgen. Jag glömde visst att jag ska på bloggträff i Göteborg, hihihi! Det blir kul! Tapetseringen också för den delen.

Och på onsdag är jag äntligen ledig för första gången. För första gången i mitt arbetsliv ska jag jobba deltid. Såååå skönt! Men det tjatar jag ju om en hel del här, hahahaa! Om nu någon skulle ha missat det...
Förresten tror jag att det blir bra att vara lite ledig. Jag sov uruselt inatt igen och idag har jag blött näsblod tre gånger. Torra slemhinnor och lite sömn är ingen bra kombo helt enkelt. Så på onsdag ska jag äntligen läsa lite bok och slappa. Senare på eftermiddagen/kvällen ska jag fira bästaste bästisen. Mer kan jag inte skriva om hon läser här innan dess, för det ska till att bli en överraskning för henne nämligen. Det ser jag också fram emot!

Ikväll har vi inget godis hemma så vi har inte öppnat dörren när det ringer på små utklädda barn. Varken Fina M eller jag vill titta dem i ögonen och säga att vi inte har godis hemma.
Är jag ond? Vi räknar med att få hela tomten utsmyckad med toapapper.... Eller nåt. Eller kan man ge Ländiabollar (typ Mums-Mums) till barnen att kladda ner sig med? Då blir vi nog strypta av föräldrarna...

Ja, ja, ikväll är det dags för "Barn till varje pris?" igen i alla fall. Najs.

KRAM

söndag 30 oktober 2011

Boande på olika vis

Vilken lång dag! Vaknade tidigt efter en halvdålig natt avseende sömn.
Vi började med en resa till tippen för att slänga renoveringsskräp och sen bar det av med en långfärd till svärmor. Promenad och lunch. Och så blev hon överraskande glad båda gångerna vi berättade att vi ska bli föräldrar, hihi! Alltid något som är bra med alzheimers, glädje blir lycka varje gång. Och det är så kul att se henne så otroligt glad som hon blir.
Efter besöket bar det av till hennes lägenhet och städa, slänga och påbörja packandet inför hennes nästa boende. Vi hann inte ens med en microdel av allt som behöver göras men vi har i alla fall börjat. Ett slags boande men på ett annat sätt än för Mini.
Klockan tickade på och till slut gav vi upp och begav oss hemåt.
I bilen kikade jag lite på Blocket och hittade en Brio-säng (vi verkar ha snöat in på Brio, först vagnen och nu sängen!). Pris 450 kronor och den var i toppskick. Swisch ut mitt i tjotahejti och köpa den. Nu, äntligen, är vi hemma.
Båda är rödögda av trötthet efter allt bilåkande utan paus. Men vi har i alla fall boat till vansinne, både för svärmor och Mini.

Nu siktar jag in mig mot sängen...

Kram

lördag 29 oktober 2011

Big Fish

Såg just att min absoluta favoritfilm på SVT2 - "Big Fish" av Tim Burton, visas ikväll. Jippiii! En vacker "saga" om livet.
Vilken tur att jag har kladdkaka och vispgrädde redo. Lite ska jag nog få plats med.

Tillägg: Önsketänkande! Filmen börjar kl 21:30. Då har jag förmodligen somnat...

Kram

Mätt och trött

Konstigt. Idag har jag mått lite illa igen. Och så höll jag på att somna hos frisörskan som för övrigt kommenterade mitt "jag är gravid" med ett "jaha?" och så byte hon ämne.
Se där, se där. En som tyckte att det var jobbigt att prata om sånt. Jag misstänkte det för hon har inga barn heller, så antingen har hon valt bort det eller så är hon ofrivilligt barnlös. Oavsett så är hon alltså inte så glad i att prata om graviditeter. Så vi gjorde inte det heller. Vi pratade om resor och annat skoj istället.

Magen har känts svullen idag och det har dragit och ömmat på höger sida. Jag tror det är gårdagens middag som håller på att trängas med Mini. Jag lyckades nämligen med konststycket att äta en hel pizza efter att illamåendet försvunnit och precis innan jag somnade för kvällen. Sen höll jag på att spricka för en hel pizza får faktiskt inte normalt plats i min mage. Så det är nog trångt fortfarande där inne, hehehe. Och middagen idag blev väääldigt måttlig. Pytteliten.
Jag har också haft lite ont i ländryggen idag. Hoppas nu att det inte utvecklar sig till att göra mer ont de veckor som är kvar. Det vill jag gärna undvika.

Fina M målar och målar. Sen är det äntligen bara tapeterna kvar. Nästa helg. Då minsann! Sakta men säkert.

Kramas där ute

Åldersgnäll igen

Det här är ett lååångt, gnälligt och tjatigt inlägg om ålder och IVF. Så skippa det om du inte orkar med en massa hypotetiska resonemang, irriterande gnäll och åldersirritation en vacker höstdag som denna. Jag skriver bara för att få ur mig just nu nämligen.

Hittade en intressant text hos Socialstyrelsen, angående ålder:

"Utöver den grundläggande medicinska bedömningen finns i lagen således krav på en särskild prövning av par som ska ta emot donerade ägg eller donerade spermier. Den medicinska prövning som ska göras inom ramen för den särskilda prövningen bör innehålla en bedömning av parets möjlighet och förmåga att fungera som föräldrar under barnets hela uppväxt. Beträffande hänsyn till ålder i den särskilda prövningen bör maken, registrerade partnern eller sambon när assisterad befruktning genomförs, inte vara äldre än att han eller hon bedöms fullt ut kunna ta sitt föräldraansvar under ett barns hela uppväxt.
Det bör noteras att rekommendationerna om hälsotillstånd och ålder i 4 kap. SOSFS 2002:13 således inte gäller par som använder sig av egna ägg och egna spermier."

"Ta sitt föräldraansvar" har ju faktiskt inte enbart med ålder att göra. I 18 år ska man kunna ta hand om det barn man trängtat efter i flera år. Det klarar man om man är t.ex. 50 år (för ingen tror väl att de ska dö när de är 68 år?). Eller t.o.m. 60 år. Män får i Stockholm vara 55 år när behandling påbörjas så de kan tydligen ta sitt föräldraansvar ganska länge enligt ålderskriteriet...
Ingen kan veta i förhand vad som kommer att hända. Min mamma dog ju t.ex. när hon var 50. Min bror hann precis fylla 18 år innan hon dog. Så hon hann rent tekniskt "ta sitt föräldraansvar" om man nu ska hårdra det hela.
Lite frågeställningar man måste ställa sig: Vem ska avgöra sånt där egentligen? Läkare? Psykolog? Och vad, lite mer exakt, innebär "ta sitt föräldraansvar" med avseende enbart på ålder? Förmåga att ge kärlek, uppfostran och försörjning? Inte trilla av pinn? Ingen kan sia om framtiden och döden är ju oberäknelig, men alltså innebär det att någon (läkaren) helt enkelt får förlita sig på att framtiden för den som sitter framför honom och blir bedömd, också får en helt "normal" framtid och åldras "normalt" och är "normal". Och inte får cancer, blir överkörd av en buss, drunknar i en atlantisk ström på semestern utan helt enkelt lever ett "normalt" liv där man inte dör förrän man är 89 år. Typ?

89-18=71 år.

Rent medicinskt så är det nog inte så speciellt hälsosamt att bli gravid vid 71 års ålder. Riskerna är alldeles för höga. Efter allt jag varit med om så kan jag bara gissa mig till vilka hormondoser man får ta då och vad kroppen kan klara av i den åldern. Nej, det är nog ingen lämplig ålder att bli gravid i. Jag skulle inte vilja det själv i alla fall.
Men vad jag däremot tycker är att det här med åldern är så överreklamerat i Sverige.
Om man ska genomgå (ok, mottagaren alltså) en donation så ska man genomgå en medicinsk bedömning att man klarar av att vara gravid och att vara förälder. Ok, fine.
Jag tror inte att någon läkare skulle vägra en behandling i tron att personen eller personerna framför dem inte skulle vara bra föräldrar. Rent medicinskt så tror jag dock att det kan avvika kanske beroende på någon sjukdom. Jag har ingen aning. Men rent fysiskt så borde en i övrigt fullt frisk kvinna kunna bära ett barn upp till hon är i alla fall ca 50-52 år. Det tror jag fullt och fast på (men jag är ju som sagt ingen lekman...).
Så varför, varför i alla gubbars namn sätter landstingen åldersgränser hit och dit utan någon som helst laglig grund? Det finns ingen som helst rim och reson i det. Ingen alls. Och det står ju tydligt i texten ovan från Socialstyrelsen att för de som gör IVF med sina egna ägg och spermier, så finns det ingen rekommendation om ålder!
Nu ska jag inte göra det här, men leka med tanken kan man ju alltid: Vad skulle hända om jag gick till EU-domstol med ett fall där jag, som är 42 år, nekas äggdonation på grund av min ålder och på grund av att landstinget i Stockholm har satt en gräns på 39 år (man får inte ha fyllt 40 år när behandlingen påbörjas)? Och vad skulle hända om någon som vill göra "vanlig" IVF gjorde det? Någon som faktiskt har låga värden men en rimlig chans med egna ägg och spermier men som råkar vara 40 år? Det skulle vara väldigt intressant...
Själv har jag ju t.ex. fått höra att med mina värden så kan det VISST gå att blir gravid med egna ägg, förmodligen kan det dock dra ut på tiden i att jag behöver flera försök. Precis som när man försöker på den mer konventionella metoden: "hoppa i säng".

Så hur hade det sett ut om KS hade släppt in mig och gjort ett försök ganska omgående den där dagen när jag var 38 år? Då hade kanske inte ÄD behövts? Då kanske inte fyra år av lidande, desperation och konstanta hormonbehandlingar funnits? Då kanske sorgen hade varit stor men vi hade ändå fått göra våra försök som vi har laglig rätt till? Vi hade sluppit att slåss och känna oss tillintetgjorda av staten? Om KS hade handlat efter lagen. Om jag hade stått på mig. Om KS hade haft vett nog att inse vad de gjorde med mig den där dagen när de sa nej.

MEN...Jag ångrar ingenting alls. Egentligen borde jag tacka KS och Stockholms landsting. Utan deras okunskap, ovilja och negativa attityd så hade jag aldrig varit den jag är idag.
Jag är så jävla glad och tacksam över att allt jag gått igenom. Faktiskt.
Utan allt det här så hade jag inte fått nya fantastiska vänner, Fina M och jag har lärt känna varandra på ett helt annat plan, jag hade aldrig fått lära mig så mycket om hur kroppen fungerar, jag har aldrig varit så påläst i ett ämne som nu, jag har aldrig utvecklats så mycket som person (till det bättre), jag har fått en ny livssyn och nya idéer, jag har aldrig upplevt samma lycka som den dagen vi fick det saknade pluset och jag vet att lyckan kommer att bli ännu större.

