Wilda Mathilda

ÄD som vägledning i amningsträsket jag är i

2012-03-02T20:14:00.006+01:00

Åååh, jösses, vad det pratas amning överallt!
Jag tänker så här; jag har gått min egen väg för att få ett älskat barn så jag fortsätter på det spåret även när det gäller amningen.
Jag har fått bröstböld med hela bröstet fyllt med var och feber, som lett till punktering och dränering. Inte alls så kul och mjölken har sinat. Och allt fokus har legat på mig, mitt bröst och på att bli frisk. Aptrist när allt jag velat är att fokusera på Mini.
Och ändå har alla tjatat om att det ska ammas på det bröstet. Amma, amma, amma. Men se, det GÅR inte. Det gör för ont, jag gråter, får mer ont eftersom mjölkproduktionen stimuleras av amningen och Mini gillar inte mjölken från det bröstet. Faktum är att hon gillar inte det bröstet överhuvudtaget.
Så nu när bröstet blir bättre så sakteliga så funderar jag på om jag ska stimulera upp mjölkproduktionen igen. Men så frågar jag mig varför. Jag har missat värdefull "bebistid" av allt bök kring det variga bröstet och nu vill jag inte fokusera mer på bröst och "teknik". Nej, nu vill jag bara vara och ägna mig helt och hållet åt Mini som jag ju längtat och jobbat så för att få träffa.
Jag vill inte bråka med henne för att hon ska ta bröstet igen. Jag vill vara henne nära och lära känna henne och ge henne kärlek. Inte "amningstjafs" mellan henne och mig för att jag vill att hon tar ett bröst hon ratar.
Nej, det får ammas på enbart det ena bröstet och räcker inte det så blir det ersättning. Utvecklingen går framåt; mänskligheten kan flyga till månen och bygga atombomber och, framför allt, genomföra IVF:er så jag tror inte att lite ersättning på något sätt är "farligt" eller förstör något för barnet. Snarare tvärtom. Jag får chansen att fokusera på att ge all min kärlek och omtanke till Mini och strunta i det där förbaskade bröstfokuset ett tag tack vare hjälpen som ersättning kan ge. Just det, hjälp och stöd.
Kärlek och trygghet till mitt barn. Från en glad och lycklig mamma till en trygg och glad bebis.
Jag gör det som känns bäst. Det har fungerat absolut bäst hittills. Mini är ju här tack vare det t.ex..
Amning på MINA premisser. Inget att diskutera.

Kram

Kärlek

2012-02-26T13:17:00.002+01:00

Livet som mamma tuffar på och ofta tänker jag på ur lyckligt lottad jag är. Tänk att ÄD fungerade för oss. Som min BM sa:
"Ja, lilla Mini är ett MER mirakel än andra barn som inte kommit till via IVF. Ni har ju liksom haft en del odds emot er."
Nu är inte min BM min största favorit men hon har ett gott hjärta och hennes ord värmde verkligen ända in i hjärteroten.
En annan BM sa att Mini är lik mig. Hon har ingen aning om att Mini inte bär på mina gener, men visst, någonstans kan man nog hitta en likhet. Men mest är hon lik Fina M.

Jag tror att det där med att ÄD-barnet ska vara likt sin mamma är något som är viktigt när man ska göra ÄD. Jag tänkte mycket på det förut och det är en del av en process man måste gå igenom tror jag. Det där med likheten. Kommer jag tycka om mitt barn lika mycket som andra mammor? Kommer jag att känna för mitt barn på samma sätt som andra mammor?
Idag kan de tankarna kännas väldigt underliga i mina öron men jag har ju faktiskt tänkt de tankarna.
Idag är Mini "min". Ingen annans. Jag kan inte tänka mig ett annat barn i min famn som skulle kunna vara "mitt". Hon skulle kunna vara lik en gorilla och jag skulle inte bry mig det minsta. Faktiskt.
Det kanske är skönt för andra som funderar på ÄD att veta att det känns så. Ingen annan ÄD-mamma jag träffat har heller sagt något annat än det som jag känner.
Allt blir så självklart när barnet väl är där hos en. Det finns inga tvivel alls liksom.

Det som däremot kan vara lite ledsamt, och som jag inte riktit var förberedd på, är andras kommentarer. Alla som har träffat Mini vill så klart påpeka vem hon är lik. Så fungerar det ju. Man tittar på en bebis och säger "Åååh, vad lika pappa/mamma hon är!". Alla gör det. Så är det bara och det kan jag hantera. Det jag hade svårt att hantera var en släkting som inte kunde sluta tjata om likheter. T.o.m. Fina M reagerade på hennes tjat.
Hennes kommentarer som fälldes under ett tretimmarsbesök och som jag ogillade starkt:

"Men åååh, hon är inte lik NÅGON av er! Alls!" (Jo, Fina M enligt alla andra)
"Inte ens ÖRONEN är något hon fått från er!" (Vem f-n bryr sig....)
"Tänk, vad olik hon är er." (Nej, hon har väldigt mycket från oss båda när man lärt känna henne)
"Man kan inte tro att hon är er eftersom hon inte liknar er alls." (Nej, för det är ju likheten som avgör om man är ett barns förälder....)
"Hon ser ut som Fina M:s mamma." (Faktiskt ingenstans. Jämför inte mitt söta barn med en 78-årig tant du träffat en gång.)
"Wilda, hon har inte dina fina långa ögonfransar!" (Nej, och dina tre barn är inte lika dig alls heller!)
"Hon är JÄTTELIK fina M:s mamma." (nej, hon ÄR verkligen inte det.... Sluta tjata.)
"Alltså, jag kan verkligen inte se något av er i henne." (Men GE dig!)
"Hon är inte lik någon." (Här sade jag att Mini får vara lik en GORILLA om det vore så, jag bryr mig inte om likheterna som du tjatar om, jag älskar min unge mest på jorden liksom.)

Ja, det var nog en hel del till angående det här med likhet som slank ur släktingens fula mun. Men ni förstår konceptet hoppas jag?
Vilken mamma som helst skulle nog reagera på alla dessa kommentarer om likheter mellan barnet och föräldrarna. Det enda man vill höra som nybliven förälder är att ens barn är en fin liten bebis. Det är allt.
Med ÄD i ryggen och gravidhormoner som susar i kroppen, så blir det lite känsligt när det blir för många likhetsjämförelser, i alla fall för mig. På kvällen var Mini lite kinkig och jag fick inte till amningen (har råkat ut för mjölkstockning och bröstböld som heter duga, men det är en annan historia) och tårarna började trilla. Duger jag? ÄR jag mamma på riktigt? Kommer det här att fungera? Kommer Mini att knyta an till mig på riktigt?
Fina M bedyrade att det var släktingen som var dum och att allt är i sin ordning. Och det är det ju. Jag var bara inte beredd på denna arsenal av frågor och kommentarer, från en och samma person, kring vårt barns likheter med oss. Det blev lite mycket att hantera och jag hade faktiskt blivit lite sur även om det inte var ÄD inblandat.

Så, vad vill jag säga med detta? Jo, ni som funderar på ÄD eller gjort ÄD, fortsätt att gå er egen väg och tänk på att det är ERT barn. Alltid. Kärlek, kärlek, kärlek!

KRAM

Annons

2012-02-14T17:27:00.002+01:00

Mini är med i lokaltidningen under "Nyfödda". Bilden på henne är ganska dålig eftersom tidningen har beskurit bilden så hennes fina hårkalufs inte syns. Jäkla nötter...

Hursom, nu när jag tänker på det så hade det varit kul att ha bilden då hon bara var ett embryo. Då hade orden "vår efterlängtade Mini" gett en del tyngd till bilden (och tvärtom) och snacka om unik nyföddannons, hihii!

Kram

Rubbat irriterande!

2012-02-13T14:20:00.003+01:00

Jävla skitreklam, den där för Clearblue.

"Gravid på naturlig väg"...

Ett sånt företag borde VERKLIGEN ligga steget före vad gäller bli på smällen.

Det är liksom dags att acceptera IVF:er som en behandling.

Jag menar, våra barn är inte "onaturliga" eller gjorda av "onaturligt" material. Och paret i reklamfilmen har ju uppenbarligen problem att bli gravida på "halmmetoden" (rocka loss i sänghalmen, alltså...)

Näe, skärp er, Clearblue! Det räcker gott att skriva/säga "Ett stöd i din strävan mot ett barn".

Kram

Yes!

2012-02-10T16:55:00.003+01:00

Lite sent, men ändå:

Jamen, ni SER ju vad vi har lyckats åstadkomma allihop! Läs HÄR! Eller hos Barnlängtan!
Alla protester har faktiskt lett till något konstruktivt. Förmodligen det mest konstruktiva inom ofrivillig barnlöshet som hänt i norrlandstingen, hehee. Man har alltså valt att skjuta på beslutet vilket är alldeles strålande! En liten delseger ser jag det som. Kanske, kanske att man slutar att lyssna på enbart Håkan Lindström nu. Kanske att det ljusnar lite mer för er som blir diskriminerade för att ni råkar bo på "fel" ställe.

Hoppet är det sista som lämnar oss. Och vi ofrivilligt barnlösa är ju faktiskt proffs på att kämpa, vänta och hoppas. Vi KOMMER att vinna. Så är det bara.

Vakna Håkan. Dags att komma ut i verkligheten.

Kram

Äh, va f-n!

2012-02-07T13:14:00.006+01:00

Jag brinner ju för det här med ofrivillig barnlöshet! Och framför allt ÄD-frågor. Tack för påminnelserna, säger jag till både Johanna och Cornelia. Och alla fina kommentarer och mail fick mig att inse att jag bara inte kan stänga ner så där abrupt... Jag är ju helt hopplös ibland.
Den här bloggen får helt enkelt delvis leva vidare men det blir under lite andra premisser.
Jag skriver bara om mina tankar kring ämnet och lämnar mitt privatliv lite mer åt sidan. Mini kommer inte att finnas med här annat än när jag refererar till mig själv i kampen om att få bli en fysisk mamma (för rent mentalt kan man verkligen vara mamma hur länge som helst).
Jag kommer alltså inte att skriva lika ofta men fortsätter att vädra mina tankar och åsikter då och då. Som den om Norrlandslandstingen t.ex.. Det är något så jäkla fel i huvudet på politikerna där uppe. Och fel i lagen som kan tillåta deras förbannade dravel. För bövelen, jag blir galen liksom!

Läs, begrunda och skriv under hos Barnlängtans Norrlandsuppror!
Ännu mer fakta kring deras (landstingens, alltså) galna förslag hittar du HÄR.
Och sprid vidare... För livets skull.

Och för de som vill följa mitt privatliv så finns det en ny blogg. För att kunna följa den så krävs det att man:
1. Skriver ett mail till wildamathilda@hotmail.se och berättar vem man är och varför man vill läsa om mig, så skickar jag en inbjudan.
2. Är på hugget för det ryms bara 100 inbjudna läsare.
3. De som kan visa att de skrivit på Norrlandsuppropet får givetvis förtur, heheheee....

Så förlåt att jag inte tänkte längre! Men det är ju tur att jag är människa, för som en sån kan jag alltid ändra mig. Som i det här fallet t.ex....

Kram

Wilda tystnar

2012-02-03T13:26:00.003+01:00

Jag har fnulat och vridit och vänt på orden till ett inlägg jag vill posta här, men inget vettigt kommer ur mig. Inget klokt eller vältaligt utan mest bara trams.
Jag vill säga att jag är så glad att vi kämpade och inte gav upp.
Jag vill säga att jag är lite hemligt "kär" i alla bloggläsare som stöttat mig igenom åren.
Jag vill säga att jag är så tacksam över alla personer jag lärt känna i vårt kämpande.
Jag vill säga att Ofrivilligt Barnlösas Dag borde vara dagen före Mors Dag varje år.
Jag vill säga att jag är lycklig.
Men framför allt så vill jag säga att jag har tappat min inspiration till att skriva på bloggen mer.
Jag ser inte poängen med den längre. För poängen var att den skulle handla om vår kamp att få barn. Om ofrivillig barnlöshet, om ivf:er, om ÄD och om alla mina tankar kring allt detta. Dels för att ha som minne för vår skull men också kanske för att vara till hjälp för andra i liknande situationer.
Nu har jag uppnått det. Vår kamp är över och Mini är här. Jag vill inte förändra bloggen till en mammablogg eller familjeblogg. Den ska få förbli en barnlöshetsblogg för den som behöver läsa om hur det är.

Med anledning av det så kommer jag inte att skriva mer här (ok, alla som följt mig vet att jag mycket väl kan ändra mig, men ändå...just nu så är det så här). Jag går dock att nås på mailen fortfarande.
Kanske att jag startar på en ny blogg som handlar om vår familj eller något annat, i så fall så annonserar jag ut det här när det är dags, men just nu vill jag bara låta livet ha sin gång. Jag har det så otroligt bra att jag vill lägga all min tid på Mini och vårt familjeliv i verkligheten. Bloggen får alltså ta slut här och nu. Och det känns som ett värdigt och lyckligt slut.

Med de orden så vill jag tacka ALLA för att ni har delat era tankar, stöttat, gråtit och skrattat med mig och Fina M hela vår resa. Ni är helt otroliga allihop! Och jag glömmer er naturligtvis inte bara för att bloggen ligger still. Nejdå, jag följer er bloggare där ute och många av er andra har jag kontakt med via mail och FL. Så tro inte att jag bara slänger bort allt jag fått av er. Ni är guld värda! Men bloggen blir tyst.

Och mina kramar då? Varför kramas jag alltid i slutet av ett inlägg?
Jo, kramar för mig står för trygghet, kärlek och respekt. Det finns för lite sånt i världen ibland.
Så kramas där ute.

Många, hjärtliga kramar

Wilda Mathilda

Mer bad

2012-01-30T20:10:00.003+01:00

Nytt bad idag för lilla Mini. Egentligen vill jag inte bada henne för ofta, av någon anledning jag inte har en aning om, men ändå... Så det blev som Fina M ville, vi badade Mini.
Med råden från Cissa om att heeela kroppen ska vara i vattnet så gick det bättre och Mini tyckte att det var behagligare än förra gången. Skönt! Och så råkade vi skvätta vatten i ögat på henne. Mindre skönt och lite gråt... Så badet blev inte så jättelångt den här gången heller. Mest kanske för att mitt veka mammahjärta bara ville plocka upp sin goaste kärlek, lägga henne i en handduk och krama henne hela tiden.
Fasiken, vad jag har blivit mjäkig! Det enda jag vill är att pussa och krama på Mini. Bara ha henne nära och titta på hennes utforskande ögon. Inget annat vill jag göra. Tiden kan få stå stilla liksom.

Något annat händer inte i mitt liv. Jo, det kanske det gör men jag tycker inte att något annat är så intressant. Tror jag. Eller, jo, det gör jag ju men inget som jag kommer ihåg någon längre stund liksom.
Jag har i alla fall beställt ett babynest av Nenne förresten! Eller "Lilla Vilda" som hennes nystartade företag heter. Vi använde ett sånt på BB och kom på att det är ultimat om man reser kortare resor, vilket vi ska göra det närmaste halvåret. Nenne syr kanonfina grejer för den som är intresserad. Det ska bli kul att se fler av hennes alster längre fram.

Jag ska visst ta tag i det där med babysim också... Inte bara titta på min vackraste lilla dotter hela tiden. Kärlek.

KRAM

Lyckodimma

2012-01-29T14:26:00.004+01:00

Vilken dag! Och natten var också ganska angenäm faktiskt. Matade några gånger och var sjukt trött men vi satt där i mörkret, jag och Mini, och hade det så lugnt och trevligt så såna nattmatningar är som att vara i himlen. Det är bara att njuta på.

Idag har vi varit på vår första promenad också. Solen sken, Mini grät en skvätt först (ja, det var ju kallt ute, vilken omställning!), log sen och somnade. De stolta föräldrarna tågade iväg i solen.
Jag hade bara glömt att det var första promenaden med ett snitt i magen för mig också... Det var ingen fara men jag kände verkligen att mina magmuskler inte finns där för att stabilisera kroppen så promenaden gick i maklig och avslappnad takt. Såååå mysigt!

En dusch efter lunchen fick mig att känna mig som folk igen och till min glädje har jag gått ner sju (7!) kilo. Det är galet mycket! Kanske är det så att IVF-vikten (ökningen p.g.a. alla hormoner och deppätande) försvann när jag blev gravid så att viktökningen när jag blev gravid upplevdes som mindre än den egentligen var? Om ni förstår hur jag menar... Hursom, trevligt är det i alla fall! Magen ser dock fortfarande ut som en pösmunk. Den känns så också, hihi!

Ibland när jag sitter med Mini i famnen och tittar henne djupt in i de där små plirande ögonen, ja, då kommer lyckotårarna. Faktum är att jag kan inte ens skriva om ur lycklig jag är utan att få tårar i ögonen.
Det blir en del tjatande om den där lyckan nu men jag är så kär i Mini att jag kan spricka.
Det märks också mycket tydligare i min personlighet. Helt plötsligt så skrattar jag genuint åt Fina M:s ibland överskattat dåliga humor t.ex..Det spelar ingen roll vad han säger, allt är så skoj att tårarna sprutar. Förut skrattade jag, men en del av mig var alldeles för allvarlig eller någon annanstans. Jag skrattar också oftare åt skämt i filmer eller på tv. Det är som om min hjärna äntligen har kunnat slänga bort all sorg och BARA acceptera skratt och kul saker. Och det som inte är kul egentligen gör hjärnan om till något roligt.
Det är såååå jäääkla skönt! En enda stor lycklig dimma. Och jag känner att vi är värda det. Vår familj.

Och, vet ni, vår soplockesmällande granne (som jag ondgjort mig över så många gånger) kom över häromdagen med sin son och gratulerade till Mini och gav henne en fin bomullsfilt. Hur trevligt är inte det? Jag ska aldrig mer gnälla över att de smäller i soplocket.
Mitt liv har blivit större än så.

Tillägg: Jag läser fortfarande alla bloggar jag tidigare följt men kommenterar inte så värst mycket. Bara så ni vet, ni som bloggar där ute. Jag följer er fortfarande. Absolut!

Kramar i vintersolen

Ännu en dag

2012-01-27T18:39:00.002+01:00

Oj, oj, jag hinner inte med att skriva så många inlägg jag vill. Eller, hinner och hinner...jag bortprioriterar de tlite just nu eftersom jag vill vara med Mini all tid som finns. Och jag brukar passa på att sova när hon sover på dagarna eftersom det är en del uppesittarnätter med matning och allt. Det tär lite på min ork men det är inget jag vill vara utan! Men trött blir jag i alla fall.
Hursomhelst, så dyker det upp saker jag vill skriva om hela tiden och hälften hinner jag att glömma bort. Trist.

Dagens plan var att vi skulle ut på Minis första promenad, men dammråttorna som låg och glodde på oss överallt tvingade oss till dammsugning. För att inte tala om det tomma kylskåpet som ville fyllas, så det blev lite matinhandlande också. Allt för att kunna ta emot lite släktingar som kommer imorgon och vill hälsa på Mini. Och eftersom allt går i Minis tempo så hinner vi inte med så mycket mer. Ja, förutom att njuta då'ra.

Förresten, efter flera uppmuntrande kommentarer på förra inlägget kring babysim så ska det absolut bli det längre fram! Ska spana på lite kursstarter och kontrollera om det finns platser. Vi ska till fjällen efter påsk och väl tillbaka därifrån så kanske det vore bra att starta med babysim, tänkte jag.

Dagens stora händelser: Vi har skrivit på Skatteverkets papper om namn samt anmält konto för utbetalning av barnbidraget. Wow, liksom! Tänk att vi får uppleva det!
Åh, vad jag önskar att jag kunde få vara äggdonator. Jag vill ge någon den lycka jag själv nu får uppleva. Det är ta mig tusan helt sjukt vackert och jag tänker på det i små stunder när vi får uppleva "verkligheten" med ifyllande av papper, köp av nappflaskor och annat. Jag blir alldeles varm i kroppen av tacksamhet.

KRAM till alla fina där ute

Nya lärdomar

2012-01-26T21:48:00.003+01:00

Idag har vi börjat titta på klockan när hon äter för att få lite koll på hur hon vill ha det med maten. Generellt sett så verkar det som att hon vill äta varje 2,5 timme. Där emellan sover hon mest och så leker vi lite med henne.
Nu förstår ju jag också att de där 2,5 timmarna inte är spikade för all framtid och att de beror på en hel drös med faktorer, men vi tänkte använda oss av den vetskapen för att synka in lite dag- och nattrutiner om det går. Sakta men säkert liksom.

Men det roligaste som har hänt idag var hennes första bad! Tjohooo! Även om Mini inte alls tyckte det själv. Stackarn...
Fina M satt i badkaret med lite, lite vatten i botten och höll i Mini medan jag tvättade henne. Mini tyckte nog mest att det var lite läskigt även om hon till en början tyckte att allt var ok, och så blev hon ju så klart lite kall när blöta kroppsdelar var ovanför vattenytan. Med andra ord så varade badet i 5 minuter, typ. Men det var stort för oss. Vi fick öva lite. Nästa gång ska vi använda oss av den införskaffade badbaljan.
När börjar man förresten med babysim? 3-4 månaders ålder? Det skulle verkligen vara kul att gå på. Hmm, måste kolla upp det imorgon...

Det var i alla fall dagens stora aktiviteter. Jag trivs något otroligt med att följa Minis tempo. Det är ju inte bara hon som lär sig om världen. Jag lär mig visst en massa också.

Kramas där ute!

Det knallar på

2012-01-25T19:39:00.003+01:00

Vi fortsätter att njuta allt vi orkar. Men nu kommer en sån där äckelhistoria som jag bara skulle kräkas på att höra förut. Förbannade morsor som ska prata detaljer liksom...

