kramelikram
Det lackar ändå mot jul!
4 dagar sedan
tisdag 30 november 2010
Bildbevis!
På Flisans begäran, här kommer bildbevis! Det som visar ett streck (det bortre i bild) var det första vi gjorde (i söndags) och det närmast i bild är det från ikväll.
kramelikram
kramelikram
MVC
Jag ringde AVA och berättade att vi plussat.
"Men ooh, så häärligt! DET var väl så fantastiskt roligt!" (läs med Mumin-accent)
Hon lät så uppriktigt glad att jag faktiskt började le för mig själv.
Sen frågade hon hur jag mådde och om jag var orolig för något. Nej, det var jag inte.
Så rekommenderade hon oss att göra ett ultraljud dagarna före jul, när vi går in i vecka 8, och meddela dem hur det gått. Det är allt. Sen får vi klara oss själva. Jag märkte att jag inte vill släppa taget om AVA. De har varit så trevliga och hjälpsamma.
Hon avslutade samtalet:
"Och hälsa nu M så hjärtligt mycket!"
Hur gulliga är de inte?! Vi valde verkligen rätt klinik. För oss har de varit sååå bra.
Sen ringde jag till en barnmorskemottagning (som de visst verkar heta nuförtiden... Vad var det för fel på "MVC"?). Jag fick intrycket av att hon som jag pratade med var lite förvirrad. Flera gånger så påpekade hon att det var vårt eget val att avgöra om vi ville gå hos dem. Vad menar hon med det? Jag ringde ju och ville boka en tid? Är inte det tydligt nog att vi valt dem? Valet gör vi EFTER att vi träffat BM och läkare. För känns det inte rätt i maggropen så byter vi ställe. Enkelt.
Redan nu är jag skeptisk.
Hon frågade när jag hade senaste mensen. Jag sa att jag vet exakt vilken vecka jag är i eftersom vi gjort ÄD.
"Jahaaaa....(tystnad)"
Hon var tvungen att kolla med en kollega hur de gör med sånt. Gulp. Det känns inte bra.
Men, jo, då, det är inga problem. De kör med basprogrammet som vanligt. Basprogrammet? Ja, ja... jag får väl fråga när jag är där. Jag vill träffa dem och se hur de är på det där stället.
Jag frågade också när de gör ultraljud. I vecka 18 som är standard. Då frågade jag om vi kunde få ett ultraljud gjort dagarna före jul eftersom vi gjort ÄD och kliniken i Åbo rekommenderar detta.
"Nja, jag kan ju inte boka in en ultraljudskörning bara så där. Kanske att läkaren gör en när ni är där."
Va, fan? Jag undrar hur den där mottagningen är. Vi får väl se när vi är där. Ikväll ska jag se om jag hittar andra alternativ. Och imorgon ska jag boka VUL vecka 7 eller 8 hos min gyn istället.
AVA sa också att jag ska fortsätta ta vaggisar och Progynon fram till vecka 10, eller mer exakt till den 11/1-2011. Jag tror faktiskt att jag har lite för lite Progynon så jag ska be gyn skriva ut en ask till så att det räcker.
Nu ska jag surfa fram en bra MVC (jag tänker minsann kalla det så...).
kram i mörkret
"Men ooh, så häärligt! DET var väl så fantastiskt roligt!" (läs med Mumin-accent)
Hon lät så uppriktigt glad att jag faktiskt började le för mig själv.
Sen frågade hon hur jag mådde och om jag var orolig för något. Nej, det var jag inte.
Så rekommenderade hon oss att göra ett ultraljud dagarna före jul, när vi går in i vecka 8, och meddela dem hur det gått. Det är allt. Sen får vi klara oss själva. Jag märkte att jag inte vill släppa taget om AVA. De har varit så trevliga och hjälpsamma.
Hon avslutade samtalet:
"Och hälsa nu M så hjärtligt mycket!"
Hur gulliga är de inte?! Vi valde verkligen rätt klinik. För oss har de varit sååå bra.
Sen ringde jag till en barnmorskemottagning (som de visst verkar heta nuförtiden... Vad var det för fel på "MVC"?). Jag fick intrycket av att hon som jag pratade med var lite förvirrad. Flera gånger så påpekade hon att det var vårt eget val att avgöra om vi ville gå hos dem. Vad menar hon med det? Jag ringde ju och ville boka en tid? Är inte det tydligt nog att vi valt dem? Valet gör vi EFTER att vi träffat BM och läkare. För känns det inte rätt i maggropen så byter vi ställe. Enkelt.
Redan nu är jag skeptisk.
Hon frågade när jag hade senaste mensen. Jag sa att jag vet exakt vilken vecka jag är i eftersom vi gjort ÄD.
"Jahaaaa....(tystnad)"
Hon var tvungen att kolla med en kollega hur de gör med sånt. Gulp. Det känns inte bra.
Men, jo, då, det är inga problem. De kör med basprogrammet som vanligt. Basprogrammet? Ja, ja... jag får väl fråga när jag är där. Jag vill träffa dem och se hur de är på det där stället.
Jag frågade också när de gör ultraljud. I vecka 18 som är standard. Då frågade jag om vi kunde få ett ultraljud gjort dagarna före jul eftersom vi gjort ÄD och kliniken i Åbo rekommenderar detta.
"Nja, jag kan ju inte boka in en ultraljudskörning bara så där. Kanske att läkaren gör en när ni är där."
