Vardagsfirar

Nu firar vi med ett glas fiiint vin. För just ikväll skrev vi på AVAs papper där vi godkänner att vi ska genomgå ÄD och att vi tar emot ägg. Imorgon postas de.

Tillsammans med papprena som dök upp i posten idag fanns en räkning på 7.410 EUR. Inkentinken för en liten bebis! Men väldans mycket pengar...

Fan, vad bra det känns!

Kram och miniskål på er

Tidsförskjutning

Ååååh, det är så döööötråååkigt att vänta!
Jag vill ha mens så att jag kan få vänta igen (15 dagar) till start med medicineringen.

Tänk om mensen inte kommer? Utan helt plötsligt väntar 72 dagar som den gjorde en gång förut? Vad händer då? Tänk om donatorn hoppar av? Hon kanske inte har tid med att fixa ägg åt mig annat än i augusti? Har för mig att AVA sa att hon helst ville köra i augusti. Vad innebär det? Eller var det så att hon GÄRNA kör i augusti men att det inte spelar någon roll egentligen?
AVA har stängt i juli och om jag ringer dem 2:a augusti och inte ens har börjat med medicinen så blir ju allt förskjutet minst en månad. Om donatorn inte vill eller kan då så blir jag väldans ledsen.

Snälla donator, håll ut med mig...

kram till alla donatorer

Detox

Efter allt midsommarfirande och frossande så bestämde jag mig för att köra lite detox á la mig själv. Bara bli lite nyttig innan ÄD liksom. Eller nåt sånt. En massa grönsaker och nyttigheter och inte ett endaste glas vin eller en massa glass...
Så jag började dagen nyttigt, fortsatte i nyttighetens tecken över lunch men till middag så gick det i stöpet.
Bästisens dotter fyller ett år idag och det måste jag ju få fira. Det bjöds på bubbel, glass och blåbärsmuffins. Och nyttigheter också så klart men vem bryr sig om sånt?
Skit i detoxen för bövelen! Åååh, så gott det var! Vilken middag.

Nog är det viktigt att göra gott för kroppen men man ska aldrig, aldrig glömma själen.

Hmmm, kändes det inte som en liten mensvärk nu? Kanske...

KraM

Kass journalistik

Kan väl tillägga till inlägget nedan att hon inte gjort ÄD. Så har vi rett ut det liksom...

Förresten, på Rapport alldeles nyligen så pratade man om en nyhet: ett hormon som kan förutspå klimakteriet!! Vilken grej! En tjej på stan intervjuades och sa att "visst, om man genom ett enkelt blodprov kan förutspå när jag inte kommer att kunna få barn längre så är det toppen."

Wow!, tänkte jag och surfade in på SVT för att länka till inslaget eller artikeln:

SVT

Suck. AMH-värdet. Precis som om det var något nytt. Och har man lågt AMH så är det redan för sent. Det är väl mer intressant om de kan fastställa var AMH-gränsen går mer exakt så att alla kvinnor kan göra något åt det i tid? Skaffa barn alltså. Det tycker jag.
Då kan det ta prov, säg en gång i halvåret, och sjunker det något så är det bara att gå hem och vänta (återigen detta ord) på nästa ägglossning.

Jösses, vad enkelt det låter! Så enkelt är det ju inte. Det vet välan jag.

kram

LadyJ112

Jag vill ha mens NUUUUUU!!!!
Blir galen på det här med att vänta.

Vänta på ägglossning.
Vänta på mens.
Vänta på donator.
Vänta på embryon.
Vänta på TD.
Vänta på BF.

Vänta, vänta, vänta....

Men å andra sidan så är det faktiskt så, att om väntan bara är en tid utan oro och rädsla så är det mer ok. Det finns de som har en lite jobbigare väntan än vad jag har:

LadyJ112

Hon har väntat sex gånger och nu väntas det för sjunde gången. Och den här gången önskar jag henne all lycka på jorden efter hennes väntan.

Många, många kramar

Hemma

Vad skönt vi haft det! Och skoj! Men trots allt så är det skönt att få komma hem också.

Vi har slirat runt hela helgen med allt vad midsommar innebär: sillbord, nubbe, öl, midsommardans, sång, små och stora grodor, vin, grillning, fästingar, sol, bastubad, kvällsdopp, myggbett, små barn, stora barn, bakistanter och bakisgubbar, skratt, tjo och tjim. Jag är helt slut.

Vilken bästis jag har. Hon är alltid där för mig. Toppen helt enkelt. Vi har pratat lite om ÄD och hur det kan tänkas gå. Bra hoppas vi så klart. Så har vi spekulerat lite i om ett annat par i vänkretsen kanske hållit eller håller på med IVF eller ÄD. Vi tror det. Men det är som sagt bara spekulationer och vi tänker absolut inte fråga dem. Det är en privatsak som vi inte har att göra med. Men vi kunde inte låta bli att spekulera... Jag inser att vi inte är direkt unika som gör ÄD. Det blir vanligare och vanligare och det är nog ganska naturligt i och med att många väntar längre nu med att bli gravida än tidigare. Statistik visar at det är fler som gör IVF nu än för t.ex. tio år sedan. Men ingenstans har jag lyckats finna samlad statistik för äggdonationer. Klart att det finns för de som görs i Sverige men de flesta som gör ÄD är för gamla för att få göra det i Sverige. Utlandsstatistiken är mycket mer intressant men det verkar inte finnas någon central statistik någonstans. Och så skulle det vara intressant att veta hur många svenskar som gör ÄD utomlands. Tycker jag. Finns det någon därute som har någon samlad och uppdaterad statistik så länka gärna till den här. Det är tokintressant tycker jag!