Inatt satte jag i halsen igen... När jag skulle ta upp Mini för amning så kom det två stora droppar blodblandat, brunt slem ur näsan på henne. Gulp! Rusade ut till blöjhörnan och kikade mer exakt vad det var medan Fina M ringde sjukvårdsupplysningen.
Jag hade inte panik men magen knöt sig hårt, hårt. Så kom jag på; mina bröstvårtor är helt sönder av allt ammande och förmodligen har det kommit blod och skorpor i lilla Mini när hon ätit (urrk, vad äcklig den där meningen var att skriva!). En liten spya tryckte ut det som inte hörde hemma i magen helt enkelt. Kunde det vara så enkelt? Jo, det var det. Sköterskan vi pratade med berättade för mig, utan att jag förtäljt min teori för henne, att det är det vanligaste skälet till att det kommer lite blod hos så små barn. Puuuh!
Jag (läs: Fina M) har alltså idag införskaffat bröstvårtskräm och jag använder numer stadigt amningskupor för att hålla allt mjukt och undvika blödande sprickor. Ett tips till blivande mammor att tänka på kanske? En billig investering för att få lite lugn i den nyblivna mammasjälen om inte annat. Huga!
Mini vill visst amma jämt och det tar på krafterna vill jag lova, men jag gnäller verkligen inte. Jag är bara tacksam.

Vi har fått fler blombud och idag har folk också börjat ringa och gratulera ordentligt. Helt fantastiskt vilken omtänksamhet alla visar! De säger allihop att de ville låta oss få komma hem och landa lite innan de hörde av sig. Snällt. Och väldigt kul att få prata med alla och höra hur genuint glada de är för vår skull också.

Det fysiska, då? Ja, allt är väldigt bra faktiskt. Snittet läker fint och magen har börjat sjunka in även om den fortfarande ser ut som en stor pösmunk, hahaha!
Mina knän känns lite svaga fortfarande men det som jag funderar lite kring är det där karpaltunnelsyndromet jag fick. Det känns fortfarande om än inte lika mycket. Det beror förmodligen på att jag rör mig mer på nätterna nu än tidigare. Men när sjutton ska det gå över? Och tänk om det inte gör det. Då måste jag operera och det känns lite tungt när jag ska gå hemma med Mini själv. Men jag väntar och ser. Det borde ju gå över på några veckor i alla fall, tycker jag... Vätskan i kroppen verkar vara på väg ut, för jösses vad jag kissar litervis, hahahaa!!
Jag hade glömt hur det var att kissa normala mängder. I slutet av graviditeten sprang jag på toaletten säkert 50 gånger om dagen och så kom några droppar varje gång. Men nu...wow, fritt flöde några gånger liksom. Vilken fröjd!

Och Mini? Jo, hon äter, sover och skiter mest. Och ser fridfull, nöjd och lite alert ut när vi gullar och jollrar med fåniga leksaker framför hennes ögon.

Kram

Vikten av rätt siffror

2012-01-24T21:38:00.007+01:00

Kom på viktig info jag glömt:

3200 gram, på pricken
48 cm lång men det står 50 i journalen och när de mätte igen så blev det 49 cm.

Och så en annan sak, av alla datum som fanns med på gissningslistan för nedkomsten så var det INGEN som hade gissat på 20/1. Men HADE någon gjort det så hade hon eller han, förutom ära och berömmelse, även vunnit denna:

Så med tanke på föräldrapenningens omfång så var det ju bara ren och skär tur för min del att ingen trodde på den 20:e. ;o)

Kram på er!

Skräck och kärlek

2012-01-24T17:54:00.005+01:00

Först, ett STORT , VARMT TACK för alla gratulationer! Jag är uppriktigt överväldigad av alla fina ord och tankar ni har lämnat i kommentarerna här. Och jag hoppas att jag inte missat att svara på något av alla fina mail också. Det är helt otroligt vilka fina människor ni är allihop!
Jag menar det. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger, men ni vet hur glad jag blir: TACK!

Ja, sen blev det allt en liten bloggpaus så här i barnfödartider...
Och jag kan bara konstatera att det här nu kommer att bli en föräldrablogg mer än en ÄD-blogg. Däremot kommer nog vår ÄD att vara något som återges i mångt och mycket av mina tankar. Men vi får se. Here we go, en summering av de senaste dagarna:

Det absolut första (jag hade bara fått av henne ytterkläderna) som hände när vi kom hem från BB var att Mini, som jag tänker fortsätta att kalla henne här på bloggen, fick ett "anfall" där hela hennes lilla kropp spändes till ytterligheter och det kom gult, segt gegg ur munnen på henne. Och så beck i mängder.
Det var jag som höll i henne och jag fick panik. Höll henne framåt så att hon skulle kunna andas, men gegget var kvar i munnen och hon andades inte alls. Kroppen var stel som en pinne. Den lilla lealösa bebisen fanns inte i mina händer. Det var bara en enda stor, blå pinne och jag nästan spydde själv av rädsla. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Någonsin. Aldrig.
Mina tårar sprutade och jag minns att när hon väl andades igen så bytte vi blöja på henne och ringde BB. Tack och lov hade vi träffat en barnläkare innan vi åkte hem som berättade om att tarmarna på nyfödda kan ta en tid på sig att sätta igång och på en del så är det en slags propp som stoppar upp. När den lossnar så kan det bli med extra stor kraft eller så får man ta till hjälp för att den ska bort. Jag hade det i bakhuvudet när vi ringde men så fort de svarade i andra änden kom tårarna igen och jag gav luren till Fina M.
De förklarade att det inte är någon fara. Det gula gegget är råmjölk som blir "ystat" i magen och då blir det tjockt och klumpigt. Jaha, ja.
Becket vet man ju om men gul, trögflytande "lava" som ska fastna i halsen när tarmarna startar sin funktion på en nyfödd bebis, skulle jag också ha velat veta om... Och att en nyfödd kan krampa, bli blå och sluta andas när den där beckproppen lossnar. Det hade besparat mig en hel del oro.
Och nu tänker en del säkert "ja, men så är det att ha barn, nu får du leva med den oron resten av livet". Nej, det där var inte oro. Det var ren och skär skräck. Det önskar jag verkligen inte någon.
Kan också tilläggas att jag redan hade gråtit ca 20 gånger samma dag (baby blues?) och jag var verkligen inte i balans för en skräckupplevelse.

Så det gav oss, och speciellt mig, en ganska hemsk "komma-hem-upplevelse". Behöver jag säga att jag inte sov något alls den första natten?
Dagen efter, igår, hade jag lugnat ner mig och jag insåg att allt bara var en rejäl "kickstart" när hela tarmsystemet kickades igång. Men obehaget satt kvar. Natten till idag sov jag inte heller något. Jo, två timmar av utmattning på morgonkvisten. Hela natten gick åt att kontrollera att Mini andades och att hon inte råkade ut för det hela en gång till.
Idag blev allt mer normalt igen och allt har varit kanon. Precis så där som man VILL ha det. Så nog om det jobbiga.

Vad gör vi då? Inte mycket mer än njuter. Fina M sitter bara och beundrar sin dotter hela dagarna och så har han skottat. Han har servat mig också en hel del eftersom jag mest sitter och ammar och däremellan så äter jag och duschar. Typ. Eller beundrar vår fina dotter precis som Fina M. Allt annat är liksom bortprioriterat. Vi tar emot blombud och telefonsamtal. Det är allt.
Det enda besök vi haft är bästaste bästisen. Vi vill bara njuta av tiden och den vi så länge kämpat för, men till helgen ska vi öppna dörrarna för besök tänkte vi.
Apropå amning förresten, det är ett jäkla fokus på sånt märker jag men jag orkar inte oroa mig för om det skulle gå dåligt eller inte. Nu går det jättebra, tack och lov, brösten gör apont och det lever jag gärna med. Mini äter som aldrig förr. Det blir faktiskt inte så himla mycket tid emellan amningarna och det är ganska skönt. Allt går i Minis takt helt enkelt. Hon bestämmer. Vi bara är där för henne.
Visst ska vi väl försöka få in lite rutiner men just nu så handlar det bara om njutning av att hon finns. Tänk, hon finns. Vår lilla stora dröm finns här mitt framför oss. Jag är så kär, så obeskrivligt kär i vår lilla Mini.

Ärret av kejsarsnittet läker fint och jag rör mig ganska obehindrat. Avslagsblödningarna är nästan helt borta. Vi har bokat tid för hembesök från BVC och ska få en sista tid för koll hos BM också. Men min hjärna kan inte fokusera mer på sånt just nu. Allt som finns i mitt huvud är Mini. Gud, hon är så vacker!

Fan, nu ska jag böla lite av lycka igen.

KRAM

10:37 20 januari 2012

2012-01-21T12:27:00.003+01:00

Hon är här. Ett tjejteam gjorde kejsarsnittet under glad och professionell stämning. Det var en fantastisk upplevelse!
Fina M storgrät. Jag storgrät. Mini storgrät. Världen stod stilla och alla krig tog slut.

Mini blev Elsie Lilly Mathilda.

Sedan dess har vi njutit av hennes närvaro. Äntligen är hon här.
Jag berättar mer sen.

Sista magbilderna

2012-01-20T09:27:00.001+01:00

Det blir kejsarsnitt någon gång idag så här ligger jag i en sjukhussäng och försmäktar. Jag får inte äta sedan igår natt... Fina M, den lyllosen, är och äter frukost.

Efter samtal med läkaren igår så enades vi om kejsarsnitt. Han påpekade bl.a. min ålder, att jag är förstföderska, att jag inte öppnat mig, att "ballongtricket" inte fungerade samt att vi gjort ÄD. Det där sista handlade dels om att de inte tycker att det är bra att gå över tiden för mycket men också om att vi gått en lång väg mot ett barn. Då är slutresultatet, barnet, det som är vårt stora fokus och inte en förmodad lång, utdragen och jobbig förlossning, som det kan bli om jag sätts igång och min kropp inte vill reagera på det.
Så vi bestämde oss. Kejsarsnitt. För vår och Minis skull.
Bra tänkt, tyckte vår fantastiska barnmorska.

Så nu ligger vi här och väntar. Idag kommer hon. Idag blir vi föräldrar.

Nu bloggar jag från Bloggerappen så vi får se hur bra det här blir... Men bilder kan jag inte lägga upp under "Gravidbilder" så de får hamna här lite tillfälligt.

Kraaaam!

Live from BB

2012-01-19T18:56:00.002+01:00

Jäss!!

Nu händer det. Vi är på BB.

Vi körde igång med en rivstart och var helt oförberedda. Sattes igång med en Bardaballong (tror jag att det heter...) men det gick inte alls bra. Den togs ur och vi väntar nu på mat och en ny läkare som ska låta oss prova någon annan metod.

Det känns bättre eftersom vi var så oförberedda och allt gick så fort fram. Min bror ska komma med väskan också...

Jag berättar mer sen så klart men nu är det äntligen dags!!!

Många kramar till er alla

Otacksam?

2012-01-19T12:25:00.003+01:00

Usch, jag känner mig otacksam som skrev det förra inlägget. Får man känna så där när folk faktiskt hör av sig? Jag menar, jag blir ju överlycklig över alla andras sms och telefonsamtal. För att inte tala om alla glada tillrop här på bloggen.
Varför blir jag då så störd av den här tjejen när hon hör av sig? Är det för att jag känner att det inte är helt genuint? Det känns som att hon har en baktanke, ett självändamål, med sina samtal.
Äsch, jag kanske nojjar och bara är hormonstinn?
Men jag blir uppenbarligen väldigt störd av att hon ringer hela tiden, ibland två gånger per dag, från att inte ha hört av sig alls nästan. Mycket märkligt. Och det blir inte bättre av att hon ringer och väcker mig, hehee.
Jag får släppa det där och bara svara i telefonen ibland helt enkelt, så går det väl över.

Nu åter fokus på Mini. Att titta på gissningslistan är ganska tråkigt numer för det känns som att vi alla gissat helt fel och att Mini bara jäklas med alla. Fina svägerskan gissade igår (lite väääl sent så det får nästan räknas som fusk om hon skulle pricka sin dag...) och hon gissar på lördag.
Sen har vi Esther som ursprungligen gissade på 22/1. Jag börjar tro på det datumet själv nu, hahahaa!

Jag kan inte heller sluta fundera på de där "värkarna" som kom igår kväll. Vad var det för något egentligen? Måste fråga läkaren om hon vet.
Och så det där med känslan av att jag har blodstopp i huvudet. Det är lite obehagligt, en läskig känsla. Måste fråga om det också.
Och så om moderkakan. Hur kollar man den egentligen? Att fråga!

Jag tänkte också på det här med att jag har så svårt att se tjejer som är gravida. Fortfarande! Tänk att det är så djupt rotat sedan vi kämpade som värst. För just nu är det verkligen helt irrationella tankar. Eller, det kanske inte ens är tankar, bara en invand reflex som har satt sig. En riktigt puckad reflex.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig efter att ha sprungit så mycket på spec.mvc. t.ex., men nej. Det är en lite störd känsla (att ha kvar den fortfarande, alltså) faktiskt så jag hoppas att den går över snart. Men jag reagerade i alla fall inte negativt av att se en kompis, Luiza, gravid. Tänk, vad trist det vore! ja, ja, den där känslan kanske går över med hjälp av lite vistelse på BB. Där finns det ju magar så det räcker i alla fall, hihiihi!

Nu blir det lite vila igen innan det är dags för avfärd mot läkarkollen.

The list:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

~~14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela~~

~~15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan~~

~~16/1 Evelina, Nenne~~

~~17/1 Sara, Charlotte, vemvet~~

~~18/1 ahns~~

19/1 Skrutten04

21/1 Svägerskan

Kramar till alla

Det där med att folk ringer

2012-01-19T10:47:00.008+01:00

Ok, nu blir det otacksamt gnäll igen...

Varför? VARFÖR i hela friden ringer folk (ok, det är väl mest EN person jag ifrågasätter) i tid och otid för att kolla vad jag gör och var jag är när jag har sagt att de får ett sms när vi åker in?
En kompis som jag pratar i telefonen (vi ses inte, hon bor i Tjottahejti) med max 4 gånger per år har nu ringt eller sms:at (mest ringt) varje dag. Igår orkade jag bara inte svara utan struntade i det. Jag flinade lite för mig själv och tänkte att "nu tror hon att vi är på BB men jag orkar inte prata och svara på tusen frågor och lyssna på hennes förlossningsberättelse igen".
Note to self: flina inte i förtid...
Eftersom jag sover lite kackigt på nätterna så har den senaste tidens förmiddagstupplurar verkligen varit hjälpande. Så någon gång mellan 7 och 11 så sover jag. Det har jag också sagt till den här tjejen och hon vet att jag sover dåligt. Hon har själv kommit med rådet att jag ska sova allt jag kan.
Därför blir jag sjuuuukt irriterad när hon ringer strax efter 9 på morgonen dagen efter att jag inte svarat på hennes senaste samtal från igår kväll.
Det första hon frågar är var jag är. När jag säger hemma så hör hon att jag låter trött och frågar om jag sover. När jag säger ja säger hon bara att hon ringer senare och lägger på luren.
Förmodligen skäms hon för att hon ringde och störde och det är ju trevligt att hon hör av sig och frågar. Men jag tror inte att hon bryr sig så där genuint direkt. Hon är mer engagerad än behövligt och vi pratar nästan aldrig om mig när hon ringer utan mest om henne och hennes graviditet, amning etc.
Varför i allsin dar ringer man till någon som ska föda när som helst och frågar var hon är? Skulle jag ha förlöst så kan ju vad som helst ha hänt och jag är förmodligen på BB. Om jag inte svarade igår kväll så har jag förmodligen legat och krystat och behöver vila om jag kan. Eller tänk om vi behöver lite tid för oss själva i vårt livs största ögonblick? Eller...ja, vad som helst. Jag hör av mig när allt är ok liksom.

Ok, jag vet att jag kanske gnäller lite onödigt mycket och att man ska vara glad att folk bryr sig, men det här är en tjej som ständigt har frågat om jag är gravid när jag och Fina M har kämpat som mest. Hon har kommit med oombedda, goda råd om hur man gör för att bli gravid och allt det där. Ni vet. Den jobbiga typen som inte direkt bryr sig om ens liv utan bara vill lägga näsan i blöt. "Slappna av så funkar det"-kommentarer, typ. Så jag blir inte direkt överlycklig av att hon ringer i tid och otid. Jag har ju sagt att jag hör av mig!

Jag kan ju alltid välja att inte svara när hon ringer. Och, ja, så får det bli.

Gnällkramar

Läkardejt idag

2012-01-19T07:11:00.003+01:00

Näää, inget firande ännu. Suck.

Igår kväll fick jag dock "hugg" i magen två gånger. Ett vid 19:30 och ett ca en timme senare. Falsklarm, för inget mer hände. Det första kändes rejält och gick över hela magen. Det andra var som en kraftig mensvärk. Jag somnade ca kl 24 och sov till 5. Då startar förlossningsprogrammen på kanal 7, hehee.
Så nu vet vi varken ut eller in... Då gör vi det vi är bäst på: väntar. Urrrk.
Men idag ska vi i alla fall på UL och träffa en läkare kl 14:30. Som jag ser fram emot det! Jösses, det ska bli otroligt skönt att få se Mini och naturligtvis är min förhoppning att allt ser bra ut. Och att få ventilera lite med läkaren ska också bli skönt. Jag ska skriva ner en del frågor som poppar upp i huvudet då och då så att jag slipper oroa mig så mycket. Och jag kommer garanterat att bli mindre rastlös också. Hoppas jag.

Utöver det ska jag nog ta en kortare promenad och köpa mig en latte. Riktiga wow-aktiviteter...

KRAM

Because I'm worth it!

2012-01-18T16:55:00.003+01:00

Jag är laddad. Snart kan jag unna mig detta (även om jag redan har ätit salami någon gång och även någon bit brieost av misstag):

Mini ska firas ordentligt

KRAM

Känner efter lite

2012-01-18T13:30:00.004+01:00

Alltså, är det någon annan som varit gravid där ute, och som fått känslan av blodstopp i huvudet lite då och då under slutet av graviditeten (senaste veckan)? Jag menar allvar. En obehaglig känsla är det! Och jag undrar så vad det beror på. Det spelar ingen roll om jag sitter, står eller ligger ner.

Och så denna obehagliga känsla av att vilja göra nr 2 hela tiden... Men jag ska inte gå in på detaljer. Lovar.

Imorgon ska jag ta upp ämnet hinnsvepning. Vad tror ni om det? Kan det vara något? Det känns som en lite "oskyldig" och ganska naturlig igångsättning som kanske kan hjälpa till på vägen.

Dagens eftermiddagstankar liksom...

KRAM

Besök igen!

2012-01-18T12:19:00.003+01:00

Fina ni! Läste era kommentarer på förra inlägget och blir så rörd att jag kan börja gråta igen. Men jag lyckades hålla mig.

Goa Luiza kom förbi och höll mig lite sällskap igen. Vilken lycka! Det gör faktiskt att dagarna går lite fortare och lättare när jag får pladdra av mig lite. Och Luiza är så cool att prata med också. Så nu är jag glad igen. Jag? Labil? Nähä.
Hon tyckte i alla fall att mina bullar var goda trots att de är sketafula. Jag är nog sämst på att baka fina Leila-bakar-bullar... Tur att det är smaken som räknas mest.

Imorgon eftermiddag har vi tid för UL och läkarbesök. Men om allt ser bra ut så sätter de inte igång mig då. Men förmodligen kommer jag att bryta ihop och bli hysterisk, så vem vet? Inte för att det är mitt mål, men ni vet när någon frågar hur man mår och allt bara väller ur en? Så misstänker jag att det kommer att bli. Kanske inget skäl för igångsättning direkt men jag gissar på att det blir återbesök på varannan-dag-basis om inte annat. Typ. Alltså, inte på grund av att jag bölar, utan på grund av att det börjar närma sig slutet nu.

I boken jag läste igår stod det förresten att man känner sig "lätt och smal" efter att bebisen kommit ut. Ja, tack. Det låter bra.

Och så listan igen:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

~~14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela~~

~~15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan~~

~~16/1 Evelina, Nenne~~

~~17/1 Sara, Charlotte, vemvet~~

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Jobbig gårdagskväll

2012-01-18T05:21:00.005+01:00

"McLeods döttrar" igen... Det är vad som visas dessa tidiga morgnar när jag är vaken. Efter det är det "Riskförlossningar" och sen "En unge i minuten" om någon skulle vara intresserad.

Ingen Mini än.

Igår kväll fick jag psykbryt igen. Allt var fel. Jag var lite för mätt efter middagen och jag kunde inte sitta utan att få ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ner utan att få ont överallt. När jag skulle resa på mig gjorde det galet ont i händerna. När jag satt halvlutad fick jag blodstopp i huvudet. Fotsulorna gjorde grymt ont. ALLT var bara såååå fel.
Jag satte mig på soffkanten och bara bölade. Då började jag blöda näsblod.
Som sagt, ALLT var fel.
Fina M kramades men det var också fel för näsblodet gjorde att jag inte kunde göra någonting annat än att springa på toaletten.
Tårarna strilade och jag ville bara ha kejsarsnitt. Pronto. Ut med ungen! Och varför fick jag inte komma på koll tidigare nu när jag gått över? Och tänk om Mini dööööör?! Tänk om moderkakan blir gammal? Allt var ren och skär panik och oron bara vällde ur mig.
Jag satte på mig handledsskydden och kravlade ner i sängen. Det gjorde inte saken bättre. Bök, bök. Bööööök. Ingen position är skön att sova i. Men någon gång runt 23:30 somnade jag nog av ren utmattning.
Pling! Klarvaken kl 4 igen...