OCH...Jag har inget att tacka svensk sjukvård för. Inget alls ännu. Jo, förresten, jag kan tacka min landstingsanslutna, privata gynekolog, så klart. Jag kan absolut tacka de läkare och sjukvårdspersonal som stöttat mig och kommenterat här på bloggen, men jag kan inte tacka KS och inte Stockholms landsting via min "husläkare" (Bitte...må du förlora ditt jobb) rent politiskt-ekonomiskt. Jag har jobbat, slitit och betalat skatt i nästan hela mitt liv och ingen landstingshjälp förutom från min gynekolog har jag fått. Jag har t.o.m. fått leta rätt på och ansöka om ersättning för utlandsbehandling själv. Och skriva ett långt brev och försvara mitt val och min behandling inför Försäkringskassan.

Allt på grund av min ålder.
Det är ta mig tusan förkastligt.
Ville bara säga det. Nu ska jag åka och klippa mig. Tror det blir en blå-grå-papiljott-lockig frisyr. Med tanke på min ålder, alltså.

KRAM

Boande och bilder

Jahapp! Så var man vaken och pigg igen då. Började dagen med att ta lite bilder på magen... Kompletterade med tre bilder där jag har kläder på mig. Ok, det är bara t-shirt och mjukisbyxor så det är inte "dagens outfit", men ändå. Kika under "Gravidbilder" här ovan så ser ni.
Det tråkigaste är att min rumpa ser ut att ha fallit ner och blivit platt. Det får jag nog ta tag i i vår. Många barnvagnspromenader blir det...

I morse lutade sig Fina M sig fram, lade handen på min mage och pratade med Mini med ansiktet nära min mage.
-"Hallå? Mini, sparka pappa nu då."
Jag spände upp magen så att den, med hans hand, snabbt slog till honom på näsan. Hahahaa! Fina M såg snopen ut för en hundradels sekund! Åååh, så roligt man kan ha det så där på morgonkvisten! Hihihii!

Tapetserandet har flyttats på igen. Det är mitt "fel".
Fina M kom hem igår och började grundmåla två väggar och taket för vi att vi måste måla om dem innan tapeterna ska upp. Det ska naturligtvis torka också och Fina M hade tänkt att vänta till grundfärgen torkade och sedan sätta igång och måla. In his dreams!
Så här är det, han vill gärna att det där ska bli klart så fort som möjligt. Det vill jag också, men inte på de premisserna att jag ligger illamåendes i soffan och han går direkt från jobbet till fixande en hel fredag kväll och natt, för att på lördagen köra på igen hela dagen och sedan åka till svärmor på söndagen. Fina M har en tendens att köra på i 200 när något ska göras. Ingen orkar hänga med då, inte ens han själv... Så när ska vi umgås liksom?!
Nej, jag fick helt sonika stoppa honom igår och förklara att jag behöver honom. Att umgås med och bara vara också. Det spelar faktiskt ingen som helst roll om vi tapetserar idag eller nästa lördag. Visst, det är stökigt hemma och ordningen blir inte återställd lika fort, men man får faktiskt inte glömma bort att umgås och kramas också. Det är jätteviktigt för mig och just nu känns det tokviktigt.
Nu har vi kämpat så mycket för att få till en graviditet och då ska vi faktiskt vara här och nu i den också. Den här tiden kommer aldrig mer tillbaka. Vårt första barn, vår första graviditet. Viktiga saker i livet.
Man ska boa med måtta och sans. Det är min devis. Då hinner man kramas också.

KRAM till alla som vill och behöver

Nattankar

Illamåendet gick över men inte tröttheten. Trots det ligger jag nu klarvaken. Klockan är 2 och jag har druckit vatten, kissat (fasligt vad toapapperskontot har ökat, förresten) och använt nässpray. Täppt i näsan och flåsar med öppen mun här i sängen. Jag tycker att det har blivit tyngre att andas nu för tiden.
Tänker en del på förlossningen. Undrar hur allt går? Det går ju liksom inte att förbereda sig fullt ut eftersom man aldrig vet hur det blir. Eller när. Det är lite spännande samtidigt som jag är nervös för det onda... Men det ska jag väl klara och det finns så mycket hjälp idag så det borde gå bra.
Ser fram emot den där förlossningskursen vi ska på i november/december.

Men just nu: Åååh, vad skönt det är att slippa må illa!
Nu ska jag bara försöka somna igen också...

Kram

fredag 28 oktober 2011

Urrk...

Fifan, jag är sjukt trött och mår så djävulusiskt illa. Mår pyton.

Kram

Nattuggla

Helkonstigt, igår var jag vaken nästan till klockan 22. Märkligt att inte vara trött helt plötsligt.
Och inatt vaknade jag av att Mini sparkade mig i sidan. Jag låg lite för mycket på mage i sömnen och det gillade hon visst inte. Bara att snällt lägga sig på rygg och somna om. Bra med en bestämd tjej som säger ifrån.

Imorgon blir det tapetserande. Tjohooo!

Kram

torsdag 27 oktober 2011

Starstruck

Förresten, jag har ju glömt att berätta att jag blev starstruck för första gången i mitt liv i tisdags!
Alltså, så där att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Klart att jag har sett kändisar förut och jag brukar inte tappa fattningen. De är ju liksom också människor.
Men i tisdags var det bara jag och han... Vi. Ensamma på en tvärgata i Stockholm. Jag slutade nästan att röra på benen. För jag tycker att han är så otroligt duktig och har en skön inställning till det mesta.
Fatta, jag passerade Ernst Billgren. Det vara bara vi på heeela gatan! Och han är snyggare i verkligheten än på bild...

Fan, jag skulle ha hånglat upp honom mot husväggen.


Kram

Present!

Himlars vad mätt jag är fortfarande! Fick landa på soffan när jag kom hem. Pust, stånk, stön. Luuuft.
Läste lite reklamtidningar som kommit och så ett nummer av Mama. Märkligt. En makulerad räkning följde med tidningen också. Räkningen betalas tydligen av någon annan. Hmm...


"Fina M!", tänkte jag. Men, nej, det var inte han sa han.
Ringde bästisen. Nej, det var inte hon heller.
Ringde Lillebror. Jo, det var han. En liten födelsedagspresent. Vilken fin tanke! Jag ska spara tidningen och läsa den på onsdag, min första lediga dag.

Och så har jag äntligen fotat kläderna från PoP som Fina M kom hem med här om dagen. Bra smak han har min fina make, hihihi!



Det roligaste är faktiskt att kläderna är gjorda i samma land som Mini, hahahaaa!


Lilla finaste Mini! Spana in de där små, små strumporna. Hur sött som helst! Det är något med små babystrumpor som får varenda moderscell i mig att utbrista "ååååååååå!" när jag ser dem. Pussa på bebisfötter är så fantastiskt liksom, så strumporna påminner väl om hur sött allt det där småttiga är. En alldeles småttig liten bebis! Fasiken, vad jag längtar efter Mini nu.
Men jag ska stånka runt lite till här hemma istället för att drömma. Middag är det inte tal om än på ett tag. Får inte ner en klunk vatten ens och så mår jag lite illa...
Fina M målar tak i Minis rum och jag är en valross som inte är till någon hjälp alls just nu. Det får bli TV-stirrande en stund tror jag allt.

Kram

Gravidaction

Skruvade mig ut ur bilen på lunchen och jäklar vad det högg till ner mot högra ljumsken. Som ett sendrag som inte ville släppa. Fick ställa mig och vila några sekunder. När jag skulle börja gå drog det till på den vänstra sidan istället. Oskönt vill jag lova.
Det kändes som om livmodern är upphängd i trådar till höger och vänster och upptill och nertill. Så drar man i en tråd nertill så spänner det i den motsvarande på andra sidan. Och släpper man sen så drar det till när livmodern gungar tillbaka. Typ.
Sen åt jag en jätteportion köttbullar med potatismos med gräddsås och rårörda lingon. Så där hemgjorda och goda. Mums! Allt slank ner men nu ligger jag här på golvet och vilar för magen klarade inte riktigt av den där portionen... Lungorna får inte plats heller riktigt så jag flåsar och andas ytligt här på golvet. Hoppas att ingen kommer in! För även om jag har datorn med mig och jobbar här på golvet så tror jag att det ser lite konstigt ut, hihihi!

Gravidaction på jobbet med andra ord.

Kram

onsdag 26 oktober 2011

Det är storleken som avgör...

Lunch med bästisen.

-"Förlåt om jag tjatar, men får jag se magen nu då?"
-"Absolut! Visst har den blivit stor? Nu syns den ju verkligen."
Stirr.
Stirr.
-"Jag säger ingenting..."
-"Vaddå?? Säg nu då! Den syns väl!? Du är ju min kompis. Var ärlig nu."
-"Ska jag vara ärlig så ser det bara ut som att du har lagt på dig och fått en fet mage. Det där är faktiskt inte en så stor mage även om du vill tro det..."
-"Fan, jag som sa att den var stor igår när jag träffade ÄD-mammorna. De måste tro att jag är störd."
-"Hahahahaaaa! Jaaa!"

Så här går jag runt och tycker att jag har en ganska stor mage. Det har jag väl i och för sig om jag jämför med tidigare, men jag trodde nog att den började bli, typ, stooor.
Jag bryr mig inte så som jag gjorde tidigare men min kroppsuppfattning verkar vara lite skruvad, hihi. Det blir en magbild på lördag så får alla avgöra själva

Knasmage.

Kram

30

Vecka 30 rullas det in i nu. Jag kan knappt förstå det. 30. Det är ju megasuperduperlänge som jag varit gravid! Tänk, jag minns när jag och Fina M stod på badrumsgolvet och kramades, grät och pussades. Och tittade på det där testet om och om igen. Det känns som i förrgår.
Nu är det bara 10 veckor kvar. Inkentinken!
För att tiden ska gå fortare så försöker jag ha en del aktiviteter inbokade. Julmys hos vänner, julkonsert, julmarknad på Skansen med bästisens familj, kompisbesök från Skåne, kalas, julfest med jobbet, vår sista ensamma mysresa (berättar mer sen) och så, sist men inte minst, bloggträffen i Göteborg nästa helg. Det blir kul! Tyvärr hinner jag inte vara med på dagen men middagen blir skoj.
Och nu på lördag ska vi tapetsera Minis rum. Äntligen! Och så ska jag klippa mig. Vet inte när jag gjorde det sist... Måste ju se ok ut ibland också, hahahaaa! Just nu är jag en vandrande hippie med kulmage.

