Tänk dig att du ska på en middag hos en kompis. En kul festlig tjejmiddag. Din kompis har lagat fin mat och förberett lite välkomstdrinkar. Du själv står hemma och fixar till dig. Tar ett långt bad, piffar håret lite extra, lägger omsorgsfullt på lite extra smink för att bli festfin och sedan provar kläder lite för länge. Du anstränger dig för att se och känna dig fin inför kvällen som du ser fram emot.
Jag tog bilen till middagen. Skulle ju ändå inte dricka något. Jag har faktiskt gjort så tidigare och ibland ändrat mig och ställt bilen för att hämta den någon annan dag. Så det var inget konstigt med det. Dessutom kom jag på att alla de andra sju som skulle komma hade barn och måste ha genomgått en liknande situation själva. Det där med att smyga med att man inte dricker. De borde vara finkänsliga nog att förstå att de ska lämna mig ifred med närgångna frågor. Skulle man kunna tycka...
Vid välkomstdrinken gnällde alla på förkylningen som går nu. Tjejen F gnällde högljutt.
"Jag var förkyld huuuur länge som heeeelst"
"För mig var det så konstigt", sa jag, "jag fick blåsor på tungan i två dagar men blev aldrig sjuk till skillnad mot många på jobbet som legat däckade i flera dagar."
Ett snäsigt svar i irriterad ton kastades tillbaka.
"Ja, men det beror ju på att du inte har några barn som smittar ner dig så att du blir sjuk."
Varför säger man så? Vi som inte har barn umgås med folk. Vi träffar andra än snoriga ungar i hemmet. Man KAN faktiskt bli smittad av andra än barn. Jävla kossa. Så var den middagen förstörd.
Under middagen fick jag en magkänsla. Tjejen F och hennes kompis L träffar jag kanske fyra gånger per år och ändå så verkade de väldigt intresserad av mig och mitt liv. Tjejen L frågade hur jag och min man träffades. Jag berättade. Så kom nästa kommentar.
"Ja, träffar man någon så sent i livet så händer allt så fort. Man gifter sig och får barn på en gång. Varför vänta?"
Hon tittade mig i ögonen. Jag var tyst men hon fortsatte.
"För om man inte träffat någon tidigare i livet så är många inställda på att man inte träffar någon i hela sitt liv och då beror det ofta på att man har dålig erfarenhet av knäppa pojkvänner och är bitter. Har du känt så? Du har väl haft dumma pojkvänner?"
Men herregud! Vad är det frågan om?
"Jo, någon trist pojkvän har man väl haft annars hade jag ju inte träffat min man. Men varför skulle jag vara bitter för det?"
Vad är det med folk som ska statuera hur man är som person för att man träffat sin man sent i livet? Och varför påpeka det där med att man ska skaffa barn? Jag och min man är helt kapabla att leva våra liv helt själva. Jag känner mig själv. Jag är vuxen.
Jävla kossa nr 2. Hur mycket koskit ska man få nertryckt i halsen egentligen?
Jag satte mig och trixade med fjärrkontrollen till musiken för att få fram lite bra musik. På två röda sekunder var tjejen F runt mig som en orm. Hon satte sig på golvet bredvid mig och försökte skapa någon falsk förtrolighet mellan oss. Först lite kallprat (som vi alla egentligen redan avklarat vid välkomstdrinken) och så kom vi in på träning. Jag sa att jag börjat träna lite mer på allvar nu. Vill gärna gå ner några kilon eftersom jag lagt på mig.
"Va? Har du? Näääääeee...." (jävla hycklerska)
"Jo, det har jag och det ska bort till midsommar. Det är så kul att träna med maken också så det ska nog lyckas. Hahaha!"
"Det kan man inte tro. Jag menar, jag tycker att du har fått större bröst men jag trodde att det var för att du är gravid."
Hon stirrade på min urringning.
VAD I HELA JÄVLA HELVETE!!??!
Om jag nu skulle vara gravid så är det väl för fan inget jag skulle haspla ur mig till en full brud jag träffar fyra gånger per år?!?!
Och hur kul är det att få höra att man har fått jättepattar när man stått halva kvällen och fixat sig för att bli fin till middagen? Och hur kan man kommentera en människas fysiska utseende? Jag ser ut så här. LÅT MIG VARA!!!
"Nej, jag har verkligen inte fått större bröst jämfört med senast vi sågs. Jag såg ut så här då också och nu tränar jag. Gör det du med."
Hon förstod såklart inte vinken utan pladdrade om att hon inte hinner för hon har barn och det finns ingen tid men jag har ju tid. Jag har ju inga barn...
På något sätt kom vi in på hus också och att man vill och kan fixa i all evighet. Speciellt när man gillar inredning.
"Men du och din man är ju såna där DINK:s, Dual Income No Kids, så ni har ju både tid och råd. Det är ju bara att köpa det ni vill ha."
"Nja, man ska ju leva lite också..."
För att inte förstöra min bästis middag så bet jag ihop hela kvällen och spelade med. Jag valde att i huvudsak prata med de andra fyra tjejerna som är så mycket trevligare. Tjejen F och Tjejen L märkte att jag undvek dem. Men så fick det vara. Gamar kan vara utan mat länge har jag hört.
Det är precis sånt här som gör att jag blir asocial. Jag orkar inte. I de flesta fall kan jag svara för mig men det är inte kul att förstöra någons middag genom att säga ifrån och få folk att förstå att de är pinsamma kossor.
Inte heller vill jag diskutera det för då kommer alla att veta att vi försöker skaffa barn så att vi spricker. Då vet jag att alla frågor kommer. Och jag vill inte diskutera mitt privatliv på en tjejmiddag med sju mammor. Tänk vilka kommentarer som skulle komma då. Jösses....
Nu ska jag tillägga att vid middagen satt en tjej som jag träffat en del förut. Hon är polis och så otroligt lugn och cool. Jag vet att hon fått sin söta dotter genom IVF. När vi pratade om knäppa grannar så sa hon något klokt.
"Det spelar ingen roll vad folk säger till en. Det är bara att förstå att de inte menar något personligt med det de säger. Tänk bara: So what?, för du ska köra ditt eget race och de vet ändå inte vad de pratar om."Tänk om hon vetat hur mycket de där orden betydde för mig just då. Det var som en uppenbarelse. Jag vill verkligen leva upp till vad hon sa för livet blir så mycket enklare då.
Idag är första dagen jag ska tänka "So what?" för all framtid. Jag kör mitt race.
Och kossor som Tjejen F och Tjejen L kan bara förstöra för sig själva.