Så inleds vecka 42. Inte så angenämt men jag gissar att det bara är att stå ut. Stå ut med magen och stå ut med mig själv. Jag är ju inte direkt ensam om "problemet" att gå över tiden. Det har hänt förr. Men jag kan ärligt säga att min syn på en "drömförlossning" har ändrats ganska dramatiskt.
Förut var det nog lite mer "lullull" runt det hela. Nu vill jag bara att det ska gå fort, hehe.
Jag vill inte bli igångsatt men hellre det än att gå och oroa sig för att moderkakan ska bli gammal och lägga av t.ex.. Den här tristessen och oron är lite jobbig nämligen...

Idag blir det promenad i kvarteret igen. Och så ska jag åka till fiiiinkaféet och köpa mig en latte och en stor, god bakelse. Och något glättigt magasin som jag kan bläddra i.
I väntan på Mini...

KRAM på er

Konstaterande

2012-01-17T16:19:00.003+01:00

Jag har just insett att det finns en risk att Mini kommer ut på bästaste bästisens 5-årings födelsedag. Det vore urtrist ju! Både hon och Mini vill nog ha sina födelsedagar ifred... Om inte annat så kommer vi att för all framtid att få planera kalasen så att de inte sammanfaller. Suck.

Kom igen nu Mini! Kom uuuuut!

Listan:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

~~14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela~~

~~15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan~~

~~16/1 Evelina, Nenne~~

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

kram

Hur man får tiden att gå...

2012-01-17T14:22:00.002+01:00

Men oj, vad jag sover nu!
Jag somnade strax efter 8 och sov till 11:30. Då åt jag lunch och somnade om igen och sov till 14. Hela dygnet blir skevt av det här. Undrar om jag kommer att somna ikväll? Just nu känner jag mig i alla fall väldigt trött...
Jag har noterat att jag inte har lika mycket sammandragningar som tidigare. Igår var de inte alls lika många som tidigare. Men Mini rör på sig väldigt mycket. Det "rullar" i magen mer än vad det sparkar och jag tror att det är först nu som Mini har fixerat sig. Anledningen är att hon ligger på nästan samma ställe nu. Hela vänstra delen av magen är "full" medan högersidan är "tom" (förutom fötterna som viftar till då och då på den sidan). Och tyngdpunkten är långt ner nu.

Just nu kikar jag i en bok som Fina M köpte för länge sedan men som jag av någon anledning har förträngt att vi har. Den heter "Att vänta och föda barn" av Sheila Kitzinger och ska tydligen vara något av en klassiker. Hur som helst, den är riktigt bra och svarar på en del frågor jag haft kring olika saker och hon beskriver allt från hur moderkakan bildas och växer till skillnaden mellan korta och långa förlossningar. Intressant är det, tycker jag.

Något som är svårt när vi väntar och längtar så här, är att ordna middag. Det låter konstigt men fokus ligger verkligen inte på mat just nu. Att försöka komma på vad vi ska äta och sen tillaga det känns som en jätteansträngning, hahahaaa! Lite som "släng in nåt i magen bara och så åker vi till BB sen istället". Allt vi vill är att åka till BB, inte stå hemma och vara husliga. Men idag har jag i alla fall ansträngt mig. Jag har lagt fram två kycklingfiléer för upptining. Wow...

Jag funderar en hel del på hur vi kan göra om i trädgården också. Men föräldrapengen räcker nog inte till mina vidlyftiga önskningar, hihi. Och så kommer nog våren att ägnas främst åt Mini. Hon känns viktigare än trädgården.

Nej, nu ska jag nog ta ett bad igen. Det är så förbenat skönt att känna sig lite viktlös för en stund!

KRAM

Nattrapport

2012-01-17T07:50:00.002+01:00

Jahapp. Ingen Mini idag heller.
40+6. Enligt BB så är det alltså 41 fulla veckor och imorgon går vi in i vecka 42. Fy f-n, vad trist! Men det har jag ju redan sagt ett par gånger nu...

Inatt har jag sovit på soffan. Det är enda stället där jag kan sova utan att ha ont någonstans när jag vaknar. Händerna mår bättre av det konstigt nog. Det gör inte alls ont i dem när jag vaknar. Det gör de om jag sover i sängen (trots handledsstöden).
Och jag är inte heller lika kissnödig när jag vaknar i soffan. Däremot har jag fortfarande ömmande fotsulor men inte lika mycket som efter en natt i sängen.
I soffan hittar jag också en skönare sovställning men jag drömmer om att få sova på magen i min egen säng. Som jag längtar efter det!

Jag vaknade i och för sig redan kl 4 så jag har inte sovit så väldans mycket. Låg bl.a. och tittade på ett förlossningsprogram (En unge i minuten) och de visade en surrogatmammaförlossning. Åååh, det var så otrooooligt vackert! Ett schweiziskt par var mottagare. Äsch, det går inte att beskriva, men vackert var det. Surrogatmamman var helt underbar. Föräldrarna hade kämpat i 17 år. Jag låg med tårar i ögonen, så vackert var det.
Tänk, jag som hade så svårt att se förlossningsprogram förut. Nu är allt bara intressant, hahaa!

Idag blir det nog en tupplur eller två för att sova ikapp mig lite. I övrigt så borde jag få tag på något ställe man kan vända sig till när det kommer till Blogger/Blogspot. För det strular så mycket. Jäkla amatörer.

Trevligt tidsfördriv

2012-01-16T16:14:00.003+01:00

Idag har jag haft celebert besök: Luiza!
Tänk att hon ville komma förbi och fika och pladdra lite. Det gjorde verkligen min dag så TACK, Luiza. Du är verkligen bara såååå bra.

Det är mycket läsa bloggar nu för min del. Tidsfördriv och samtidigt så händer det en hel del för de jag följt ett bra tag nu. Det är kul, nervöst, pirrigt och lite läskigt. Mycket är på gång med andra ord. Och mina tummar är blå för mångas skull vill jag lova.

Idag ska vi äta pasta till middag. För nu ska här laddas inför "maratonloppet" igen.
Mini ska ut innan torsdag. Det har jag bestämt.

Kram

Dagspyssel...

2012-01-16T12:46:00.002+01:00

Ååååh!! En lista!! Hurra för Miss Baglady som också vankar runt hemma och som verkar gilla lite listor (som jag också gillar numer), hehehee... Här kommer lite tidsfördriv och mer om mig:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

I slutet av året åkte jag till Sydney för att plugga och jobba. Det var det stora minnet och det innebar att jag tidigare under året gjorde slut med en kille och avslutade mina sista kurser i internationell ekonomi här hemma. Så jag hängde mest på universitetet med min uppsatskompis. Eller hemma hos någon av oss två och skrev på D-uppsatsen. Det är i alla fall det jag kommer ihåg mest.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Jag hade precis repat mig efter missfallet och vi påbörjade behandlingen inför vårt sista ÄD-försök (FET) i Åbo. Det var allt jag gjorde. Allt kretsade kring det. Jo, jag jobbade också.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

Vet inte vad som räknas som snacks men är det småplock rent generellt så är det nog följande:

* Plockgodis

* Ost

* Snittar
* Salta pinnar
* Grönsaksstavar med dipp

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Men lägg av?! Jag kan inte hela texten till en enda sång! Jo, kanske förresten... Typ:

"Här kommer Pippi Långstrump"
"Bamsesången"
"Idas sommarvisa"
"Love of the Common People" med Paul Young
"Guns of Brixton" med The Clash

Jag kan egentligen mest bara en massa refränger.... Och reklamsnuttslåtar....

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:

* Starta en IVF-klinik.

* Köpa ett stooort, luftigt hus på landet men ändå nära stan.

* Skänka till Wabbie Foundation.

* Resa massor.

* Köpa en ny och mer miljövänlig bil.

6) FEM DÅLIGA VANOR:

* Älskar ost.

* Säger ja till alldeles för mycket aktiviteter.

* Lite för stort engagemang i allt.

* Ser på för mycket skräp på tv.

* Rör på mig för lite just nu (av naturliga orsaker).

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

* Blogga.

* Hänga med bästaste bästisens barn.

* Hänga med Fina M, helst på en brygga i sommarsolen.

* Jobba med mitt egna företag.

* Äta långa middagar och dricka vin med kompisar.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

* Foppatofflor.

* Brynja.

* Platåskor.

* Onepiece-overall.

* Chaps.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

* Min dator

* Min andra dator

* Min iPhone

* Mitt företag

* Min Fina M (hehehee....det kan ju feltolkas, men jag menar att jag gillar när vi gör saker ihop)

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR LISTAN (om de orkar):

Elin
Charlotte
Luiza
Sara
Jagvilljagkan
Ruht
Mallan
Cissa
vemvet
jenny_maria

Kramelikram på er

Nojjar och längtar...och sover

2012-01-16T10:47:00.004+01:00

Det är fånigt hur trött man kan vara. Kl 8 somnade jag igen och sov till 10:30. Då ringde goa bror och väckte mig för höra att allt är ok. Nu får vi se hur länge jag är vaken innan jag somnar igen, hahahaa!

Jag tror att det är som ni säger (i kommentarerna till det andra inlägget), att det är kroppen som gör sig redo för förlossning. Det låter logiskt. Och så är det roligast om det är så för då känns det inte lika långt borta.
Det är lustigt hur hjärnan fungerar. Även om jag vet att det bara handlar om dagar så känns det som att hoppet över att något ska hända sjunker. Precis som om Mini inte kommer ut. Men det gör hon ju absolut.
Däremot får jag hjärnspöken som jag får mota bort hela tiden. Om att hon inte lever där inne (jag har aldrig känt efter rörelser så mycket som nu) om hon inte rört sig på en stund. Om att hon är döv, blind och stum (så att vi måste planera om allt). Om att hon inte har ben (det har har hon, annars hade det varit svårt att göra t.ex. tillväxtultraljud). Om att hon inte kommer att ha rörelseförmåga (vilket hon har nu, så jag vet inte varför den tanken ens dyker upp). Ja, jag kan fortsätta att räkna upp knasigheter som far igenom min hjärna i all evighet...
Det är inte så att jag går och oroar mig konstant utan tankarna dyker bara upp då och då, och då får jag nästan en liten panikkänsla och får jobba för att tänka på något helt annat. Men det förstås, jag sover ju den mesta av tiden så tankarna hinner inte dyka upp alltför ofta längre, hahahaaa!
Så det som tar mest kål på mig är denna långtråkiga väntan. För några dagar sedan ville jag göra massor av saker men nu är det så nära så att åka iväg (t.ex. äta lunch med någon) känns som att jag bara krånglar till det om något händer. Nu är det så nära att det är lika bra att hålla sig hemma liksom. Stick with the plan.
Men idag har det snöat en del för första gången! Allt är vitt. Så jag ska masa mig ut och gå ett varv eller två i krokarna och njuta av snön. Jag längtar tills vi åker till fjällen runt påsk. Minis första semester.

Längtar!

Kram

Sömnen

2012-01-16T07:19:00.002+01:00

Ännu en morgon utan Mini på utsidan.
Däremot har jag sovit från ca kl 23 igår till kl 6 idag utan att vakna emellan! Och när jag tänker på det så hände samma sak igår. Det betyder 7 timmar sömn på raken. Två nätter i rad. Hur gick det till? Vad är det som händer? Och varför var jag så otroligt trött hela dagen igår när jag trots allt hade sovit så länge under natten innan?
Det är märkligt det där, hur det ändras hela tiden. Och det är Mini som styr förmodar jag.

Inatt drömde jag också att jag konfronterade två inbrottstjuvar här hemma. Jag fick dem att bära in allt de stulit och även ställa allt på den plats de tagit det ifrån. Jag vaknade och var lite sur över att de kom så lätt undan... Men annars har jag noterat att alla konstiga drömmar jag hade förut, inte längre dyker upp. Jag sover drömlöst.
Jag kan också konstatera att jag helt plötsligt tycker att kaffe smakar väldigt mycket vatten (trots att jag tog en extra skopa kaffe i bryggaren nu på morgonen).

Idag ska jag läsa ut en bok som har legat halvläst senaste veckan. Kanske att det blir en liten, liten promenad i området men annars har jag lite pappersgöra att fnula med här hemma.

Huga, det här är nog det långtråkigaste jag någonsin har gjort faktiskt.

The List:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

~~14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela~~

~~15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan~~

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Kommentera på Blogger?

2012-01-15T17:55:00.003+01:00

Ja, just det... Det verkar vara många som har problem med Blogger och att kommentera. Det beror nog på att de har gjort om så att man kan svara på varje enskild kommentar. Tidangivelsen är också helt uppåt väggarna...
Heja Blogger. Not.

Och det är därmed dagens stora höjdpunkt: att få störa sig lite på Blogger.

KRAM

Nostalgi

2012-01-15T16:36:00.006+01:00

Smet in på youtube och började rota bland gamla artister från förr. Aaah! Nostalgi!
Jag saknar så många av de band som fanns på 70-, 80- och 90 -talet. De där konstnärligt galna. Det var så mycket experimenterande med musiken då, inte bara 80-talets discodängor eller punken liksom. Jag kan inte låta bli att slänga ut några här.

Läs lite om KLF t.ex.. Lite lagom störda sådär...

Eller Nina Hagen! Aaaah, en statligt godkänd (!) sångerska/skådespelerska från Östtyskland:

Och så all de där "one-hit-wonder"-dängorna... Men det får bli en annan gång.

KRAM

Väntan

2012-01-15T15:51:00.003+01:00

Det här är verkligen världens längsta dag. Jag är konstant trött trots att jag faktiskt sov 6 timmar i sträck utan att vakna inatt. Och jag sov till kl 10 efter inmundigande av frukosten. Efter 10 var jag vaken en halvtimme sen slumrade jag igen och somnade om bara för att vakna kl 12 igen. Då lade jag mig i ett bad och höll på att somna i badet istället.
Låg där i 40 minuter för att sen gå och lägga mig på sängen igen. Fina M kom med smörgås och mjölk och sen gjorde vi kursen på Profylax Online igen. Jag höll på att somna vid varje avslappningsövning... Efter den kursen så fortsatte vi med Gudruns avslappningsövningar i ca 30 minuter. Fina M snarkade till, och jag var på gränsen till sömn igen.
Nu sitter jag här och lyssnar på lite musik på datorn och är fortfarande galet trött. Det känns som att jag är sjuk nästan. Eller bakis men utan illamående eller huvudvärk. Men inga ilningar eller stickningar som igår, där nere. Allt är lugnt. Utom Mini som faktiskt snurrar på ganska bra idag.
Fina M är nog mest bara rastlös. Han har dammtorkat, vattnat blommor, bäddat och nu åker dammsugaren fram och sen blir det middagslagning.
Jag ska nog vila lite till innan dess.

Så ser VÄNTAN ut hemma hos oss just nu.

KRAM

Förväntan

2012-01-15T07:19:00.005+01:00

Ingen Mini ännu... Bara frukost än så länge.
Men idag kändes det inte ens som om jag är gravid när jag vaknade. Magen har sjunkit ner ytterligare och att andas är jättelätt jämfört med tidigare. Men Mini rörde sig och är det något jag blir glad av så är det när hon rör sig. Då får jag bekräftelse på att hon lever och finns i allra högsta grad. Nu kan det inte vara alltför långt borta.
Både Fina M och jag vill gå och lägga oss tidigt för att sova varje kväll. Enbart med förhoppningen att vi ska få vakna till värkar eller att vattnet går, hahaaa!

Återigen denna väntan. Under alla behandlingar har vi väntat. Jag har varit otålig och man får vänta på allt jämt. Den här väntan är nästan som att ruva men det här är en mer positiv väntan än den nervösa, tudelade ruvarväntan. Att ruva är värre. Det här är en rolig, om än förbaskat jobbig, väntan. För-väntan. Förväntan.

Idag är dagen jag gissat på att Mini kommer. Jag undrar jag... Det blir nog senare. Just nu känns det så i alla fall. Det kan bli ytterligare en lååång dag idag.

Uppdatering:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

~~14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela~~

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Tagga ner

2012-01-14T12:40:00.004+01:00

Eftersom det blåser halv storm ute så struntar vi i promenaden. Det ska vara trevligt att röra på sig liksom... Min dåre till man gick ut och sprang istället. Knas!
Istället är det bullar och muffins på gång för min del, och så ska jag ta ett långt bad med Femina i handen. Så skönt!

Egentligen vet jag inte om jag ska ta upp det här ämnet, men eftersom jag är en rastlös, höggravid tjej som bara går och väntar så kan jag ju alltid roa mig med att ta upp den anonyma kommentaren som dök upp till mitt förra inlägg. Ja, jag vet, jag skulle ju inte bry mig om sånt där... Men jag är ju som jag är, jag bara måste.
Har man läst den här bloggen ett tag eller känner mig personligen så VET man att det värsta jag vet (näst efter krig, typ...) är folk som säger åt mig vad jag ska vara eller hur jag ska vara. Ser ner på andra eller som sätter en etikett på mig. Urrrk, säger jag bara. Men jag gissar att det är en del av livet om man har en öppen blogg där man lovar att inte hålla igen på känslorna på vägen mot ett barn. Men jag tvivlar på att om vi satt och fikade ihop, jag och "Anonym", så skulle hon inte säga som hon skrivit här. Hon skulle "se" mig nämligen. Personen Wilda Mathilda.
Därför tänker jag utveckla mitt svar till "Anonym" (och andra som kanske tänker samma sak) genom ett inlägg i ämnet "längtan efter att få ut sin bebis och samtidigt få skriva om sina känslor utan att andra säger åt en hur man ska bete sig". Så kan eventuellt nya läsare förstå mig lite bättre om inte annat.

Nej, jag tänker inte "tagga ner!". Dels för att det är skrivet som en order och gillade jag sånt skulle jag söka till det militära. Typ. Dels så tar den tonen mitt skratt ifrån mig. Och så är det det här med att en del morsor alltid ska lägga sig i vad andra morsor gör. Vad ÄR det med det fenomenet? Låt mig va, liksom. Jag är en levande människa.

Jag försöker inte "driva" ut mitt barn på fullaste allvar. Det vet nog varje vettig människa. Jag har en tro på att livet har sin gång och så även en graviditet. Jag har tidigare skrivit att jag inte vill bli igångsatt t.ex.. Bara det borde få "Anonym" att förstå. Att promenera och äta ananas är ganska harmlöst i sammanhanget och dessutom bara nyttigt. Att andra irriterar sig på det bekommer mig faktiskt inte egentligen även om jag bemödar mig att skriva det här inlägget. Det är ditt problem, "Anonym". Det som stör mig är att att du igen säger åt mig vad jag ska göra. "Släpp hysterin"... Jösses, det är du som är hysterisk som reagerar SÅ starkt på att jag inte vill vara gravid längre. Således har mitt ytterst världsliga "problem" blivit ditt problem. Grattis, eller vad man nu säger, men jag struntar högaktningsfullt i att någon stör sig på att jag har en massa tankar kring att jag vill se min bebis.

Jag njuter inte av att vara gravid. Det har jag sagt tidigare. Jag är inte en av dem som går och kramar och klappar på magen hela tiden. Kanske har det med att jag inte känt min fina Mini så väldigt mycket eftersom hon ligger långt in och jag har moderkakan i framvägg? Kanske har det med det faktum att det är svårt att förstå hur det "ska" kännas? Kanske har det med min personlighet att göra (förmodligen)? Jag vet inte, men så kul tycker jag inte att det är.
Att vara 42 år och ha levt med ofrivillig barnlöshet i flera år gör att man vet ALLT (huga!) som kan hända i en graviditet. Då är det svårt att njuta ibland. Så är det bara. Och går det här åt skogen så är jag 42 år och får börja om med allt igen. Med ett dött barn i bagaget. Det vet jag inte om jag klarar av. Så jag försöker att undvika den tanken i alla fall för den gör mig livrädd.
Och eftersom jag inte bryr mig det minsta (mer än att jag är glad för deras skull så klart) om att andra kan njuta massor av att vara gravida så behöver inte andra vädra sin åsikt om att jag inte njuter. Var och en har sin graviditet och den är ytterst personlig. Min graviditet och längtan är MIN.

Jag är också en ganska otålig själ när det kommer till längtan (det vet de som har följt bloggen ett tag, hahaha!). Jag vill ha Mini här NU. Och jag är inte dum, jag förstår att det handlar om dagar... Herregud, liksom.
Jag och Fina M har kämpat i flera år, lagt ut hejdlöst med tid och pengar, gråtit mer än vad jag trodde var möjligt, längtat mig tom på luft, sprungit på så sjuuukt många kontroller och fläkt upp mitt underliv för kreti och pleti, genomgått missfall, träffat idiotläkare, fått ett mindre socialt liv och till sist försökt ALLT för att jag ska bli gravid. Trust me, då blir man lite otålig och vill träffa sitt lilla barn ganska pronto. Det är ju BARNET vi längtat efter. Vår familj. Vår gränslösa kärlek. Graviditeten är för mig bara en väg dit även om jag gärna vill ha den erfarenheten, att få vara gravid. Men njuta är svårt ibland även om jag så klart gör det också. Innerst inne.

Jag njuter inte av att springa på toaletten 50 gånger per dygn, bli bajsnödig i tid och otid, ha blödande tandkött, ha näsblod, ha flytningar, ha sammandragningar nästintill konstant (så fort jag rör mig), ha ont i varje led, sova med handledsskydd, inte kunna öppna en vattenflaska för att fingrar och händer gör ont och har veknat, inte kunna sova ordentligt, vara sjukskriven, inte kunna träna, springa på spec.mvc. och inte kunna göra allt jag vill. Jepp, så ego är jag.
Däremot är jag apglad över att t.ex. slippa foglossning, att kräkas hela graviditeten, slippa havandeskapsförgiftning eller vilka andra extra krämpor som helst som man kan råka ut för. Så jag har haft en ganska harmlös graviditet i det avseendet. Men min bakgrund känns lite överväldigande ibland och då kommer oron. Jag skyller inte på min barnlöshet, men det är en ganska stor förklaring till varför jag är den jag är och tänker som jag gör. Så är det bara. Lev med det om du läser bloggen. Alternativet är att vika hädan och jaga på andra jaktmarker, d.v.s. läsa andra bloggar.