Kramas

tisdag 25 oktober 2011

Fem numer avslutade meningar

Oj, nu får jag nog ta mig i kragen och svara på de fem frågor jag blivit tilldelad av både Miss S och jagvilljagkan... Here we go:

1. När ingen ser eller hör mig… så sjunger jag som många andra. Men jag sjunger galet falskt och brukar hålla mig till sången enkom när jag sitter i bilen. Ensam.

2. Jag går aldrig hemifrån utan min… telefon och att säga "gå försiktigt" till Fina M. Det gör jag för att jag alltid åker bil och han går till bussen och säger "kör försiktigt" till mig.

3. Min blogg heter som den gör för att… jag gillar namnet Wilda och för att Mathilda är ett gammalt släktnamn på min mammas sida. Och ihop så rimmar de namnen så bra. Det ligger bra i munnen helt enkelt. Kanske är det för att jag är lite "vild", d.v.s. gillar när det händer saker, också...

4. Om jag vågade skulle jag… hoppa fallskärm. Men så blir det aldrig för jag är galet höjdrädd och skulle bara gråta och förmodligen svimma i fallet. Så när det kommer till höjder är jag inte alls vild....

5. Om tio år kommer jag… att ha fått två barn och förmodligen står jag därför och packar flyttlådor eftersom vi inte får plats i vårt lilla pluttehus då utan måste flytta till något större hus. Och så jobbar jag med något eget på heltid.

Eftersom jag normalt sett är apkass på att skicka sånt här vidare så ska jag nu göra ett försök. Slänger ut ovanstående fem punkter att svara på till (men egentligen skickar jag till ALLA som har blogg, hahaha!):

Charlotte
Allting går!!...eller?!
Mallan

Elin
Cissa

KRAM!

ÄD-mammor

Iiiih! Jag är så exalterad! Fortfarande. För på lunchen så fick jag äran att hänga med ett gäng ÄD-mammor och deras fantastiskt fina ungar. Det var så otroligt uppfriskande, kul och intressant att jag har massor av överskottsenergi fortfarande, hahahaa!
Och jag var den enda som inte hade barn men fick sitta och hålla i flera av de där små söta kidsen. Det märks att jag inte har egna barn, hehe. Lite tafatt så där men, ååååh, hur goa är de inte?!?! Fick jag så skulle jag ta med mig alla hem, men nu får jag nog tåla mig lite och snällt vänta på Mini istället.
Själv tycker jag att det borde räcka med 30 veckor i magen. Varför kan de inte vara helt färdiga då istället? Jag blir rastlös av att vänta.... Och efter träffen så vill jag mer än någonsin ha Mini här hos mig. Typ, NU.
Äntligen fick jag också träffa en del som också kommenterat här på bloggen någon gång. Paltkoma t.ex. har jag ju själv följt en del och hon dök upp. Kul överraskning! Och så fick jag mer kläder av Trollmor. Tack, om du läser här! Och tack till alla som var där, för att er närvaro gjorde min lunch så kul!

Och (nu trillar jag nästan på orden för jag vill säga så mycket!) så var det så intressant att höra hur tankegångarna går hos alla. När berättar man för barnet? Är barnen lika sina mammor (vilket många är!)? Vad säger omgivningen? Berättar man för alla eller ingen? Eller bara några, vilka?
Självklart gör alla som de vill och alla tänker olika och olika mycket på olika frågor, men det var så intressant och jag fick i alla fall en del nyttigt att tänka på. Det är kul med olika infallsvinklar på saker och ting. Berikande.
Vilka tjejer jag fick träffa. Helt otroligt vad alla varit med om, vilka kloka tankar som finns, hur starka och coola alla verkar vara. Jag är i alla fall imponerad och är apglad över att jag får träffa andra som gått igenom det jag har gått igenom (liknande i alla fall). Häftigt!

Nu vill jag också vara föräldraledig och sitta och dricka latte och prata om allt mellan himmel och jord och krama på Mini. Nu! Nu! Nu! Fasiken, vad kul det ska bli!

Som ni märker så är jag lite uppspelt av den där lunchen. Men det var så kul med alla goa bebisar, alla trevliga mammor och alla intressanta tankar. Undrar hur många ÄD-mammor (även blivande) det finns där ute? Vi måste vara många fler än vad vi själva tror. Tror jag.
Och vi är så attans bra. Så det så.

Kramar till alla ÄD-mammor!

Världen

Såg på "Barn till varje pris?" igår och gladdes å homokillarnas (varför glömmer jag deras namn hela tiden? Irriterande...) förväntan och glädje. Deras surrogatmamma verkar ha en så skön inställning. Man kan inte heller påstå att hon är en liten förtryckt tjej direkt. Det är snarare hennes man som verkar tycka att det är lite jobbigt. Rent känslomässigt alltså.

Och så Elida. Jag kommer ihåg inläggen på hennes blogg i samband med Dutts död. Så sorgligt, så ledsamt. Starkt av Elida att dela med sig!

Jag blir påmind om hur lyckligt lottad jag är i den branschen. Vi lyckades på sjunde försöket. Utöver den mer vanliga vägen förstås. Idag är jag glad att vi lämnade IVF:erna och gick över till ÄD. Vi blev "tvingade" av tiden. Annars skulle jag bli för gammal.
Inget roligt beslut då men idag känns det så klart helt rätt.
Och just idag ska jag få äran att träffa en drös med ÄD-bebisar, små mirakel, och deras mammor! Tänk vad jag får vara med om. Helt fantastiskt! Det hade aldrig hänt om det inte blev som det blev. Så nu i efterhand känns det jäkligt bra faktiskt. Men mycket hänger så klart på att vi lyckades till slut. Än så länge, peppar, peppar. Jag tar inget för givet ännu.

Kläderna som Fina M köpte igår var så klart urfina. Bilder ikväll.
Och imorgon går vi in i vecka 30. Wow!

Kram

måndag 24 oktober 2011

Vardagskärlek

Ringde Fina M för att stämma av en sak.
-"Hej, vad gör du?"
-"Jag har just varit på Polarn o Pyret. Vi är plusmedlemmar där nu."
-"Jahaa.. Köpte du något då?"
-"Ja!"
Jag får se när vi kommit hem ikväll.

Och mitt hjärta blev påmint om varför Fina M är just Fina M. Han är så fantastiskt fin och jag älskar verkligen den mannen.

Kram

Ditten och datten

Måndag. Jag har knappt sovit något inatt så veckan kunde börja bättre.
I helgen har vi i alla fall fått bort den gamla tapeten. Under den var ett jättebra arbete gjort så vi behöver bara spackla på några få ställen. Lyx! Det blir mitt jobb ikväll.

Vi hade också tre olika besök som avlöste varandra i lördags så jag frossade i äppelkaka som jag bakade i fredags. Fika tre gånger på raken liksom. Mums! Om Mini gillar äppelkaka när hon blir äldre så vet vi varför...
Ett av besöken var goa lillebror med sambo. Äntligen törs jag skriva om dem lite mer också eftersom de inte har "outat" sig så mycket tidigare. De ska också ha barn!! Fem veckor efter oss. Mini får sin första kusin. Och morfar får en hektisk period varje vinter med julklappar och födelsedagspresenter, hehehee! Äsch, han är så klart strålande glad och vi med.

Vad mer? Tja, vi åkte till IKEA igår också. Kikade på allt möjligt som ska införskaffas. Bord till kontoret, gästsäng, Minisäng, Miniförvaring och lite annat. Och vi överlevde (IKEA är varken mitt eller Fina M:s favvoställe...).

Generellt sätt så mår jag strålande men ändå så är det något som går och gnager i mig. Det är inget som har med Mini att göra utan snarare mig själv. Jag har noterat att jag vill byta jobb ännu mer nu än tidigare. Får se hur det blir med det efter föräldraledigheten, men det får bli målet i alla fall. Jag gillar det jag gör men det är dags för en ny arbetsgivare. Eller så blir det eget på heltid. Något blir det i alla fall. Något spännande att se fram emot också! Ja, förutom Mini så klart.

Jag vill också tacka för fina tips på nödvändigheter jag fått via mail! Jag svarar men har inte riktigt tagit mig den tiden ännu. Bara så ni vet!
Apropå mail så får jag mail från blogger när en ny kommentar läggs upp (så att jag inte missar något. Så nu vet ni att jag läser allt även om jag missar att kommentera ibland.). När jag sen går till kommentarerna så finns de inte där. Mäkta irriterande. Strulblogger som vanligt. Morr, morr. Någon annan som har samma problem?

Snart är vi i vecka 30... Helt galet vad fort det går.

Kram

lördag 22 oktober 2011

Minitankar

Jag gillar verkligen tysta morgnar. När allt är så där lugnt och bara jättetyst. Så var det imorse.
Jag fick åka till bageriet och köpa färska frallor eftersom vårt ICA-bröd var slut. Tyst och lugnt. Utom på bageriet då hela kommunen verkade vilja ha nybakat bröd. Men kön gick fort och väl hemma har jag druckit kaffe och ätit surdegsfrallor med ost och tomat på. Mums.
Mini har sprattlat till då och då så det känns som en mysstund med henne framför tv:n på något sätt. Men mest av allt längtar jag tills det blir så på "riktigt". När Mini är utanför min mage, så att jag får se henne.

Förresten, jag köpte kläder på Lilla Mirakel när de hade rea (tips från Elin, tack!). De är så fina att jag börjar gråta (ok, klump i halsen i alla fall) när jag tittar på dem. Eller så är det för att jag aldrig köpt babykläder förut. Allt blev så verkligt när jag höll i en vinteroverall i bebisstorlek. Helt plötsligt kunde jag liksom "se" Mini ligga i den. Gulp.
Det är svårt allt det där med kläder tycker jag. Hur många bodies behövs i början? Hur mycket blöjor kommer att gå åt? Vad ska vara i BB-väskan? Ruht frågade sig samma sak och fick en del bra svar tycker jag. Tänk vad bra det kan vara med bloggar och Internet. Jag lär mig så mycket och får så bra tips! Det är faktiskt bara kul allting just nu. Förutom svärmorshistorien då, men förutom det. Fast nu mår hon bättre så även det är ju kul nu. Hon har t.ex. glatt och förvånat gratulerat oss för sjuhundrafemtioelfte gången till att vi ska bli föräldrar. Och erbjudit sig att vara barnvakt, hihihi. Gulligt, men lite omöjligt under omständigheterna.

Tror att jag ska börja skriva en lista på saker vi behöver. Det är en hel del känns det som. Och efter rumsfixandet idag ska jag surfa på mer kläder. Vill ha färgglatt! Och så vill jag hitta fina omlottbodies.

Helgkramar

fredag 21 oktober 2011

Toapapper

Äntligen, äntligen lite helgledigt. Men det beror väl på hur man ser det.
Hela helgen ska vi skyffla runt möbler, åka till tippen, tejpa, riva, spackla, slipa och tapetsera. Och så kommer en kompis på besök. Hoppas att hon får plats bland allt. Annars får vi sitta ute, hehehe.
Så ikväll ska jag ladda genom att äta gott och slappa. Och somna tidigt (som vanligt, hihi).
Och magen har verkligen vuxit nu så sömnen behövs väl gissar jag.

