Liten uppdatering

Lilla finaste Mini! Hon kryper så att det står härliga till och jag kommer ofta på mig själv att titta på henne och känna en sån otrolig tacksamhet över att jag får vara med om det här. Det är verkligen ett mirakel. HON är ett mirakel.

Vad gäller blödningen så fortsatte den så smått, och då menar jag pyttesmått á la någon droppe på pappret, till igår. Jag tror att det var p.g.a. känsliga slemhinnor och gynbesök. Så jag väntar fortfarande på Mensen. Den med stort M. Som jag längtar.
Jag längtar lika mycket nu som när det var dags inför behandlingen innan Mini kom. Skillnaden den här gången är att det känns som att jag inte har något att förlora. Jag har ju faktiskt vunnit högsta vinsten redan. Så det är med en skön men nervös känsla vi går in i det här igen.

Jag vill också tacka allra ödmjukast för de erbjudanden jag har fått om tabletter en del av er har och som ni vill skicka till mig!! Varje liten tablett räknas och är verkligen till stor hjälp. Det är dyra mediciner... Så tack, tack, tack! TUSEN TACK!

KRAM

Mycket nu

Alltså. Jag är lite orolig över att jag missat något väsentligt i sammanhanget...
I tisdags eftermiddag fick jag en liiiten blödning. Det var alltså efter att jag varit hos Fru Gyn och efter att hon rotat runt. Med lite medelålders dåliga slemhinnor så tänkte jag att det var rotandet som gjort att jag blödde lite.
Dagen efter, i onsdags, blödde det fortfarande.
Och så liiiite i torsdags.
Och ytterst, ytterst liiite idag.

Jag tog ju för givet att det var rotandet, som sagt. Och sambandet att det kanske var en liten ägglossning eftersom Fru Gyn ju såg några folliklar.
Men... Tänk om det här var mens?! Tänk om jag borde ha börjat med Proveran? Egentligen. Att jag MISSAT det väsentliga?!
Efter graviditet är ju mensen knasig. Det säger alla. Så tänk om min mens har blivit sparsammare?
Fasiken också. Om det nu är så.
Det får jag väl reda på om två veckor eller så. För var det bara ägglossningsblödning och lite gynekolog-rotande som hjälpte till på traven, så borde mensen dyka upp om två veckor.

Nu hoppas jag att det är så. Då blir det behandlingsstart om två veckor, vilket i sin tur betyder insättning om ca fem veckor (om jag minns rätt), ca en månad innan jul med andra ord. Nervöööst!

KRAM

Pillertrillare igen

Helskotta, vad nervös jag har blivit!!
Nu känner jag mig helt nipprig.

Jag har kastat i mig lite tidig lunch (Mini sover för fullt i vagnen utanför köksfönstret) och sedan kastat mig in i skåpet där jag har lite mediciner kvar sedan förra gången.
Där ser jag att jag har två askar Progynon med 3x28 tabletter i. Det är tabletter för nästan två månader. Jag behöver alltså mer om det här går vägen.
Måste notera allt nu så att jag inte glömmer vad jag behöver...

Jag har två askar Fragminsprutor med totalt 14 sprutor sammanlagt (2 veckors användning). Aj, aj. Jag behöver många fler. Om det här går vägen.

Och så behöver jag Prednisolon, för det har jag inget alls.

Och vaggisar. Progesteronet. Det har jag heller inget kvar.
Däremot har jag 1,5 ask Utrogest kvar (135 tabletter). Det är Progesteron jag tog oralt sist. Det finns inte heller i Sverige så det måste jag kolla upp bättre. Får jag inte tag i något liknande så får AVA skicka mer. Dyrt, men så får det vara.

Och så mer folsyra. Och järn.

Vilken shoppinglista!

- Progynon, 2 mg (tabl)
- Fragmin, 2500 IE (spruta)
- Prednisolon, 2,5 mg (tabl)
- Progesteron, 400 mg (vag)
- Utrogest, 100 mg (tabl)


Så här såg pillerschemat ut förra gången (fr.o.m. insättningsdagen):

- Progynon, 2 mg, 1 tablett 3 ggr om dagen
- Progesteron (vag), 400 mg, 1 vag på morgonen och 1 vag på kvällen
- Progesteron (tabl), 200 mg, 2 tabletter kl 16 varje dag
- Prednisolon, 5 mg, 2 tabletter kl 22 varje dag
- Fragmin, 0,3 ml, 1 injektion per dag
- Folsyra, 1000 mikrogram per dag

Jösses, det är så mycket att tänka på! 