Sen har jag också många nära och kära som råkat ut för en hel del i slutet på sina graviditeter och nästan alla har slutat med kejsarsnitt av olika slag. Därför har så klart mina tankar gått till kejsarsnitt senaste dagarna. Hur kommer förlossningen att bli? Vore det bättre för Mini, givet förutsättningarna, om jag valt planerat kejsarsnitt istället? etc. etc....
Jag har också flera vänner och bekanta som har förlorat sina barn i magen. I det här stadiet av graviditeten så kan tankarna verkligen vandra med andra ord, så jag ser det inte alls som konstigt att fundera kring sånt som kejsarsnitt och att vilja få ut barnet. Och jag hoppas verkligen att "Anonym" inte tycker att det är något konstigt i att välja kejsarsnitt före att föda vaginalt. Det är MIN kropp och MIN unge och jag gör precis som jag vill när det kommer till de två faktumen. Vetenskapen finns och den ska utnyttjas om vi vill och kan. Men det är lite sent för mig att välja det nu, heheee. Punkare som jag är (i själen) så hade jag, om det gick, nog gjort det nu bara för att jäklas om det retar någon... Mooahahaa!

Jag vill också betona att även om jag skriver att jag är desperat så går jag här hemma och bakar bullar, muffins och träffar vänner och har det ganska bra. Jag har ett liv utanför bloggen. Jag lovar. Men faktum är att läkarna har sagt att jag ska vila och då gör jag det. Jag är de facto sjukskriven och ska inte ut och flänga för mycket vilket alltså hindrar mig från att "driva" ut Mini. Jag FÅR inte det. Så jag ventilerar lite när jag skriver.

Till sist, här på bloggen har jag förresten alltid ventilerat mina tankar och frågeställningar. Jag har diskuterat, gråtit och skrattat när jag har suttit framför datorn och hängt. Och trots alla dalar och sorgsenhet som funnits så har jag alltid jobbat för att behålla min humor och försökt att inte tappa skrattet. Allt det har varit möjligt tack vare de som läser här. Det är en otrolig gåva och förmån jag fått och för det är jag oändligt tacksam. Så är det verkligen.
När jag har blivit som mest osäker på mig själv så har vackra människor klivit in här och lyft upp mig. Jag har fått råd och stöd. Via bloggen har vi också fått erbjudande från donatorer. I motgångar har jag fått tröstande ord och i glädje har jag fått support och skratt. Jag har fått nya vänner och nya bekantskaper som jag inte kommer att tappa. Det vet jag.
Nu, när vi äntligen lyckats (well, so far) så är jag faktiskt glad att vägen till barn blev som den blev för oss. Jag vet att det kan låta bisarrt men så är det även om jag naturligtvis inte önskar NÅGON att hamna i den ofrivilliga barnlöshetens helvete. Nej, fy!
Men jag har vuxit som människa, jag och Fina M är så nära varandra man kan komma, vi har nya vänner och livet leker. Vi kan fokusera på det lite mer "vanliga" livet nu istället.
Och det mesta har jag faktiskt att tacka mina fina bloggläsare för. Det är en välsignelse.
Mina ord är min ventil. Mina läsare är mitt stöd. Mitt skratt är mitt hopp. Mitt hopp är det jag lever på. Min graviditet är min.

Så, nej, jag tänker inte "Tagga ner!". Pilutta.

Kram till er andra glada själar där ute!

Statusrapport

2012-01-14T10:53:00.003+01:00

Fina M köpte ananas igår. Nu sitter jag och äter den till frukost. Otroligt mättande och om det inte får fart på Mini så är jag övertygad om att den får fart på tarmarna, hehee.
Sen blir det en promenad. Det har Fina M bestämt. Han vill visst ha ut Mini lika mycket som jag, hahahaa!
Kanske att vi försöker våldgästa bästaste bästisen också.

Mini rör sig som vanligt. Inte lika kraftigt men lite då och då. Det hugger till lite där nere ibland, sammandragningarna kommer då och då och magen känns jobbig och i vägen. Idag. Tänk om hon kan ta och komma idag. Jag har fått för mig att hon kommer inatt efter kl 24. Men just nu känns det som att hon aldrig kommer att komma ut.
En tanke som snurrar mycket nu är: Jag skulle ha hävdat att jag ska ha planerat snitt. Då hade jag i alla fall vetat mer om när hon skulle komma.
Så desperat är jag. Jag VILL att hon ska komma. NU.
Men det vet ju alla vid det här laget.
Hon ligger nästan enbart på min vänstra sida i magen. När jag ligger på rygg så sparkar/bökar hon runt i ryggen på mig. Jag tycker att det är ganska oskönt och lite obehagligt. Ibland sparkas det lite i höger sida uppe vid revbenen också.
Ibland, mellan sammandragningarna, så känns det som om hon ligger på tvären i magen. Den är stor på tvären liksom. Midjan buktar kraftigt utåt i båda sidor (kanske är det pizzan från igår, hehee?). Så tror jag att det är nu, i denna stund. Samtidigt så känner jag hur det sticker till neråt så jag får inte ihop det riktigt.
Hur som helst, det är status just nu. Inget direkt nytt...

Listan igen:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

~~12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna~~

~~13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen~~

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAMAR

Vrid, vrid

2012-01-14T03:28:00.002+01:00

Näää.... Ingen Mini ännu. Jag ligger bara och vrider mig lite i sängen.

Och hoppas att jag kan somna om snart.

Jag har i alla fall sammandragningar nästan konstant sedan igår kväll.

Alltid något.

Kram

Dålig humor

2012-01-13T21:48:00.002+01:00

Fina M tycker att jag ska lägga till "slips" som en av de prylar han har packat ner i BB-väskan.

Nej. Där går min gräns för dålig humor.

Kram

Fredagsaktiviteter

2012-01-13T17:25:00.003+01:00

Vilken konstig dag det här har varit. Sömnen har verkligen ställt allt på ända.
Sedan jag vaknade har jag inte gjort mycket. Tvättat en maskin gravkläder och plockat ner två julstjärnor från fönstren. Nu är julen helt borta. Och då kommer snön och kylan. Snö, vind och is ute. Skönt att vara inomhus och inte göra så mycket då men jag undrar om jag kommer att kunna somna ikväll. Jag har i alla fall inte blött mer näsblod. Tjohoo.

Nu är Fina M och handlar chips och dipp och sen ska vi även äta pizza. Mini har sjunkit så långt ner i magen nu att jag kan äta ganska mycket. Så varför inte passa på att svulla lite och bygga på sig? När hon är ute så blir det nog andra bullar gissar jag...

Fredagskramar

Tidsfördriv - En lista till

2012-01-13T14:42:00.006+01:00

Har sovit till nu och känner mig i alla fall lite piggare än i morse. Tänkte baka men äggen är slut. Och mjölet. Så nu är jag rådvill och ska försöka aktivera mig med annat.
Jag börjar med att sno en lista från Miss Baglady och presenterar mig själv lite. För att det är skoj.

1. Hur gammal är du om fem år?

47 vackra år!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Fina M

3. Hur lång är du?
173 centimeter.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
"Sideways". Igår på tv. "Band of Brothers" (men det är en serie...) på dvd.

5. Vem ringde du senast?
Ultragyn...

6. Vem ringde dig senast?
Ultragyn...

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
”Ok! Puss!"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa. Det går så mycket fortare, speciellt om sms:andet tenderar att bli en konversation.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.

10. När såg du senast din mamma?
Den 21 juli 1993. Då låg hon död i en sjukhussäng efter flera år av cancer. Så otroligt sorgligt är det för hon var ett underbart energiknippe. Usch, vad jag saknar henne än och extra mycket nu när Mini är på gång.

11. Vilken ögonfärg har du?
Gråblågrönmelerade

12. När vaknade du i dag?

Kl 3 första gången. Nu senast strax efter kl 14. Och däremellan några gånger till.

13. Vilken är din favoritjulsång?

O Helga Natt med Jussi Björling.

14. Vilken är din favoritplats?
På en solig brygga i sommartid med Fina M. Hemma är det väl soffan gissar jag.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Konferensrum. Alla sorter.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?

I Stockholm men i Det Gröna Huset längre bort på gatan som jag spanat in. Det är lite större än vårt så att vi kan få plats med en Mini2 om det vill sig väl. Eller så i ett hus i Stockholms skärgård. Eller så... Äsch, jag ändrar mig varje dag, men Stockholmstrakten är det nog som gäller. Tror jag.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?

Åska

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?

När jag och Fina M kom på att vi pratade om något otroligt pinsamt vid restaurangbordet på vår bröllopsresa på Maldiverna. Vi var de enda svenskarna på hela stället. Trodde vi. För en trevlig och väldigt svensk dam vid bordet bredvid avbröt oss vänligt med att presentera sig och sin engelska man. Förmodligen för att snällt avbryta vårt pinsamma samtal. Vi kommer inte ihåg vad vi pratade om men att det var pinsamt, DET minns vi. Och tokskrattar åt! Vi skämdes något fruktansvärt när de hade lämnat sitt bord... Gaaaah!

19. Hur stor är din säng?
160 x 200 centimeter.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Säger som Miss Baglady: En stationär bärbar. Dvs batteriet funkar bara med sladden ikopplad.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?

Utan. Varmt.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Fyra totalt, varav jag har två.

23. Hur många landskap har du bott i?
Tre stycken: Uppland, Södermanland och Gotlands landskap.

24. Vilka städer har du bott i?.
Stockholm, Visby, Sydney, Amsterdam.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota. Så ofta det bara går.

26. Är du social?
Ja. Någon sa att jag är sjukt social men jag tycker att det har tonat ner sig de senaste åren. Förmodligen mest p.g.a. den ofrivilliga barnlösheten...

27. Vilken är din favoritglass?
Rocky Road (som jag inte hittar någonstans) och Walnut (Siaglass).

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Fruktsallad med vaniljkesella eller kladdkaka med vispgrädde.

29. Tycker du om kinamat?
Ja, om den är "äkta" och inte en sån där friterad buffé, typ. Dim sum är gott!

30. Tycker du om kaffe?
Ja! Men nu dricker jag bara 2 koppar om dagen. Annars brukar det nog vara 4 i alla fall.

31. Vad dricker du till frukost?
Jos och kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida?
Min vänstra sida.

33. Kan du spela poker?
Japp.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Nja, sådär. Kramas gillar jag.

35. Är du en beroendemänniska?
Nej.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja, en pojkvän som jag hade för sjuhundra år sedan. Vi gick inte alls ihop. Jag vill ha min födelsedag ifred, hahahaa!

37. Vill du ha barn?
Nej... Hahaa! Skojade bara. KLART JAG VILL! ;o)

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Tyska och Nederländska. De två sistnämnda är jag bäst på om jag är berusad. Men i nyktert tillstånd så förstår jag allt men pratar helst inte....

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja. Min axel hoppade ur led och jag blev körd till lasarettet. Det var så nära att jag nog hade kunnat gå dit. Men ändå.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet. Havet. Havet. Men jag är badkruka.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder och saker till Mini, Resor, Mat och goa viner.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nja, några.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Just nu är det Biggest Loser Sverige. Dels för att Olga är med (jag har använt henne när jag tränat tidigare) och dels för att jag är så imponerad av deltagarna som bjuder på sig själva och sliter häcken av sig för att förändra. Och till sist så är det nog för att jag törstar efter att få börja träna ordentligt igen. Men annars har jag nog inget favoritprogram.

44. Kan du rulla med tungan?
Näe. Men jag kan vika den.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Tveklöst en gemensam kompis till mig och Fina M. Han som fick oss att träffas och bli ett par. Skrattar bara jag tänker på honom faktiskt.

46. Sover du med gosedjur?
Det är en GOSESOL. Inget djur.... En sol. En glad sol.

47. Vad har du för ringsignal?
Iphones vidriga standardsignal.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja. Träskor som farmor målat (konstnärinna) och några tröjor.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?

Fåtöljen jag sitter i.

50.Flirtar du mycket?

Nej, det tror jag inte.

51. Kan du byta olja på bilen?
Ja, om jag läser i instruktionsboken. Fylla på kan jag göra i sömnen.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja. En gång på Autobahn (!) och en gång här i förorten när vi var stressade till flygplatsen för att hinna med flyget till Riga inför Minis insättning.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Kommer inte ihåg vad den heter men det var den senaste av Håkan Nesser.

54. Läser du någon dagstidning?
På nätet. DN.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?

Nej, men på en månadstidning. Femina.

56. Dansar du i bilen?

Que? Jag sitter ner på ändan och kör bil....

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?

P4 Stockholm

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?

"Posta kuvert. Hämta paket. Köpa papper." För min hjärna är så jäkla slö att jag kan glömma bort vad jag ska göra när jag väl kommit fram till affären...

59. När var du i kyrkan senast?

I Riga. Går alltid in i kyrkor på semestern och tänder ett ljus för mamma.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?

Ingen. I högstadiet ska man ha favoritkille/-tjej, hehehee. Bildläraren var snäll i och för sig.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Ett dygn. Aldrig längre. Fan, jag hatar tält.

KRAM

Näsblod from hell

2012-01-13T09:40:00.005+01:00

(höll på att skriva "blood from hell" i överskriften men det hade nog bara fått en del läsare att hoppa högt av oro)

Vilken morgon!
Efter mitt förra inlägg vid 4-tiden i morse (när jag varit vaken sedan kl 3) började jag blöda näsblod igen. När det gick över och jag äntligen nästan somnat om så började det om igen.
Jag hann aldrig riktigt somna om alls under den tidiga morgonen förrän Fina M vaknade och gick ut i vardagsrummet där jag låg. Jag smög in i sovrummet och lyckades somna ganska omgående.
När Fina M sen skulle åka till jobbet kom han in och gav mig en hej-då-puss. Tyvärr råkade han snudda, observera snudda, med sin näsa mot min och jag vaknade till lite. När han gick ut genom ytterdörren hade näsblodet börjat om igen.
Eftersom jag skulle iväg och promenera med sällskap idag ville jag somna om igen så att jag skulle vara liiiite vaken vid promenerandet i alla fall. Efter ca 45 minuter lyckades jag somna om.
En timme senare ringde det på dörren. 8:45 på morgonen.
Jag slår upp mina melerade och känner att jag börjar blöda näsblod igen... Gah!!
Eftersom jag ligger näck i sängen med näsblod och galna sammandragningar så tar det mig någon minut eller två att välta ur sängen, klä på mig och hasa ut i hallen. Ingen där.
Vem ringer på hemma hos någon på morgonen och orkar inte vänta i några minuter?
Svordomar. Och rusa in på toaletten efter mer bomull.
Ner i sängen igen och vila lite för sammandragningarnas skull som känns rejäla. Skickar sms till promenadsällskapet att jag får ställa in. Jag är så trött att ögonen snurrar på mig. Skit också.
Vem blöder näsblod en gång i timmen liksom?!
Och när jag var och snurrade i hallen efter den mystiske dörringaren så hade naturligtvis Ultragyn ringt (ljudlös telefon) och meddelat att vi har tid både hos dem och BB på torsdag. Nu måste jag ringa och bekräfta att jag vet om det.

Jag lovar, fortsätter det så här så kommer jag att få föda barn med två stora bomullstussar i näsan och samtidigt ha grymma andningsbesvär. Inte ultimat!
Ska Mini komma idag så får hon snällt vänta tills i eftermiddag i alla fall för jag bara MÅSTE få sova lite. Holy cow, liksom.

Nu har jag knaprat i mig frukost och nu blir det förhoppningsvis lite sömn...

Kram till alla

Natt igen

2012-01-13T04:07:00.006+01:00

Att vakna av näsblod är inte kul. Svordom. Men lakanen klarade sig i alla fall. Jag är innerligt trött på näsblödandet! Förmodligen kommer det att sputa på förlossningen...

Hursom, jag kunde inte somna om sen så nu ligger jag här och glor på "Det okända".

Jag har också konstaterat, via SMHI-appen, att den här dagen är 4 minuter längre än gårdagen. Om man räknar solens upp- och nedgång, that is.

Har även hittat mitt drömhus på Hemnet men det var för dyrt. 9,8 miljoner. Jo, jo, fiiiint ska somliga ha det. Men visst inte jag. 9,8 miljoner... Nä, dream on, Wilda.

Och Mini sprattlar lite där inne. Helt ovetandes.

Nu ska jag verkligen försöka somna om. Jag ska promenera när solen gått upp (nej, inte direkt i gryningen, men sen) och då vill jag vara pigg.

Kram

Avhysning

2012-01-12T18:57:00.005+01:00

Nu har jag tryckt i mig en jätteportion pasta som laddning inför förlossningen. Inatt har jag bestämt att Mini ska komma ut... Hon har dessutom sparkat mig i höger midja rejält och även kört en tjottablängare rätt upp i de högra revbenen. Nu har jag således bestämt att hyreskontraktet går ut. Hon ska bli avhyst. Så behandlar man inte sin hyresvärd.
Jag har gått i trappan upp och ner några gånger. Kanske tar några varv upp och ner innan jag går och lägger mig också.

Kom igen nu, Mini! Uuuut!

Kram

Uppföljningen...

2012-01-12T15:21:00.005+01:00

Så där, ja. Nu har jag pratat med spec.mvc.
Läkaren ska ringa tillbaka till mig angående sjukintyget som behöver förlängas. Skönt att få ordning på det i alla fall.
Vad gäller nästa vecka så fick jag prata med en vettig BM som hade tålamod med mina frågor. Det är helt ok att jag kommer den 19/1. Ingen fara på taket för mitt eller barnets del. En dag hit eller dit beroende på hur man räknar gör ingen skillnad. Och det kan jag väl hålla med om. Så det lämnar jag nu. Hon sa att då tar läkaren ställning till om de ska sätta igång mig eller inte, eller komma in igen för en ny koll senare.
Men då frågade jag henne vad som händer om jag nu ringer kl 10 på torsdag och inte får någon tid eftersom risken finns att det är fullt upp på förlossningen.
Hon förstod inte vad jag menade först men när jag förklarade att jag blivit tillsagd att ringa kl 10 den 19:e för att få en tid samma dag så blev hon väldigt förbryllad.
-"Det där ska ju din BM sköta", sa hon. "Du ska inte behöva ringa och ordna tider. Din BM ska veta hur hon ska göra och vad. Hon ska skicka en remiss som vanligt."
Suck. Precis vad jag tänkte när vi satt hos BM och hon bad mig ringa och kolla med specen och sen återkomma till henne. Det var då självaste f-n att man ska behöva vara både patient och arbetsledare jämt. Tur att jag är både luttrad och ruttad numera...
Hur som helst, nu har jag mailat BM (för hon föredrar mail före telefon, jag är precis tvärtom) och gett henne instruktioner om vad hon ska skriva i remissen och vad det är vi behöver: ultraljud hos Ultragyn på Danderyds Sjukhus, CTG och läkarbesök. Allt i ett sammanhängande besök den 19/1. Får se hur det går. Mitt förtroende för vår BM har ju dalat en hel del senaste halvan av graviditeten trots att jag var så nöjd i början.
Det är som om så länge allt går enligt BM:s "mall" och standardformulär så är allt ok, men så fort man avviker från mallen så blir det tilt där uppe.

Ok, jag ska sluta gnälla. Men ändååååå......

Tillägg: Säga vad man vill, men hon är snabb i alla fall, vår BM. Fick just ett mailsvar.

"Sänt remiss."

Det var allt som stod. INGET annat. Hon kanske inte gillar mig? Hon kanske läser min blogg?

KRAM

Sista inredningen gjord

2012-01-12T12:14:00.006+01:00

Jag har glömt att visa blöjbytarhörnan som vi gjort i tvättstugan. Vi ville ha den där dels för att det finns rinnande vatten, plats i skåp för babyprylar men även plats för en rejäl blöjsoptunna.

Väggen var helt tom tidigare men med en bänkskiva från IKEA, två justerbara bordsben och en stadig trälist i väggen så blev det riktigt bra till slut. Skivan är lätt att ta bort om vi måste byta ut värmepannan (till vänster).
Det lilla skynket inunder bänken har jag sytt av tyg från IKEA och för att göra det lätt att hänga upp och ta bort så har jag använt mig av en vanlig duschstång som upphängningsanordning.
Under bänken står en stor Brabantia som ska svälja alla blöjor är det tänkt. Jag vet, inte alls så himlans miljövänligt men nu kör vi på det....

I korgen till vänster har vi våtservetter, tvål, salva och plats för annat som kan tänkas behövas. I korgen till höger har vi staplat blöjor.
Bokstäverna på väggen är för att vi har tråkig humor... Eventuellt hänger vi upp en mobil i taket för Minis skull. Får se hur vi gör med det. Annars får hon leka med en tom toarulle eller nåt om hon blir uttråkad, heheheee... Ok, jag ska jobba lite mer på att bli den där apperfekta morsan...

Jag har kikat en del på en väska att ha alla prylar i när man är ute på vift men inte hittat någon jag gillar. Så kom jag på att jag har en laptopväska från Golla som är stor och rymlig och som jag nästan aldrig använder. Den har också flera olika fack och liknar en barnvagnsväska när man tittar inuti den. Så den får det bli! Jag gillar färgen också. Den kommer att matcha och pigga upp vår svarta barnvagn galant!

Ser nu att det där med att jag gillar färger verkligen syns.... Fina M är mest kär i färgen röd medan jag gillar när det är mycket färger tillsammans.

Och till sist: igår var en märklig app-dag. Det var då Babygruppens gravidapp visade 100%.

Mycket märklig känsla!

KRAAAAAM!

