Ofrivilligt Barnlösas Dag

Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag igen! Fan, vad bra vi är!

För mig är det här en stor dag. Alla som försöker, försöker och försöker, och oftast i tysthet, blir uppmärksammade och det känns förbaskat bra. Det gör att vi inte behöver berätta för alla själva. Vårt lidande och kamp blir en ren informationsfråga och människor kanske får en större förståelse varför deras kompis kan se rödmosig och lite söndergråten ut efter ett toalettbesök.

Imorse låg jag vaken i sängen och bredvid mig låg Mini och Fina M och snusade. Jag tänkte att jag inte är ofrivilligt barnlös längre. Jag hade fel, såklart! Det är jag visst det. Jag och Fina M hade bara tur att vi lyckades få Mini till oss. Ren, förbaskad tur. Precis som alla andra som har barn. Vi fick bara kämpa på mycket mer än många andra. Och hade vi inte orkat det så vet jag inte hur det hade slutat. Bra eller dåligt. Men vi är faktiskt fortfarande, till viss del dock, ofrivilligt barnlösa. För det krävs ju precis lika mycket ansträngning för att försöka få ett barn till. Och känslan att inte kunna ge Mini ett syskon är också en tung börda att bära när man som jag så gärna vill det. Så jag är ju faktiskt delvis fortfarande ofrivilligt barnlös. Delvis, rent fysiskt. I hjärtat är jag alltid en av de ofrivilligt barnlösa.
Mitt hjärta hör alltid dit.

Kram till alla er.

Morgonnöjd

Sitter här och väntar vid provtagningen.

Så plötsligt kommer det in ett par. Kvinnan är gravid med en riktigt stor och fin mage. 

"Lyllosar", tänker jag.

Och så märker jag att de minsann inte är purunga. De ser faktiskt äldre ut än jag båda två. Coolt!

Så nu sitter jag här och ler inombords. För deras skull. De ser nöjda ut.

Grattis till dem!

Kram

Stampar på

Imorgon ska jag ta det sista blodprovet. Förhoppningsvis.

För jag svarade AVA att min Fru Gyn säger att jag inte har HIV, Syfilis eller Hepatit B och C. Skulle de tjata igen om provtagning så får jag väl gå och sticka mig igen. Det är trots allt inte hela världen, men ändå... Det vore skönt om de accepterade det jag säger.

Jag har också mailat dem en förklaring på de prover jag tagit och testresultaten. Får se vad svaret blir.

Jag har också insett att vallningarna jag skrev om sist, faktiskt varit borta o en vecka när jag tänker efter. Och det är intressant eftersom jag har tränat hårt (Olga igen) i sex veckor. Då hade jag myyycket vallningar helt plötsligt.

Men så blev jag sjuk i 1,5 vecka och då tränade jag inte. Samtidigt upphörde alltså vallningarna...

Hård träning kan ju sänka östrogennivån i kroppen och med tanke på att jag har låg nivå redan innan träningen så kanske det är just träningen som påverkar? Bara en tanke men jag tycker att den är intressant så imorgon ska jag ringa till Fru Gyn och fråga om det. Och så ska jag nog boka en tid för att kolla slemhinnan. Jag menar, ingen mens på nästan 70 dagar bör ju påverka en slemhinna.

Om nu inte träningen påverkat östrogenet....

Tack för bra kommentarer också!

Jag är lite nojjig över att scanna på jobbet då allt som scannas och mailas lagras på stora servrar (jätteföretag som har hög säkerhet...). Ingen är väl intresserad av vad jag scannar, men jag vill inte på något sätt dela med mig av det här privata i mitt liv. Det känns lite konstigt på något sätt.

Men jag kanske nojjar lite väl mycket... Kanske.

Förresten borde kliniken lita på vad jag skriver. Jag har ju ett stort intresse av att det ska bli rätt liksom...

Hursom, jag försöker så här så får jag se om det ska scannas längre fram. 

Nu blir nästa steg blodprov imorgon igen och så prata med Fru Gyn igen.

Kram där ute!

Lite solgnäll

Dessa förbannade prover... Suck. Jag bara MÅSTE få gnälla av mig lite.
Jag har skickat provsvaren till AVA men de förstår inte riktigt provsvaren eftersom de tycker att proverna som är tagna inte riktigt är de prover som de behöver.
Det här irriterar mig eftersom jag påpekade redan från början att en del prover de vill att jag skulle ta inte finns som några standardprover i Sverige utan måste specialbeställas och ÄNDÅ så går de kanske inte att få. Då blir jag lite sur när AVA ifrågasätter varför inte alla prover de bett om finns med...
Ett exempel är Antitrombin III som de bett om . Jag förmodar att det är samma som Antitrombin i Sverige (alltså utan "III" på slutet), och som är det jag lämnat provsvar för.
Och så påpekar de igen att jag ska ta prover för HIV, Syfilis och Hepatit. Jag säger att jag inte har det. De säger att jag ska ge dem provsvaren... De har också bett mig scanna in provsvaren från alla prover och maila dem. Jag tycker att det är överkurs. Kan tilläggas att alla prover jag tagit visar inget avvikande på något sätt. Allt är normalt.
Så jag är lite irriterad. Nu ska jag ta ytterligare prover som labbet missat, jag ska be gyn om remiss för HIV, Syfilis och Hepatit som jag vet att jag inte har och så ska jag scanna (på jobbet, känns inte bra alls...) allt och skicka till AVA. Så fort jag tror att allt är mer eller mindre klart och tydligt så blir det en massa extra "hemuppgifter". Usch, så irriterande! Krångel!
Och mensen är sen. Eller så kommer den inte alls. Jag har vallningar som tusan i alla fall så nu är jag väl i klimakteriet på riktigt. Det var mer än 60 dagar sedan jag hade mens. Fan.
Jag frågade AVA om jag kan ta Primolut och om kliniken har öppet i sommar. De tycker inte att jag ska ta Primolut utan istället mäta slemhinnan och så anpassar de Progesteronet utifrån det. Känns inge bra... För så har jag aldrig gjort förut och det har fungerat bra med hur jag gjort tidigare (ja, förutom utomkveds då'ra).
Med allt krångel och omställning av allt så känns det bättre om vi väntar med insättning i augusti. Skulle allt gå bra då så blir det bebis i maj/juni och då har vi förhoppningsvis flyttat in i nya huset.
Om allt går vägen.... Och just nu känns det som om inget vill gå vår väg när det gäller syskonförsök.

Men vädret är fint! Och vi njuter! Och Mini busar och upptäcker alla knoppar och gatubrunnar och sandlådor och stenar och myror och maskrosor (som smakar mums tydligen...). Så förutom syskonförsök så går allt så härligt bra!

KRAM