Under tiden som jag fortsätter mina funderingar så ska jag tvätta och grilla med maken. Sen bums i säng för att orka med en arbetsvecka till. Suck, nu är man hemma i verkligheten igen.

Kramas på en frottéhandduk i sommar! Fästingarna är så irriterande när man kramas i gräset.

Kram

Födelsedagspresent

Här går jag och längtar efter mensen och har inte en tanke på att jag sen ska vänta ytterligare 15 dagar innan jag får börja knapra hormoner. Tålamod, tålamod, tålamod...

Igår fyllde pappa år och han kom hit och grillade med oss. Min bror var här också.
Min man och jag har hållit det här med ÄD hemligt för de flesta personer, t.o.m. min pappa. Så när jag berättade vad vi håller på med så var det inte helt utan spänning jag väntade på hans reaktion. Jag hade ingen aning om hur han ställer sig till ÄD. En del tycker ju faktiskt att det är jättekonstigt och t.o.m. oetiskt (knäppskallar!).
Men inte min pappa, inte! Han blev jätteglad och utbrast: "Då blir jag morfar!" och så log han med hela ansiktet. Det blev en bra födelsedagspresent.

Imorgon är det midsommar. Det är behövligt med några dagars ledighet nu och att fira med bästisens familj ute i skärgården kommer att bli en riktigt toppenmidsommar.

Jag önskar alla en riktigt härlig midsommar!

Och kramas allt ni kan

Känna efter

Nu börjar det igen. Jag hade nästan glömt hur det är.
Jag känner efter.

Den där medvetenheten om min kropp jag konstant har när jag verkligen försöker att bli gravid. Varenda liten konstig känsla i magen kan ju vara något. Mens som är på väg, ett ägg som fäster, ett ägg som släpper... Så går jag där och känner efter och känner efter.
Just nu känner jag efter om jag har mens snart. Idag har jag varit galet trånande efter cambozola. Det kan jag bli ibland när jag ska ha mens. Så naturligtvis inbillar jag mig att jag får mens om två dagar. Vilket betyder att jag ska starta med medicinen om 17 dagar.

Och så där håller jag på.

Jag ska inte alls ha mens ännu. Det är bara önsketänkande.
För någon vecka sen lite drygt kände jag efter om ett ägg lossnade. Ärligt talat, hur ofta KÄNNER man när ett ägg lossnar? Inte så ofta.
Men känner efter gör man.

Så nu har det börjat igen. Den där "skaffa-barn-processen". Den som innebär väntan, längtan, hormoner, känna efter, oron och oförmågan att koncentrera sig.

Men det får det väl vara värt helt enkelt.

kramas där ute!

Avrapportering

Vilken stämning det var! Underbart! Kärlek i överflöd!
Inte en bil i stan. Folk cyklade mitt i gatan. Alla log. Alla gick lugnt och strosade. Tyskar i mängder. Norrmän, finnar, japaner, italienare och MASSOR av svenskar. Åååh, vad Stockholm kan vara vackert!

Vi stod vid Stureplan när kortegen kom. Medan vi väntade spelade orkestern musik, militären placerade ut alla sina finniga "försvarare" i långa led längs med gatan och polisen hjälpte turister att ta kort på turisterna själva. Alla stod och småpratade och vinkade in i tv-kameror då och då. Det var riktigt hemtrevligt.

Det här är nog den konstigaste arbetsuppgiften under bröllopet:


Ja, han plockar upp hästbajs från gatan. Gissar att det är för att det ser trist ut på bild när kortegen väl kommer. För han som plockar upp det är kameramannen, hahahaa!

Några killar som var så stiliga och uppklädda:



Och om ni tittar noga så ser ni att det står en polis på "Svampen". Det skulle jag också vilja göra någon gång....



Och så en liten förväntansfull tjej bland alla dessa militärer:



När kungen och drottningen skulle komma ut framför slottet så indikerades det nog åt vilket håll man skulle titta:



Lååångt där borta, högst upp i trappan, kan man skymta en vit hatt. Den sitter på Carl Philips huvud. Bredvid honom skymtar en ljusblå klänning. Den sitter på Madeleine. Och till vänster om den vita mössan står en stor kruka med lila blommor i. Bakom den står kungen och Siliva och trycker. De väntar på Vickan och Daniel. Som resten av oss markarbetare framför trappan....



Jag vet, galet trist att se på bilder där man inte ser vem som är med... Men längs med räcket framför slottet stod alla bröllopsgästerna. De som man kände igen direkt var Fredrik och Filippa Reinfeldt som hängde med Anders Borg. Anders stod och fotograferade med mobilen och visade bilderna för Fredrik och Filippa. Någon i publiken skrek "Filippa!!" för full hals. Då vinkade hon och alla började jubla. Så vi skrek en gång till och så stod hon där och vinkade. Lekte medan de väntade liksom. Det var faktiskt interaktion mellan alla. Vi i publikhavet stod och försökte lista oss till vilka de andra vid räcket var. Vi lyckades urskilja prinsen av Danmark och hans fru också.