Va, fan? Jag undrar hur den där mottagningen är. Vi får väl se när vi är där. Ikväll ska jag se om jag hittar andra alternativ. Och imorgon ska jag boka VUL vecka 7 eller 8 hos min gyn istället.
AVA sa också att jag ska fortsätta ta vaggisar och Progynon fram till vecka 10, eller mer exakt till den 11/1-2011. Jag tror faktiskt att jag har lite för lite Progynon så jag ska be gyn skriva ut en ask till så att det räcker.
Nu ska jag surfa fram en bra MVC (jag tänker minsann kalla det så...).
kram i mörkret
Räknar
Imorgon har det gått två veckor sen insättningen. Det betyder att jag är gravid i vecka 4 just nu. Galet! Tänk att jag får säga så nu. Nu börjar den längsta nedräkningen hittills. Ca 40 veckor! Men jag tror att jag börjar med att räkna ner till vecka 12 först. I vecka 13 tänker jag berätta för omgivningen. Om allt går väl vill säga. Men jag måste utgå från det annars kommer jag att gå sönder av nervositet.
Idag ska jag ringa AVA igen och höra om de har instruktioner till mig.
Och så ska jag ringa barnmorska.
Och så ska jag visst jobba lite också...
Kram
Idag ska jag ringa AVA igen och höra om de har instruktioner till mig.
Och så ska jag ringa barnmorska.
Och så ska jag visst jobba lite också...
Kram
måndag 29 november 2010
Motsägelser
Surfar runt för att hitta en bra barnmorska och noterar följande:
"Vi vägleder friska kvinnor upp till 50 år i sitt val bland alla de preventivmedelsmetoder som erbjuds idag."
Samma landsting angående äggdonation:
"Kvinnans ålder skall vara under 40 år vid varje behandlingstillfälle, gäller även vid andra och tredje behandlingen. "
Det är jäkligt märkligt att landstingen erbjuder preventivmedelsrådgivning till kvinnor upp till 50 års ålder men när det kommer till äggdonationer så får man inte ha fyllt 40 år. Åldersgränserna är motsägelsefulla.
Så länge kvinnor kan föda barn (d.v.s. upp till 50 år enligt landstinget) så ska man även få ta emot donerade ägg. Att då sätta en åldersgräns på 40 år för äggdonation med motivationen att fertiliteten sjunker är bisarr. Visst sjunker den men då ska man inte heller få preventivmedelsrådgivning efter 40 år eftersom fertiliteten, ja, just det, ändå sjunker. Fy, vilka spån.
Hoppas att ni ser vart jag vill komma med mitt resonemang. Jag kommer ALLTID att kämpa för människors rätt att få planera och skaffa familj. Ingen (staten eller privatperson) ska lägga sig i anledningen till varför man vill göra det eller på vilket sätt (ok, helst på lagligt sätt då...kidnappning gills t.ex. inte). Och INGEN ska sätta en åldersgräns på mig. Jag gör som jag vill. Jag skaffar barn när jag vill. För att det är min förbenade mänskliga rättighet. Eftersom jag har fått betala för att få bli gravid (infertilitet är klassat som sjukdom och alla har rätt ill vård för det. Det finns inget i lagen som säger att det finns en åldersgräns och ändå så har jag på grund av min ålder blivit tvungen att åka utomlands och betala för vården själv...suck) så ska jag banne mig be om preventivmedelsrådgivning en gång i veckan ända tills jag blir 50 år. Bara för att. Payback time. ;o)
Ugh! Tänk att man kan gå igång så bara genom att leta barnmorska, hahahaaaa!
Ok, nu ska jag ge mig och fortsätta att leta...
Soffkramar
"Vi vägleder friska kvinnor upp till 50 år i sitt val bland alla de preventivmedelsmetoder som erbjuds idag."
Samma landsting angående äggdonation:
"Kvinnans ålder skall vara under 40 år vid varje behandlingstillfälle, gäller även vid andra och tredje behandlingen. "
Det är jäkligt märkligt att landstingen erbjuder preventivmedelsrådgivning till kvinnor upp till 50 års ålder men när det kommer till äggdonationer så får man inte ha fyllt 40 år. Åldersgränserna är motsägelsefulla.
Så länge kvinnor kan föda barn (d.v.s. upp till 50 år enligt landstinget) så ska man även få ta emot donerade ägg. Att då sätta en åldersgräns på 40 år för äggdonation med motivationen att fertiliteten sjunker är bisarr. Visst sjunker den men då ska man inte heller få preventivmedelsrådgivning efter 40 år eftersom fertiliteten, ja, just det, ändå sjunker. Fy, vilka spån.
Hoppas att ni ser vart jag vill komma med mitt resonemang. Jag kommer ALLTID att kämpa för människors rätt att få planera och skaffa familj. Ingen (staten eller privatperson) ska lägga sig i anledningen till varför man vill göra det eller på vilket sätt (ok, helst på lagligt sätt då...kidnappning gills t.ex. inte). Och INGEN ska sätta en åldersgräns på mig. Jag gör som jag vill. Jag skaffar barn när jag vill. För att det är min förbenade mänskliga rättighet. Eftersom jag har fått betala för att få bli gravid (infertilitet är klassat som sjukdom och alla har rätt ill vård för det. Det finns inget i lagen som säger att det finns en åldersgräns och ändå så har jag på grund av min ålder blivit tvungen att åka utomlands och betala för vården själv...suck) så ska jag banne mig be om preventivmedelsrådgivning en gång i veckan ända tills jag blir 50 år. Bara för att. Payback time. ;o)
Ugh! Tänk att man kan gå igång så bara genom att leta barnmorska, hahahaaaa!