Innan Mini kom så var det här allt jag tänkte på. Jämt. Jämt. Jämt. Därför är det med lite blandade känslor jag sitter här och räknar, dividerar och multiplicerar piller igen. En hel del känslor kommer tillbaka och jag minns ännu tydligare mycket av ledsenheten som jag bar med mig jämt förut. Usch. 

Måtte jag inte bli alltför ledsen om det här inte går vägen. Vi har det ju faktiskt otroligt bra som vi har det ändå.

Men nu ser vi framåt. Det här ska bli ett äventyr! Trots allt!

KRAM

Jässsss!!!!

Tjohoo!
Jag får påbörja behandlingen! Jag skrev att jag hade en "ägglossningscysta" (så kallade gyn det).

På dag 2 nästa mens så ska jag börja knapra Estrofem (progynon) 2mg-tabletter 3 gånger per dag.
Estrofem finns inte i Sverige vad jag kan hitta så det borde fungera lika bra med Progynon, som jag tog förra gången. Ska maila och fråga för säkerhets skull.

Ååååh, vad jag längtar efter mensen nu!! Tjohooo!

KRAMAR

Gynbesök

Var på gynbesök idag. Äntligen.

Den stora cystan är borta. Just nu är det bara normala "ägglossningscystor" där: några fjuttiga folliklar och en ny, mindre, cysta på 2 cm. Min gyn tycker inte att den ska påverka på något sätt så hon menar att vi ska köra på behandling vid nästa mens.

Jag vet att AVA kommer att tycka annorlunda... Eller, jag tror det i alla fall.

Så nu är frågan, ska jag meddela dem att allt ser bra ut och att vi kan köra på, eller ska jag meddela att det är en mindre "ägglossningscysta" (enligt gyn så kan såna komma och gå hela tiden, precis som den jag hade innan)? För meddelar jag det så blir det nog en ny väntan...

Som sagt, gyn (som är har lång erfarenhet av IVF och obstretik) tycker att vi ska köra på så jag vill gärna gå på hennes linje.

När jag läser vad jag har skrivit så ser resonemanget helt galet ut, men jag hoppas att ni förstår. Klart att jag vill att allt ska vara ok och att jag borde lyssna på vad AVA säger också. Men jag vill ju så gärna....

Får se vad de säger.

Kram

Tid

Alltså, när jag skriver "förbaskad skräpklinik" så skriver jag ur MIN synvinkel. Tänkte att det kan vara bra att förtydliga. Självklart finns det säkert bra saker också med kliniken, medan jag tyvärr mest har hört om det dåliga. Och då är det IVF-kliniken i Umeå, den privata kliniken, jag talar om. Inget annat.

I övrigt händer det inte så mycket. Min lilla Mini kryper och reser på sig. Och har fått tänder. Och jag är så otroligt tacksam över att jag får vara med om allt det. Jag kan titta på henne och undra hur jag kunde ha sådan tur.
Så trots allt kämpande så anser jag att vi har haft tur. Skön känsla!

Den 16/10 är det dags för gynbesöket. Jag hoppas verkligen att den där cystan har försvunnit. Ursäkta att jag tjatar om den men det blir så stort i min värld. Jag vill verkligen inte att den ska ställa till med något krångel så att allt drar ut på tiden. Det är jag för gammal för.
Tiden. Tiden är så otroligt dyrbar för mig att jag nästan glömmer att ta till vara på den. Men bara nästan! Mini är ju här och påminner mig om inte annat, hihii!

Längtar vidare...

kram

964 dagar

Idag har det gått 964 dagar sedan vi ställde oss i äggdonationskön hos kliniken i Umeå.
De har inte hört av sig med ett enda ord.
Jag har också fått höra om hur de ibland behandlar folk. Brutala (läs: farliga) överstimuleringar, otrevliga och nonchalanta.
Förbaskad skräpklinik.

Vilken tur att vi inte gjorde ÄD där.

kram