Morgonresa

Imorgon är det dags för ett läkarbesök igen för att kolla att allt utvecklas ok. Maken ska åka bort i tre dagar med jobbet så jag ska dit ensam. Det har jag inget problem med alls men det slog mig att en del kanske skulle ha det. En del vill nog göra allt tillsammans och i synnerhet såna här stora livshändelser. Alla steg, hela vägen, tillsammans.
Jag vet inte hur min man känner inför det men för mig är det lite annorlunda. Jag vill inte förstora upp det här även om det är stort. Jag vill att det ska bli stort när jag är gravid. Precis som det hade varit om vi hade blivit med barn på normal väg. Förmodligen känner jag så eftersom inget är säkert eller givet. Det är det inte när jag blir gravid heller men då är det i alla fall så att jag är gravid. Innan dess är det bara en massa kemi. Det är spännande men inte så stort som att vara gravid. Jag tror att en del som inte gjort IVF inte har förståelse för det. De gör själva IVF:en till en stor grej. Det är det, men det är inget att bli överexhalterad av. Det är ju graviditeten vi vill glädjas över, inte försöken.

Så imorgon bitti är det dags igen. Maken gör en resa ut i Europa medan jag gör en morgonresa till Carl von Linnékliniken för att se att vår barnresa fortsätter som den ska.

Vin...

Fan! Igår var jag på middag och tänkte mig inte riktigt för. Jag drack inte bara ett glas vin som det var tänkt utan flera stycken. Nog för att det inte står någonstans att Puregon och vin inte är farligt men ändå... Alkohol är inte bra för kroppen alls så varför skulle det vara bra när man genomgår en IVF-behandling? Fan, vad korkad jag är!!!

Idag svettas jag i mängder. Jag tänker mig att det är så här det är att vara i klimakteriet. Jag har ingen aning om det ska vara så här när man tar Puregon-injektioner eller om det beror på att jag var jävligt korkad och drack vin igår. Usch, jag önskar verkligen att jag kunde ha det ogjort! Dum, dum, dum! Men nu är det som det är. Jag tänker inte ens tänka på vin i fortsättningen. Nu är det fokus på att få barn.

Flummigt

Igår var det dags för första dosen Puregon.
Oturligt nog så var jag inbokad att gå och se After Dark just igår kväll. 45 minuter innan showen skulle börja trängde jag in mig på en trång toalett inne på Tyrol. I instruktionerna står det att man ska vara ren om händerna (så klart!). Det kändes inte som om det spelade någon roll eftersom jag stod på en omöjligt steril toalett på krogen där halvpackade damer kissat ut sina sista droppar innan de skulle tillbaka ut i lokalen och fylla Tena-skydden igen. Ungefär så fräscht. Men vad gör man inte? Jag hade med mig en ny flaska alcogel från Apoteket som jag dränkte in händerna i.
Efter lite stabilt fibblande lyckades jag få i lösningsampullen i pennan (sprutan), sätta dit nålen och ställa in dosen. Sen var det bara att ta tag i magen och sticka. Jag trodde nog aldrig att det skulle gå så smidigt men jag bara gjorde det. Och just då, när jag stod där med nålen i magen, så rycker någon otåligt i dörren. Fan, jag trodde att nålen gick av när jag hoppade till! Men den höll och mitt hjärta hoppade bara ut genom ena örat. Förbaskat, något liknande tänker jag aldrig göra om!! Flummigt och stressigt. Nej, inget mer sånt där flum för min del.
Under showen kände jag mig lite, lite, lite illamående men det kan lika gärna varit inbillning. Och illamåendet försvann för showen var så jävla bra och fartfylld. Och den muskulösa killen i början av gypsy-scenen tog fullkomligt andan av mig och resten av publiken. Tillsammans med ljussättnigen gjorde han en sagolikt vacker entré! Så snyggt och så rätt. Babsan och Lindarw är helt fenomenalt skickliga och glitter är aldrig fel. Vackert gjort alltihop helt enkelt!

Idag stack jag till hemma i soffan framför tv:n istället. Så mycket trevligare trots att Idol inte är i närheten av underhållning som After Dark... Men i alla fall inget illamående utan snarare trötthet efter en lång arbetsvecka. Och så var min fina, fina man med. Det slår allt.

Födelsedag

Ett litet PS.
Såg just att Katrin Zytomierska fyller år på samma dag som jag. Så det är inte endast vår rappkäft som vi har gemensamt.

Och så inser jag att hon är jäkligt vettig i mångt och mycket. Jag tycker bara att hon är galet mer extrovert än vad jag är.

IFV på riktigt

Idag var jag hos farbror IFV-doktorn. Det gick jättefort! Ultraljudskoll och ett blodprov och sen var det klart. Jag förstod bara inte vad jag ska göra nu. Om jag nu har tagit den där nässprayen i tre veckor och allt INTE är ok, vad gör jag då? Och om det ÄR ok, vad gör jag då? Precis som det står i infobladet eller ska jag göra på något annat sätt eftersom det gått lite längre tid? Sköterskan sa att hon skulle ringa mig efter lunch för vidare instruktioner om vad jag ska göra. Förbaskat skönt.

Efteråt gick jag och syrran och fikade och pratade om livet i allmänhet. Min goa make kunde inte följa med på kontrollen eftersom han legat sjuk i svininfluensan och var tvungen att jobba den första helfriska dagen. Så det blev syrran som hängde på istället. Jag frågade henne mest p.g.a. att hon sitter hemma en del med en 4-månaders bebis och en 2,5-åring. Kan nog vara skönt att få komma iväg på ovanligt äventyr för en gångs skull. Men nu i efterhand inser jag att det var skönt att ha henne med mig. Såna här läkarbesök ter sig mer normala då på något sätt. Jag vet inte varför jag känner så men det blir inte så uppförstorat på något sätt. Och den här gången kändes det lite trist eftersom jag befann mig i status quo.

Klockan 13:15 ringde sköterskan. Jo, min värden var så låga som de ska vara trots att ingen blödning skett så imorgon halverar jag nässpraydoseringen med Synarela och får börja med Puregon-sprutorna! Tjohooo!!! Jag ska på After Dark med syrran så första injektionen får ske på Tyrols toalett. Hahahahahaa! Snacka om knarkvarning... Det kommer verkligen att kännas galet.

13:20 gick jag på toa och fick samtidigt den förväntade blödningen. Tajming. Det känns jävligt bra nu. Ringde min man och berättade och någon halvtimme senare kom verkligen världens finaste sms från honom. Fan, han är bäst.
Nu ska vi fira med ett sista glas vin.