Ok, nu ska jag ge mig och fortsätta att leta...
Soffkramar
Verklighet
Snurr, snurr... Nu tror jag att jag har landat lite i tanken. Det är sant. Det var ett plus. Stickan ligger kvar på spegelhyllan i badrummet som en liten påminnelse. Så at vi fattar vad vi faktiskt fått till.
Jag har fått tillbaka lite ömmande bröst. I slutet av ruvningen kände jag nästan ingenting men nu börjar även molandet i magen komma och gå lite. Men det är ett svagt molande bara. Och så har jag blivit galet trög i magen. Det är väldigt irriterande så jag hoppas att det går över snart.
Något annat jag märkt de senaste två-tre dagarna, är att jag kan äta en hel del men jag är aldrig hungrig. Och jag blir aldrig mätt heller. Väldigt konstig känsla för jag brukar bli proppmätt om jag äter dubbla portioner.
Nu är det ju så att jag har förstått att jag äter för mycket men eftersom varken hunger eller mättnadskänslan någonsin infinner sig så måste jag helt enkelt tänka på hur mycket jag stoppar i mig. Så jag försöker att äta ordentliga portioner men inte så mycket som jag de facto KAN stoppa i mig.
Och så kan jag meddela att det gick utmärkt att smussla på festen. Jag hade med mig alkoholfritt bubbel som jag ställde i köket. Eftersom alla andra stod i vardagsrummet och minglade med skumpaglas var det jättelätt att smita in till kylen och fylla på då och då. Till bords fick jag en kille som inte drack alkohol så det var enkelt. Jag fyllde mitt glas till hälften med rödvin som jag sedan satt med när folk ville skåla. Så låtsades jag att jag drack. Det är så lätt att lura folk som har fått i sig lite, hihihii! Ingen märkte någonting.
Lillebror dök upp och skålade under kvällen. Jag skålade på.
"Bra", sa han. "Jag skulle bara kolla att det såg verklighetstroget ut. Det gjorde det. Fortsätt så."
Hahahaa! Bra med syskon som har koll på mig.
Hela kvällen sprang jag runt med ett halvfyllt glas och pladdrade med folk och låtsasdrack. Det var riktigt skoj.
Alldeles nyss tänkte jag ringa AVA också. De hade stängt för dagen. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Men det är ju ingen brådska för jag kan lika gärna ringa imorgon. För nu börjar det praktiska här hemma istället. Det gläder mig verkligen!
Hoppas nu att allt går vägen så att vi slipper åka Finlandsfärja igen!
Och så fortsätter thrillern; är det en eller två därinne? Spännande!!
Många, många varma kramar till er alla. Ni betyder fantastiskt mycket!
KRAM
Jag har fått tillbaka lite ömmande bröst. I slutet av ruvningen kände jag nästan ingenting men nu börjar även molandet i magen komma och gå lite. Men det är ett svagt molande bara. Och så har jag blivit galet trög i magen. Det är väldigt irriterande så jag hoppas att det går över snart.
Något annat jag märkt de senaste två-tre dagarna, är att jag kan äta en hel del men jag är aldrig hungrig. Och jag blir aldrig mätt heller. Väldigt konstig känsla för jag brukar bli proppmätt om jag äter dubbla portioner.
Nu är det ju så att jag har förstått att jag äter för mycket men eftersom varken hunger eller mättnadskänslan någonsin infinner sig så måste jag helt enkelt tänka på hur mycket jag stoppar i mig. Så jag försöker att äta ordentliga portioner men inte så mycket som jag de facto KAN stoppa i mig.
Och så kan jag meddela att det gick utmärkt att smussla på festen. Jag hade med mig alkoholfritt bubbel som jag ställde i köket. Eftersom alla andra stod i vardagsrummet och minglade med skumpaglas var det jättelätt att smita in till kylen och fylla på då och då. Till bords fick jag en kille som inte drack alkohol så det var enkelt. Jag fyllde mitt glas till hälften med rödvin som jag sedan satt med när folk ville skåla. Så låtsades jag att jag drack. Det är så lätt att lura folk som har fått i sig lite, hihihii! Ingen märkte någonting.
Lillebror dök upp och skålade under kvällen. Jag skålade på.
"Bra", sa han. "Jag skulle bara kolla att det såg verklighetstroget ut. Det gjorde det. Fortsätt så."
Hahahaa! Bra med syskon som har koll på mig.
Hela kvällen sprang jag runt med ett halvfyllt glas och pladdrade med folk och låtsasdrack. Det var riktigt skoj.
Alldeles nyss tänkte jag ringa AVA också. De hade stängt för dagen. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Men det är ju ingen brådska för jag kan lika gärna ringa imorgon. För nu börjar det praktiska här hemma istället. Det gläder mig verkligen!
Hoppas nu att allt går vägen så att vi slipper åka Finlandsfärja igen!
Och så fortsätter thrillern; är det en eller två därinne? Spännande!!
Många, många varma kramar till er alla. Ni betyder fantastiskt mycket!
KRAM
Under
Tillbaka till verkligheten igen. Måndag och jobb.
Alla bara går runt i korridorerna och ser ut som vanligt. Jättekonstigt! Igår hände världens största grej och ingen vet om det. Bara jag.
