Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

tisdag 30 juli 2013

RD7

Så klart fick jag ett mindre blodsockerfall idag igen. I samma butik igen!
Jag glömde att köpa mjölk igår så på vägen hem idag svängde jag förbi igen.
Den här gången blev det godis och nötter som fick mota bort fallet. Och nu har jag en påse nötter i handväskan om det händer igen.

I övrigt känner jag bara ett svagt molande. Eller, förresten, jag inbillar mig att brösten blivit aningen större. Kanske.
Och när jag satt i bilen ilade det lite igen.
Så kanske, kanske... Jag har inte tappat hoppet helt.

Jag lääängtar till på söndag! Att ruva är en plåga.

Kram

RD6

...var igår och jag kände bara en liten stramande känsla en kort stund på eftermiddagen.
Vid 17:30 var jag och handlade och fick blodsockerfall (heter det så?) något helt vansinnigt. Händerna skakade, jag blev alldeles vek i hela kroppen och jag ville nästan kräkas. 
Jag kastade mig till godishörnan och plockade ihop en påse, vägde den så att jag fick beloppet som skulle betalas och sen åt jag frenetiskt i kassakön....
Vet inte om det är ett gravidtecken men jag kan alltid hoppas, hehe.

Rapport för idag, RD7, får jag återkomma med senare, men än så länge har det bara molat liiite, liiite och det kan lika gärna vara medicineringen. Tyvärr.

Kram

söndag 28 juli 2013

RD5

Idag har jag bara känt litegrann. "Snäll" mensvärk kan jag nog kalla det. Lite småmolande.
I och för sig, nu när jag ligger ner så känns det lite mer. Men inga tydliga tecken så vitt jag kan komma på.

Jag hoppas så klart men jag tror nog att det lutar åt ett minus. Så känns det idag i alla fall.

Kram

Flyttat

Vi har flyttat. Äntligen.
Ok, vi är långt ifrån färdiguppackade, men med en egen brygga (om än bara till nästa sommar) där middagen nu inmundigas så kan det gott vänta lite till.
Som Mini sa: "Vackert!"


Kram

lördag 27 juli 2013

Sjusovaredagen

Idag är det för varmt för Mini.
Hon har druckit massor, badat och fått nya intryck (jösses, 1,5 år och vill härma fyraåringar som hoppar från en poolkant!).
Det har medfört att hon har sovit middag i 3,5 timme mot normala 1,5-2 timmar!
Pluttan.


RD4

Näe, idag känns det ingenting, någonstans. Inte det minsta.
Suck.

kram

fredag 26 juli 2013

RD3

Oj, vad tiden går när det händer mycket!
Redan ruvardag 3!
Känns det något? Nja, jag vet inte... Igår ilade det till lite konstigt i nedermagen och jag vill tro att det var något som fäste. Så klart. Det har känts så de andra gångerna vi fått plus på stickan. Hoppas, hoppas.
Den här gången har jag inte känt efter lika mycket. Det har helt enkelt inte funnits tid till det. Allt resande med Mini tog t.ex. en del fokus. Speciellt när hon inte bajsade på två dagar men fick till något rejält i blöjan FEM minuter innan planet ska gå och flygpersonalen står och paniklotsar på passagerarna på planet... Jag lovar, jag har aldrig sprungit så fort och aldrig städat en sån tvådagarsfest så snabbt förut. Men vi hann och Mini var glad hela flygresan. 
Jag blir glad för lite numera. Som att sätta rekord i bajsblöjebyte. Tack, tack.
Och tiden går fort.

Nu är vi hos min moster med man och dem har vi inte träffat på evigheter. Lite extra kul att få träffa dem i flera dagar. Och tiden går fort då också. Bad. Fika. Promenad. Mat. Fika. Bad. Mat. Glass. Prat, prat, prat.
Och någonstans så bondar jag och min moster mer och mer. Vi har mycket gemensamt trots allt och det är kul att ha någon kvinnlig familjemedlem extra nära nu när min mamma inte finns.
Så tankar dyvlas tillsammans i tvättstugan och på badplatsen och tiden går.

Så jag har inte känt efter så mycket.
På morgonen och kvällen så molar det lite. Det är allt. Det har ilat lite ner i ljumskarna, vilket jag ser som ett gott tecken, men samtidigt så är det alldeles för tidigt att ens försöka att analysera känns det som.

Den 6:e augusti skulle vi testa sa doktorn. Den 8:e augusti ska vi ta blodprov stod det på pappret vi fick med oss hem. Förvirrande.
Med tanke på att den 6:e är en tisdag och den 8:e är en torsdag så blir det jobbigt vilket som. Jag gillar inte att testa en vardag eftersom ett minus kan göra vem som helst bottenlöst sorgsen.
Så vår plan är att ta blodprov onsdag den 7:e och fredag den 9:e. Om vi får ett plus. Det betyder att vi skulle behöva testa innan det och då helst på söndagen den 4:e. Men det är så tidigt, redan 11 dagar efter insättning. Eller på RD12 om man räknar insättningsdagen som dag 1.
Vi har ju å andra sidan fått plus så tidigt förut... Så vi kör på den planen.
Blir det minus så väntar vi några dagar och testar igen.