Förresten, jag har inte vågat köpa toapapper med mönster på ännu och jag tittar fortfarande alltid ner i toan och på toapappret för att se att allt ser ut som det ska...

Krama någon

Medsyster

Igår kväll läste jag ett beklämmande inlägg på en blogg. Det är FC som berättar att hon som singel med barnlängtan bemöts av ganska nervärderande åsikter.
I en del personers ögon är inte hennes barnlängtan lika mycket värd p.g.a. hennes civilstånd. Politiskt så är det ju tyvärr ett faktum att singeltjejer inte får insemineras i Sverige idag. Det är så jäkla dumt tycker jag.
Men det är inte det som är bekymret i inlägget. Bekymret är att det är andra ofrivilligt barnlösa som inte ser FC:s barnlängtan som lika berättigad som för de som är par.
Jag förstår inte det resonemanget.
Varför skulle FC ha mindre "rätt" i att vara ofrivilligt barnlös? Varför skulle singeltjejers (eller singelkillars) barnlängtan vara mindre värd än någon annans? Det låter vansinnigt.
Själv har jag ju t.ex. skrivit i tidigare inlägg att jag vill se ett ÄD-par i SVT:s serie. Men det handlar mer om hur paret resonerar och mest för att kunna göra en direkt jämförelse med min egen situation. Det handlar inte på något sätt om en värdering av barnlängtan.
Självklart följer jag Elidas färd vid ED och imponeras av den styrka som måste finnas hos de som går igenom allt det här själva. Ibland undrar jag om jag hade orkat det själv. Det vet jag inte.
Därför tycker jag att det är ytterst intressant att höra om hennes färd. Också. Precis som jag följer singelkillen, IVF-paret eller homoparet. De är inte som jag men jag känner mycket väl igen mig i deras barnlängtan. Så varför skulle jag då marginalisera deras drömmar?
Men att följa deras färd handlar ju bara om mitt eget personliga intresse. Jag tycker inte så mycket när det gäller människors civilstånd eller sätt att få barn. Vad finns det att tycka om människors val och livsöden? Och vem är jag att döma liksom?

Jag kan TYCKA att det hade varit roligt med ett vanligt svennebananpar som satt i tv-rutan och berättade om sin resa mot ÄD för att jag vill höra hur de resonerar och tänker. För min egen igenkänningsfaktors skull. Men jag kan inte TYCKA att min barnlängtan är bättre eller mer värd än deras. Då är jag dömande utan att äga en icke-existerande dömande rätt.
Precis det gäller även gentemot alla andra, och i det här inlägget, ofrivilligt barnlösa. Visst står jag mig själv närmast men det innebär inte att andras barnlängtan ska marginaliseras. Och absolut inte på grund av civilstånd, kön eller sexuell läggning. Det vore rena fördomar.

Ska det vara så svårt att krama en medsyster?

Kram

torsdag 20 oktober 2011

Ballongmage

Jösses, idag är magen enorm! Det känns som att den fördubblats i storlek på bara två dagar. Ballong liksom. Och Mini rör sig. Najs.

Jag tryckte förresten i mig en apelsin på eftermiddagen. Inte så bra. Jag fick galen halsbränna! Tog två Nuvalucol och nu känns det bättre. Bra upplägg inför middagen vi är bjudna på ikväll... Mage i uppror redan från början. Bra, bra.

Kram


BM igen

Äntligen är Fina M hemma. Ordningen är återställd.
Svärmor har nytt boende (korttidsboende) och har en bra person som ansvarar för just henne där. Han lät vettig. Skönt!

Magen tar mer plats nu men jag har ju alltid klätt mig lite "yvigt" så den märks inte så mycket ännu. Men mer än tidigare i alla fall!
Jag har också upptäckt att jag är lite svullen i fingrarna på eftermiddagen/kvällen. Ringarna behöver lite kraft för att tas av.
Igår träffade jag BM också! Det hade jag nästan glömt bort... Fina M kunde inte vara med så jag var själv där. Hon lyssnade på hjärtat. Medan hon letade runt lite på magen så hördes pulsen från moderkakan. Jag sa något om att min stora skräck är att hon inte hittar hjärtat, att Mini inte lever. Då svarade hon att så känner väldigt många, men om det nu skulle vara så, så hör man inte pulsen från moderkakan. Den lägger av då. Så att hon står och letar är för att hon inte hittar vinkeln. Inte oroa sig för det med andra ord...
Allt var enligt skolboken. 144 bpm. Livmodern har perfekta mått. Min puls är som en tonårings. Allt är perfekt. Det är nästan så jag nojjar över när olyckan ska komma, hahahaa! Nejdå, det gör jag inte. Lovar!

Efter BM var det kvällsmöte och lite utbildning på jobbet. Alltså... Jag har helt tappat motivationen att jobba. Vill bara vara ledig och boa mig. Varje jobbminut får jag anstränga mig för att vara fokuserad. Det ska bli skönt med lediga onsdagar. För att få vila hjärnan om inte annat...

Dags att fokusera mig lite igen då'ra...jobba.

Kram!

onsdag 19 oktober 2011

70%

Äntligen är vi i vecka 29! 70% av tiden är därmed avklarad.
Helt otroligt vad fort det går nu.

Kram

tisdag 18 oktober 2011

Ländia

Det är galet gott med Ländia cocosbollar!
Jag köpte en kartong av granntjejen som säljer för en klassresa.
Hon är numer min lokala helbrägdagörare.


Frossarkramar

Andning

Men jösses! Vilket väder! Aptrist men jag tänder lite ljus och försöker mysa i höstrusket.

Mini har sprattlat hela dagen och det är jag sååå glad över. Jag gillar när jag får bevis på att det är liv och rörelse där inne.
Idag har jag känt mig lite andfådd även när jag sitter stilla. Eller, det är snarare så att det är lite tungt att andas. Det känns som att jag vill dra djupa andetag och sucka hela tiden. Börjar det trycka mot lungorna redan? Är inte det lite tidigt? Eller är det så bara för att magen inte är så gigantisk? Konstig känsla är det i alla fall.

Ännu en natt ensam i sängen. Det känns konstigt. Jag saknar Fina M helt enkelt. Jag ska somna fort ikväll så att morgondagen är här fort också. Då kommer han hem igen. Tjohooo!

Kramas

Artiklar

Har blivit tipsad om två artiklar, båda intressanta men ur olika perspektiv:

Enzym förklarar infertilitet

Barnlösa tvingas ut i lagens utkant

Gör någon glad - kramas

Sömn

Ny morgon, ny dag. Det var tomt att vakna utan Fina M bredvid mig i sängen.
Han har i alla fall fått ett korttidsboende till svärmor som inte kan bo hemma längre. Så det blev en lång dag för honom igår också.
Det är verkligen kanon att det gick att få fram ett boende, om än tillfälligt, på en dag så där. Även om det är med blandade känslor så har hon i alla fall människor omkring sig som kan ta hand om henne bättre än vad vi kan och mäktar med. Avståndet mellan oss och svärmor ställer ju till det lite ytterligare liksom.

Jag har sovit men inte så bra. Mini sparkade som sjutton i morse och vem vill somna om då? Så jag har varit vaken sedan kl 5... Jag får lägga mig tidigt ikväll igen.
Tänk, imorgon går vi in i vecka 29. Vad fort tiden går nu! Och min snälla kollega sa att nu syns det faktiskt att jag är gravid. Äntligen. En mage som syns. Jag ser inte bara svullen ut längre, hahahaaa!

Idag ska jag ta en långpromenad på lunchen. Behöver lite frisk luft och energi!

Kram

måndag 17 oktober 2011

Utmattande trötthet

Jag är så innerligt trött. Allt jag vill är att vara ledig. Nu.
Vår tur till Fina M:s mamma slutade i kaos och akutbesök hela dagen. Av hänsyn så vill jag inte berätta allt som hände under gårdagen men för den oinvigde så har min svärmor Alzheimers, vilket kan ställa till vardagen en hel del. Och det tar på krafterna vill jag lova.
Hursom, vi kom inte hem förrän halv tolv på natten. Och jag var då fortfarande vaken, kunde inte sova i bilen på väg hem. Hela söndagen gick ut på att vara vårdande och visa omsorg. Inte en sekund att andas ut på och idag är jag tröttare än någonsin. Fina M är också helt slut.
självklart upprepar sig historien idag och han måste åka tillbaka och kommer inte hem förrän imorgon.
Och jag tycker så synd om min finaste, finaste M som oroar sig och tar hand om sin lilla goa mamma medan jag även oroar mig för honom och vill bara ha honom här och krama på honom allt jag orkar. Men nu verkar det som att det finns en bra lösning och kanske, kanske kan lilla svärmor få ett lite enklare liv och mer omsorg än vad hon kan få idag. Det känns tryggt och lugnande. Tusan, det är jobbigt att bo så långt ifrån varandra när livet krånglar till det ibland.

På jobbet har det varit jättelugnt idag, tack och lov, och när Fina M ringde på eftermiddagen valde jag att avbryta och åka hem. Redo att ta bilen för att möta upp honom någonstans om det behövdes. Som tur var så tyckte han att jag skulle stanna hemma för väl hemma "exploderade" min näsa i ett enda stort blodbad. Det fullkomligt forsade blod i halva mitt ansikte och ner på golvet. Jag har aldrig varit med om maken till näsblod. Förbaskade gravidnäsa.
Vila, sängläge och sju ton bomull fick stopp på blodflödet till slut och jag kunde äta middag i lugn och ro. Och så fick jag skura toalettgolvet.

Magen har svullnat till max och det stramar överallt. Det känns som att jag inte får plats med lungorna längre. Halsbrännan har eskalerat och innan jag kom hem hann jag förbi apoteket och köpte dels Nuvalucol mot halsbrännan men också Nozoil mot den torra näsan. Tack för tipset, Cissa! Ni mammor är ovärderliga med era tips till en nybörjare som jag.

Jag borde ringa min pappa också och kolla att allt är ok. Han separerar så där på äldre dagar och verkar vara nöjd med det, men det är klart att mina tankar snurrar runt honom då och då. Och deras husförsäljning som inte riktigt vill ta fart.
Och så vill jag ringa upp och prata länge med min fina lillebror som börjar nytt jobb idag. Jag vill höra hur det gått och höra hur kul han har haft. För det är jag övertygad om att han har haft.
Och så vill jag ringa bästaste bästisens mamma och kolla att allt är bra med henne och barnen hon passat över helgen när bästisen är på helgsemester med maken.
Och så vill jag ta en långpromenad för att få ihop steg i jobbets stegtävling...