Och här kan man skymta en vit klänning högst upp på trappan. Eftersom folkhavet jublade så misstänker jag att det var Vickan och Daniel som stod där:



Förutom den stackars kameramannen som plockade hästbajs så var det här en annan rolig liten händelse. När gästerna gick in i slottet efter brudparet så dröjde sig en av gästerna kvar vid räcket. Han vinkade till folkmassan. Och vinkade igen. Och gjorde segertecknet. Han spexade lite liksom. Alla jublade och vinkade tillbaka och skrattade massor. Clowneriet var uppskattat. Vi försökte se vem det var och misstänker att mannen som stod kvar och lekte kung för några sekunder var Ulf Adelsohn.


Ja, varför inte passa på? Hur ofta står man vid ett slott med hundratusentals människor som vinkar tillbaka till en? Jag hade nog gjort samma sak.

Till sist avrundar jag med lite italienskt mode. Modemaffian:


Jo, de kan sitt mode de kära italienarna...erhm...

Nu kan man ju fundera på varför jag inte har någon bild på brudparet. Jo, ni förstår, kortegen travade fram så fort att jag var upptagen med att titta på den i sju tusendels sekunder så jag fick liksom inte tid till att ta kort. Som tur är så hade bästisens man sinnesnärvaro nog att stå redo med kameran så när jag får en bild av honom så slänger jag upp den här. För fy, tusan vad snygga brudparet är! Victoria är ju faktiskt galet vacker.

Bröllopskramar till alla

Bröllop

Orkar jag åka in och titta på bröllopet?
Bästisen ska in med ena dottern och sin mamma. Jag hade tänkt att följa med och efteråt ska vi gå till en kompis utställning i Gamla Stan. De har öppningsvernissage idag och det vill jag absolut gå till.

Hmmm, jag tar mig i kragen och kastar mig in i hysterin i stan. Återkommer med rapport.

Visste ni förresten att de har tagit bort "hovnigningar"? Jösses, det går utför med världen... Heheheee....

kram

Hormonväntan

Igår var det personalfest på jobbet och jag var en av dem som var med och ordnade det så det fanns ingen tid att skriva här igår. Mitt mål är ju att skriva lite varje dag men ibland susar livet på med annat...
Festen var kul och kunde nog inte bli annat eftersom alla som jobbar på mitt jobb är helt underbara människor med hjärta och själ. Jag har nog aldrig varit på en så trevlig arbetsplats förut. Så bra människor!

Imorgon ska jag till apoteket och hämta den medicin jag behöver:

- Progynon
- Progesteron
- Procren Depot
- Primolut

Mycket hormoner blir det... Undrar hur min stackars man ska stå ut med mig? Hahahaa!

Idag slåss jag mot myror i trädgården. Mitt lilla, lilla trädgårdsland växer sakta men säkert upp och jag slåss mot myror som verkar vilja bo där och mot kråkor som gillar att hänga där. Morr!

I väntan på mens och donatorsynkning....


Kramas i solen

Förtäring

Vad jag åt när de ringde....




Vad jag förtär när vi firar Mumindonatorns goda själ och vår lycka...

Minijippi!

"Hej, det är Marjut (eller hur det nu stavas...) från AVA här. Jag tror jag har hittat en donator till er."

De ringde. Kan ni fatta? De ringde!! Idag.

Från och med idag älskar jag Mumintrollet, Snusmumriken, Hemulan och alla Hattifnattarna.

Eftersom jag får min mens strax efter midsommar om kroppen vill mig väl så börjar jag medicinera redan då för att reglera menscykeln:

- Dag 15 blir det tabletter - Primolut tre gånger om dagen fram till dag 24.
- Dag 21 tar jag Progcrenspruta och väntar in nästa mens.
- Den 2:a augusti ska jag ringa AVA. Då öppnar de kliniken igen och då är det perfekt tajming att synka ihop mig med donatorn.
- Prelbokat för insättning är vecka 36. Sen är det bara att hålla tummarna.

Jag är så lycklig och min kära man som faktiskt aldrig dansar tog sig en liten svängom i vardagsrummet. Han är fin.

Att vara donator är det mest tacksamma på jorden. Jag undrar om de som är det egentligen kan förstå hur mycket lycka de bidrar med till världen? Jag kan nämligen inte förklara hur den glädjen och lyckan känns. Finner inte ord.

Lycka, lycka, lycka!

Och många, många kramar till alla därute.
Speciellt till alla äggdonatorer.

Minidepp...

Ringde till AVA i Åbo där vi står i kö och fick prata med sköterskan som koordinerar igen.
Sist vi pratade så lät hon så positiv om att det blir av i augusti. Då pratades det om att eventuellt starta redan i slutet på juli om mensen dyker upp då.
Nu lät det däremot som att de kommer att höra av sig i augusti om de inte hör av sig i nästa vecka... Det betyder att det inte blir något förrän i september i så fall eftersom det handlar en hel del om att synka in menscykler.
Anledningen var att hon inte visste ännu hur många donatorer som fanns tillgängliga i augusti. Och jag får väl visa full förståelse för det. De vill väl också ha semester och skola in sina barn och allt vad de behöver göra i augusti. Suck, bara att acceptera läget och ta fram tålamodet igen.