Jag vill berätta för dem att ett under skedde igår. Att solen sken genom molnen. Att fåglar kvittrade och sjöng hela dagen. Att små älvor dansade i min trädgård. Det vill jag berätta för dem men det gör jag inte.
Jag bara ler och är varm inombords. Alldeles för mig själv.
Måndagskramar
Alla bara går runt i korridorerna och ser ut som vanligt. Jättekonstigt! Igår hände världens största grej och ingen vet om det. Bara jag.
Jag vill berätta för dem att ett under skedde igår. Att solen sken genom molnen. Att fåglar kvittrade och sjöng hela dagen. Att små älvor dansade i min trädgård. Det vill jag berätta för dem men det gör jag inte.
Jag bara ler och är varm inombords. Alldeles för mig själv.
Måndagskramar
söndag 28 november 2010
Första advent - ett första ljus har tänts
Jag kan knappt förstå att det är sant. Ett plus. Ett PLUS.
Det dök upp på en gång och jag rusade in i sovrummet där M låg och led av väntan.
"M, kom och kolla! Det är ett svagt plus!"
Han kastade sig upp ur sängen och blev alldeles förvirrad av glädje och fick genast en tår i ögat. Vi rusade in på toaletten tillsammans.
"Det där är ju inte svagt. Det är ju ett redigt PLUS!"
"JA.... Det är det ju faktiskt..."
Vi tittade på varandra. Lätt chock. Sen kom glädjetårarna. Vi bara stod där i badrummet och kramades och grät. Och pussades tårsalta pussar.
Jag lämnade M i sängen och åkte till bageriet och köpte lussekatter och pepparkakor med glasyr på. Tänk att vägen dit kunde vara så magisk. Stora, vackra snöflingor som sakta singlade sig ner mot snötäcket som redan ligger tjockt över marken. Magiskt.
Första advent med förväntan om en mysig jul har börjat, och för all framtid kommer första advent att betyda något alldeles, alldeles speciellt för mig.
Många, många varma kramar till alla därute
Det dök upp på en gång och jag rusade in i sovrummet där M låg och led av väntan.
"M, kom och kolla! Det är ett svagt plus!"
Han kastade sig upp ur sängen och blev alldeles förvirrad av glädje och fick genast en tår i ögat. Vi rusade in på toaletten tillsammans.
"Det där är ju inte svagt. Det är ju ett redigt PLUS!"
"JA.... Det är det ju faktiskt..."
Vi tittade på varandra. Lätt chock. Sen kom glädjetårarna. Vi bara stod där i badrummet och kramades och grät. Och pussades tårsalta pussar.
Jag lämnade M i sängen och åkte till bageriet och köpte lussekatter och pepparkakor med glasyr på. Tänk att vägen dit kunde vara så magisk. Stora, vackra snöflingor som sakta singlade sig ner mot snötäcket som redan ligger tjockt över marken. Magiskt.
Första advent med förväntan om en mysig jul har börjat, och för all framtid kommer första advent att betyda något alldeles, alldeles speciellt för mig.
Många, många varma kramar till alla därute
lördag 27 november 2010
Barnviagra
Så här ser Progynon-pillrena ut.
Jag kallar dem "barnviagra" eftersom de är blå och ska leda till att vi får barn.
Torr humor.
kram
Jag kallar dem "barnviagra" eftersom de är blå och ska leda till att vi får barn.
Torr humor.
kram
RD12
Känner en liten spänning i nedermagen. Det känns som att det är mens på gång men mycket svagare än vanligt. Jag orkar inte ens lägga en värdering eller spekulera i det eftersom det inte har någon som helst betydelse. Det enda det gör är att irritera mig...
Jag avskyr att ruva har jag konstaterat. Jag vill testa hela tiden men ändå absolut inte. Gissar att jag är livrädd för svaret. Blir det minus så vet jag inte hur jag reagerar så det känns som att jag inte vill testa alls. Just nu. Sånt där ändrar sig från dag till dag, timme för timme. Minut för minut.
Härom dagen ville jag testa några dagar tidigare än vi planerat medan M (som jag hädanefter kommer att kalla min fina Make) ville hålla sig till vår plan. En av M'sbästa vänner som numer vet om vad vi håller på med hade ett lysande förslag på att lösa problemet:
"Strunta i att testa och bara låt tiden gå så ser ni om magen växer eller inte." HAHAHAHAAAA! Sjukt roligt!
Ikväll är det dunderfest för bästisen som har fylla-jämt-fest hemma. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska smussla med att jag inte dricker alkohol eller inte.
Inte för att jag har något problem eller är rädd att stå för det, utan snarare för att jag vill ha kul. Jag vill festa som alla andra utan att få en massa frågor, antaganden eller bara korkade kommentarer.
Vad är det med svenskar och deras relation till andra i alkoholsammanhang? I andra kulturer jag har bott i och levt med så kommer det högst en kommentar eller något litet skämt om man väljer bort alkoholen men inget mer. De flesta respekterar andras val liksom. I Sverige (ja, det kanske sker i andra länder också men JAG upplever Sverige och kanske även Norden så) ska det genast kommenteras och ältas och tjatas om det. För mig förstör det liksom hela kalaset då. Att inte dricka en kväll är liksom ingen "big deal" för mig medan omgivningen verkar tycka det jämt. Mycket märkligt.
Hur som helst, nu ska jag inte sitta här och spekulera. Det kan ju mycket väl vara så att ingen bryr sig om (yeah, right...) att jag inte dricker alkohol ikväll men ändå... Nu har jag redan gnällt av mig så får jag väl se hur jag gör ikväll.