Lååångsamt

2012-01-12T11:14:00.002+01:00

Ingen Mini... Har en hel del sammandragningar men inget som känns nämvärt eller ens är värt att kalla värk. Så det blir en långsam dag idag igen.
Jag ska göra muffins igen (det känns som jag gör det lite för ofta för att det ska bli smickrande för figuren) och åka över till svägerskan som också är hemma och är gravid. Kanske att jag sover en stund också, hihi.

Idag ringde en kollega och kollade hur det är med mig. Vi pratade så klart om jobbet också och vad som händer där. Det är mycket på gång och även om jag gärna hade varit med i allt som händer så känns det just nu väldigt skönt att vara ledig. Det händer kanske lite väl mycket, hahaa! Men det var kul att få prata annat än graviditet och jag hälsade till alla och de vill att jag kommer på besök sen när Mini är ute. Ska bli urkul att se alla igen!

The List:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

~~11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan~~

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

Många kramar till alla

Reklam

2012-01-12T03:35:00.001+01:00

Det bästa med att se på tv på natten är att reklampauserna är så mycket kortare än på dagarna.

Humdidum....

Kram

Miniförberedelser

2012-01-11T19:06:00.004+01:00

Nu har jag gjort en sida här på bloggen som heter "Miniförberedelser", längst upp till höger under headern.
Där har jag gjort listor på inköp och planering vi gjort inför Minis antågande. Tänkte att det kan vara kul att ha allt på ett samlat ställe som minne, men också att det kanske kan hjälpa andra med planeringen inför bebisankomster.
Hur som helst så har jag säkert glömt hälften och jag får nog uppdatera den lite löpande. Men det är en början i alla fall.

Och så är gissningslistan uppdaterad igen:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

Nu ska jag fortsätta att känna efter i varenda vrå av kroppen, om det inte är en liten förlossning på gång snart... Snälla, liksom....

KRAM

Reservtid halvbokad

2012-01-11T15:38:00.004+01:00

Nu har jag pratat med BB. Så här är planen:
Jag skulle ringa idag så jag gjorde det. Eftersom BF är idag så trodde jag att det var vecka 40+0 men inte enligt den BM (som lät lite nedlåtande och sa mitt förnamn typ 100 gånger under samtalet som varade i 5 minuter...) jag pratade med. Jag är i vecka 39+6. Hur nu det går till men jag struntar i en dag hit eller dit. Orkade inte dividera...
Hon förklarade också ("Wilda, man kan....") att man kan gå två veckor över tiden men då påpekade jag att det handlade om en äggdonation och att det var överenskommet om att jag skulle ringa idag (varför ska man alltid behöva stå på sig liksom?) så nu gjorde jag det för planeringens skull.
Sen blev jag bara förvirrad. Hon sa att vid IFV och ÄD räknar med en "övertid" på max 6 dagar (41+0) vilket skulle betyda på torsdag (19/1) för min del.
Ok, men om BF är idag så betyder 6 dagar tisdag eller max onsdag nästa vecka, tycker jag. Nej, det var tydligen torsdag ("Wilda, det ÄR torsdag den 19:e"). Logiskt sett så kan hon inte räkna men det ignorerade jag också (ja, jag känner mig lite sur faktiskt eftersom vi tidigare har räknat exakt lika med spec.mvc).
Så... på torsdag ska jag alltså ringa dem vid 10-tiden och då kommer jag förmodligen att få en tid på eftermiddagen någon gång. Förmodligen. För det beror helt på hur det ser ut på förlossningen och det är en annan tjej som ska sättas igång då.
Jag frågade om jag alltså ska sättas igång den 19:e eftersom det då gått 6 dagar över tiden?
Nej, det skulle jag inte. Tiden vi får den 19/1 är bara för att komma in på kontroll och se hur det ser ut allting. Ser allt bra ut så sätts jag inte igång...
Alltså, det här är helt tvärtom vad läkarna har sagt tidigare men nu orkar jag inte tjafsa det minsta. Jag gör som de säger. Jag ringer kl 10 på torsdag den 19/1 om inget har hänt innan dess.

Och får jag en så åsiktsbestämd BM på förlossningen så får Fina M ta på sig boxarhandskarna...
Snälla, Mini, ta och kom ut på eget bevåg nu!

KRAM

D-Day...

2012-01-11T11:12:00.005+01:00

Näääe... Ingen Mini ännu... Och idag går vi in i vecka 41.
Igår kväll hade jag megasammandragningar och i övrigt kändes det ungefär som när man håller på att bli sjuk. Hängig, dåsig och sömnig. Men ingen Mini. När det var dags att gå och lägga sig hade jag piggat på mig så det fick bli soffan. Där somnade jag vid 1-tiden, vaknade 3:30 för att somna igen vid 5:30. Någon gång strax efter 6 stapplade Fina M ut i vardagsrummet och jag stapplade då in i sovrummet för att somna om och sova till 10.
Det är rena skytteltrafiken hos oss på nätterna. Till skillnad mot dagarna, menar jag, för då händer det inte mycket heller. Väntan, väntan, väntan. Men idag ska jag ta en promenad i det soliga vädret i alla fall.

Igår pratade jag med en gammal barndomskompis på telefon. Först frågade hon så klart hur jag mådde men sen pratade hon bara om sina egna erfarenheter kring förlossningar och sitt barn.
Det är märkligt det där, alla vill berätta och alla gör det så olika. Jag har inget emot att höra på andras erfarenheter eller berättelser men när de blir en besserwisserton över det hela, ja, då stänger jag av.
Min kompis förklarade t.ex. att om jag har så där olidligt ont och kämpar som hårdast, ja, då kan jag tänka på henne som minsann födde UTAN epiduralbedövning. Jaha? Ja, det är verkligen normalt att tänka på andras förlossningar när man är mitt uppe i den egna... Och vem f-n bryr sig om vad andra har för bedövningar eller inte? Det är MIN förlossning och MITT barn som ska ut. Sen är ju rent allmänna tips uppskattade, så klart.
Och så sa hon att jag minsann SKA amma i sängen på nätterna. "Det är jääättebäst och då får alla sova ordentligt." "Jaha, men om amningen inte fungerar så känns det som en overkill", muttrade jag som svar. Jösses, sånt där är ju jätteindividuellt...
Ja, ni förstår hoppas jag. Saker man liksom inte vill eller orkar lyssna på när man går och väntar. Oombedda råd som nästintill blir till order. Jag förstår att hon vill dela med sig och komma med råd men det blir bara så fel ibland.

Ja, ja... man kan reta upp sig på mycket men sånt där rinner faktiskt oftast av mig även om jag skriver om det här. Jag kör mitt och vårt race liksom. Och så har jag fått så många otroligt bra tips och råd här på bloggen och via mail och av andra så hennes "du-ska-tips" bryr jag mig helt enkelt inte om.

Nu är det påklädning och en promenad i solen som gäller. Tjohooo!

The List:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

~~10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa~~

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

Kramas där ute

Äsch då

2012-01-10T15:18:00.001+01:00

Äsch, jag hörde inget alls från Mini den här badomgången. Trist.
Nu ska jag glo på tv i mitt nya nattlinne (tunika) och känna mig lyxig.

Kram

Kläder och badljud

2012-01-10T13:34:00.005+01:00

Det var inte min maggördel som kommit (hm, får nog påminna Olga om den...) utan kläder från Paola Maria. Tjohooo!
En tunika som jag tänkte ha som nattlinne och "hemma-bekväm-plagg" och en långärmad t-shirt som blir bra att ha när jag aktiverar mig lite mer, t.ex. när vi åker till fjällen runt påsk.

Kanonsnygga grejer (inte på bilderna dock, men i verkligheten) och sååå skönt material. Och billigare än BoobDesign. Dessutom på rea. Hur bra kan det bli? Så nöjd! Och de har tydligen börjat med barnkläder också... Men hemsidan är urkass så där får de nog bättra sig lite, även om det är värt att krångla sig in där.
Tack för tipset igen, Cissa!

Det där med att sitta på ett fik och dricka latte och se på folk var visst en önskedröm. Mini sprattlade som sjutton och jag blev kissnödig var 30:e sekund så jag hoppade över fikandet. Orka pinka på sig offentligt liksom... Det får bli kaffe hemma istället.
Men först ska jag lägga mig i ett bad. För vet ni, när man ligger där alldeles tyst och stilla, så kan man lägga ner ena örat i vattnet och lyssna. Rör sig Mini så hörs alla ljuden från magen! Det knorrar och låter och en liten spark blev ett "bump" i ljudväg. Så häftigt!

Listuppdatering igen:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

KRAAAAM!

Somnade

2012-01-10T11:16:00.002+01:00

Oj, oj, oj! Gick och lade mig igen efter frukosten och vaknade nu, 11:15.

Mina dagsplaner blev visst lite rubbade men nu ska jag nog ta mig i kragen. Den här dagen ska susa förbi nämligen. Det har jag bestämt.

Ingen Mini ännu...

Kram

Men hallå?!

2012-01-10T06:49:00.003+01:00

Jag blir upprörd (för jag har inget liv här i fåtöljen just nu).
Nu har TV4 nått sin absoluta low line. De visar hur man städar ut julen. En ganska gapig dam står och blåser på en plastgran med hårtork. Give me a break, liksom.
Men å andra sidan, finns det inte viktigare saker att ta upp på sändningstid så är väl livet ganska lugnt här i gamla Svedala...

kram

Dagsplaner

2012-01-10T06:28:00.003+01:00

Idag kunde jag inte somna om så nu har jag ätit frukost. Steg t.o.m. upp innan Fina M. Och det var Mini som väckte mig med en rejäl roundkick i revbenen. F-n, vad ont det gjorde! Hur kan en så liten typ ha så mycket kraft i kroppen? Men kvar ligger hon. Ut vill hon visst inte. Mutter, mutter...

Idag blir dagens aktivitet att hämta den maggördel jag beställde från Mammafitness (Olga). Jag undrar om jag beställde rätt storlek? Det löser sig nog. Jag får se till att det blir bra helt enkelt eller så får jag väl byta.

Vad händer mer? Jo, jag ska nog åka till Apoteket och köpa schampo på miniflaska att ha med till BB. Och kanske något mer. Kanske att jag sätter mig med en latte i handen och glor på folk på ett café också. Vardagslyx.

Klockan är inte ens 7 och jag tycker redan att tiden går långsamt, hahahaa! Förmodligen kommer jag att ta en sovpaus innan jag ens tänker på att röra mig utanför huset...

Uppdatering:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

~~9/1 Yevonde, Jessica~~

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

Kramas denna fantastiska tisdag

BM avklarad

2012-01-09T15:53:00.004+01:00

BM-besöket gick bra. Mini har huvudet neråt och "typ" fixerat (proffsterm...). BM sa att hon inte vill se oss mer nu och bad oss köra på "färdknäppen" (som Cissa redan tipsat om, hahaa!). Enligt henne så innebär den en bio men det måste vara en komedi där man skrattar mycket, sen ska det vara skaldjursbuffé alternativt het thaimat efteråt och så avsluta med hallaballoo i sänghalmen.
Det låter ju ganska trevligt men jag ÄR ju så tråkig just nu. Bara tanken på att sitta kissnödig i biomörkret, sen gå och äta tjusigt och spana efter en toalett hela tiden och därefter försöka sexa till det får mig att bli alldeles matt... Får se om vi kör på det där, heheee! ;o)

Vi ska hur som helst ringa till BB Stockholm den 11/1 om inget har hänt. Då blir det nog planering för en igångsättning gissar jag. Den blir förmodligen inte förrän ca 6 dagar senare men oavsett så ska vi meddela BM vad vi kommer överens om.

Efter besöket strosade jag runt i ett stort köpcenter. Ååh, jag såg så mycket fina kläder som jag vill ha! Och det är rea överallt men inget får jag köpa. Eller får och får, men det är ju ingen idé. Jag får sikta in mig på sommarrean istället....
Väl hemma så har jag ätit lite lunch. Eftersom vi inte hade något som var direkt matigt förutom rotfruktsgratäng från i julas, i frysen och rödbetssallad fick det bli det. Med ett glas mjölk. Vilken delikat lunch! Men jag vill inte nalla av all den mat vi har laddat med i frysen. Den får vara tills vi kommer hem från BB.

Nu blir det tv för hela slanten tills Fina M kommer hem. Och idag ska jag inte gråta en droppe. Hihi.

Uppdatering:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

22/1 Esther

KRAM

Föräldradagar

2012-01-09T11:52:00.005+01:00

På Minifronten intet nytt. Allt är så lugnt och stilla som det kan bli.
Idag kl 14 ska vi till BM igen och det blir väl sista gången hoppas jag.
Nu har också tankar kring igångsättning dykt upp. 6 dagar "får" man gå över vid IVF men jag vet flera som gått över de dagarna. Däremot så följs de upp varje eller varannan dag för att se hur allt utvecklas. Och så har de blivit igångsatta. Undrar om det blir så för vår del? Och undrar hur väl det fungerar på mig i så fall? Kommer min kropp att reagera som den ska eller alldeles för långsamt? Eller för fort?
Många tankar blir det... Men det är klart, det går inte att göra så mycket åt saken annat än att fortsätta att vänta. Och det gör mig uppenbarligen galen.
Jag är så trött på hormoner och väntan nu. Det står mig upp i halsen och jag vill bara få ut Mini. Nu. Jag ser verkligen fram emot att ha henne hos oss nu.

Förresten, det här med föräldradagarna... Varje gång jag berättar att Fina M ska ta hälften av dagarna så blir alla så förvånade. Jättemärklig! I min värld så är det en självklarhet liksom.
Kommentarer jag får är t.ex.:
-"Ja, men om han VILL det så är det ju jättebra!"
-"Wow, vilken man du har!"
-"Hur funkar det?"
-"Får ni fler dagar då?"
-"Jaha... Ja, själv tar jag alla dagar om jag kan!"

Och så höjer folk på ögonbrynen.
Jag kan förstå att det inte är en självklarhet för alla, men ingen av de som jag känner är på något sätt ekonomiskt utsatta så de kan verkligen dela på dagarna de med om de VILL. Och om de INTE vill så har jag aldrig brytt mig om det. De får göra som de vill. Inga kommentarer har yppats från min mun angående deras val eftersom det är just DERAS val. Alla får göra som de vill anser jag.
Nej, det som förvånar mig är att alla blir så förvånade. Är det verkligen så ovanligt att man delar 50/50 på dagarna? Och varför skulle inte Fina M vilja vara ledig och umgås med sitt barn? Han är ju pappa till barnet! Det är väl inget att säga "Wow!" om liksom...
Och det där med "hur funkar det?" är i mina öron en jättekonstig fråga som jag faktiskt inte kan svara på mer än att säga att jag tar hälften av dagarna och Fina M tar andra hälften. Och så får vi en månad extra totalt sett bara för att Fina M vill vara med sitt barn. För mig är det det mest naturliga och okrångliga i världen som man inte behöver förvånas över.
Nej, jag förstår verkligen inte de förvånade minerna och kommentarerna. Däremot kommer jag nog att tycka att det är jättejobbigt att börja jobba igen och "lämna" Mini med Fina M. Inget ont om Fina M så klart! Det är bara det att till dess har jag säkert "mina" små rutiner och vanor med Mini och så ska jag lämna dem samtidigt som jag garanterat hellre kommer att vilja vara med Mini än att jobba (vem vill inte det liksom?). Det känns tråkigt men vid det laget så är det ju verkligen på tiden att Fina M får vara själv med Mini också, så det är bara att bita ihop.
Så ego kan jag inte vara att jag tar ut fler dagar än Fina M bara för att jag ska tillgodose mitt kärleksbehov gentemot Mini och strunta i Fina M:s. Nej, det går bara inte.

Så, "wow", vilken man jag har som vill umgås med sitt barn och som tar ut sin rätt till sitt umgänge med sitt barn...

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

~~8/1 Cookie~~

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

Kram på er där ute!

7:an

2012-01-09T04:32:00.002+01:00

Varenda natt/tidig morgon, då gravida med sömnproblem (läs: jag) är vakna och ser på tv, så sänder 7:an ett program om riskförlossningar. Väldigt irriterande.

Kram

Bröl

2012-01-08T20:31:00.003+01:00

Igen. Dessa gråtattacker, alltså...

Ikväll fick jag för mig att allt kommer att bli fel. Vårt liv blir helt fel. Mini blir fel. Fina M kommer att sluta älska mig. Vi kommer att skiljas. Det blir aldrig mer Fina M och jag bara. Allt blir bara fel. Typ.

Ulk. Ulk. Ulk. Snörvel. Snor.

Det är ostoppbart och jag förstår inte var tankarna kommer ifrån. Det är inte jag! Stackars Fina M... Jag ruttnar på mig själv.

Sen var det inget mer med det. Lite ulkande, snyftande och bröl så här på söndagkvällen känns som en bra avrundning på helgen...not.

Kramas där ute!

Toktränad!

2012-01-08T14:34:00.003+01:00

Profylaxen genomförd.
Det var en bra kurs om än lite tråkig för min smak. Jag idrottade mycket förr i tiden och då hade vi mycket mental träning. Det här var lite samma sak. Målbilder, positivt tänkande, se bortom målet och allt sånt. Det har jag redan med mig av gammal vana på något sätt, men det var kanske roligare för Fina M. Inte det att han inte ser framåt och är positiv men för honom är det något annat än för mig. Jag är nog mest ute efter smärtlindringsmetoder, andningen och det praktiska, det rent fysiska, medan han får fokusera på att vara stöd och så klart det rent praktiska också.
Men det var kul att göra det ihop, för visst finns det en viss töntighetsfaktor i såna där kurser också. Ett garv är ju aldrig fel. Fingertoppsmassage på magen som demonstrerades av ett kärleksfullt par t.ex.. Då fnittrade både jag och Fina M för vi vet båda två att jag skulle bli galen av något sånt. Dels för att jag är sjukt kittlig men dels för att jag vill ha regelrätta pang-på-metoder, inget lulllull liksom. Men alla är ju olika så för en del är det nog jättebra så klart.
Och så var det något om att man ska ha ett ord som gör att mamman blir påmind om att slappna av. Vi satt där och försökte komma på alla möjliga ord och kortkommandon tills vi kom på att "slappna av" inte var så fel kommando att använda sig av, hahahaaa! Varför krångla till det i onödan liksom?
Sammanfattningsvis var kursen helt ok! Vi hade kul och en del övningar var kanonbra och fick oss att se en del saker vi inte tänkt på tidigare. Och för 395 kronor (10 dagars tillgänglighet till kursen och en del nedladdningsbara filer) så måste jag säga att kursen var värd pengarna. Så nu har jag något att göra på dagarna när jag väntar. Träna lite andning och göra avslappningsövningar (tillsammans med Gudrun Abascals övningar också).

Fina M dammsuger just nu hela huset. Jag har pladdrat i en timme i telefon och ska göra lite lunch åt oss. Sen blir det sovpaus. Den förlossningsträningen gillar jag absolut bäst! Hihi!

KRAM till alla

Olika slags magont...

2012-01-08T11:16:00.004+01:00

Ännu en dag utan Mini på utsidan... Suck.
Vid 5-tiden imorse hade jag en riktigt rejäl sammandragning. Jag var på väg ut från toaletten (var annars?) och så gjorde det ont i magen helt plötsligt. Ganska rejält. "Nu!", tänkte jag. "Nu händer det!"
Men det gjorde det inte. Det gick över och kom inte tillbaka. Det var nog snarare bara lite trångt i magen efter maten från julgransplundringen OCH pastamiddagen direkt efter... Med andra ord, liiite för mycket mat igår. En sammandragning på det liksom så är väl lite magont helt normalt. Så ingen Mini ännu.

Tänk, det är inte ens den 11:e ännu och jag går redan och tror och hoppas att Mini kan komma nu. Hur ska det då inte bli efter den 11:e? Jag kommer att krevera.

Idag har Fina M och jag bestämt oss för att prova en profylaxkurs online. Återkommer med utvärdering efter den är utförd. Jag är myyycket skeptisk medan Fina M är mer välvilligt inställd.

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

~~7/1 XB~~

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

Kramas där ute!

Lugnet före stormen?

2012-01-07T10:03:00.005+01:00

Slog upp ögonen och kände efter. Nej, inte en tillstymmelse till Mini. Ingen värk, inget vatten, ingenting.
Mini rullade runt lite och det blev lite, lite värk men den räknas inte för det var så lite. Denna väntan... Fy, tusan vad dagarna går långsamt! Det gäller verkligen att jag aktiverar mig annars blir jag galen. Det har vi ju sett prov på tidigare menar jag, hihi!

Igår blev det introduktion i Twilightvärlden. Min kompis skulle lära oss andra om Twilightfilmerna så vi såg två stycken på raken. Pew! De var väl ok, men den där tonårshypen kring filmerna är just inget mer än så, en tonårshype, enligt mig. Även om det faktiskt var en bra story och fantastiskt filmat. Det bästa var lunchen och godiset och snacksen, hihii! Och att träffa kompisarna så klart.

Idag blir det mer kompisumgänge. Julgransplundring. Trevligt, trevligt. Jag ska ta ett långt bad som förberedelse så dagen blir nog inte mer än så. Slapp och trevlig.

Förresten, mitt hår har blivit tjockare! Det känns verkligen. Eftersom jag har ganska tunt och trist hår i vanliga fall så känner jag mig som en filmstjärna (i håret, alltså, ingen annanstans....). Efter förlossningen lär väl allt trilla av i samma takt som hormonerna lämnar kroppen gissar jag. Så det är bara att njuta på så länge. Av mitt enooorma hårsvall (ok, jag överdriver lite...men bara lite...).

Och så har vi idag tagit den obligatoriska magbilden. Förhoppningsvis den sista standardbilden innan Mini kommer. Ni hittar den under Gravidbilder.

Och så listuppdatering:

~~3/1 FC~~

~~6/1 Erika, Cissa~~

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

KRAM

Ett dygn och lite förvärkar kanske?