Men jag bestämmer att jag gör ingenting från och med nu. Jag måste vila och jag orkar ingenting. Jag är kvinnan som ger uttrycket "slut som artist" ett ansikte. Jag är utpumpad. Jag behöver sömn.
Jag ska se på SVT:s "Barn till varje pris?" och sen sova. Förmodligen somnar jag innan programmet ens börjat. Men sömn, det är vad jag behöver.
Så jag säger god natt, tar en Nuvalucol, sprayar några duttar med Nozoil, tömmer hjärnan helt och önskar alla trevliga människor en bra kväll.

M, jag drömmer om dig.

Kram

söndag 16 oktober 2011

Lägesuppdatering

Tänk, det slog mig att varje morgon så vaknar jag och känner mig helt oövervinnerlig! Så himlans skön känsla. Så börjar jag tänka på allt jag ska göra under dagen och hur mycket jag vill hinna med.
Men så efter lunchtid ungefär så börjar jag bli trött i kroppen och i huvudet. Allt jag ville göra börjar prioriteras om i huvudet och den ena aktiviteten efter den andra hamnar längre och längre ner. Och så håller jag på ända tills klockan är 21 då hjärnan slocknar och ögonlocken sluts.
Alla idéer och tankar får sparas till nästa dag och då börjar allting om... Varje dag.

Ibland undrar jag hur det blir om säg t.ex. fem veckor, om jag nu är så här trött redan nu. Jag kanske är ÄNNU tröttare då? För piggare lär jag väl inte bli. Det är ganska skönt att somna så tidigt på kvällen så inte mig emot att bli tröttare. Bara jag får tidsutrymme att sova, hihii.

Apropå sömn, jag drömmer väldigt mycket nu också. I början av graviditeten drömde jag mycket men då var det mardrömmar. Nu drömmer jag väldigt verkliga men ganska roliga drömmar. Här om dagen skulle jag t.ex. gifta mig med en gammal kompis som jag inte träffat på ett tag. Alla var glada och Fina M också. Han gratulerade glatt och var med och planerade bröllopet. Han vet ju vad jag tycker om liksom. Väldigt märklig känsla att vakna efter det måste jag säga.

Ett annat gravidsymptom jag har är att jag är torr i näsan. Inte så att jag lider av det men ändå, jag blöder lätt näsblod (nästan varje dag) men det går över fort. Och jag är lite täppt på kvällarna p.g.a. det men använder Rinhocort nässpray. Det hjälper.
Och så "drar" det lite i magmusklerna ibland. Det sticker till liksom och det är väl inte så konstigt när de faktiskt flyttar på sig och töjs ut.

Men i det stora hela så mår jag så mycket bättre nu är de första 13 veckorna när jag mådde så illa fram och tillbaka. Och då jag t.o.m. kunde somna på jobbet.  Nu längtar jag mest till januari. Det känns mer uthärdligt nu på något sätt. Jag räknar ner...som vanligt:

Mål 1:   2/11 - min första lediga onsdag
Mål 2:   16/12 - min sista arbetsdag
Mål 3:   24/12 - lugn julafton hemma som jag ser fram emot
Mål 4:   1/1 - Mini får komma när som helst efter den dagen. Vi vill att hon ska komma i januari.
Mål 5:   11/1 - Minis beräknade ankomst
Mål 6:   15/1 - Jag tror att Mini kommer då

Idag blir det utflykt ut i landet för besök hos min gulliga men väldigt snurriga (alzheimer) svärmor. Hon behöver lite vardaglig hjälp och det blir det bara en gång i veckan eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Det mesta försöker Fina M sköta telefonledes i veckorna. Det går så där, så vårt besök är behövligt. Och så tar vi en höstpromenad i solen alla tre också. Det är mysigt.

Kramas där ute!

lördag 15 oktober 2011

Dejt bidde ensammys

Det blev visst ändrade planer. Underbara Barn-mässan var ganska kul men mest för att vi tog med trollungen på snart 5 år. Fina lilla hon!
Väl hemma så blev det till slut så att vi sköt vår bloggträff framåt i tiden. Det är för många av oss som har för mycket just nu och det kan jag verkligen förstå. Så klart lite tråkigt men säkert det bästa just nu. Jag har det så bra ändå! Fina M och jag smaskar i oss libanesiskt framför tv:n ikväll istället. Och jag somnar väl som vanligt kl 21 igen, hahahaa! Fast igår slog jag rekord. Då somnade jag redan kl 20. Tröttheten verkar eskalera... Ganska skönt faktiskt.

Nu önskar jag alla en härlig lördagkväll.

Kramas

Ny magbild v.28

Nu finns det en ny magbild under "Gravidbilder". Jag tycker inte att det har hänt så mycket de senaste två veckorna om man ser på bilderna, men magen känns större i alla fall. Ska nog ta en kvällsbild också för på kvällen känns den gigantisk!

Soliga höstkramar


fredag 14 oktober 2011

Ledig idag

Vilken morgon!
En glad Fina M, en trött jag, Mini-buffar, ett gott kaffe och goda smörgåsar. Sen blev det en liten tur till närliggande glasbutiken som ska laga mina stenskott i bilen. De är otroligt trevliga där så jag blev glad bara jag steg in i butiken och möttes av ett stort leende.
Sen blev det en entimmespromenad längs med vattnet och alla vackra hus i finområdet på vägen tillbaka. I strålande morgonsol och med friska höstbitna kinder.

Väl hemma dök snickaren upp på utsatt tid och vi gick igenom badrumsplaner och förrådsisoleringsplaner. Och vi pratade lite gamla minnen kring förra renoveringen han hjälpte mig med för...hmmm, måste ha varit ca 6 år sedan. Kul!
Han kom med tips och förslag och förklarade vissa nya regler som tillkommit och försvunnit. Klippa.
Jag får en offert till nästa vecka och förrådet blir klart innan november är slut. Badrummet kan han börja med i vår eller så tar vi det i höst om det passar oss bättre. För jag förklarade att vi inte är så vana att gå på föräldrapeng och vill vara lite försiktiga med kostnader överhuvudtaget ett tag. Han förstod så klart och gratulerade stort också. Och så kom han med tips kring tvättstugan som vi ska fixa lite själva tänkte vi.

Ok, nu ska jag sluta att hylla snickaren... Dags för en liten promenad till innan lunch. Sen ska jag hämta bilen och åka till bästaste bästisens mamma och fika. Och där finns mina två underbara små kompistroll över helgen när bästisen är på weekendsemester med maken. Ska sno med mig ett av trollen imorgon under dagen, innan bloggdejten, och gå på Underbara Barn-mässan i Älvsjö. Lattjo!
Efter fikat blir det mathandlande och sen en lugn och skön fredagkväll hemma.

Aaaah, vilken skön dag det är! Ledighet slår allt.

KRAM

torsdag 13 oktober 2011

Dejt med BM och ny snickare

Fick lite nojja ändå av den där sammandragningen. Även om jag känt av Mini så tyckte jag att det inte var lika starkt som tidigare så jag ringde BM och fick en tid för koll nu på eftermiddagen.
Allt var bra. Hjärtljuden reagerade som de skulle när man buffade och Mini låg bara annorlunda mot tidigare. Inga konstigheter. BM underströk hur bra det vara att vi tog oron på allvar och hörde av oss. Hon tyckte att det var bra och helt normalt. Så nu känner jag mig jättelugn. Hon sa också att med vår bakgrund i allt det här så är det bra att ta allt på allvar så att man slipper oroa sig mer än nödvändigt. Det ska inte vara jobbigare nu liksom.
Och så sa hon att stress kan göra att man omedvetet spänner sig och inte känner rörelserna lika bra som tidigare. Jag tänkte direkt på snickarskrället så vi enades om att skylla på honom. Hon höll med med ett leende.

Snickaren, ja. Fina M ringde och sa att vi inte vill använda honom längre. Han tyckte inte att han gjort något fel. Så är det med mindre projekt, menade han. Inte en tanke på att det han ser som et litet projekt som han kan skjuta på bäst han vill är ett stort projekt för oss och att vi behöver en tidpunkt. Tänk om jag resonerade så mot mina kunder på jobbet? Då skulle jag få sparken.
MEN, efter BM så ringde jag en snickare jag använt för flera år sedan och som är en guldstjärna som håller tidplan, skriver garantiavtal och som håller vad han lovar.
Han trodde att han hade tid och kommer förbi redan imorgon för att kolla mer exakt vad han behöver göra och ge oss en dag han kan börja på. Ååå, han är så bra!! Jag har hyllat honom oavbrutet sedan telefonsamtalet så Fina M frågade om jag vill att han flyttar in här istället för honom, hahahahaaa! Näää, SÅ bra är han inte så klart. Fina M är bäst.

Vilken lättnad! Dagen blev bättre än den började i alla fall. Det gäller att ha bra människor omkring sig.

Kramas där ute

Första sammandragningen

Idag kom första sammandragningen. Jag vaknade av att det spände i hela magen som var stenhård. Och det värkte som redig mensvärk, i hela nedermagen och ut mot sidorna av magen.
Helt oförberett så där så måste jag erkänna att det var obehagligt. Min första tanke var att läkarna kan rädda för tidigt födda barn i vecka 28.... Så läbbigt tyckte jag att det var. Men det gick över ganska fort. Några minuter eller så. Jag låg kvar för att invänta rörelser från Mini. Hade jag inte känt något så hade jag nog velat åka till en läkare och kolla. Men Mini sparkade till två-tre gånger så jag blev lugn. Hon har även sparkat till när jag satt i bilen på väg till jobbet. Bra.

Så var det då dags för snickaren att dyka upp idag. Tror ni han kom? Nej. Idiot. Nu är jag förbannad på riktigt. Tyvärr så är det en man till Fina M:s kollega så jag kan inte riktigt ringa och skälla. Men nu ska vi sluta att vara så jäkla snälla i alla fall. Ut med fanskapet. Synd att vi redan avböjt andra erbjudanden under tiden bara. Suck. Vilken jobbig morgon det här var!
I helgen får vi fundera på en annan lösning. Något ska vi nog komma på. Värre saker har hänt liksom.

Ikväll är det TV-kväll igen! "Drömmen om ett barn" på 3:an igen. Tjohooo!

Kram

onsdag 12 oktober 2011

VIP-apa

Jaha. Nu är bästisen på konsert. I en VIP-lounge. Apa.
Må hon få stopp på bilen när hon ska hem! Eller nåt.

Kram till er andra

(jo, hon är fin EGENTLIGEN, hihi...)