Tålamod är en dygd, som sagt.

kram

ÄD, ÄD, ÄD

ÄD, ÄD, ÄD.... Det är det enda som snurrar i mitt huvud numer. Det är tokjobbigt!
Jag drömmer om ÄD.
Jag tänker på ÄD.
Jag planerar ÄD.

Jämt.

Något jag ofta funderar på är hur jag ska göra med ledighet. Min man har berättat för sin chef så han har inte samma problem som jag har.
Jag vill inte det av en del mer "tekniska" skäl med avseende på min jobbsituation. Dock så är det ett litet problem med semester. Jag kan inte ta för många dagar ledigt med för kort varsel. Det kan faktiskt hända att det behövs en vecka ledigt har vi konstaterat. Först ska min man göra sitt. Sen ska embryot växa till sig någon dag eller två eller kanske t.o.m. tre. Sen ska det sättas in. Med lite "sömsmån" så kan det bli fem dagar och de kan rent teoretiskt bli en måndag till fredag. Lite struligt men det får väl funka på något sätt. Sjukskrivning får bli ett sista alternativ om det blir panik...

När jag kom hem från jobbet ikväll så tänkte jag inte på ÄD. Skönt!
Men så ringde en kompis som jag inte pratat med på några månader. Hon bor många mil härifrån så det blir alltid lite uppdatering om ditten och datten. Och så den sedvanliga frågan: "Inga barn på gång än?". Suck. "Näe", var allt jag orkade säga och tack och lov så bröt hennes man samtalet och ville pladdra om annat.
Så nu tänker jag på ÄD igen. Skit också.
Jag bara måste försöka att tänka på något annat...

Kramas därute!!

Midsommarplan

Jahapp, nu planeras det inför midsommar för fullt. I ärlighetens namn så har jag faktiskt inte planerat så mycket i år. Vi hade tänkt att åka till ett ställe i skärgården men nu blir det inte så. Istället ska vi till bästaste bästisen, som vi alltid firar med så det vore nästan märkligt om det inte blev så i år också. Och då är det hon som har planerat allt. Det är t.ex. en av anledningarna till att hon är min bäsaste bästis, hon bryr sig och fixar och donar och vill att vi ska ha det bra. Hon lyckas över alla förväntningar! Vi har ju liksom inga krav men hon gör allt så bra ändå.
Jag har bestämt att när jag vinner massor av pengar så ska jag betala av hennes eventuella lån och bjucka (bjuda på ren stockholmska) henne och hennes familj på en resa till Västindien i två veckor tillsammans med mig och maken. Jag ska bara vinna först.
Fram till dess får jag helt enkelt fortsätta att vara en god vän tillbaka. Och efter det också förresten.

Midsommar blir alltså på en ö i Stockholms skärgård. Tillsammans med vänner och bekanta. Trevligt som vanligt! Och så är det skönt med en extra dag ledigt.
Tänk det är kanske den sista balunsen innan ÄD. Tjohooooo!!

Kram i försommarsolen

WildaMathilda

Erhm...roade mig med att leta låtar som heter Vilda Mathilda. Varsågod!



och så denna....

Svenstures - Vilda Mathilda

Kram

Med all respekt

Vi har haft det så underbart bra. Middag, pladder och trädgårdsmys.
Jo, pappans fru tog upp ämnet ÄD sent på kvällen när de andra som var där hade åkt hem. Vi sov över.
Vi fick höra ett låååångt utlägg om hennes son som kört två ivf-rundor med sin fru. De gjorde ett misslyckat försök men på andra försöket så fick de en son. Efter två år så fick de en dotter på naturlig väg. "Bara så där! Härligt va?"
Och sen berättade hon om sin ena dotter som gjort ett misslyckat försök via landstinget "precis när hon fyllt 38 för efter det var det för sent". Tyvärr så misslyckades det försöket så nu ska det göra ett FET i augusti. Jag ska hålla tummarna för dem.

Jag vet inte vad det är med mig men jag stänger av när jag hör dessa historier som folk vill berätta. Jag vet att de inte gör det av ondo utan för att försöka lyfta fram något positivt. De vill dela med sig av en historia och visa på att man inte ska ge upp.
Samtidigt så används det termer som "de satte in ett ägg i henne" eller "ja, det är ju så jobbigt med hormonpåverkan". För det första är det inte ägg som sätts in, det är ett embryo, d.v.s. början till ett barn. För det andra så är inte hormonbehandlingen hälften så jobbig som känslan av misslyckande, väntan, oron och den eviga frågan; varför?

De vill peppa och dela med sig men förstår inte att jag inte bryr mig. Allas livmoder, gener, livsöden och upplevelser är helt olika. Efter tre misslyckade ivf:er där jag inte ens fått plocka ut något ägg, så vill jag inte höra om någon som gjort ivf när de var 30 och lyckades på andra försöket. Jag är 40. Jag ska göra ÄD av en anledning: ivf funkar inte på mig. Så jag vill inte höra om hur fantastiskt ivf är för någon annan. Jämför mig inte med det för jag har redan försökt det. Det funkar inte.