Förmodligen återkommer jag imorgon med en rapport om korkade människor på fyllan, hahahahaa!
Nu ska jag ut och strosa. Säg det sista ordet i den meningen med dalmål så framgår innebörden av ordet så mycket mer. Strooosa. Slappt och skönt och trevligt.
Krama en snöängel idag!
Jag avskyr att ruva har jag konstaterat. Jag vill testa hela tiden men ändå absolut inte. Gissar att jag är livrädd för svaret. Blir det minus så vet jag inte hur jag reagerar så det känns som att jag inte vill testa alls. Just nu. Sånt där ändrar sig från dag till dag, timme för timme. Minut för minut.
Härom dagen ville jag testa några dagar tidigare än vi planerat medan M (som jag hädanefter kommer att kalla min fina Make) ville hålla sig till vår plan. En av M'sbästa vänner som numer vet om vad vi håller på med hade ett lysande förslag på att lösa problemet:
"Strunta i att testa och bara låt tiden gå så ser ni om magen växer eller inte." HAHAHAHAAAA! Sjukt roligt!
Ikväll är det dunderfest för bästisen som har fylla-jämt-fest hemma. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska smussla med att jag inte dricker alkohol eller inte.
Inte för att jag har något problem eller är rädd att stå för det, utan snarare för att jag vill ha kul. Jag vill festa som alla andra utan att få en massa frågor, antaganden eller bara korkade kommentarer.
Vad är det med svenskar och deras relation till andra i alkoholsammanhang? I andra kulturer jag har bott i och levt med så kommer det högst en kommentar eller något litet skämt om man väljer bort alkoholen men inget mer. De flesta respekterar andras val liksom. I Sverige (ja, det kanske sker i andra länder också men JAG upplever Sverige och kanske även Norden så) ska det genast kommenteras och ältas och tjatas om det. För mig förstör det liksom hela kalaset då. Att inte dricka en kväll är liksom ingen "big deal" för mig medan omgivningen verkar tycka det jämt. Mycket märkligt.
Hur som helst, nu ska jag inte sitta här och spekulera. Det kan ju mycket väl vara så att ingen bryr sig om (yeah, right...) att jag inte dricker alkohol ikväll men ändå... Nu har jag redan gnällt av mig så får jag väl se hur jag gör ikväll.
Förmodligen återkommer jag imorgon med en rapport om korkade människor på fyllan, hahahahaa!
Nu ska jag ut och strosa. Säg det sista ordet i den meningen med dalmål så framgår innebörden av ordet så mycket mer. Strooosa. Slappt och skönt och trevligt.
Krama en snöängel idag!
fredag 26 november 2010
RD11
Och tiden rullar på. Ruvardag 11 och jag biter ihop. Känner ingenting någonstans.
Idag är jag ledig från jobbet och nu på förmiddagen ska jag unna mig en 80-minuters ansiktsbehandling. Det ska bli såååååå skönt!
Rulla iväg med bilen i all denna snö och krypa in till ett spa med pool och bastu och bara få lägga sig ner och bli omhändertagen.
Nej, jag ska inte bada pool och jag ska bara basta några minuter. Underbart.
Något annat som är underbart är en tjej som har plussat (inte jag!) idag!
GRATTIS till Tea!! Så fantastiskt roligt!
Det peppar faktiskt mig att stå ut med ruvningen för det finns ett litet plus att hämta där borta någonstans. I framtiden. Så kommer det inte om någon vecka så kommer det senare. Men plus ska det bli.
kram
Idag är jag ledig från jobbet och nu på förmiddagen ska jag unna mig en 80-minuters ansiktsbehandling. Det ska bli såååååå skönt!
Rulla iväg med bilen i all denna snö och krypa in till ett spa med pool och bastu och bara få lägga sig ner och bli omhändertagen.
Nej, jag ska inte bada pool och jag ska bara basta några minuter. Underbart.
Något annat som är underbart är en tjej som har plussat (inte jag!) idag!
GRATTIS till Tea!! Så fantastiskt roligt!
Det peppar faktiskt mig att stå ut med ruvningen för det finns ett litet plus att hämta där borta någonstans. I framtiden. Så kommer det inte om någon vecka så kommer det senare. Men plus ska det bli.
kram
torsdag 25 november 2010
Ospänt
Till maken:
- "Fasiken, nu spänner det helt sjukt mycket i magen. Vad konstigt, det kändes ju ingenting igår..."
- "Mmm....men det kommer ju och går hela tiden verkar det som?"
- "Jo, kanske, men så HÄR har det inte känts ALLS förut. Det känns helskumt."
- "Mmmm, men oroa dig inte i onödan nu."
- "Näe, det ska jag inte men KÄNN. Hela magen är ju helt STENHÅRD! Känn"
- "Jo, men..."
- "Men käääänn, det är helt sjukt! Stenhård mage. Jäkla hormontabletter."
- "Ja, men oroa dig inte nu."
- "Näe, jag lovar."
Så halvlägger vi oss i soffan och kikar lite på tv.
Plötsligt hugger det till i magen!
"BRAAAAAAAAAK!!!!"
Maken: "Sådärja, jag gissar att din mage inte är lika hård nu?" (jätteflin)
Jag: "Erhm, FÖRLÅT... näää.....nu är den mjuk."
Just det, det är torsdag idag. Ärtsoppa och pannkakor till lunch.
Sa jag att man kan få konstig mage av hormonerna när man ruvar?