600 dagar

Idag är det exakt 600 dagar sedan vi ställde oss i ÄD-kö. En köplats hos AVA i Åbo och en köplats hos IVF-kliniken i Umeå. Båda privata kliniker.
Under de här 600 dagarna har vi gjort tre försök i Åbo, ett försök i Riga och noll försök i Umeå. Faktum är att Umeå inte hört av sig en enda gång på eget bevåg eller skickat någon information alls.
Och dagarna blir fler och jag blir äldre. Tur att vi tog tag i det här själva. Och jag menar verkligen tur, för inte visste vi att det skulle bli som det blev. Men nu är vi i alla fall nästan i mål. Mini ska bara få säga hej till världen också.

Kram!

Stök

Så rullar vi in i vecka 28. Skönt! Det går framåt!
Just nu längtar jag otroligt mycket till om tre veckor. Då börjar mina lediga onsdagar. Det är inte så att jag ogillar mitt jobb på något sätt men jag vill verkligen ha lite mer tid hemma och för Mini just nu. Allt känns lite rörigt med snickarskrället, massor av aktiviteter (om än väldigt roliga sådana) varje helg hela hösten, tapetsering, rensning, egna företaget, alzheimer, barnprylar, förberedande och boande. Lite mer balans behövs och med en ledig dag till i veckan så känns det mer överkomligt allting. Men med en sak i taget och lugn och ro så löser sig allt. Jag börjar med att vara ledig på fredag. Då blir det en långpromenad i skogen. Kan helgen börja bättre?

Kramas där ute

tisdag 11 oktober 2011

Relativitetsteori

Nu har jag hållit ut och tittat på tv en hel timme längre än vad jag brukar vara vaken. Kanske sover jag hela natten då? Det skulle vara så skönt. Men hellre sömnlös p.g.a. graviditet än av den oro och rädsla jag känt under de år vi försökt få mig gravid.
Så det här är ändå en slags trevlig sömnlöshet.

Den inställda Ullaredsresan har nu definitivt blivit en skidresa till Sälen. Spikat och bokat ikväll tillsammans med bästaste bästisen. Vi blir två familjer som åker ihop. Tänk, det trodde jag inte att jag skulle våga säga på länge. "Familj". Jag hade nog sagt "jag och Fina M" innan. Nu kan jag säga "familj". Najs.

Så skulle bästisen även berätta något "stort".

-"Vaddå? Är du gravid?", klämde jag ur mig innan hon hann fortsätta.
-"Näää, men...", så började hon tokflabba. "Men nu när DU säger så där så kommer det här att låta så sjuuukt trivialt, hahahahahaaaa!"
-"Jaha??"
-"Jag har...erh...slängt alla mina inredningsmagasin".
-"??!?! Jaaa, det blev ju faktiskt ganska trivialt jämfört med att få vara gravid, hahahaa! Skönt för dig att du tycker sånt är stort..."
-"Mmmmm....men det var i alla fall MÅNGA magasin. Typ, 256 stycken....fnitter."

Ja, vad säger man? Allt är relativt. Skönt med någon som förstår det, och framförallt förstår mig, och samtidigt har lite självdistans i alla fall.


Sov gott.
Kram

Jäkla apa

Förbannad vare bästaste bästisen!
Här har vi en trevlig pratstund över telefonen och så hasplar hon ur sig att hon ska på något leverantörsevent imorgon. Och se Red Hot Chilipeppers!!! En av mina idolgrupper liksom. Och hon vet knappt hur de ser ut. Hon gick t.o.m. ut på Youtube för att lyssna på något de gjort. Nollkoll. Jag är så avundsjuk att jag kan dö. Jäkla apa.

Hon kommer säkert att skicka någon bild när hon väl är där. Rub it in, liksom... Jag spyr.

Aviskramar

Vardagspyssel

Hoppsan, det blev så mycket jobbande igår att jag inte kunde blogga alls. Och så glömde jag ifånen hemma. Det kan ju ha påverkat också...
Kom hem vid 19:30 och då blev det middag, lite make-prat, tv och så somna kl 21 som vanligt.
Och vakna inatt som vanligt. Mini snurrade runt så det stod härliga till. Det tog ett tag att somna om faktiskt.

Men idag är det nya friska tag! Snickarhelvetet har hört av sig och han har visst förberett sin ankomst och ska dyka upp i veckan. Eftersom han inhandlat material så får han väl hållas då. Apa.
Men jag tackar ödmjukast för de som hörde av sig med tips! Ni vet att ni är guld värda!
Idag ska jag också boka in en dejt med min frisörska och en dejt med bilglasreparatören (stenskott).
På lördag har jag en liten middag hemma med goa bloggvänner (som jag nog får ta och kalla "vänner", utan "blogg" framför, faktiskt). Eftersom förrådsinnehållet, d.v.s. målarfärg, maskiner, möbeldynor etc. ligger i vardagsrummet så blir det intressant att se hur det blir... Men förra gången satt vi i köket nästan hela kvällen så det kanske går igen. Hjärterum finns det i alla fall så vi borde få plats.

Och nu sparkar Mini. Hon vill nog att jag ska göra skäl för brödfödan och jobba lite. Dags att stirra på datorn igen med andra ord.

Kram på er!

måndag 10 oktober 2011

Sömnlös

Jahapp. Så ligger jag här och är vaken igen då. De morgnar jag vaknar och har fått sova utan avbrott hela natten är underbara men såna här, nej, trist. Ibland rör sig Mini där inne och då är det ok att vara vaken, men nu är hon stilla.
Jag har också grymt varma fötter. Så där så de kokar nästan. Igår kväll fick jag lov att kyla ner dem med kallt vatten. Det går inte att beskriva hur jobbigt det är när de blir så där varma. Hoppas att det inte hindrar mig från att somna om...
Imorgon ska jag köpa fler stödstrumpor. Det kanske hjälper?

Ok, dags för nytt sovförsök.

KramKram

söndag 9 oktober 2011

Korsläsning

Som vanligt är jag galet trött så här dags. Faktum är att jag brukar sova vid det här laget.
Och det är då alla börjar att uppdatera sina bloggar. Speciellt de jag följer lite extra, de som är mitt uppe i behandlingar, de som jag verkligen VILL läsa. Men ögonen går i kors. Det går inte. Jag får ge upp.
Men... När jag sen vaknar inatt så har jag lite läsning att göra. Alltid trevligt efter det sedvanliga toalettbesöket. Lite nattlektyr, typ.
Om nu någon bloggare skulle undra över nattliga kommentarer från mig på sin blogg, hahahaa!

Gonatt!

kram

Stoppa i tid

Blev irriterad på Fina M och satte mig i köket och jobbade lite.
Fina M blev irriterad på mig och började att städa. Och städa. Och städa!
Jag slutade jobba och tvättade lite. Och diskade lite. Och Fina M härjade runt överallt.
Storskurning i badrummet. Tokdammsugning överallt. Och nu har han satt igång med att tvätta fönster, något vi inte gjort de senaste två åren. Jag vet, grisigt av oss, eller hur? Men livet har liksom fokuserat på annat än lite dammiga fönster...

Och nu har luften gått ur mig och jag sitter i soffan och surfar lite. Imorgon ska vi prata med snickarskrället och se vad som händer om vi bryter vår deal. För jag fick ett svar på mitt nödrop och kanske, men bara kanske för inget är bestämt ännu, så kan det kanske vara lösningen. Bara det löser sig liksom.

Så ska det promeneras idag också. Inte att glömmas. Stegtävlingen pågår fortfarande och jag leder på jobbet. Moooahahahaaa! Hysteriskt. Jag vet.

Förresten, igår var vi på middag hos goda vänner. De ska också bli föräldrar efter sitt tredje IVF-försök. Hon ligger två veckor efter mig men hade en mycket större mage. Jag kan inte riktigt släppa det där. Jag veeeet, jag är jääättejobbig som tjatar så om magen.
Hur som helst, så när vi gick därifrån så nämnde jag det för Fina M. Han skulle vara stöttande och sa:
-"Jo, men T är ju mycket smalare än du."
-"VA?! Säger du att jag är tjock?"
-"Nääää...men du är ju lite kraftigare än hon."
-"Jaha, men jag har sett tjockare människor än jag som har mer mage än jag i vecka 27. Då funkar ju inte din logik alls."
-"Jo, men jag menar..."
-"Du, kan du inte bara vara tyst nu för du håller på att måla in dig i ett hörn som du aldrig kommer att komma ur..."
-"Men, men...jag menar ju bara att..."
-"Som sagt, vara bara tyst."
-"Ok."

Säga vad man vill, men vi har i alla fall lärt oss det här med hur hormonstormar kan fungera. Stoppa i tid liksom. Så bytte vi ämne.
Och jag ska sluta dra upp det där med magen. Det blir ju bara fel när jag går och tänker på sånt. Måste. Släppa. Poff! Så där, ja!

Nu ska jag blicka ut genom våra fönster och bestämma mig för en liten promenadrutt som vi kan ta efter fönstertvätten.

Kramas där ute

Morgonmys

Fina M sover.
Jag ligger och känner när Mini stökar runt i min mage. Hon flyttar på sig, gör det mer bekvämt där inne. Det buffas och flyttas. Fina Mini.
Och höstsolen lyser in genom fönstret.
Det här blir en bra dag.

Kram

lördag 8 oktober 2011

Boande

Lördagsshopping har det blivit idag. Tjohoo!
Först kläder till Mini och mig själv från Lilla Mirakel som har 50% på allt t.o.m idag. Ett alldeles strålande tips från Elin. Klart att man lyssnar på en trebarnsmammas tips liksom. Speciellt när hennes härliga ungar alltid har så coola kläder.

Sen tyckte Fina M att det var dags att beställa barnvagn. Sagt och gjort. Iväg till barnbutiken. Det blev en Brio Happy med både liggdel och sittdel. Lika bra att slå på stort. Det är Mini värd efter allt slit vi gått igenom.

Och nu vill vi verkligen att snickarjäveln (det är franska för "snickare") ska komma och isolera förrådet. Han skulle ha kommit i augusti/september. Fina M har snällt mailat och sagt att vi städat ur förrådet och att det bara är att komma. Vårt vardagsrum ser just nu ut som ett lager nämligen... Tror ni hantverkarskrället har svarat? Nej, så klart inte. Bara på de första två mailen.
Så när vi fikade efter shoppingen började vi inse att det kanske går fortare att göra allt själva istället. Det skulle vi spara typ 10.000 kronor och negativ energi på.
Hör jag en enda hantverkare gnälla över svartjobbande polacker så ska jag vädra mina åsikter om svenska hantverkare på en gång. Vill inte missa en sån chans just nu känns det som.
Eller finns det någon trevlig läsare i Stockholmsområdet där ute som är snickare? Eller har en snickarkille/-tjej hemma? Som är pålitlig och trevlig? Jag kommer att för evigt vara den personen tacksam, göra ständig reklam för snickaren och vi har dessutom mer jobb att göra längre fram. Det är bara att maila mig: wildamathilda@hotmail.se. I'm desperate.
För övrigt försöker jag få Fina M att omskola sig till snickare. Dels för att han är så jäkla duktig på sånt där, dels för att är snäll, dels för att han alltid håller en tidsplan och dels att han skulle vara för alltid fullbokad och dra in grymma pengar till familjekassan. Men han är lite motsträvig. Får jobba mer på det helt enkelt.