Och så orden; "ja, du är 40, ja..." Det vet jag väl. Och ja, jag vet att det är jag som inte blir på smällen. Att det är jag som inte funkar. Fan. Det vet jag väl. Varför tror ni att vi ska genomgå ÄD för?

Nej, jag är inte mogen att hantera folks kommentarer och syn på det här. Så idag känner jag mig lite nedstämd trots att helgen varit urmysig.
Vi vet med säkerhet att det är få förunnat att få veta att vårt blivande barn kommit till via ÄD. För berättar vi det vitt och brett så kommer det att frågas och undras och tyckas hit och dit. Medan vi bara vill vårt barn och oss själva ett lyckligt liv. Vi vill bara leva och vara lyckliga, inte älta hur, vad och varför. Och inte lyssna på andras historier när vi redan varit där själva.

Med all respekt för min ingifta "svärmor", som är en fantastisk människa på alla sätt, men hon fick mig att förstå att det inte är alla som behöver veta om att vi gör ÄD för att få barn.

Med all respekt. För vår skull.

Kramas där ute!

Livet

Idag ska vi åka till makens pappa och hans fru för att fira hans (pappans, alltså) födelsedag. Det är första gången vi träffas (de bor i en annan stad i Sverige) sedan de fick reda på att vi ska göra ÄD. Det ska bli lite kul!
Jag tror att de kommer att fråga lite. Speciellt pappans fru för hon har jobbat som psykolog. Hahahahaaaa! Ni kan ju tänka er...
Allvarligt talat, så hoppas jag att de ställer lite frågor. Dels så visar det på ett intresse från deras sida, men så ska det också bli skönt att få prata av sig lite med dem. Pladdra liksom. Pappans fru är alltid så otroligt förstående och är aldrig rädd för att säga vad hon tycker. Hon pratar mycket och det tyckte jag var jobbigt förut men numer är det bara kul att lyssna. Hon är rolig. Så något borde hon kunna säga kring ÄD, hihihii!
Det ska bli kul att se dem igen.

Just idag känner jag mig faktiskt lite nedstämd kring kring det här med ÄD. Har läst lite trådar på FL och det slår mig återigen hur många som kämpar, kämpar, kämpar för att få barn. Och så de som gör ÄD och får minus på stickan på testdagen. Vilken sorg. Nu senaste en tjej som gjort nio (!) misslyckade ivf:er och nu en misslyckad ÄD. Jag blir så otroligt ledsen å hennes och hennes mans vägar. Och jag blir nedstämd och tänker att det kanske händer mig. Statistiken säger att ca 30% av första-gångs-ÄD-försöken lyckas. 30%.... Det är jobbigt att veta.
Men å andra sidan så lyckas 80% av de som gör ÄD faktiskt att bli gravida. Det är lite roligare att veta! Så det borde bara handla om envishet. Som vanligt.

För att bli med barn kan jag bara konstatera att det kräver följande:

- Envishet
- Vänner
- En förmåga att blunda för dumma förslag, både från "proffs" och lekmän
- Kärlek
- Snällhet

Tänk, det låter som livet, så som jag vill ha det.

Glöm inte att kramas där ute!

Prinsess-ÄD

Hörrni, tänk om prinsessan Victoria skulle göra ÄD och det blev allmänt känt. Då tror jag att det skulle STRÖMMA in villiga donatorer... Vad korta väntetider det skulle bli då.

Bara en tanke som slog mig.

Kram

131

131 besökare sedan jag lade dit räknaren (tror att det var en vecka sedan eller mindre t.o.m.). Det är inte så illa pinkat av en hemlig blogg! Hahahaa!

Tack alla ni som faktiskt läser det jag skriver och som kommenterar och mailar. Ni gör livet lite lättare.

Tusen, tusen tack!

Och måååånga kramar

Rör inte min livmoder

Nej, fy fan!! Nu har jag hittat bilder om det där och det ser tokläskigt ut!!!
Aldrig i hela mitt liv! Får panik bara jag ser bilderna. Urrrk, det är verkligen överkurs för min del. Jag tror jag håller mig till akupunktur.

Här är länk för den hugade: Bilder

Läkaren igår pratade nämligen om en dr. Brandt och om att man masserar inifrån, inte bara utanpå magen. Och när man söker runt lite på herr Brandt och hans massagemetod så får man till slut fram bilderna jag länkar till ovan.

Ser läbbigt ut. Brrrr.

Pelvic massage

Igår var jag på besök hos gyn. En speciell upplevelse men kul. Hon var en lite galen, på ett positivt sätt, ryska från Uralbergen. Väldigt pratsam!

Körde ett VUL och en vanlig undersökning. Jag undrar fortfarande hur noga hon egentligen var men jag var ju huvudsakligen där för att få till lite recept. Så vad gör man inte.
till skillnad från alla läkare jag någonsin träffat så vädrade hon sina åsikter helt fritt. En ny upplevelse! Hon berättade sin syn på ÄD och den var bara helt positiv. Hon tycker att det är en fantastisk behandling och man ska aldrig tvivla på att göra den om man kan, sa hon.
Vi pratade (läs: hon) om kärlek till barn. Hon menade att kärlek är universell. Man älskar sina djur, sin man, sina syskon och sina barn. Alla på sitt sätt. Så att göra ÄD har inget med kärlek till det kommande barnet att göra. ÄD-barn är precis lika älskade som vilket annat barn. Klok kvinna.
Hon berättade massor om hur IVF och ÄD fungerar i Ryssland. Hur de forskar kring förtidiga födslar. Hur det har utvecklats i olika länder. Ja, hon pratade massor och det var kul att höra en läkare ventilera sina åsikter för en gångs skull.