Kram
- "Fasiken, nu spänner det helt sjukt mycket i magen. Vad konstigt, det kändes ju ingenting igår..."
- "Mmm....men det kommer ju och går hela tiden verkar det som?"
- "Jo, kanske, men så HÄR har det inte känts ALLS förut. Det känns helskumt."
- "Mmmm, men oroa dig inte i onödan nu."
- "Näe, det ska jag inte men KÄNN. Hela magen är ju helt STENHÅRD! Känn"
- "Jo, men..."
- "Men käääänn, det är helt sjukt! Stenhård mage. Jäkla hormontabletter."
- "Ja, men oroa dig inte nu."
- "Näe, jag lovar."
Så halvlägger vi oss i soffan och kikar lite på tv.
Plötsligt hugger det till i magen!
"BRAAAAAAAAAK!!!!"
Maken: "Sådärja, jag gissar att din mage inte är lika hård nu?" (jätteflin)
Jag: "Erhm, FÖRLÅT... näää.....nu är den mjuk."
Just det, det är torsdag idag. Ärtsoppa och pannkakor till lunch.
Sa jag att man kan få konstig mage av hormonerna när man ruvar?
Kram
Spänner
Det spänner lite i nedermagen. Lite, lite, liiite bara. Ner mot ljumskarna.
Bara det inte är något negativt!
Så här blir man av ruvning om någon som inte ruvat undrar. Först vill jag känna något och när jag väl gör det så blir jag orolig. Såååå tramsigt! Jag ruttnar på mig själv, hahahaa!
Kram
Bara det inte är något negativt!
Så här blir man av ruvning om någon som inte ruvat undrar. Först vill jag känna något och när jag väl gör det så blir jag orolig. Såååå tramsigt! Jag ruttnar på mig själv, hahahaa!
Kram
RD10
Tionde dagen och jag känner ingenting idag heller. Jo, om jag nyper mig i brösten men det hade ju gjort ont oavsett embryon eller inte...
Jag har kommit på mig själv att Googla på olika symptom beroende på vilken ruvardag det är, vilket är helt befängt och faktiskt ganska förkastligt. Alla människor är olika och alla symptom jag har är mestadels fabricerade av de hormoner jag äter. Så även om jag skulle ha några symptom så kan det lika gärna vara hormonerna alltså... Morr.
Igår var jag otroligt lättrörd. Som en martini ungefär. Not shaken, bara rörd. Jag storbölade när någons släkting dog i tv-programmet "Biggest loser". Då menar jag storbölade. Ulkade. Usch, jag skulle ha gått på en promenad i snöyran istället.
Det kanske är ett symptom? Storböla till hetsprogram på tv?
Skrattade sen hysteriskt i ett telefonsamtal med J. Hon roar med vardagsberättelser. Hoppas att hon kommer på besök snart.
Åter till jobbet...
Kram i snön!
Jag har kommit på mig själv att Googla på olika symptom beroende på vilken ruvardag det är, vilket är helt befängt och faktiskt ganska förkastligt. Alla människor är olika och alla symptom jag har är mestadels fabricerade av de hormoner jag äter. Så även om jag skulle ha några symptom så kan det lika gärna vara hormonerna alltså... Morr.
Igår var jag otroligt lättrörd. Som en martini ungefär. Not shaken, bara rörd. Jag storbölade när någons släkting dog i tv-programmet "Biggest loser". Då menar jag storbölade. Ulkade. Usch, jag skulle ha gått på en promenad i snöyran istället.
Det kanske är ett symptom? Storböla till hetsprogram på tv?
Skrattade sen hysteriskt i ett telefonsamtal med J. Hon roar med vardagsberättelser. Hoppas att hon kommer på besök snart.
Åter till jobbet...
Kram i snön!
onsdag 24 november 2010
Gnäll
Fy, bubblan, vad jag har gått upp i vikt! Det är inte kul längre. Bara av hormonerna går jag alltid upp 4 kg. Och under hela ruvartiden är jag galet hungrig hela tiden. Det hjälper inte precis att behålla vikten om man äter jätteportioner och godis hela tiden.
Usch, och fy! Jag kommer inte i mina kläder!! Och jag vet inte ens om jag är gravid ännu! Sååå jobbigt...
Hur ska jag stå ut med denna förbenade väntan genom att inte äta godis (som jag förr nästan ALDRIG åt!)? För nu är det godisstopp fram till jul. No mercy.
Jag BORDE röra lite mer på mig också... Bör ta tag i det. Börjar på söndag. Så får det bli. Söndag. Ugh!
Inget godis förrän på julafton.
Träning från och med söndag.
Och så fortsatt väntan. Urrk.
kram
Usch, och fy! Jag kommer inte i mina kläder!! Och jag vet inte ens om jag är gravid ännu! Sååå jobbigt...
Hur ska jag stå ut med denna förbenade väntan genom att inte äta godis (som jag förr nästan ALDRIG åt!)? För nu är det godisstopp fram till jul. No mercy.
Jag BORDE röra lite mer på mig också... Bör ta tag i det. Börjar på söndag. Så får det bli. Söndag. Ugh!
Inget godis förrän på julafton.
Träning från och med söndag.
Och så fortsatt väntan. Urrk.
kram
RD9
Idag känner jag absolut INGENTING och det gör mig så klart galet orolig. Eller kanske mer irriterad... Varför finns det inte bara någon liten signal som visar att embryot fäst sig? Det skulle bespara alla tjejer en massa vånda. Vi skulle slippa att hålla på att räkna dagar och invänta mens och sånt trams. Precis när det fäst skulle t.ex. bröstvårtorna bli blå i någon dag eller två. Knallblå så att man visste.