Tillägg: Då kan man ju undra om Fina M nu är så himlans duktig, varför gör vi inte jobbet själva då? Jo, för att jag har en Alzheimersjuk svärmor i en annan del av landet som inte fått något bra boende ännu så helgerna tar en hel del i anspråk till det. Och så tänkte vi försöka att njuta av graviditeten lite också samtidigt som vi fixar för Mini. Snickare är guld värt för oss just nu med andra ord.

Lördagsgodiskramar

fredag 7 oktober 2011

Dagis?

God morgon alla fina!
Det är fredag vilket innebär att jag snart är helgledig. Tjohooo! Vad skönt det ska bli.
Och vad skönt det är att vara tidig på jobbet. Så lugnt och skönt.

Jag har surfat runt lite på dagis (förlåt min usla svenska, förskola...). Här i vår kommun kan man visst ställa sig i kö så fort bebisen fått ett personnummer. Så jag har börjat att fundera lite på sånt redan nu. Men hur sjutton vet man vilket dagis (förlåt igen, jag är gammal) som är bra!?!? Och får man välja på något sätt eller är det bara önskemål man kan vädra men sedan bli tilldelad vad som helst? Det verkar vara lite så i Stockholmsförorterna har jag upptäckt.
Jag kanske skulle starta ett dagis (förlåt!)? Så vet man vad man får, hihi! Allvarligt talat, det verkar så krångligt. Jag vill ju att Mini ska få de snällaste och bästaste pedagogerna.

Ja, ja, jag ska väl inte fundera för mycket på det där just nu men tanken dyker upp då och då... Svårt!

Kramar

torsdag 6 oktober 2011

Sett programmet...

Jahapp. All heder åt de som orkar ställa upp i tv med sina berättelser! Helt otroligt fint gjort är det. Jag gillade Lasse och Sandras glädjetårar! Snörvel.

Men jag gillar SVT:s serie bättre än så länge. Den känns mer välgjord och tar även upp kampen innan något händer, d.v.s. innan det ens är i närheten till barn, genom Pias tankar och resonemang.
TV3:s serie känns inte lika underbyggd som SVT:s. Även om jag egentligen inte vill jämföra alls för det är ju så bra att ofrivillig barnlöshet tas upp på bra programtid över huvudtaget. Det är strålande!
SVT:s dokumentärserie slår TV3:s "rätt-in-i-hjärtat-känslan-strategi-program" helt enkelt. "Drömmen om barn" var lite för ytligt gjord för att falla mig i smaken. För även om personerna delar med sig av sina berättelser så gör man inte så mycket mer med deras berättelse upplever jag det som. Renée kunde ha gjort så mycket mer än att stå med jackan på som om det vore ett elimineringsprogram á la "Bonde söker fru". Lite mer djuplodande frågor hade varit intressant t.ex.. Nu skötte paren och singeltjejen det "tunga" jobbet att driva programmet nästintill helt på egen hand. Så alltså, en enorm eloge till de som ställde upp i programmet men inte lika stor eloge till programmet i sig.

Programmet får 2 embryon av 5 möjliga.

Men självklart kommer jag att titta nästa vecka igen! Ämnet i sig är ju en del av mitt liv. Och heja Lasse som kan böla av lycka i tv!


Kram

Skönt!

Näe... Det blev inget kramande på jobbet idag. Ingen har sagt något om magen. Så skönt!
Och nu spöregnar det så ingen promenad. Skönt!

Snart ska det stekas köttbullar, ätas, slappas på soffan och ses på "Drömmen om ett barn" på TV3 kl 20:00. Det ser jag fram emot.
Och efter det så däckar jag nog som vanligt. Skönt!

Passar på att gratulera Luiza som efter 11 år blivit gravid spontant. Sååå jälla skönt!

Kramas ikväll

Försäkringskassan smider planer

En annan tjej som också gjort ÄD utomlands och sökt ersättning hos FK för detta, har fått beskedet att FK ser över huruvida ersättning ska betalas ut eller inte till de som använt sig av anonym donator. Det utreds tydligen centralt ur en juridisk aspekt.

Om det blir så att man inte får ersättning då donatorn är anonym så kommer det drabba en hel del av oss som gör ÄD. Och Riga förlorar nog en del kunder...
Jag kan förstå hur man resonerar på FK. Det ska vara liknande behandling som i Sverige och det är det ju, men för att Sveriges lag ska funka i praktiken så måste man rent juridiskt kanske även ställa liknande krav även kring det praktiska.
Jag tror att Finland kommer att få en ökad mängd svenskar som åker dit för att göra ÄD istället.
Än så länge är kötiden kort (mellan 5-8 månader) jämfört med Sveriges samt att de tar emot kvinnor som är 45. Jag hade självklart åkt till Finland istället för att vänta i två år i Sverige.
Men kötiden i Finland blir nog lite längre om alla åker dit istället för att snällt foga in sig i ledet i Sverige.
Vad man som äggmottagare kan göra är att be de utländska klinikerna om en öppen donator. Säga att det är ett lagkrav i Sverige för att vi inte ska bli ruinerade. Kom ihåg; vi är kunder. Ställ frågor!
För det är ju faktiskt ytterligare en aspekt utöver den juridiska. Det där med pengar. Den ekonomiska aspekten.
Om FK ändrar förutsättningarna så kan den ekonomiska aspekten leda till en social aspekt; ÄD blir en klassfråga. Ok, det kanske låter krasst och jag tar i från tårna. Men vidga vyerna och tänk holistiskt. Risken finns. Tjänar man inte så bra och har tiden emot sig så blir det kanske ett banklån som finansierar behandlingen. Eller så får man lägga ner och må psykiskt väldigt dåligt.

Jag kanske hårddrar det hela, men även om jag förstår FK:s resonemang kring det juridiska så köper jag det inte. Vill de ändra förutsättningarna för oss så får de faktiskt hjälpa till att skapa nationella riktlinjer för IVF:er och ÄD också! Varför ska ett par i Dalarna få tre landstingsförsök medan ett par i Norrland få ett landstingsförsök och sen tvingas utomlands?
Sverige som stat säger att man VILL ha fler barn men gör tvärtemot för att stimulera det. Istället blir det en ekonomisk-politisk fråga mellan olika instanser som vanligt. För FK har sin budget. Och landstingen har sin. Och staten har sin. Och aldrig mötas de tre... Typ.
Ytterligare ett bevis på vad som händer när man inte har nationella riktlinjer och samtidigt gamla förlegade lagar som inte harmoniserar med varken övriga Europa eller vetenskapen.

Att dessutom hålla på de ansökningar som kommit in i väntan på beslut är riktigt lågt.

Kram till alla utom Försäkringskassan.

Kramattack!

Nu vet jag!! Nästa som kommenterar min mage ska få en stor kram.
Vad kul! Jag kommer att få kramas varje dag med folk.

Kramelikram

onsdag 5 oktober 2011

Hos BM

Hemma efter jobb och BM-besök. Barnmorskan skakade bara på huvudet när jag tog upp hur folk kommenterar magen hela tiden. Hon blev synbart irriterad faktiskt. På de som kommenterar, alltså, inte på mig.
Hon tycker att jag ska ge svar på tal. Ordentligt. För, som ni andra redan skrivit i kommentarerna, så kan man inte rå för hur kroppen är. Och det är verkligen märkligt hur folk kan haspla ur sig i tid och otid.
Jag vet ju redan allt det här egentligen, men ändå. Jag är i alla fall glad för era kloka kommentarer och BM:s ord. Tack.
Precis innan jag frågade mätte hon livmodern och den var enligt skolboken. Och så konstaterade hon bara att den kan växa lite inåt och moderkakan i framvägg gör att jag inte känner så mycket som de som har moderkakan någon annanstans.
Minis hjärtljud var också toppenbra och hjärtat slår med 144 slag i minuten (bpm). Lilla fina Mini!
Så avslutade hon med att undra om vi hade några frågor kring ÄD när det kommer till barnet. Jag blev glatt överraskad! Hon påpekade lite snyggt att barnet är i MIN mage och är alltså mitt och kommer att brås på mig. "Så du vet", tillade hon. Det tycker jag var väldigt bra och vänligt sagt. Om jag nu hade tvivlat så är det nog bara bra att bli påmind och få höra sånt.

Snart dags att promenera lite igen...

KRAM

Kommentarproblemet löst för min del

Hur man kan kommentera i Blogger:
Använd Mozilla Firefox (för PC eller Mac) eller Safari (för Mac) istället. Då är det nemas problemas har jag märkt.

Kram

Magen igen

Så rullar vi in i vecka 27 och vad passar bättre än att fira med ett besök hos BM idag!?
Det var ca 3 veckor sedan sist så det ska bli kul att få lyssna på hjärtat igen.
Jag ska också ta upp det här med att min mage är så liten. Egentligen är jag inte en sån som normalt bryr mig om vad folk säger om mitt utseende, men alla som får reda på att jag är gravid kommenterar att det inte syns och att min mage är så liten och så stirrar de på magen som om den kom från yttre rymden. Även om jag kan kommentera deras kommentarer med lite rappa svar ("japp, så blir det när man är snygg som jag", typ) så börjar jag tröttna. Snart blir mina kommentarer griniga istället.
Och så börjar jag så klart att fundera. Jag försöker att låta bli men det går inte. Och om någon säger sånt en dag då jag knappt kännt av Mini heller, ja, då tror jag att hon är död.
Jag får för mig att hon har "sjunkit till botten" där i magen och att det är därför som jag inte ser gravid ut. Nojja, men ändå.
Vissa dagar har jag gått i tajt t-shirt och uppknäppt kavaj på jobbet och de som vet om något säger att det inte syns något.
Så just nu går jag och längtar till vecka 30 ungefär. Då borde magen ha vuxit till sig en del. Så slipper jag få infall av knastankar...

Det ska jag prata med BM om.

Förresten drömde jag att jag skulle förlösa inatt. Massor av folk sa åt mig att krysta men jag vägrade. För jag ville ha Mini för mig själv, hahahaaa!