Men det ABSOLUT roligaste hon berättade var att hon utför och förespråkar Pelvic Massage. Det hade jag aldrig hört talas om men i korta ordalag så handlar det om att få igång blodflödet i livmoderna så att embryot får det syre med blodet som det behöver. Får det inte det så överlever det inte och då spelar inte tjocka slemhinnor någon roll. Hon visade bilder på blodkärl och underliv och jag fick en lång lektion i allt det här. Jag blev nästan lite fnittrig. Tänk att massera underlivet liksom...

Jag vet inte vad jag ska tro om det där men ska nog läsa på lite mer och se vad jag hittar. Det kanske hjälper. Men som jag skrivit tidigare så är det så lätt att känna sig sårbar när man är i den här situationen. ALLT ska man göra för om man INTE gör det så ångrar man sig om IVF-/ÄD-behandlingen inte fungerar. Så känns det i alla fall ibland. Och det kan bli vääääldigt dyrt om man ska prova allt. Det gäller att hålla i sina pengar och verkligen kolla upp alla dessa metoder som finns där ute. Och välja det som känns rätt och bra för sig själv.

Så vi får se hur jag gör med det där. Jag ska nog ringa och boka akupunktören igen i alla fall. Jag känner att jag måste göra något mer utöver själva ÄD liksom... Påverka lite extra. Om det går.

Vi pratade också om skillnader i kulturer när det gäller acceptans av ÄD. Det är faktiskt fortfarande väldigt många som tycker att ÄD är något konstigt och lite fult. Det kan jag bara inte förstå och inte läkaren heller. Det var kul att diskutera lite och höra vad hon hade att berätta av sin erfarenhet från andra länder.

Hon skrev sen ner lite saker i en kort journal som hon mailade på en gång (medan jag satt där) till mig och min läkare på AVA. Så nu har hon all info. Ska nog ringa till AVA igen på måndag och fråga hur det går med planeringen... Kan inte hålla mig! Hahahahaa!

Många kramar till er alla därute

Livskrydda

Åh, jag är så glad! Det känns så mycket närmare nu. Vi är på bana så snart, så snart! Bara lite semester och sen börjar det. Guuuud, som vi har väntat och längtat!

Tanken är svindlande. Och lite läskig samtidigt. Tänk om det inte går vägen? Då blir det depp igen... Men det tar vi då i så fall. Nu ska jag sväva på moln ett tag.

Och så har jag odlat fullt med kryddor, fänkål, rädisor och annat gott i det lilla landet jag gjorde i helgen.

Allt är så toppen!

KRAM

Närmare ÄD

Sitter på jobbet så det här får bli ett kort inlägg, men jag blev så glad att jag bara måste skriva ner det här pronto!
Vi står långt fram i kön och sköterskan som koordinerar allt sa att hon planerar för augusti nu i veckan. Det kan bli så att vi får starta medicineringen redan sent i juli. Troligtvis blir det ÄD i mitten eller andra halvan av augusti. Gaaah!!! Kul!!!!

Och så fick jag en tid på Strandkliniken imorgon bitti. Och "min" gyn ringer jag imorgon eftersom hon är på kurs idag.

Så nu känns det som att vi är på bana igen.

Tjolahopp!!!
Och kram

I väntan på en donator

Tjohooo! Vilken jobbig och lång dag idag. Det är nog för att det är måndag, heheheee...

Imorgon ska jag ringa till AVA har jag bestämt mig för. Att tjata lite brukar alltid hjälpa i den här branschen har jag märkt och jag måste bara få kanalisera min rastlöshet.
Och så kom jag på att jag helt glömt att ringa Strandkliniken och min gynekolog... Jag hoppas att äggdonatorn har ett tokbra minne som följer med i de gener hon skänker till oss. För mina minnesgener verkar ha dött eller nåt.
Det ska i alla fall bli urkul att få göra de där telefonsamtalen imorgon. ÄD känns genast lite närmare på något sätt.

Under denna väntetid har jag också fixat och trixat i trädgården. Gödslat, övergödslat, fyllt på med jord och skapat ett litet land som jag tänkte odla lite allehanda gott i. Och maken har äntligen gjort klart grunden till vårt förråd så nu ska det börja snickras snart!

Med risk för att det här blir en hus- & hemblogg medan jag väntar på ÄD så dammar jag upp lite bilder från helgens trädgårdseskapader. Inga stora projekt men ack, så roliga!
Och observera gräslöksplantan á la ICA som jag satte i landet för att få lite tillfredsställelse i odlandet....

Jag köpte två pallkragar från en liten firma, K.A. Pallservice, i Vallentuna för käcka 75 kr stycket. Inhandlade därefter en liter svartlasyr och målade om dem. Schnyggt!