Usch, nu blev jag nervös! 

Kram på er och TACK för support och goa kommentarer!

onsdag 24 juli 2013

Done

Det gick bra.
Den, för oss, nya läkaren var jättetrevlig. Jag har bara gått en gång till en manlig gynekolog och jag kan inte rå för det, men det känns alltid lite konstigt. 
Jag vet inte vad det är men hur kan de någonsin förstå liksom? 
Äsch, bäst att jag inte säger mer än så. Det känns konstigt helt enkelt, även om den här läkaren faktiskt var lugn och jättebra.
Nu återstår bara att se om han lyckades "limma" dit två embryon.
Jepp, det bidde två. Ett var 7-celligt vid upptining och var nu vid insättning fortfarande 7-celligt. Men, som doktorn sa, det kan eventuellt bidra med lite extra hormoner för att bättra på förutsättningarna något för det andra embryot som var 8-celligt vid frysning. 
När det tinades, tappades en cell så det blev 7-celligt, men nu vid insättning var det 10-celligt. Bra kvalitet, sa doktorn.

Jag fortsätter med progynon och progesteron som vanligt. Inget Fragmin och inget Prednisolon den här gången. Jag glömde att fråga om det... Tror jag mailar om det när vi är hemma igen.
Men folsyra ska förstås intas som vanligt.

Jag har inte så stora förhoppningar. Klart att jag hoppas men jag tar en dag i taget nu. Inte hoppas för mycket. Det är så otroligt jobbigt att bli sorgsen...
Men det pirrar ändå till lite i maggropen när jag tänker på det, hihi.

Kram

söndag 21 juli 2013

Framme

Vi är här nu, i Riga. 
Minis första flygresa blev till landet där hon är gjord. Det känns bra! Tror att jag ska be någon tulltjänsteman om en stämpel i hennes allra första pass. Bara för att.
Hursom, Mini klarade resan galant. Hon gnällde över att sitta fastspänd när vi lyfte men resten gick strålande. Duktiga lilla tjej! Hon gick runt så glad på Arlanda och pratade med alla. Topphumör trots att vi steg upp så tidigt.

Idag har vi strosat runt i parkerna, lekt på lekplatser och ätit en bit. Förmiddagen ägnades åt sömn på hotellrummet eftersom Mini somnade i taxin från flygplatsen...
En bra och lugn dag.

Jag började också med Progesteronvaggisarna idag så nu känns det verkligen nära i tiden. På onsdag... Oj, oj så spännande! Tänk att jag ska få ruva igen. Olidligt men ändå en chans till en liten go unge. 
Det blir spännande att träffa "min" nya doktor och koordinatorn också.

Imorgon blir det regn men vi tänkte chansa på en tur till Zoo för att fördriva tiden lite. Om det inte öser ner. Då blir det shopping (oj, så tråkigt!).

Kram

fredag 19 juli 2013

Ditten och datten

Jag har ont i ryggslutet och det känns som mensvärk i halva kroppen...
Faktum är att jag oroar mig lite.
Slemhinnan borde bli megastor fram till den 24:e med tanke på progynondosen jag tar. Tänk om jag blöder ut den innan vi kommer till kliniken? Det hoppas jag verkligen inte händer.

Bortsett från det så njuter vi semester i fulla drag. Badar, slappar och solar. Mini upptäcker världen med Tant A, pappas sambo, och har anammat henne som idol vilket gör att Mini blir svårnattad. Hon vill leka med Tant A hela tiden. Sova kan man göra i graven, verkar vara mottot. Tant A är helt enkelt BÄST.

Det gör att jag och Fina M faktiskt har kunnat umgås lite mer och det känns urskönt. En stund i poolen ihop då och då och ett glas vin i solen när vi tittar på Mini som busar med Tant A. Lycka!
Ren och skär och tacksam lycka. 

Jag har läst en del bloggar också men det fungerar inte så bra att kommentera från mobilen. Så till Bebiskarusellen vill jag säga att jag hoppas att allt ordnar sig! Verkligen.
Och till regnbågsmamman vill jag säga att jag tror på dagistiderna och att det kommer att gå superbra!
Och till den gravida bohusmamman (to be) så vill jag säga heja, heja för vilken dag som helst får hon träffa sin goa lilla bebis. Grattis!
Och till JVJK vill jag säga ååååh, så kul med hjärta och UL och ALLT trots illamående. Äntligen får du vara med om drömmen! Hihi!