Men nu, inte ett enda litet tecken. Inte ens brösten ömmar. Fan.
Kram
Men nu, inte ett enda litet tecken. Inte ens brösten ömmar. Fan.
Kram
tisdag 23 november 2010
Veckor
Insåg just att om jag nu är gravid så räknas det som att jag är i vecka 3 idag och går in i vecka 4 imorgon...
Usch, vill inte tänka så för jag blir nog ännu mer ledsen om det blir ett minus då.
Jobbigt, jobbigt... Och ilandet fortsätter.
Kram
Usch, vill inte tänka så för jag blir nog ännu mer ledsen om det blir ett minus då.
Jobbigt, jobbigt... Och ilandet fortsätter.
Kram
Ilar
Det ilar! Det ilar så mycket långt ner i nedermagen att jag är tvungen att stå upp. Då ilar det inte lika mycket.
Undrar om det är bra eller dåligt?
Kram
Undrar om det är bra eller dåligt?
Kram
Überlugnt...
På gravfronten (läses med kort betoning på a:et...) intet nytt.
Ingen mer metallsmak ännu och liiite molande i nedermagen. Annars är allt just så otroligt lugnt och intetsägande just nu.
Tålamod är en dygd.
Kram
Ingen mer metallsmak ännu och liiite molande i nedermagen. Annars är allt just så otroligt lugnt och intetsägande just nu.
Tålamod är en dygd.
Kram
RD8
Imorse kravlade jag mig upp och in i badrummet för att börja dagen med att svälja ner en Progesterontablett. Sköljde ner den med vatten och lufsade tillbaka till sovrummet där jag satte mig på sängen för att försöka komma på vad nästa steg i morgonrutinen skulle bli. Helt plötsligt smakade det metall i hela munnen. Gravsymptom!! Klarvaken!! Fram med mobilen och Googla. Jo, det är ett gravsymptom. Smaken försvann fort men den var där en liten stund. Jag försöker intala mig att det bara var inbillning men det är svårt. Jag vill absolut inte ta ut något i förskott! Får se om metallsmaken återkommer....
Jag drömde inatt också. Jag borstade tänderna i drömmen och när jag spottade ut sköljvattnet i handfatet så var det brunt. Som vattnet i en insjö. Jag sköljde och sköljde men jag slutade aldrig att spotta brunt vatten. När jag till slut tittade i munnen så var hela munnen rutten inuti. Det var tokäckligt!!!
Man blir lätt galen av ruvning.....
Brösten ömmar lite som vanligt och i magen känns ingenting.
Kram!
Jag drömde inatt också. Jag borstade tänderna i drömmen och när jag spottade ut sköljvattnet i handfatet så var det brunt. Som vattnet i en insjö. Jag sköljde och sköljde men jag slutade aldrig att spotta brunt vatten. När jag till slut tittade i munnen så var hela munnen rutten inuti. Det var tokäckligt!!!
Man blir lätt galen av ruvning.....
Brösten ömmar lite som vanligt och i magen känns ingenting.
Kram!
måndag 22 november 2010
RD7
Ruvardag 7 och jag känner ingenting ännu. Nada. Noll.
Och jag har glömt Progynontabletterna hemma så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag brukar ta en klockan 14. Låter jag tabletterna ligga kvar hemma så blir det inte förrän kl 18 jag kan ta tabletten. Det känns som lite sent eftersom jag tar kvällstabletten kl 21.
Tyvärr har jag 4 mil hem från jobbet och även om jag inte åker hem och hämtar tabletterna i någon rusningstrafik så tar det nog ca 1,5 timme fram och tillbaka med stockholmstakt i trafiken (lustigt, alla går fort i Stocholm men trafiken sniglar sig fram).
Nu kom jag på det! Jag jobbar hemifrån i eftermiddag!! Så får det bli. Lunch och sen hemåt.
Det oroar mig lite att jag inte känner något. Trots att jag vet att det inte behöver betyda någonting. Suck, vad jag ogillar att ruva.
Kram
Och jag har glömt Progynontabletterna hemma så nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag brukar ta en klockan 14. Låter jag tabletterna ligga kvar hemma så blir det inte förrän kl 18 jag kan ta tabletten. Det känns som lite sent eftersom jag tar kvällstabletten kl 21.
Tyvärr har jag 4 mil hem från jobbet och även om jag inte åker hem och hämtar tabletterna i någon rusningstrafik så tar det nog ca 1,5 timme fram och tillbaka med stockholmstakt i trafiken (lustigt, alla går fort i Stocholm men trafiken sniglar sig fram).
Nu kom jag på det! Jag jobbar hemifrån i eftermiddag!! Så får det bli. Lunch och sen hemåt.
Det oroar mig lite att jag inte känner något. Trots att jag vet att det inte behöver betyda någonting. Suck, vad jag ogillar att ruva.
Kram
söndag 21 november 2010
Barnlängtan
Nu har jag verkligen fått tiden att gå! Hade faktiskt helt glömt bort att jag skulle träffa Johanna Mannung från Barnlängtan som just nu håller på att ta friska nya tag i kampen om att hjälpa de som har svårt att få barn, så jag åkte in till stan och träffade henne och en tjej till på ett fik.
Vi pratade en del om hur man kan föra en dialog med politiker i landstingen kring IVF:er, äggdonation och embryodonation.