Sen placerade jag dem där jag vill ha dem och fyllde på med en hel massa planteringsjord och en säck kogödsel. Mumma.... Och stack ner gräslöksplantan á la ICA för att få lite tillfredsställelse i mitt odlande. För jag har inte bestämt mig vad jag vill odla än.



Under tiden hade maken fyllt igen hål, lagt ut fiberduk och fyllt på med singel under det stundande förrådsbygget. Sakta men säkert tar det form...



Nu ska jag skona allas ögon från våra små "fördriva-tiden-i-väntan-på-donator-projekt" ett tag. Imorgon återkommer jag med en rapport från samtal med Strandkliniken, AVA och min helt underbara gynekolog (som för övrigt är ett riktigt original men så fin och bra).

Kramas mer därute!

Småtankar

Kalaset jag var på var sådär. Tjejen F lyckades haspla ur sig en dum sak (som inte ens är värdig att nämnas på min fina blogg) men vi blundade för den och avvek hemåt ganska snart efter det. Ibland är det bara såååå skönt att få vara hemma helt ifred. Eller hur?

Idag har jag faktiskt hunnit med att fundera en del på ÄD också.
Ibland tänker jag sunda tankar som t.ex. "undrar om jag kommer att känna något när embryot fäster?" eller "undrar om jag kommer att känna mig extra nervös för att röra på mig när jag åker hem från Åbo?".
Men ibland dyker faktiskt helt bisarra tankar upp. Såna som man inte "får" tänka om man ska vara politisk korrekt... "Tänk om donatorn är jätteful." (hur man nu definierar det?) eller "Tänk om donatorn är jättekorkad."
När jag tänker så känner jag mig lite elak och nervärderande, för vad säger t.ex. att jag inte är korkad eller jätteful i en del personers ögon?
Samtidigt så tror jag att det är helt vanliga tankar att ha vid en ÄD. Det hör till på något sätt. Jag måste få oroa mig lite och tänka knasiga tankar. Det gör även de som är gravida på vanligt sätt så därför tycker jag att det är nästintill ännu mer befogat när man ska slänga in ett "importerat" ägg i mig. På något sätt.
Knasiga tankar måste få passera. Så länge de inte stannar kvar så är de nog bara nyttiga.

Ibland tänker jag också på hur gärna jag vill att en del i min omgivning ska förstå hur det är att vara 40 år, ofrivilligt barnlös och försöka, försöka, försöka. Men det skulle vara helt orimligt för alla att förstå. Det går bara inte att begära av folk. De måste få leva sina liv samtidigt som jag lever mitt. Så är det bara. Jag önskar inte någon att genomgå det jag genomgår när det kommer till att försöka bli med barn, så varför ska jag kräva att folk ska kunna förstå? Makes no sense. Jag blir bara glad om de har det bra.
Nej, jag vill bara att mina närmaste ska finnas där och trösta när det blir fel eller glädjas med mig när det blir rätt. Precis som jag gör för dem och precis som vanligt men med lite större livsfrågor i fokus än det mer vardagliga.

Och några extrakramar när det blir fel förstås.

Trevlig kväll!
Kramas mer därute

Bra

Jag har det så bra. Jag har inga barn men jag har en helt fantastisk make och en underbar bror. De står mig närmast och förgyller mitt liv. Och jag menar det verkligen. Jag har en vänkrets som är underbar och ett jobb som berikar. Och så är jag glad över min livliga fantasi.

Jösses, jag har det så fantastiskt, fantastiskt, underbart bra!

Jag önskar alla detsamma.

Många kramar

Kalas

Kalas. Jag ska på kalas idag kl 12:00 och jag VILL bara inte. Tusan, hur ska jag komma ur detta? Och varför sa jag "ja" när jag fick inbjudan? Dumt.

Varför vill jag inte gå då? Jo, jag ska till tjejen F som var så jäkla dum på en middag jag var på i vintras. Vi har inte setts sedan dess. Vi ses ungefär fyra gånger per år och det räcker gott så.
Eftersom hon verkar ha ett brinnande intresse i mitt liv, vad jag gör och hur jag ser ut så känner jag alltid en viss irritation redan innan jag träffar henne. Just därför kan jag inte förstå varför jag tackade ja till kalaset. Inget att riva upp himmel och helvete för men störande är det. Och jag har bara mig själv att skylla.
Det är väl det som är så störande.

Horoskop

En toppenkompis (det är väl förresten alla kompisar? Toppen.) till mig skickade en länk till en sida med horoskop. Tydligen så är det en "känd" astrolog som skriver på sidan.

Jag hör till den stora skaran av människor som inte tror på horoskop men som inte kan låta bli att läsa dem ändå. För att genast glömma bort dom när jag läst klart.
Men nu ska jag börja tro på dem. I alla fall i juni för det står att jag blir med barn då. Det låter ju alldeles utmärkt! Precis som jag vill, hahahahaa! Och det står att om jag ska adoptera eller liknande, så går det fort. Fortare än jag trott.
Det bara MÅSTE betyda att AVA ringer vilken dag som helst! Heheheee.....

Tusan, horoskop är ju lite skojigt.

Grannen

Vår granne är en otroligt högljudd holländare som älskar att antingen elda eller motorklippa gräset kl 7 på lördagmorgnar.

Jag avskyr min granne. Jag hoppas sååå att han bara hyr huset och snart flyttar tillbaka till det lilla landet som Gud glömde. Men sån tur har jag väl inte.