2012-01-06T11:06:00.004+01:00

Det blev visst så att jag var borta ett helt dygn från bloggen! Oj, oj, oj... Men vilket bra dygn jag haft.
Lunchen var perfekt och det ÄR kul att bara gå lite på stan och glo på folk. Alla är så snygga i stan. Hur sjutton bär de sig åt? Jag kände mig som en stor heffaklump. Men det var förmodligen mitt tillstånd som spelade mig spratt. Varför skulle folk i stan vara snyggare än andra liksom? ;o) Eller så kanske man inte ska luncha på Östermalms Saluhall bland kostymklädda och helgpiffade kontorsmänniskor om man inte vill känna sig som en heffaklump.
Hur som helst så var det skönt att få känna sig lite vanlig igen. Och Byggfabriken har så mycket kul gamla saker så där hade jag kunnat vara lite längre, men det hade nog bara spårat ur med att jag fick en massa dyra idéer till hur vi kan göra om hemma. Och det sista jag vill göra är att fresta Fina M:s tålamod, hahahaaaa!
Väl hemma igen så slappade vi lite och åt igen. Så blev det glass och film på kvällen. Najs!
Sedan nyår så är jag uppe senare på kvällarna men det betyder också att jag sover längre på morgnarna. Ibland går jag upp och äter frukost och somnar om igen.

Hur går det med Mini nu då, förresten? Jo, i onsdags kväll kände jag lite "mensvärk" men jag tänkte inte så mycket på det då. Igår kväll kom den tillbaka och inatt har jag känt den också. Den kommer och går lite med andra ord men jag tror att det beror på att livmodertappen ska utplånas eller nåt sånt (nu har jag inte riktigt läst på, men så ska det väl vara?). Jag har ingen koll.... Frågan är väl bara hur länge det ska hålla på? Det vore skönt om man visste att det bara skulle hålla på i, typ, tre dagar och sen satte allt igång. Eller nåt...
Mini rör sig otroligt mycket också! Det är inte många minuter hon ligger still.

Nu har folk börjat höra av sig också. Via meddelanden på Facebook, sms och telefonsamtal så hör vänner och bekanta av sig för att höra hur det går. Pappa ringde t.ex. i morse kl 10 och eftersom jag har så konstiga sovrutiner så blev jag väckt. Men eftersom jag också blöder näsblod varje gång jag vaknar så kunde jag inte svara (dessutom var jag alldeles för trött för att prata) och sekunden efter så kommer ett oroligt sms.
En kompis skickade sms inatt kl 24 för att meddela att han vill veta när bebisen kommer och säga att han hoppas att allt är bra.
Ja, så där håller det på liksom. Jag lägger ingen värdering i det alls. Det är bara intressant att se hur alla frågar och det är kul att de tänker på oss. För en gångs skull så är det inte jag som behöver ha koll på alla andra. Nu är det jag som ska föda barn!

Idag skiner solen och jag ska till en kompis och se på film med några andra tjejer. Jag trodde i min enfald att vi skulle göra det på kvällen men vi ska visst göra det redan kl 12. Även om jag gärna vill ha lite aktiviteter att göra varje dag så känns det så där kul att stänga in sig i ett vardagsrum och se på film när vi äntligen har vackert väder. Men, men, det blir i alla fall kul att träffa lite kompisar. Och hon som ska ha barn bara någon vecka eller två efter mig kommer också. Hon är jättehärlig så det blir extrakul att få se henne innan våra bebisar är ute.
Tänk om värkarna startar på riktigt när jag är där? Spännande!

Dags att klä på sig... Ha en fantastisk trettondag!

Soliga kramar

En ny dag

2012-01-05T11:25:00.004+01:00

Nej, jag går fortfarande hemma och vankar. Inget BB ännu, alltså. Förresten lär jag nog inte kunna åka in utan att meddela det här. Bloggberoende som jag är, hihi.
Däremot somnade jag runt tolvslaget igår och sov ända till 10:30! Då ringde FK och väckte mig men jag var så trött att jag inte svarade. Som straff fick jag näsblod igen.
Jag tror visst att jag blev helt utslagen av mitt utbrott igår, hehee. Skönt att få sova var det i alla fall och jag skulle lätt kunna sova hela dagen känns det som. Men se, det går inte, för idag ska jag äntligen få se lite folk! Jag ska in till den stora Hufvudstaden och luncha med Fina M och få känna mig lite flärdfull. Lyx, lyx, lyx! Dagen till ära har jag skippat stödstrumporna och satt på mig vanliga strumpbyxor, tjockare långstrumpor (för värmens skull) och en kort kjol. Liiite ärtig ska jag få känna mig tänkte jag.

Jag vill bara säga att jag är otroligt tacksam över att ni påpekar att mina känslor är helt normala. Jag trodde inte att jag kunde bli så här uppgivet galen faktiskt. Det ska bli fantastiskt skönt att få bli mitt normala jag sen igen...
Ni är faktiskt helt underbara när jag tänker på det! Tänk att få så mycket stöd, support och heja-rop av människor utspridda över hela Sverige (ja, faktiskt så finns några ute i stora vääärlden också!). Det är uppiggande som sjutton! Miljarders tack för att ni finns. Ända från mitt hjärta.

Nu ska jag ringa tillbaka till FK och sen ska jag börja samla ihop mig inför lundejten i stan.

Och så listan en gång till:

~~3/1 FC~~

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

Många, många kramar!

Tokspel

2012-01-04T21:31:00.005+01:00

Jävla hormonstormar. De kan verkligen förstöra allt i ett litet ögonblick. Dagen var så bra men så kom Fina M hem och så sa han något som inte blev rätt (eller typ nåt sånt, kommer inte ihåg vad det var faktiskt) och så började tårarna trilla. Trillandet övergick i toksprutande och ylande om hur hemskt livet är.
Hur jag inte har något eget liv och att ingen ser MIG utan bara den här förbaskade magen (som jag ju tidigare klagat på att ingen ser, men ändå...) och att alla bara pratar om min kropp och inte kan se min hjärna (som uppenbarligen inte fungerar men det verkar inte min hjärna förstå...) och hur ensamt det är hela dagarna och att ingen pratar med mig och hur ont allt gör överallt och att Fina M minsann har det bra som får på sig sina vanliga kläder, inte har ont någonstans och får jobba i flashiga city och gå och äta lunch på restaurang. BUHUUUHUUÄÄÄÄÄ!!!! Snörvel. Snor. Ulk. Jättebebisen Wilda.

Det hela slutade med att Fina M åkte och köpte glass som vi har moffat i oss. Imorgon ska jag åka in till stan och vi ska äta lunch ihop och sen gå till Byggfabriken och botanisera och drömma om inredningar och ändringar som vi vill göra hemma de närmaste åren (med föräldrapenning? Säääkert...!).

Snörvel. Snyft. Nu känns det i alla fall bättre. Bortsett från att jag är så trött på mig själv...

Och så lite ändringar i listan (jo, man får ändra sig):

~~3/1 FC~~

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

KRAAAAAM!

Why pink?

2012-01-04T17:19:00.000+01:00

När t.o.m. en 4-åring fattar... HÄR.

Kram

Full fart

2012-01-04T16:58:00.002+01:00

Så har bästaste bästisen varit här med familj. Världens fart på hennes två söta troll! Det är sååå kul när de är här men numer orkar jag inte så mycket. Det känns tråkigt att inte kunna krypa runt på golvet med dem som vanligt, eller låta dem klättra på mig. Jag känner mig som en tråkig vuxen...
Och så frågade de efter Fina M. De gick till och med runt i huset och letade efter honom. För, som 5-åringen säger, "M är så knasig!" och så ler hon. Han SKULLE ju kunna vara gömd någonstans i huset bara för att retas med dem. Men idag var han på jobbet.

De ska åka till norrut för lite skidåkning i tre dagar. Bästisen är sååå orolig att Mini ska titta ut när de är borta. Jag lovade att ringa henne på en gång om så skulle ske. Men hon ville i alla fall vara med på gissningslistan och tror på fredag den 13:e (jag har inte ens noterat att det är en otursdag nästa fredag, hahahaa!). Så nu är listan uppdaterad igen:

~~3/1 FC~~

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Mallan, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

Nu ska jag låta alla muffins sjunka till botten av magen medan jag surfar på tjusiga hus och dyra lyxresor och drömmer mig bort tills Fina M kommer hem.

Ropen skalla,
KRAMAR till alla

Uppdaterat

2012-01-04T14:13:00.002+01:00

Här är en uppdaterad gissningslista och på lördag är det dags för ny magbild:

~~3/1 FC~~

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Mallan

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

22/1 Esther

Kramar!

Lyxkänsla

2012-01-04T10:36:00.003+01:00

Mina sovvanor är helt uppfuckade. Det är bara att inse. Jag sover när jag är trött helt enkelt. Och är vaken i tid och otid. Eftersom jag var vaken en del inatt så sov jag till 10:30 och då inbillar jag mig att jag fått sova ut, hahahaa! Ingen logik alls. Hjärnan har stängt av sånt.

Idag har jag en helt annan känsla i kroppen. Dels är det nog för alla goa kommentarer som dykt upp. De gör mig faktiskt väldigt mycket gladare.
Men dels kan det nog ha att göra med att jag mådde illa inatt. Inte så att jag kräktes men jag mådde verkligen illa. Jag trodde att det var för blodsockrets skull, att jag var hungrig, så jag slängde i mig tre bitar rå falukorv (jag veeet, ingen lyxnattmacka direkt men jag var desperat...) och somnade om.
Så imorse... Att göra nr 2 har inte varit det lättaste senaste tiden. För några veckor sedan gick det som tåget men sen blev det igenkorkat igen (dessa förbaskade järntabletter gör inte saken lättare precis) och det går några dagar mellan gångerna. Men imorse var det bokstavligt talat skitenkelt. Tömning liksom. Vilken lyxkänsla!
Så slog det mig att när det närmar sig förlossning så kan sånt där inträffa. Illamående och tarmtömning. Så ni kan ju förstå att jag känner mig mer uppåt idag! Tänk om...
Snälla kommentarer och lite positiva vibbar gör mig lycklig. Hurra!!
Nu KAN det vara så att jag kanske bara är lite dålig i magen, men ändå... Låt det vara första gången jag blir glad av att vara dålig i magen. Tänk om det är dags idag.... Oj, oj, oj.

Nu ska det här hormonmonstret klä på sig och ta en promenad i stormen. Sen ska jag fortsätta att känna efter och leta förlossningssymtom hela dagen. Typ. För idag är vi i vecka 40!

Hormonstormiga kramar till alla

Sovit på saken

2012-01-04T04:12:00.007+01:00

Vaknade 3:30 på soffan. Jag orkar inte ta mig till sängen för jag sover så dåligt i den. Soffan tillåter fler sovställningar. Och så är tv:n närmare, hehe.

Jag har bestämt mig för att ta en längre promenad när det blir ljust igen. Jag tror att jag behöver det även om jag känner mig tung och kissnödig hela promenaden. Jag behöver lite motion och frisk luft. Kanske kan allt gå igång också. Hoppas det.

Angående deppet så gillar jag teorin som Cissa fått höra; att det här deppet är till för att man ska se lite lättare på förlossningen. Det låter vettigt.

Usch, jag måste påminna mig om att det här bara är en fas och hormoner. Inte förstora det hela nu. Och så måste jag hitta på fler små aktiviteter varje dag så att tiden går.

Det här ska jag nog klara. Värre saker har jag ju varit med om!

Kram

Några ord till innan midnatt

2012-01-03T23:20:00.004+01:00

Åh, fina, goa ni. Jag blir så rörd när ni visar en sån otroligt uppriktighet och omtänksamhet. Det är faktiskt helt otroligt! Jag tror inte att jag kan tacka tillräckligt. Ni får mig att må lite bättre!

Jag har ju vetat hela tiden att det här med hormoner och deppighet kan komma, speciellt nu mot slutet, men ändå så går det inte att värja sig. Det känns som det känns liksom och jag kan bara vara här och nu. Något annat går ju faktiskt inte. Och det här är helt nytt för mig.
Nu har jag varit sjukskriven sedan mitten på november och allt handlar om min förbannade kropp hela tiden. Ja, och Mini så klart. Men om jag nu får vara lite självisk ett tag så är jag så evinnerligt trött på detta nu. Som sagt.
Jag förstår att "Anonym" som kommenterade i mitt förra inlägg kanske blir provocerad om hon (för jag tror att det är en hon, om det nu inte bara är ett troll igen...suck) är ofrivilligt barnlös och läser det jag skriver. Men det är ju också viktigt att veta vem JAG, Wilda Mathilda, är innan man skriver sina kommentarer ibland. Jag är ofrivilligt barnlös som har gjort allt jag kan för att hamna i den här sitsen. Jag har också sagt att jag minsann aaaaldrig ska gnälla om jag blir gravid. Men nu gör jag det. Med all rätt i världen. Och jag har precis insett att det känns bra att för första gången på länge få känna sig precis som alla andra "normala". De gnäller när de är gravida. Varför skulle inte jag, som har kämpat som ett djur, få gnälla lite när det behövs? Få pysa ur mig? Så mitt råd till dig "Anonym", är att om du kan göra allt för att hamna i min sits, så gör då allt. Det har jag gjort nämligen.
Efter flera år av kämpande för att få bli gravid (det var det, eller inga barn alls som gällde) så har jag och Fina M gått igenom så mycket. Och tro det eller ej, men jag saknar den tvåsamhet vi hade när vi kämpade. Det var vi mot världen. Så är det inte alls nu. Inte på samma sätt i alla fall.
Nu går han till jobbet och jag är hemma. Nu handlar allt om min kropp. På middagar frågar alla om min kropp. På fester ska det pratas om min kropp. Hos BM pratas det mest om min kropp. Hos läkare pratas det mest om min kropp.
Vad hände? Det var ju VI som skulle få barn. Jag vill att det ska fortsätta vara vi, så som det var. T.o.m. jag själv fokuserar mest på mig. Och jag får dåligt samvete av det. Jag får dåligt samvete av att jag vill gnälla för jag VET hur det är att sitta utan barn och läsa om när gravida gnäller, när allt man vill är att få ett eget litet knyte. Men just därför så mår jag inte så bra just nu. Det är inget vanligt vardagsgnäll, jag mår skit och jag behöver få ur mig det.
Och är det något jag tar på allvar så är det när jag inte mår bra. Egentligen är jag en glad och ganska yvig skit som har sina allvarliga stunder men föredrar att garva. Därför blir jag rädd när jag blir deppig på allvar. Det är inte jag. Alls. Och det sista jag vill är att hamna i en förlossningsdepression, som de facto kan vara lite lättare att hamna i om man t.ex. varit riktigt deprimerad förut eller har haft svårt att bli med barn. Jag har inte varit riktigt deprimerad men efter den där ångestattacken jag fick i våras så aktar jag mig väldigt, väldigt noga. Något liknande vill jag aldrig mer vara med om nämligen.
Därför vill jag vädra ut det här så att jag har det nedskrivet. Det är en del av mig och min graviditet, som jag vill minnas.
Då känns det också extra skönt när jag läser kommentarer där andra känner igen sig, där ni som läser tröstar och peppar, när ni med flerbarnserfarenhet stöttar och när mina fina kämparsystrar faktiskt förstår hur det kan vara och visar det. Jag blir så förbaskat glad mitt i tårarna.
Ja, jag må vara hormonell men det är inte mindre känslor för det. Snarare tvärtom. Samtidigt som allt kan vara så galet deprimerande så kan allt också bli så överväldigande vackert.
Och om några minuter går vi in i vecka 40.

Gode himmel, låt mig få föda snart.

KRAM

Skitdag

2012-01-03T17:39:00.005+01:00

Vilken omvänd dag det blev. Jag har nästan sovit hela dagen, om än dock i två omgångar, och nu är jag trött igen. Mellan sovpauserna så gjorde jag muffins. That's all, typ. Nej, förresten! Jag köpte toapapper också. Och blödde näsblod som vanligt.
Action, action, action....
Bästisen dök inte upp och tur är väl det. Jag hade inte kunnat vara så social idag. Skitdag. Och eftersom jag lovat mig själv att aldrig hålla igen här på bloggen så kommer nu ett sånt inlägg som jag själv brukade avsky tidigare. Men jag måste få ur mig det.

Nu är jag evinnerligt trött på det här, kan jag villigt erkänna. Mår skit idag. Jag önskar att Mini kommer före den 11/1. Och att jag slutar blöda näsblod. Och att händerna och fingrarna slutar att göra så förbaskat ont. Och fötterna. Och att jag blir mig själv igen (nästan i alla fall, snälla...).
Mini sparkar mig hårt i ryggen, i lungorna, i revbenen, i levern, i typ överallt och alltid när jag sover så att jag ska bli väckt. Jag vill sooooova. Åtta timmar på raken! Måste vara utvilad till förlossningen. Det säger alla. Stress, stress...
Det är nästan så jag skäms (för det är ju det här jag velat hela tiden, få bli gravid) men det är förbaskat jobbigt, tungt och irriterande. Och så gör det uramegaont när hon sparkar till i ryggen ibland. Hon kan sparka såååå mycket hårdare än vad man tror.
Sen kommer Fina M hem och frågar om hon sparkar. Ok. Jättegulligt.
Inte en enda dag de senaste veckorna har han frågat hur JAG mår... Mini mår väl strålande där inne. Det är ju JAG som får ta skiten liksom. Jag kan inte ens säga att jag har ont någonstans för då stirrar han bara livrädd på min mage och tror att Mini håller på och dör. Typ. Inte en tanke på mig alls. Att jag har en människa i magen och att det faktiskt inte är någon förbaskad dans på rosor och gulligull jämt. Och sen ska man in och spricka och ha ont. Jävla skit det här. Bara en massa jävla hormoner är det också. Jag vill inte vara med längre. Backa bandet. Skulle ha kört på surrogatmamma istället.
Fan, jag vill bara gråta.
Bajs.

kram

Ännu en dag...

2012-01-03T07:20:00.003+01:00

Åååh, det är så kul att ni gissar datum! Eftersom jag går här och längtar och räknar dagar, timmar och minuter så är det extra roligt med en aktivitet som den. En rolig sysselsättning helt enkelt. Uppdaterad lista längst ner i det här inlägget.

Idag ska jag beställa amningsbehåar från Lindex och ett nattlinne från Boob. Sen får det sjutton vara nog med shoppingen för ett bra tag framöver. Fina M kom hemsläpandes med en badbalja till Mini igår också. Varje gång jag tror att vi är färdigboade så hittar vi något mer att införskaffa...

Och idag när ComHem äntligen ska komma hit och fixa mottagningen så fungerar naturligtvis varenda kanal helt felfritt. Första gången på säkert tre veckor. Suck. Men det är ju skönt att allt är som det ska i alla fall.

Idag kommer nog bästaste bästisen förbi med de två trollen också. Så kul! Sällskap och glada barn är inte helt fel. Jag kanske skulle ta mig för och baka något till de kommer? Dagens aktivitet liksom, hihi. Så får det bli.

Mini, då? Jo, hon rör sig som aldrig förr. Det känns som konstanta rörelser så det där med att de sover var 40:e minut tror jag inte på (en BM på UL sa det). I så fall sover de 1 minut och sen börjar nästa 40-minutersintervall.
Igår drog det neråt som aldrig förr också. Det kändes som att varje steg jag tog skulle få mig att kissa på mig. Jag rörde mig väldigt långsamt med andra ord.
Nu kom jag förresten på vad BM sa igår. Hon sa att jag är förvånansvärt spänstig och har en normal graviditet om man utgår från att det är ÄD och min ålder. Skönt att höra! Inga foglossningar, blödningar (som är väldigt vanligt vid ÄD) eller andra komplikationer. Så hon är mycket nöjd med mig. Det är ju det jag alltid har sagt, ålder spelar ingen roll! Heheheee....
Och imorgon går vi in i vecka 40. Snart smäller det!

Här kommer gissningslistan:

3/1 FC

6/1 Erika

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Mallan

14/1 Fia, Sofie

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina

17/1 Sara, Charlotte

18/1 ahns

19/1 vemvet

Ha en fantastisk dag och kramas!

Gissningsuppdatering

2012-01-02T21:16:00.001+01:00

3/1 FC

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Mallan

14/1 Fia, Sofie

15/1 Jag

17/1 Sara

18/1 ahns

19/1 vemvet

Kram!

Surfar på Blocket igen

2012-01-02T20:11:00.003+01:00

Varför är åkpåsar så jäklars dyra som nya och så finns inte den jag helst vill ha på Blocket? Morr...

Efterlyser en svart Brio åkpåse om någon vill sälja... Det skulle vara så bra att ha om det går.

Kram

Bildkavalkad

2012-01-02T15:38:00.013+01:00

Men för sjutton! Jag har ju glömt att lägga upp bilder på vad Fina M inhandlade i mellandagsrean!
Och så shoppade även jag lite kläder åt Mini idag... Kunde inte låta bli.... Snart måste jag börja köpa lite mer leksaker istället.

Hur som helst, nu blir det bildkavalkad! Först ett par virkade skor som Mini fick i julklapp av min pappa (vilket förvånade mig för jag trodde inte att pappa hade koll på bebiskläder alls, men de här har han beställt på Internet, minsann):

Och av min brors svärmor och svärfar fick hon också fina kläder i julklapp:

Och så Fina M:s härliga inköp hos PoP (han vet hur snål jag är så hans leende kommentar "allt till halva priset!" var oslagbar... Usch, jag måste skärpa mig och sluta vara så snål....):

Och så över till det jag shoppade idag på rea (lite större storlekar):

Och hon har också fått presenter av bästaste bästisen med familj så klart men de har jag inte tagit kort på.