Kramar till alla goa där ute

tisdag 4 oktober 2011

Mail

Jag fick ett mail från AVA i Åbo för några dagar sedan. De undrade om jag stod i deras kö eller inte. Inte för att DE inte hade någon koll utan mer för att det varit så tyst från oss. Förmodligen var de ute efter om det var dags för donator eller inte för vår del.
Jag svarade att jag nu var gravid via AVA i Riga och tackade så mycket för Åbos fina hjälp och service under den tiden vi gått där, men att de kunde avskriva oss från kön.
Idag fick jag ett mail tillbaka där de gratulerade och önskade oss varmt lycka till.

Det kändes så otroligt glädjande! "Vår" gamla klinik är numera avskriven och de gratulerade oss till det. Vi ska få en bebis. Galet kul!

En annan sak som hände idag via mailen var att bästaste bästisen undrade om vi ville med till Sälen i vår. Mini skulle då vara drygt 3 månader så det borde fungera om allt är ok.
Klart att vi vill!! Hur många gånger har vi inte planerat saker ihop men som sen har fått ställas in på grund av hormonbehandlingar och misslyckade försök? Alltid. Jämt. Flera gånger per år.
Men nu, ställer vi in nu så beror det på att vi måste ta hand om och tänka på Mini i första hand. Vilken svindlande tanke! Vilket underbart skäl att få ställa in en resa!

Jag är så tacksam. Så väldigt, väldigt tacksam.
Och tack för allt stöd före, under och efter alla behandlingar.
Tack till er där ute.

Många kramar

måndag 3 oktober 2011

Glad-dag

Myspys! Jag myyyser av att se "Barn till varje pris?". Tänk, det trodde jag aldrig, hahahaa!
Allvarligt talat, jag blir glad av att se alla som ställer upp i programmet och berätta sina historier. Naturligtvis önskar jag mest av allt att ingen hade behövt vara i de situationer de är överhuvudtaget, men jag är glad över att programmet finns och att det gjorts. Tack till Lisa Jarenskog.
Ett intellektuellt program. Som handlar om det viktigaste ämnet i mitt liv. Så jäkla kul att se på tv igen.

Jag gillade Mia-Maria. Störtskön inställning.
Och så gillade jag Matilda så klart. För att hon är stark, modig, snygg och glad. Och så har hon ett rackarns fint namn.
Och så gillar jag Emma och Erik som kämpar på så hårt. Och regnbågsfamiljen var ju helt underbar!
Ja, jag gillade allt faktiskt. Märks det? Hahahaa!

Idag har Mini sprattlat på i lagom dos. Jag blir mest glad av det för att det är ett bevis på att hon finns där inne och lever. Det känns tryggt på något sätt.
På lunchen idag fick ytterligare en kollega reda på att jag är gravid. Naturligtvis stirrade hon på min mage och såg frågande ut. Jag orkade inte kommentera min egen mages storlek eftersom det är det alla reagerar på. Jag kan ju liksom inte göra något åt det. Och dessutom så kommer den väl att "explodera" vilken vecka som helst och bli en jättemage.
Det satt en manlig kollega bredvid oss. Han är äldre än jag och har inga barn så jag pratade inte barn mer alls efter att den kvinnliga kollegan frågat vilket barn i turordningen det var. Det första, sa jag bara och log. Tänkte att han kanske kämpar eller har kämpat som vi har. Då kan det vara skönt att slippa barnpladder ibland. Just den här kvinnliga kollegan har nämligen en förmåga att inte sluta prata om barn i tid och otid. Det finns liksom inget stopp. Ibland är det kul att höra och ibland blir det bara för mycket liksom. Så jag bytte nog ämne lite för min egen skull också, hahahaaa!

Just nu längtar jag mest till helgen. Jag längtar efter att gå på dagstur igen. Framförallt så inser jag att jag kanske inte kan göra det (inte så långt i alla fall) i så många veckor till så nu njuter jag av att jag kan.
Måndag, och jag längtar redan till helgen... Det kan bli en lång vecka!

Glada kramar till alla

söndag 2 oktober 2011

42.000 steg, för bövelen!

Fy, bubblan vad jag har gått idag! Ingen kommer att tro på mig... Mer än 42.000 steg! Men så har hela dagen gått ut på att just gå också.
Jag har gått i skogen nästan hela dagen och då är det lätt att tänka. Dels har jag tänkt väldigt mycket på svamp. Det kryllar av svamp där ute men jag såg inte en enda kantarell. Däremot såg jag otroligt mycket svampplockare där i buskarna. Heheheee.

En annan sak jag tänkt en del på är vad en kollega till mig sa i fredags när jag berättade att jag är gravid. Vi satt och fikade lite pratade bl.a. om barn. Han är lika gammal som jag och sa bl.a. att han är så glad att han har två barn nu för han menade på att man inte orkar ha små barn när man är över 40 år. Que?! Jag sa att det är ju kanon för honom men att jag nog klarar det eftersom jag lyckats bli gravid. Sen var det inte så mycket mer prat om det.
Så idag när jag spatserade i skogarna dök det där samtalet upp i huvudet. Jag har hört liknande saker förut. Det där om att man inte orkar ha barn om man är över 40 år. Varför skulle man inte orka det?! Att säga så är ju bara att begränsa sig själv.
Ta min kollega t.ex.. Hans kropp är sladdrigt päronformad, han är liblek med stora, mörka ringar under ögonen och han rör sig bara mellan jobbet, bilen och hemmet. Tacka tusen för att han inte skulle orka småbarn!
Jag kan inte begripa hur han ens kan jämföra sig med mig. Jag går 42.000 steg på en dag. Gravid. Och jag äter balanserat (när jag inte ger vika för godis...). Jag har genomgått hormonbehandlingar och kämpat mot ofrivillig barnlöshet i åratal. Klart att jag klarar småbarn! Trots att jag är 42 år. Moooahahahaa!
Och, som sagt, lyckas man bli gravid så lyckas man nog orka med barn. Det är jag övertygad om. Genom hela vår mänskliga närvaro på denna jord så har människor orkat med små barn. Det har inget med ålder att göra. Det har med inställning och fysisk hälsa att göra. Visst kan den bli sämre med åren, men 42 år ÄR faktiskt ingen ålder att tala om.
Jag säger bara; 42.000 steg på en dag, hjärnan i behåll och en inställning att allting går. Jag kan inte bli bättre morsa! Jag orkar ALLT!
Note to self: INTE lyssna på päronformade kontorsnissar med förutfattade meningar.

Så med andra ord har det inte blivit någonting gjort på Minis rum den här helgen. Vår plan blev omkullkastad. Nästa helg kanske...

Till sist ett litet tack till Julia som kommenterade mitt förra inlägg. Hon vill bli donator! Ängel, ängel, ÄNGEL! Så här kommer tre länkar där den som vill bli donator kan hitta mer information:

Ett inlägg gjort av mig förra året

Barnlängtans sida med äggdonatorinfo


Typiskt Elin - En äggdonators blogg

Krama er själva!

Pappåsikter

Gaaah! Martin Melin är ta mig f-n den mest könsindelade person jag NÅGONSIN har hört öppna munnen (TV4:s Nyhetsmorgon idag). Hans pseudovetenskap kring pappor är ju helt bisarr. Pinsamt.
Och så "om fler pappor läste min bok skulle de bli bättre pappor". Hur självgod och nedlåtande får man bli? Urrk.

Nej, nu ska jag ut på min dagstur och inte någonsin mer lyssna på vad han har att säga.

Kramas därute

lördag 1 oktober 2011

En perfekt trädgårdsdag

Det tar tid att tömma ett förråd... Så idag har vi slitit. Eller, Fina M har nog slitit mest. Jag har inte kunnat göra de tyngre lyften så jag åkte och shoppade på Plantagen istället. En sak jag önskat mig länge; en Weber "fire place".
Min tanke har varit att vi kan elda upp allt spillvirke från Fina M:s förrådsbygge och samtidigt njuta lite brasa utan att förstöra vår lilla gräsmatta.
Så när vi var klara var det dags. Och nu har vi enats om att det inköpet är årets bästa inköp. Det var ju så galet mysigt att sitta med en alkofri öl i handen, inlindad i en stor filt och bara titta på elden som fladdrade och sprakade.



Najs, najs, lingonb**s. Det där kommer vi att göra fler kvällar!

Nu har vi bänkat oss framför tv:n och slötittar lite.
Jag kom på att jag inte kikat i min bloggmail på länge och knappade in mig där. Nu är jag SÅ glad att jag gjorde det!
Efter en mysig dag så har jag fått läsa ett av de finaste mail jag fått på väldigt länge! Fick en tår i ögat faktiskt och blev lite tagen och samtidigt väldigt, väldigt glad. Ibland i livet stöter jag på det där som gör att jag vet att allt är rätt och bra. Såna stunder är fantastiska. "Ahaaa-moment" (engelska), och jag ska suga på den karamellen en stund. Därför skriver jag inte så mycket mer om det idag. Men den här dagen blev en perfekt dag.
Tack för mailet, T. Det betyder väldigt mycket för mig.

Nu ska jag njuta vidare.

Kram

Bloggerskräp

Ja, just det. Jag läser alla bloggar jag kommer åt men kan inte kommentera på andra Blogger-bloggar. Ba' så ni vet!

kram

Dagens outfit

Strålande sol och krispighet i luften. Så fantastiskt härligt!

Och vi ska rensa ett förråd. Inte alls lika härligt men snickaren vi väntat på ringde igår och verkar vilja komma och isolera förrådet i nästa vecka. Vilket betyder att vi får lägga all energi på att rensa förrådet idag. Förbaskade hantverkare! Han skulle höra av sig i tid innan han skulle komma och nu sitter vi i den sitsen att vi inte kan skjuta på det längre om vi vill hinna klart med Minis rum också. Och så hade han inte räknat med isolering av golvet så det tillkommer. Vad är det för mening att isolera ett förråd om man inte isolerar betonggolvet också? Morr... Tänk om jag gjorde mitt jobb på samma sätt som hantverkare. Dyka upp lite när jag vill och göra som jag vill. Och ta apmycket betalt. Suck.
Men inte gnälla, idag är en fin dag och den ska så förbli!
Jag ska promenera en massa också. Förbaskade stegtävling. Imorgon ska jag gå på dagstur med matsäck i skogarna runt omkring. 50.000 steg är målet. Om Mini pallar vill säga. Jag ligger trea på företagets individlista och mitt lag leder. Jag har ca 12.000 steg att knappa in på tjejen som leder. Hon måste vara besatt.

Idag är det magbildsdags! Bilden ligger som vanligt under "Gravidbilder".
Om någon har funderat på om jag bara har ett par trosor så kan jag förtälja att jag har åtta par som är likadana från Twilfit. Jag vill ta bilderna med dem och nu även med samma bh (Swegmark) så att jag ser skillnader lättare. Men jag lovar, jag HAR andra trosor och bh:ar. Och jag duschar mellan bilderna.
"Dagens outfit" är alltså densamma för evigt på dessa magbilder.

Kram