Jag får hoppas på att gräsklipparen går sönder helt enkelt.

Sommar

Myggen har kommit till Stockholmsförorten.
Nu är det sommar.

Hardcore

På västfronten intet nytt. Någonstans innerst inne har jag hoppats på att de skulle ringa från AVA nu i början på juni. Men icke. Luren har varit toktyst. Inte ens någon kompis har ringt. Dystert men ändå helt ok.
Det betyder att att jag kan njuta av min semester utan att vara orolig. Skönt. Men det är klart att vi båda hade hoppats på att det skulle bli i juni.

Igår tänkte jag att vi kanske skulle ha valt AVA i Riga istället. Vet inte varför jag tänkte så men det verkar som om alla andra gör så (as I care) och att det verkar gå fortare där (I do care!). Men nu är det som det är. Vi kör på det här nu så får vi se. Augusti blir det. Om det INTE skulle bli det så blir jag förbannad. Då tänker jag be om en gräddfil till Riga.

Tänk vad man tänker. Ibland.
Tänk vad väntan kan göra med tanken. Ibland.

Jag ska fira varenda dag på min semester. Sen blir det hardcore ÄD.

Kramelikram

Tantvarning

Jag har köpt bh på Internet. Tänk, det trodde jag inte att jag någonsin skulle göra.

Jag letade efter framknäppta bh:ar eftersom jag tycker att det är så puckat att man ska knäppa på ryggen. Inte för att det är sådär jättesvårt men ändå... Jag tycker bara att det inte är så smart.

Hur som helst så hittade jag en sida med massor av bh:ar! Ett företag som bara gör underkläder för tjejer. Först tyckte jag att allt kanske såg lite tantigt ut men det är nog mest hemsidans design som ser lite retro ut. Jag beställde två bh:ar och JÖSSES vad bra de är!! Jag är såååå glad (inte mycket som gör mig glad)! Beställde först en storlek för stor men det var absolut inga problem att skicka tillbaka och få nya. Fort gick det också. Så jag rekommenderar härmed:

Miss Mary of Sweden!!!!!

(Näe...jag får tyvärr ingen som helst provision för att skriva det här. Gillar bara deras bh:ar...)

kram

The flow

Åh, nu har jag surfat runt lite på mammabloggar och bli-med-barn-artiklar och sånt. Kunde liksom inte låta bli. Det kanske en del ser som destruktivt men jag vill inte tappa mitt "barnflow". Tanken på barn. Den är viktig för mig eftersom jag vill ha barn.
En kompis till mig tror starkt på affirmation. Tänk om det funkade på viljan att bli med barn också... Då skulle jag få åttlingar så ofta som jag vill ha barn, hahahaaa!

"Barnflow" för mig är när jag är inne i hela processen kring att försöka bli med barn men jag är inte förstörd av hormoner ännu. Jag har inte hunnit bli nojjig och överkänslig utan jag tänker bara en del på barn. Typ.
Barnflow är bra att ha medan man väntar på att försöka bli med barn. Ett exempel är när man räknar dagar och försöker att synka in ägglossningen. Det är verkligen barnflow.
Så har man då äntligen myspys mitt i ÄL. Som kaniner. Det är då man tappar sitt barnflow. För sen är man helt nojjig och känner efter hela tiden. Och skulle man få en liten bloddroppe på pappret när man är på toa så tänker man att det kaaaaanske är en ganska ovanlig nidblödning. Dagen därpå får man en störtmens och man inser att en nidblödning inte kommer så sent efter ÄL... Och så blir man lite miniledsen men är tillbaka i sitt barnflow igen: mens, tänka på barn och räkna lite. Ha barn i tanken, inte vara mitt uppe i uppföljningen av tillverkningen liksom.

Eller så kör man en IVF. Och tar tabletter, sprutor, nässpray och allt vad det innebär. Hormoner upp över öronen har man och förväntningarna är höga och kroppen och hjärnan reagerar på allt som händer och sägs om barn.
Och så misslyckas IVF:en. Hormonerna och den enorma besvikelsen gör att man gråter floder och oroar sig något enormt. Till slut hittar man ett slags ro och lugn och man tar nya tag. Bestämmer nytt datum och tankarna snurrar kring barn igen. Lite lagom planerande. Typ, "vi kanske ska flytta semestern några veckor om allt nu går vägen. Eller inte." Lite sunt förnuft kring barnaplanerandet. Barnflow.
Och så börjar man om igen. Tills det går åt helvete igen. Och så håller det på.
Jag gissar att det håller på så ända tills man får se den lilla bebisen och man har hälsan kvar.

Barnflow är bra. Det betyder stark vilja och sunt förnuft.
Jag vill så gärna börja med ÄD "på riktigt" men jag ser inte fram emot att trycka i mig hormoner igen. Då tappar jag mitt barnflow och all energi går åt till att försöka kontrollera hormonerna och känslosvallen. Men det är det värt. Hellre lägga energi på ÄD-hormoner än på barnflow. Annars blir inga barn gjorda.

Men just nu är det otroligt skönt, trots lite tillfällig otålighet då och då, att vänta på ÄD och bara få finnas mitt i mitt barnflow.

Go with the flow.

Och kramas där ute!