Jag har äntligen inhandlat mjölkersättning, baby wash, zinksalva och mer blöjor också. Nu tror jag att allt är på plats. Kanske att jag behöver några redigt stora bindor också men de får jag ta någon annan dag helt enkelt. Jag har en del hemma sedan det galet blödande (Niagara...) missfallet förut, så det borde räcka...

Nu ska jag slappa lite igen.

KRAM igen

Dagens BM avklarad

2012-01-02T14:57:00.003+01:00

Jahapp, så var tv-kanalerna borta igen. Jag somnade på soffan efter frukosten och vaknade av myrornas krig vid 11-tiden igen. Hoppas verkligen att ComHem kan fixa problemet imorgon. Annars kommer jag bara ha ytterligare något att böla över när den berömda 3-dagarsgråten kommer, hahahaa!

BM mätte och kände och allt var bra. En liten bebis konstaterade hon men det vet vi ju redan. Hon ville bara bekräfta att det inte var något knasigt.
Sen ville hon skriva en liten sammanfattning och det blev inte så mycket mer än vad vi redan konstaterat i förlossningsplanen: Vi vill ha löpande info hela tiden, tips om smärtlindring, vi tar allt lite som det kommer, blir jag helt väck av smärtor så in med epidural ba', hellre ett beslut om kejsarsnitt än en evighetslång vaginal förlossning för att det "ska" vara vaginalt. Inget knussel liksom. Ut med Mini!
Sen var det nog inte så mycket mer. Jo, hon skrev in önskemål om BVC. Vi har inget önskemål så vi tog den som ligger närmast. Den ligger tyvärr väldigt nära fiiiinaste, fiiinområdet så jag har massor med fördomar om hur mammorna kommer att vara i en eventuell mammagrupp, hahahaa! Men det löser sig nog. Jag får väl skärpa mig lite på fördomsfronten helt enkelt.
Vi fick en ny tid hos BM den 9/1 men hon var inte helt säker på att vi kommer att ses då. Mini kan ju faktiskt komma när som helst nu. Tjohooo!

Och här är en uppdatering av gissningslistan:

3/1 FC

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde

10/1 Mette, Luiza, ruht

11/1 Anna, Fina M

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true

14/1 Fia, Sofie

15/1 Jag

17/1 Sara

19/1 vemvet

KRAM på er!

Nedräkningstider

2012-01-02T07:25:00.004+01:00

Vardag igen...
Jag tycker synd om Fina M som går upp tidigt och åker till jobbet. Och så är det lite synd om mig när han inte är hemma. Det är liksom roligare när han är här. Men vi ses redan kl 13 idag för då ska vi till BM igen. I ärlighetens namn så känns det lite onödigt (även om jag vet att så inte är fallet) men min hjärna är bara inställd på att Mini ska ut nu. Mäta SF-mått och klämma på mage är bagateller för mig just nu. Jag vill till BB! Men jag rättar väl in mig i ledet...

Och apropå BB och förlossning så är gissningslistan lite längre nu:

3/1 FC (näääe...du får inte Mini i present den 14:e, hahahaaa!)

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde

10/1 Mette, Luiza

11/1 Anna, Fina M

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true

14/1 Fia

15/1 Jag

17/1 Sara

19/1 vemvet

Kul med så många gissningar! Det ska bli kul att se när det blir...

Jag har också insett att jag är väl förskonad när det kommer till viktuppgång. Totalt sett så har jag gått upp 9-10 kg sedan jag blev gravid. Det är verkligen lite! Men å andra sidan gick jag upp några kilo under IVF- och ÄD-försöken. En tjej (smal och inte alltför lång) på nyårsfesten har tre barn och hon berättade att hon gått upp 23 kilo som mest. Det måste vara jobbigt att släpa på så mycket extravikt så jag känner mig verkligen priviligerad.
Jag har också börjat förbereda mig lite för ett aktivt liv efter förlossningen. Jo, jag utgår från att jag är en supermamma som tränar varje dag, sköter, ömmar, visar kärlek, städar varje dag, ammar medan jag skurar golvet och lagar storkok... Erhm...typ, nej. Men däremot har jag gett mig den på att jag ska träna upp mig lite för jag har varit så otroligt slö under nästan hela graviditeten. Har tappat muskler som jag verkligen behöver och så saknar jag det här med träning.
Ni som hängt här ett tag kanske kommer ihåg att jag tränade med hjälp av Olga Rönnberg tiden innan jag blev gravid? Mitt midjemått minskade med 11 cm på en månad och jag mådde som en stjärna. Det var verkligen något för mig. När jag väl blev gravid så blev jag så orolig och vilade allt jag kunde och sen vågade jag inte träna lika mycket längre även om jag fortsatte att äta bra (förutom de sista två månaderna, oj, oj, oj...).
Så som ett första steg har jag köpt mig ett magträningsprogram för nyblivna mammor och en maggördel av Olga. Lite längre fram tänkte jag ta hjälp av Olga igen och signa upp mig för lite mer magcoaching och PT Online. Och så ser jag fram emot en hel del barnvagnspromenader! För jag vill gäääärna ut och röra på mig mer igen.

Och så till min numera väldigt lilla nedräkningslista:

- 12 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 8 dagar kvar till förlossning enligt plan.

Det får vara sista gången den förmedlas här för nu räknar jag bara dagarna, timmarna och minuterna till den 11/1.
Jag känner efter hela tiden. Mer än när jag ruvade. Varenda liten kroppskänsla analyseras och hjärnan vill utveckla varenda knip till en början på värkar. Ofta så behöver jag bara gå på toaletten så försvinner alla eventuella "förlossningssymptom"...

Idag ska jag också införskaffa mjölkersättning och babyolja och lite annat som vi trodde att vi hade koll på men inte riktigt hunnit med att köpa ännu.

Måndagskramar till de som behöver

Slappardag och att gissa

2012-01-01T16:45:00.005+01:00

Vilken skön dag! Jag sov ända till 9:30 och när jag vaknade var jag fortfarande stentrött. Det kändes som om kudden satt kvar i ansiktet på mig.
Vid frukosten kom vi på att det vore trist att behöva krångla med en barrig julgran när Mini har kommit så vi bestämde oss för att släpa ut den, hugga den i stycken och sen elda upp den.
Sagt och gjort, ut med skräpet bara!
Eftersom vi hade en del gammalt överblivet virke så passade vi på att elda upp det också. Så hela dagen har vi suttit vid brasan och eldat. Hur mysigt som helst! Det borde vi göra varje år. Vi fikade med kaffe och banankaka också.

Mini var med och sparkade mig i revbenen några gånger och vi pratade om hur hon kommer att reagera första gången hon ser en brasa. Tänk vad många "första gången" vi kommer att få vara med om.
Efter eldandet så stank vi så mycket brasa att det blev bad med alkofri öl och prat om ditten och datten som festen igår, bygga-nytt-hus-drömmar, badtemperaturer när man är gravid (jag badar ganska kallt för att undvika minsta överhettning), vad som händer om vattnet går när man är i badkaret, när man säger pinsamma saker och en massa annat som hör livet till.

Nu ska det bli sedvanlig nyårsdagspizza och filmer i överflöd. Och tv-kanalerna är tillbaka! Bilden är fortfarande rutten men det gör inget just nu. Intressant att veta, va?

Nu till något viktigare och roligare! Om ni vill... Jag tänkte sammanställa en lista på gissningar om datum på när Mini kommer. Själv pendlar jag mellan den 7/1 och den 15/1. Så tyvärr är jag ganska dålig på att bidra till godtyckliga gissningar.

Så här ser listan ut från och med nu:

15/1 Jag
10/1 Mette

Inte många gissningar (vet inte om Yevonde gissar på 9/1?) men ändå... Kul med lite gissningslek. Den som kommer nära vinner ära och evig beundran!
Kom igen och gissa nu'rå!

KRAM

Made it

2012-01-01T01:19:00.002+01:00

Jag gjorde det! Knep ihop till januari. Nu får Mini komma när hon vill.

God fortsättning och kramar

Begreppet "Fina M-logik"

2011-12-31T15:07:00.005+01:00

Ok, några sista ord innan det nya året...

Fina M har ätit godis och bullar i MÄNGDER hela december. Han ser numer gravid ut (jag skojar inte!) men kallar det "decembermage"... Tur att han har lätt att bli av med överflöd säger jag bara.
Det stora problemet uppstår när vi nu ska börja dressa om till festen. Kl 14:00 säger han att han inte har några kläder som passar. HAHAHAHAAAAA!!!
Nu, en timme senare, har han lyckats rota fram en gammal fin kostym som han har klämt ner sig i (hålla-in-magen-taktiken). Undrar hur det blir när han ska trycka ner lite mat i kroppen också?
Själv kör jag stretchklänning i bjässeformat. Dessutom tycker jag att jag har en bättre anledning än godisfrossa för att få gå på fest med en sån kula...
Välstassad i kostymen så tågar han ut i förrådet och hämtar...VERKTYGSLÅDAN! I finkläderna ska han börja fixa med lite spikande och annat i tvättstugan inte långt innan vi ska åka. Och innan vi åker på festen där vi får middag så ska han äta en fiskgratäng med sås.

Jag lägger mig inte i men ibland undrar jag hur han tänker.... Gissar att det var det jag föll för, hahahahaaaaa! Han säger att han bjuder på det. Fina M.

Ha en underbar kväll och skit i kramandet vid tolvslaget. Hångla upp någon!

Kram

Gammalt men inte glömt och framtid

2011-12-31T06:00:00.006+01:00

Årets sista dag är här nu. 2011 som har varit ett omtumlande år för min del. Allt från "Jippie!! till ren och skär "Panik."...

Januari började med ett hoppfullt ÄD-försök i Åbo. Jippiii!
I februari gick det om intet och jag kraschade fullständigt men vi fick tid för ett nytt försök i Riga och svenska landstinget satte sig på tvären med simpla blodprover. Snörvel.
Den 1:a mars hade Riga en donator åt oss. Tjohoo! Men tankarna svindlade och jag var livrädd. Panik.
April bjöd på andnöd och paniktankar trots att vi var mitt uppe i en behandling som kan generera ett barn. Sorg. Samtidigt så blev det en bra resa till Riga och vi gjorde en insättning av två embryon på självaste Påskafton. Puh!
Maj gav oss ett plus. Jabbadabbadooo! Jag bestämde att vi ofrivilligt barnlösa behöver en egen dag att uppmärksammas på (dagen före Mors Dag) och hade ingen aning om hur stort det skulle bli tack vare Loba och Barnlängtan. Det blev också en intervju på Rix FM (längst ner). Action!
Juni bjöd på dåligt samvete och en viss saknad och att "komma ut" som gravid var ovant och gav mig blandade känslor. Men mest var jag så klart lycklig! Njutning.
Juli gav oss vår första bild av Mini. Kärlek!
I augusti får vi betalt från Försäkringskassan igen. Vårt andra försök var därmed betalt enligt den rättighet vi har. Upprättelse! Samtidigt blev jag väääldigt skeptisk (grundlades vid "Korrespondenterna"s program tidigare i år) till det till hösten kommande SVT-programmet "Barn till varje pris?". Mutter, mutter!
September bjöd på en hel del mediafokus och jag insåg att jag oroat mig helt i onödan för SVT:s program som var kanonbra. Och så blev jag stolt över de som ställde upp i programmet, bl.a. FC. Word!
Oktober bjöd på ett starkt och otroligt positivt minne när jag satt vid ett bord med massor av ÄD/ED-mammor och alla deras bebisar och åt lunch. Vilka kvinnor! Tänk att jag ens funderat på det där med genetik förut! Och tänk vad fantastiskt BRA vi är allihop! Vishet.
November satte jag i halsen. Mini var FÖR mini och jag blev sjukskriven på heltid. Vi blev stammisar på spec.mvc. för ständiga kontroller. Gulp!
December har bara varit massor av förberedelse, tankar, svajande känslor och en evig väntan. Det är 2012 som gäller nu. Rastlös.

Utöver allt ovanstående så har vi renoverat, boat, snickrat, spa:at, semestrat, träffat fina, goa medkämpar, fått reda på att min bror med sambo ska bli föräldrar en månad efter oss, tagit hand om och flyttat lilla svärmor (som nu har det väldigt mycket bättre än tidigare), undrat hur pappas separation ska gå till dess att vi fick träffa hans nya dam, lekt med bästaste bästisens barn och fått ett enormt stöd från henne och hennes man, oroat oss för Mini men framför allt gläds vi.
Vi gläds enormt mycket över att våra år av slit och kamp verkar vara över. Allt kan hända fortfarande men det kan det fortsättningsvis också, så vi gläds. Våra barndrömmar och vår envetna kamp har äntligen belönat oss. Det är helt sjukt att vi lyckats. Tacksamhet.
Vi behöver inte hålla på tills jag är 50 (som jag skrev i något inlägg 2010). Vi kan slappna av. Ja, verkligen slappna av och få vara en egen familj med alla vedermödor som det innebär. Familj. Fina M och jag och Mini.

2012 blir året då jag kan dricka mitt kaffe igen och strunta i folsyratabletter. Det blir året då jag kan bestämma över mitt liv igen. Året då jag får mina tankar tillbaka. Då jag inte behöver ha min kropp i varenda tanke.
2012 ska jag köpa färgglatt toalettpapper. Men kanske utan färgen rosa eller rött i trots allt.

Samtidigt så tänker jag fortsätta att följa, önska, stötta och drömma åt mina vänner som kämpar där ute. Det kommer jag alltid att göra. Det är det minsta jag kan göra. Tack till er alla!

Därmed önskar jag alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

Sprakande nyårskramar

Mini går på bio

2011-12-30T21:15:00.004+01:00

Tillbaka efter bebistittande och bio. Bebisen var så klart ursöt och jag kan inte förstå att vi kommer att ha en sån liten söt sak hemma hos oss snart. Helt otroligt! Och mamman såg avundsjukt på mig och sa att jag har något fantastiskt framför mig och syftade på förlossningen. Och då hade hon en kämpig förlossning. Så jag känner mig uppåt nu!
Tyvärr fick jag stressa iväg för att hinna möta upp med Fina M innan bion. Och nej, hamburgaren var inte så god som min hjärna trodde att den skulle vara... Men milkshaken var fantastisk!
Filmen var riktigt bra också. Vi såg "The girl with the dragon tattoo". Lite lång för att man som gravid ska stå ut hela tiden men det funkade. Tog av mig stövlarna och satt med benen i kors i biostolen. Det fungerade ganska bra. Och så dunjackan framför magen så att ljudet inte skulle störa Mini för mycket.
Jag kände hur Mini slog i "botten" då och då med huvudet (måste det ha varit). Det trycker till neråt liksom. Nu kan det verkligen inte vara lång tid kvar...

Nu sitter vi hemma och ser på numer legendariska "Band of Brothers" (en av Fina M:s julklappar han fick), äter banankaka som Fina M gjort och dricker jos (jo, det stavas så!) till.

Vilken skön dag, trots min aversion mot IKEA, hehee.

Kram

Böda camping upphöjt med 1000

2011-12-30T13:31:00.004+01:00

Ja, så är det det här med IKEA... Jag avskyr att åka dit. Det är inte själva IKEA jag avskyr utan folket som är där. Det är som TV-programmet "Böda Camping" upphöjt med 1000. Ingen kan bete sig. Alla är svin. Idag har jag t.ex. åskådat när en vuxen man spottar snorgärs på golvet. Mumma.
Och halva Stockholm firar visst dagen före nyår på IKEA. Det var helt överbefolkat.

När jag stod ute på parkeringen och skulle packa in två jääättekartonger (inte tunga, men förbaskat otympliga, en kontorsstol och en fåtölj...) i bilen så står en gubbe vid bilen bredvid och bara tittar på. Kartongerna gled ständigt ur händerna på mig och de gled och trillade ner i backen flera gånger innan jag lyckades få kontroll på dem. Det blir ju inte lättare med en mage som är i vägen liksom. Eller med en gubbe som bara står och glor på en två meter ifrån mig.
Vet inte om han tänder på höggravida som kämpar skiten ur sig men ouppfostrad var han i alla fall. Jag hade absolut erbjudit min hjälp till någon som står och tappar kartonger i backen hela tiden. Fina M hade också erbjudit sig. Alla mina vänner hade erbjudit sig. Men inte gubbar på IKEA med gällivarehäng och semesterfirande på Böda camping, inte. Nej, de bara står där och glor helt oförskämt. Svennebananer utan uppfostran. Grisar.
Men nu har jag nog gjort IKEA för sista gången på väldigt länge. Jag slipper det där nu. Jag slipper att få hjärnblödning varje gång.

Mitt nyårslöfte ska bli att undvika IKEA under hela 2012. Jo, så får det bli.

Men nu har vi i alla fall äntligen en fåtölj till Minis rum.

Kram

Röra på fläsket lite

2011-12-30T10:19:00.004+01:00

TV-kanalerna är som bortblåsta (nu var jag väl vitsig så här i stormtider, hehehee...). Så idag blir det till att aktivera sig och sluta att nöta på soffan.

Jag ska strax åka till IKEA och köpa en fåtölj till Minis rum samt en kontorsstol till mig själv. Sen blir det hem och vila en stund innan jag åker till en kompis som fick barn strax innan jul. Det ska bli kul att få prata lite bebis och få lite tips från en nybliven mamma. Och se det lilla underbarnet också så klart! Sen lär vi väl dra ut med barnvagnarna ihop då och då under föräldraledigheten också.

Efter det ska jag och Fina M ses och äta sliskiga hamburgare. Det har jag varit sugen på nu hur länge som helst och det brukar jag aldrig vara. Brukar tycka att det är ganska äckligt när jag väl har tryckt i mig en, hahahaa! Men nu VILL jag verkligen ha en hamburgare.
Så fort Mini är ute och jag är ok i kroppen igen så ska jag börja träna igen och då blir det absolut inga hamburgare så det här är nog sista gången jag äter det på väääldigt länge.
Efter den heliga middagsritualen ska vi se på bio. Det lär vi väl inte heller kunna göra ihop på ganska länge så det gäller att passa på. I brist på TV om inte annat...

Mini har rullat runt lite inatt och imorse men i övrigt så håller hon sig ganska lugn. Ibland kan jag känna att det rör sig på något märkligt sätt där inne. Det syns inte på magen men långt in mot ryggraden känns det som att det ligger något tungt och rullar lite. Mycket märklig känsla må jag säga.

Imorgon är det nyårsafton. Det känns väldigt, väldigt stort. Vi går in i året då Mini kommer att få sitt liv. Jag ska göra allt jag kan för att hon får ett bra sådant.

KRAM

Mitt nattknark är slut

2011-12-30T03:34:00.003+01:00

Nu har jag spelat spel på mobilen i en timme och tänkte att jag skulle ta och glo lite på tv för att få tiden att gå. Sätter på tv:n och alla kanaler är försvunna. Det är bara ett stort gytter av flimmrande färger på tv-skärmen. Skit också.
Igår ringde jag till ComHem och påtalade att bildkvalitén har varit riktigt usel de senaste två veckorna eller så, och att de måste göra något. Ja, jag kunde ha ringt tidigare men det har inte blivit så. De ska i alla fall komma hit den 3/1 och kika på allt.
Man kan ju tycka att det är lite märkligt att efter mitt samtal så försvinner bilden helt så jag hoppas att det beror på att de håller på och trixar med något så att vi får bilden tillbaka med fantastisk kvalitet (in my dreams....).

Nu kan man tycka att detta är något av ett lyxproblem men se, det är det inte. Jag är gravid och hormonell och är vaken tre timmar varje natt. Jag är BEROENDE av tv:n. Mitt nattknark.
Jag ligger på soffan och ugglar varje natt med tv:n på. Sen somnar jag ifrån den och vaknar när Fina M kommer ut i vardagsrummet på morgonen. Såna bekvämligheter fungerar liksom inte om jag ska hålla på med SVT Play, hörlurar och sånt. Så jag liiiider. Tyck synd om mig.

Och på Hemnet ligger nästan inga objekt ute att drömma om så jag kan inte ens roa mig med det. Läser bloggar så klart men inte i tre timmar. Jag kan ju alltid läsa en bok eller två men det blir så tråkigt att ligga och läsa i tre timmar i sträck och med handledsskydden så är det inte helt bekvämt.
Scheisse. Det här börjar närma sig en katastrof av klass 3-varning-karaktär.

Nä, nu ska jag satsa på att bli världsmästare i patiens eller nåt.

Kram

Actionhjälte

2011-12-29T12:18:00.003+01:00

Förutom att Tonci nu är gravid så har dagens andra stora händelse infunnit sig: jag har socialiserat med våra båda två närmaste grannar SAMT gått och postat ett brev. Wow-faktorn är enorm...

Soplocksmällargrannen är riktigt trevlig och de har en ursöt son som börjar bli riktigt stor (2 år?). Hon frågade hur det går när jag kom gåendes på gatan och jag meddelade dagens stordåd, att jag postat ett brev. Hon bara skrattade och påpekade att det i alla fall inte är så jättelång tid kvar. Heja, heja, liksom. Snällt.

Vår andra granne är GIGANTISK! Han bygger muskler vill jag lova. Jag har bara pratat någon gång med honom på gymmet och han är jättetrevlig men ser galet farlig ut med alla sina muskler och lite buttra uppsyn. Ingen annan i området där vi bor törs prata med honom, hahahaaa! Det är faktiskt lite roligt eftersom han är så snäll.
Han har varit med om en riktigt läbbig mc-olycka så jag tror att han är hemma och är sjukskriven. Det sociala utbytet vi hade idag var att vinka och säga hej till varandra. Han log och då ser han så otroligt mycket snällare ut. Hans och hans frus son är nog ca 1,5 år. Mini kan med andra ord välja och vraka bland grabbarna i grannhusen, hihihii!

Jamen, ni ser ju, det händer MASSOR här hemma. Värsta actionserien i den här bloggen liksom.
Actionbaben Wilda... Dags för en tupplur nu, va?