Och så blev det ett konstigt inlägg det här men det är semester och det blir lite hattigt med inläggen... 
Viktigast är i alla fall att mensen håller sig undan. 

Kram

fredag 12 juli 2013

Tid

Den 24/7 kl 16:30 svensk tid smäller det. Då blir det FET.

Som jag längtar!

Kram

torsdag 11 juli 2013

Hos gyn

8 mm.
Det är bra och allt såg strålande ut. Treskiktad också.
Jag fick även remisser för att mäta hcg om jag skulle få ett plus, eftersom Fru Gyn är på semester när jag ska testa. Hon kommer tillbaka precis när provsvaren kommer så det blir nog bra det här. Ska bara ordna ett plus också....
Jag känner mig lite smånervös, faktiskt.
Vet inte varför det känns annorlunda mot förra gången men jag gissar att det är utgången av det förra som spökar. Ett plus som gick åt skogen finns nog kvar i bakhuvudet och spökar lite, trots att det känns som att jag inte har något att förlora.
Konstig känsla är det i alla fall.

Nu sover Mini så jag får snällt bege mig ut i köket och packa det sista. På lördag åker vi och nu används det bara plastbestick här hemma. Imorgon magasineras de sista möblerna också så då sover vi på en madrass på golvet. 
Vad skönt det ska bli att åka iväg ändå!

Kram på er!

tisdag 9 juli 2013

På gång

Jo, mensen har kommit och gått så nu knapras det Progynon (östrogen) här för att bygga upp slemhinnan ordentligt.
Självklart blev det lite krångel med det också... Jag hade räknat ut att tabletterna skulle räcka tills vi kom till Riga, men tji fick jag. Det låg bara EN karta i asken när jag öppnade den. Jag var så säker på att det var två. Så säker att jag inte ens tittade efter! Och dessutom så fick jag ordinerat en högre dos än tidigare, fyra tabletter om dagen istället för två. Så nu går de åt i rasande tempo.
Tack och lov så verkar det som om en av mina ÄD-mammekompisar har någon karta eller två över. Pew! För i semestertider är det inte lättare att hitta en läkare som skriver ut recept, vill jag lova.

I övrigt så är det kaos med allt, känns det som. Flyttkaos och lite lagom logistikkaos. Men det är väl så det är.
På lördag så lämnar vi huset och åker på semester samtidigt. Någon gång mellan den 22-25/7 blir det FET. Tjohooo!

Kram

onsdag 3 juli 2013

Snart

Nu är den på G... Äntligen! Det tog bara 118 dagar...

Angående AMH-proverna jag skrev om i förra inlägget så stämmer det verkligen. Det är ett brev som skickats ut för någon dag sedan från Karolinska till alla som använt deras labb i hela landet. Fru Gyn läste hela brevet högt.
Om jag minns rätt så är det ett företag som heter Boule Diagnostics (jag måste dubbelkolla namnet så att jag inte far med osanning!) som står för dessa tester på något sätt och det är de som alltså gjort något knas. De finns i hela världen (100 länder?) och felet slår alltså globalt.

Ska se om jag kan få tag i brevet. 
Nu måste jag jobba lite, hehe.

Kram

tisdag 2 juli 2013

Gyn och globalt fel i AMH-prover

Mesen har inte kommit ännu men det gör inget, sa Fru Gyn. För hon kunde se en liiiten, liiiten blödning så hon räknar detta som dag 1 i cykeln. Själv väntar jag nog med Progynon tills jag ser en blödning själv.
Hursom, slemhinnan är 6,2 mm och ingen cysta finns kvar. Några minifolliklar (5 mm) bara. Och nu ska allt ut.
Blir det inte idag så blir det imorgon sa Fru Gyn. Tack, tack. Nu håller jag tummarna för det.

Hon berättade även en väldigt nedslående sak.
Hon har fått ett brev från Karolinska om att alla AMH-prover som de tagit sedan 2012 och tidigare, och som visar låga värden, förmodligen är felaktiga. Detta gäller ALLA provtagningsenheter. Globalt.
För det är ett globalt företag som tar alla prover. För närvarande kan de inte ta AMH-prover utan felrisk så inga sådana värden kan tillhandahållas.
Innebörden är att såna som jag, som hade ett AMH på 0,7 år 2009, kan ha haft ett högre värde egentligen. Detta kan alltså ha lett till felbehandlingar och just vid låga gränsvärden så blir man ju rekommenderad ÄD istället för IVF....
Det kan alltså ha varit helt onödigt med ÄD för såna som jag. Med rätt stimulering kan det ha räckt med IVF.

Jag är absolut inte bitter för jag är så glad att det blev just Mini som kom till oss. Utan ÄD, ingen Mini.
Men ändå. Tänk på konsekvenserna av detta. Globalt. Alla dessa människor som kämpar på i motvind och kanske är en del av kampen helt i onödan...

Jävla spån.

Kram