Kram

Yes!!!!

2011-12-29T08:39:00.002+01:00

Vilken underbar morgon!

Tonci har äntligen plussat. Tjohoooo! Varmt grattis till henne.

Uppdämda känslosvall som bara MÅSTE ut

2011-12-29T02:36:00.007+01:00

Har vaknat igen som vanligt. Blödde näsblod och hade en sammandragning som hette duga. Tusan, vad trött jag är på det här nu. Speciellt av att bli väckt av näsblod titt som tätt. Blä.

Jag surfar som vanligt runt bland bloggarna jag följer. Det är ruvningar på gång och en del plus, vilket gör mig så hjärtans glad! Ända in i själen. Jag märker också av en viss optimism som smyger sig på många av mina kämpande medsystrar. Det gläder mig också något otroligt! För är det något jag tycker behövs i barnlöshetskarusellen så är det lite tro och hopp som gör sig påmint då och då. Som ger den där lilla glädjen man är så väl värd, ofta efter år av sorg och kamp.

Så ser jag ibland, till min fasa, en del kommentarer som gör mig så heligt förbannad.

Jag VET att många av kommentarerna bara är s.k. "troll" som bara skriver dumma saker med flit för att få reaktioner (grattis, här får ni min), men vad är det med dessa människor som inte klickar? Vad har hänt när de växte upp? Vad fick de för uppfostran?

För allvarligt talat, något fel är det.

Jag kan köpa att man för sitt höga nöjes skull skriver idiotiska kommentarer i olika öppna forum, men att leta upp bloggar som beskriver människors liv direkt ur verkligheten och sedan sitta och skriva elakheter... t.o.m. på julafton...Ja, jag kan nog inte komma på något mer patetiskt faktiskt. Så jävla tragiskt.

Så finns det de som kommenterar som kanske inte är "troll" utan faktiskt kläcker ur sig exakt vad de tycker angående ofrivilligt barnlösa. De som inte har förstått vad bloggarna betyder för oss. De som bara MÅSTE säga sin obildade och oempatiska åsikt. De som tror att vi antingen är som barnflickan i "Handen som gungar vaggan" eller som ställer krav på att hela universum ska visa oss hänsyn när vi skriver om hur jobbigt det är att se gravida eller träffa nyfödda barn. Eller som tycker att IVF:er är onaturligt och att vi ska lära oss att livet är bra utan barn.

Dessa människor har jag faktiskt inget till övers för. Inget alls.

Förut gjorde de mig så otroligt upprörd och ledsen. Mest för att jag såg att de inte förstod. Att de liksom hade stängt av elementära bitar av sin hjärna. Jo, det här är min blogg och efter år av kämpande tänker jag faktiskt säga vad jag EGENTLIGEN tycker. För är det något vi ofrivilligt barnlösa gör så är det att vika oss för andra. Hela tiden.

Vi är så rädda för att störa oss med alla lyckliga jävlar där ute. Vi skäms och lägger oss ner och gråter i tysthet i tid och otid. Och skäms vi inte så vill vi bara försöka att ta hand om spillrorna av oss själva. ALLA som någon gång går igenom en riktig kris vet vad jag pratar om. Man BEHÖVER stöd och hjälp men törs eller orkar inte be om den.

När vi då sitter där och skriver våra bloggar för att ventilera alla våra sorgsna tankar och jobbiga liv samtidigt som vi visar att vi inte är ensamma, ja, då ber vi inte om några oempatiska hjärnors obildade åsikter. Många av oss ställer istället upp i informativa tv-program, träffar forskare för vetenskap och forskningens skull och vi bidrar till samhället, definitivt på ett sätt som ger ett större mervärde jämfört med glappande åsiktsmaskiner som inte förstår när (läs: att) de ska vara tysta och bara leva sina liv.

Jag är så olidligt, jävla TRÖTT på dessa fjuniga tonårstroll och korkade åsiktsmaskiner. Ni ger mig inget och inget tänker jag ge er. Ni är som kvisslor som dyker upp i tid och otid. Kackerlackor som drar till sig fler om man kliver på dem.

Ge blanka f-n i mig och mina vänner. Speciellt i mina vänner som fortfarande kämpar, för de behöver inte er alls. Inte på något sätt. Det ni skriver vet vi allihop redan. Ni är bara elaka, pinsamma och skämmer ut er. Jo, det gör ni för många av oss kan se vilka ni är och info om er. Mail, ip-adresser, namn och var ni bor. Ni ser, våra bloggar är inga forum med "forumregler" där man garanterar anonymitet bakom ett fånigt alias. Men så långt tänkte ni visst inte? Pilutta er.

Därför är det så förbannat skönt att ber er kräla tillbaka till den håla ni kommer ifrån. För alla fattar vad livet innebär utom ni. Se så. Schas!

Och till er andra, normala människor som undrar över vad jag sysslar med så här mitt i natten och varför jag skriver ett så argt inlägg; strunta i det bara. Jag tenderar att flippa på vissa galenskaper här i världen bara och vad är då inte bättre än att ventilera ut ordentligt på min egen blogg? Moooahahaaaa! Känner mig lite lagom månskensgalen.... ;o)

Och nu är det bara 12 dagar kvar...

Kram

Shopping

2011-12-28T19:15:00.002+01:00

Fina M kom hem med en hel påse FULL med reaklipp från PoP idag. Fina, fina, fiiina M!
Kläderna ligger i tvättmaskinen nu men kommer jag ihåg så slänger jag nog upp bilder på dem sen. Firade med en jätteportion laxpasta så nu håller jag på att spricka känns det som.

En helt irrelevant fråga: är det NÅGON som ringer till nummerupplysningen nuförtiden? Jag gör det inte i alla fall. Smartphone liksom....

Snart är det januari. Tjohoo!

KRAM

Annan planering

2011-12-28T13:31:00.002+01:00

Åh, jag har inte kommit iväg att handla ännu. Inköpslistan växte så vi får nog åka båda två. Fina M är bära-och-släpa-och-kånka-mästare liksom...

Nu sitter jag och planerar hur jag ska utveckla mitt egna lilla företag. Jag vill bli egen på heltid!
Det är inte bara att kicka igång men nästan. Under föräldraledigheten passar det utmärkt att gå lite utbildningar och rent tidsmässigt så blir det nog inte på heltid förrän om ca 2 år. Under tiden hinner jag gott och väl bygga upp mitt nätverk lite. Och så måste det så klart synkas med hur Fina M jobbar och vill ha det... Men bara att planera är kul än så länge!
På sikt vill jag också kunna utveckla en del av företagandet åt det "hjälpande" hållet. Men det ligger mycket längre fram i tiden. Bara en idé än så länge.

Något annat jag planerar är hur nyårsfirandet ska gå till. Om jag ska hålla mig vaken till tolvslaget så gäller det att sova på dagen först. Att somna i soffan på festen kl 21 känns inte som ett kul alternativ, hihi!

Tillbaka till verkligheten. Mat- och sovklockan indikerar en liten tupplur tror jag minsann! Är sömning...

Krama någon

39!

2011-12-28T09:10:00.002+01:00

Det är lite ofattbart men idag rullar vi in i vecka 39. Galet! Tänk vad lång tid det har gått och nu börjar vi närma oss målet.

Jag börjar bli nervös. Mest nervös är jag att något hemskt ska hända. Att hjärtslagen helt plötsligt inte hörs mer eller nåt liknande... Usch! Jag försöker att inte tänka så men ibland går det inte att undvika. Tänk om liksom. Det är min största skräck.

Den 2:a januari ska vi till BM igen och då får vi nog höra hjärtljud igen. Det kommer att göra det hela lite lättare igen tror jag. Då ska jag även ta upp det här med händerna igen med henne. Förklara och betona hur ont det gör så att hon förstår att det ska skrivas in i journalen. Det stör mig nämligen lite att hon varje gång frågar om vi har några frågor eller om det är något speciellt vi undrar över och när vi väl har det så viftas det bort med att det är "normalt".

Och sen sitter jag där gråtfärdig med orörliga händer på julafton och får lösa problemet själv. Så ska det inte vara. Ska det det? Va?! Va!? Va?!

Tänkte väl det. Någon ordning på torpet får det allt vara.

Mini rullar på där inne. Fram och tillbaka men mest på vänster sida. Undrar hur hon har det? Det måste vara ganska obekvämt att ligga dubbelvikt så där. För att inte tala om navelsträngen som ligger och irriterar hela tiden. Och så flyttas tyngdpunkten varje gång jag rör mig. Störande.

Vore jag Mini skulle jag vilja komma ut ganska pronto. Men nu är det ju faktiskt bara tre dagar kvar(på mitt sätt att räkna) tills hon får komma ut! Tjihooo!

Idag ska jag handla lite mat. Då ska jag passa på att botanisera lite bland hårfärgningsprodukterna också. Jag drömde att jag färgade håret mörkbrunt inatt nämligen. Jag hann aldrig se hur det blev men kul var det. Så nu MÅSTE jag prova själv så fort Mini är ute. Men det blir inte mörkt. Det törs jag inte...

Jahapp, om jag skulle ta och flytta ändan ut i köket och göra mig lite frukost? Tror det blir så.

Kramas där ute

Magbild igen

2011-12-27T18:53:00.001+01:00

Glömde... Jag har ju lagt ut en ny magbild HÄR. Den är från i söndags (juldagen)...

Kram

Lycka

2011-12-27T15:04:00.006+01:00

Om någon undrar vad jag gör om dagarna så kan jag meddela att det inte är så mycket. Jag sover, surfar, ser på tv och sover igen. Jo, jag lyssnar på radio också. Det är nog allt.
Ibland har jag en liten dagsutflykt som t.ex. att åka och byta felaktigt inköpta lakan. Eller luncha med en kompis.
Som ni förstår så blir det inte så mycket att blogga om annat än att gravidgnälla lite. För det har jag tusan aldrig fått göra förut så det kan jag ju alltid unna mig.
Jag VET att jag, när vi kämpade på som mest för att få mig gravid, sa att jag minsann aaaaldrig skulle gnälla på att jag var gravid om jag någon gång lyckades bli det. Men se, jag är människa och det bästa med det är att man alltid kan ändra sig. Oftast försöker jag göra det till det bättre men just nu så blir det tyvärr till det sämre... Jag gnäller lite över gravidkrämporna. Eller egentligen så är det nog inte de jag gnäller på. Mest är det den effekt de åsamkar. Jag får inte jobba. Jag ska vila. Jag ska eller får inte en del saker, vilket är lite frustrerande. Men mest av allt vill jag gå ut och springa. Och dricka champagne. Och det kommer jag ju att få göra ganska snart hoppas jag.

Egentligen så är mitt gnäll bara lite smågnäll. Sånt som går över ganska fort med andra ord. För egentligen är jag så nöjd, så nöjd, så nöjd och lycklig. Vi har fått ordning på allt här i hemmet. Gästrummet/Kontorsrummet är kanonfint, Minis rum är jättefint och blöjbytarstället i tvättstugan är perfekt. Allt har faktiskt Fina M fixat (ok, jag har fixat mycket av pysslet runt omkring, men snickrandet har jag inte bidragit till alls). Han är helt fantastisk!
Här om morgonen när jag vaknade och öppnade ena ögat lite slött så såg jag att han låg och räknade på fingrarna. Jag orkade inte öppna munnen och fråga vad det handlade om utan halvsov vidare. Men när jag vaknat till lite mer så kom nyfikenheten tillbaka:

-"Vad låg du och räknade på tidigare?"
-"Tiden. Hur många dagar det är kvar tills hon kommer."

Aaaaw..... Som vi längtar! Båda två. Då blir mitt gnäll så väldans obetydligt.
Lycka.

kram

Upp-och-ner-vardag

2011-12-27T12:21:00.004+01:00

Sovstunden är över och jag vaknade av att jag blödde näsblod. Ymnigt. Eftersom jag låg på sidan så snusade jag ut allt blod i min egen munkjacka. Jättefräscht... Reser på mig och får flytningsguck i hela brallan. Ja, jag bjuder på alla mysiga grejer som händer när man är gravid... Suck.
Bara fyra dagar kvar, sen ska jag sjutton ut och gå i rask takt varje dag för att sätta igång förlossningen så att jag får tillbaka min kropp någon gång!

Nu ska jag slänga in en tvättmaskin och sen släpa mig till Barnens Hus som sålde på mig ett täcke och påslakan. Täcket har måtten 70x80 cm. Påslakanet har måtten 65x75 cm. Jösses, så dumt liksom! Men det såg gulligt ut i alla fall...
Ett tips till alla som är eller blir gravida: spara för sjutton alla kvitton! Det är lätt att det blir fel med en gravidhjärna som är ute och shoppar.

Förresten, nu är BB-väskan färdigpackad. Det är bara tandborstarna som ska ner när det blir dags. Tjohooo! Om vi lyckas komma ihåg dem vill säga....

Kram på er

Kramp och sömnlös jul

2011-12-27T08:32:00.002+01:00

Tack för alla julhälsningar och kommentarer! :o) Jag blir så glad av sånt att det är nästan lite fånigt, hihihii! Så tuuusen tack!

Tillbaka. Fullproppad med fet julmat och med fina julklappar i huset. Julen var riktigt bra i år och graviditeten har gjort sig påmind då och då. Ganska rejält.

På julafton dundrade Fina M iväg tidigt på morgonen för att åka till sin mamma. Jag stannade hemma, dels för att inte riskera att förlossningen skulle sätta igång och dels för att jag skulle fixa och dona lite inför julmiddagen. Jag hade bara ett litet problem. Jag glömde att köpa handledsskydden dagen innan och på självaste juldagsmorgon så vaknade jag med en fruktansvärd värk i händerna. Det gick inte att böja fingrarna mer än någon centimeter.
Den värsta värken gick över men det gjorde fortfarande ont hela förmiddagen. Jag tog en promenad till det närmaste apoteket men väl där så var det stängt. Släpade mig hem igen med världens sammandragningar... Väl hemma igen började jag med maten trots att det gjorde så ont.
Till slut satt jag bara i en fåtölj och ville gråta. Julen sög verkligen i den stunden. Ensam och med värkande händer och en stor otymplig mage.
Då ringde det på dörren och bästaste bästisen dök upp med sin familj för att lämna lite julklappar och önska god jul. Fina, fina småtjejerna sjöng julsång och allt (men det var faktiskt en snapssång har jag insett nu i efterhand). Och när de sen skulle åka så dök Fina M upp och vi åkte och köpte handledsskydden. Julen var räddad.
Så tack för tipset om handledsskydden!! De har verkligen hjälpt något otroligt.

Julafton flöt på och vi åt och umgicks allihop och hade det så där julbra som man ska ha det. Jag och lillebrors sambo fick dock vila på sängen en stund med magarna i vädret. Det är så kul att vi är gravida samtidigt!

På juldagen tog vi det lugnt här hemma. En promenad och så lite traditionsenlig pyttipanna på en del julrester till middag. Tyvärr blev juldagsnatten en plåga för mig. Jag vill inte gnälla men det här med den uteblivna sömnen är verkligen jobbigt ibland. Den här gången var det i och för sig främst stormen Dagmar som höll mig vaken. Jag somnade först strax efter 3 och vaknade vid kl 6 igen. Sen sov jag två timmar till.
Det i sin tur gjorde att annandagen blev lite jobbig. Vi åkte till moster och mina kusiner för att äta hos dem också. Jag var så trött, så trött men bet ihop. Yngsta kusinens sambo är också gravid och ville "bonda" hela tiden. Hon och jag har så olika personkemi att det är märkligt att vi ens kan vara i samma rum. Nu ville hon alltså "bonda" bara för att vi är gravida samtidigt... Det blev ju inte annat än fel och jag tog ännu mer avstånd. Jag orkade inte liksom. Självklart var jag ytligt artig men inget mer och det märkte hon väl efter ett tag.
Jag var där för att träffa mina släktingar och umgås, inte sitta och jämföra krämpor eller sparkar i magen med någon jag ändå aldrig gillat (och hon gillar inte mig heller så det går på ett jämt ut...).
Så jag var alltså den där sura, gravida grin-Stina på annandagen, hahahaaaa! Äsch, SÅ hemsk var jag inte. Och min moster är så exalterad över att Mini ska komma. Det är riktigt charmerande att se henne vara så glad.
Hur som helst så har min mage ruttnat på fet julmat. Det tog tvärstopp igår och jag kunde inte äta mer alls. Klockan 12 inatt vaknade jag med förvärkar som hette duga. Jag hade så otroligt ont i magen och trodde att allt kanske hade startat. Fick ligga och fokusera på andningen och slappna av. Fy, så det värkte i rygg och mage! Och själva magen var stenhård.
Jag ville inte väcka Fina M om jag inte var helt säker på om det var något som skulle eskalera eftersom han skulle upp och jobba idag.
Efter ca 30 minuter insåg jag att det nog bara var magen som protesterade mot all den feta maten och julgodiset. Gaser och rejäla kramper. Det gjorde så fruktansvärt ont men gick sakta, sakta över och jag kunde till slut somna om.
I morse vaknade jag av ett krampanfall till, om än dock inte lika kraftigt. Magen var stenhård och det gjorde ont. Åååh, om det ändå bara var magen som blev hård liksom! Jag vet inte varför sammandragningarna har börjat göra ont men jag gissar att det kanske också är förberedelser inför förlossningen. Skönt är det i alla fall inte.
Därför låg jag kvar i sängen efter krampandet och väntade på att Mini skulle röra på sig så att jag fick känna det normala igen. Hon flyttade på sig och magen var mjuk igen. Skönt!
Men så fort jag reste på mig så blev magen stenhård (men den gjorde inte så ont!) så det har blivit en lugn frukost och nu är allt lugnt igen. Magen är mjuk. Nu är det vila som gäller.

Så med anledning av allt magkrångel så blir det nog en väldigt lugn dag idag. Jag hade tänkt att släpa mig till PoP och spana in rean men det får nog vänta... Eller så blir det Internethandel istället. Lugn, ro och sömn är det viktigaste just nu.

Fina M och jag har noterat att appar till mobilerna och andra "räkna-ner-funktioner" räknar lite olika. Irriterande men när jag tänker på det så spelar det inte så stor roll längre. Så fort det blir januari så får Mini komma när hon vill. Och nu har nedräkningslistorna verkligen kortats ner!

- 18 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 14 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 4 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.

Och däremellan:
- Mellandagsrea! (får nog bli på nätet för jag orkar inte springa runt...vila var det ju som gällde!)
- Nyårsfest hos en kompis
- Mini kommer

Ja, nu känns det verkligen bara som en transportsträcka till nyår. Sen kan jag slappna av och Mini får verkligen komma när hon vill. Förmodligen så börjar nästa transportsträcka på nyårsdagen... Då kommer jag att tjata om att tiden går långsamt och att jag är så trött på att vara gravid, hahahaaa! Men bara Mini kommer ut och är frisk så blir jag glad.

Nu ringer mat- och sovklockan. Dags för en vilopaus!

KRAM

GOD JUL!

2011-12-23T16:27:00.004+01:00

("JulMini" by Fina M)

Lite kul ska man väl ha så här när det är långhelg?
Nu tar jag en paus och återkommer på tisdag igen.

Önskar er alla en fantastisk jul!

KRAM

Kul jul!

2011-12-23T13:13:00.003+01:00

En konstig sak till som jag fick uppleva innan jag dör.
Motörhead har gett ut ett rödvin! Det är ju så komiskt att jag kiknar, hahahahaaaaa!
Det får bli årets julvin. Undrar om pappa, som kan sina viner, uppskattar det...

Rocka på rött!

Kram

Julkonversation

2011-12-23T11:45:00.002+01:00

Vad vore jag utan er, ni som läser här och kommenterar? Jag hade glömt två viktiga saker: kamera och öronproppar!
Tusen tack för de påminnelserna, Åsa och Miss Baglady!

Och nu har jag varit och handlat det sista till julen. Bl.a. vörtbröd och doppebröd på fiiiinbageriet. Där inträffade denna mycket märkliga diskussion:

Jag: -"Hejsan, jag tar en limpa av vörtbrödet, tack."
Biträdet: -"Det är jättegott men tyvärr utan russin. Något mer?"
Jag: -"Det gör inget alls. Jo, jag behöver doppebröd också av något slag."
Biträdet: -"Jaha. Och vad ska det doppas i?"
Jag: -"Eeeeh...dopp?"
Biträdet: -"Vaddå dopp?"
Jag: -"Dopp. Det är dagen före dopparedagen... Juldopp liksom."
Biträdet: -"Jaha.... Jag vet inte vad det är (VA?!? Vaddå inte vet vad dopp är?! Dagens ungdom....), men det här brödet (pekar på ett italienskt formbröd som förmodligen faller i småbitar om det doppas) är gott."
Främmande dam: -"Näääe! Det där brödet får du inte köpa och doppa i."
Jag: -"Nej, jag har inte tänkt det heller. (vänder mig mot biträdet) Jag tror att det där surdegsbrödet på vetemjöl funkar bra."
Främmande dam: -"Ja, det KAN ju funka men man SKA doppa vörtbröd!"
Jag: -"Men det tycker inte jag. Jag gillar vitt, tätt doppebröd."
Främmande dam: -"Jaha. Jag doppar knäckebröd. Det är absolut bäst."
Jag: -"Jaha. Men nu är det ju jag som handlar till mig tänkte jag..."
Främmande dam: -"Ja, jo... Alla gör ju som de vill...." (här inser hon att hon domderat lite väl mycket och tystnar)
Biträdet: -"Var det bra så?"
Jag: -"Jodå! Tack så mycket och god jul!"

Går därifrån med en "vad-var-det-som-hände"-känsla. Det var verkligen en jättekonstig konversation, hahahaaa! Och ett fiiiiinbageri som inte vet vad doppebröd är. Oj, oj, oj. Vart är världen på väg?

KRAM