Sååå intressant! Naturligtvis blev det en hel del diskussion kring våra egna situationer och det var precis lika intressant. Det är skönt att få berätta delar av sin historia för andra som vet PRECIIIIS hur det ligger till, vad allt innebär och hur jag känner och mår. Och det är otroligt intressant att höra andras historier. Det berikar och jag förstår att jag inte är ensam. Det förstod jag i och för sig innan också, men att sitta där och lyssna berikar verkligen.
Johanna, som är en riktigt förkämpe för att få till positiva förändringar, har redan gjort ett jättejobb så nu hoppas jag innerligt att vi kommer att fortsätta med ännu mer gemensamt arbete för att förbättra situationen för alla oss som har svårt att bli med barn. Det ska bli kul!
Skönt att fylla dagen med något vettigt och intressant och dessutom i trevligt sällskap.
KRAM
Vi pratade en del om hur man kan föra en dialog med politiker i landstingen kring IVF:er, äggdonation och embryodonation.
Sååå intressant! Naturligtvis blev det en hel del diskussion kring våra egna situationer och det var precis lika intressant. Det är skönt att få berätta delar av sin historia för andra som vet PRECIIIIS hur det ligger till, vad allt innebär och hur jag känner och mår. Och det är otroligt intressant att höra andras historier. Det berikar och jag förstår att jag inte är ensam. Det förstod jag i och för sig innan också, men att sitta där och lyssna berikar verkligen.
Johanna, som är en riktigt förkämpe för att få till positiva förändringar, har redan gjort ett jättejobb så nu hoppas jag innerligt att vi kommer att fortsätta med ännu mer gemensamt arbete för att förbättra situationen för alla oss som har svårt att bli med barn. Det ska bli kul!
Skönt att fylla dagen med något vettigt och intressant och dessutom i trevligt sällskap.
KRAM
Artikel
I inlägget nedan så nämner jag en artikel i kommentarerna men jag kom på att jag borde länka direkt till den också - HÄR.
Den beskriver på ett sakligt sätt äggets väg och vad som händer när det fäster i livmodern. Artikeln är skriven av Anneli Stavréus-Evers som forskar kring implantationsprocessen.
kram
Den beskriver på ett sakligt sätt äggets väg och vad som händer när det fäster i livmodern. Artikeln är skriven av Anneli Stavréus-Evers som forskar kring implantationsprocessen.
kram
RD6
Ruvardag 6 har börjat. Jag ligger i sängen och funderar på hur jag ska få dagen att gå så fort som möjligt.
Jag har också börjat att tvivla. Tror inte att det har fungerat den här gången heller.
Visst, jag har fått galet ont i brösten och de har blivit gigantiska samtidigt som det känns i magen hela tiden, men jag tror att det enbart beror på Progynonet och Progesteronet. Jag är en hormonstinn bröst-babe. Jag VILL vara en embryostinn gravid-babe.
Det har bara inte fungerat. Så känns det. En inre känsla som gnager i mig och det är otroligt irriterande för jag vill verkligen inte tänka så. Jag vill inte tänka alls på det här utan bara få vara "normal" fram till dess vi testar.
Och så tänker jag på påven. Han har nu sagt att det är ok med kondom. Kvicktänkt kille. Som om katoliker har följt hans tidigare råd om att INTE använda kondom... Mina katolska vänner har inte gjort det i alla fall.
Vem lyssnar på allvar på sexuella råd som kommer från en 83-årig tysk oskuld?
Tänk att han har klurat ut att kondom är ok. Återstår att se hur han ska klura ut en strategi för hur katolska kyrkan ska stävja alla de sexuella utnyttjanden som pågår inom densamma. Vi kan bara hoppas att gubbens hjärna är lite mer kvicktänkt inom det området.
Jaha, sånt ligger jag och klurar på så här på morgonkvisten; en gammal gubbe och på att vår ÄD gått åt pipan.
Kanske dags att stiga upp och göra något bättre av den här dagen?
Kram på er
Jag har också börjat att tvivla. Tror inte att det har fungerat den här gången heller.
Visst, jag har fått galet ont i brösten och de har blivit gigantiska samtidigt som det känns i magen hela tiden, men jag tror att det enbart beror på Progynonet och Progesteronet. Jag är en hormonstinn bröst-babe. Jag VILL vara en embryostinn gravid-babe.
Det har bara inte fungerat. Så känns det. En inre känsla som gnager i mig och det är otroligt irriterande för jag vill verkligen inte tänka så. Jag vill inte tänka alls på det här utan bara få vara "normal" fram till dess vi testar.
Och så tänker jag på påven. Han har nu sagt att det är ok med kondom. Kvicktänkt kille. Som om katoliker har följt hans tidigare råd om att INTE använda kondom... Mina katolska vänner har inte gjort det i alla fall.
Vem lyssnar på allvar på sexuella råd som kommer från en 83-årig tysk oskuld?
Tänk att han har klurat ut att kondom är ok. Återstår att se hur han ska klura ut en strategi för hur katolska kyrkan ska stävja alla de sexuella utnyttjanden som pågår inom densamma. Vi kan bara hoppas att gubbens hjärna är lite mer kvicktänkt inom det området.
Jaha, sånt ligger jag och klurar på så här på morgonkvisten; en gammal gubbe och på att vår ÄD gått åt pipan.
Kanske dags att stiga upp och göra något bättre av den här dagen?
Kram på er
lördag 20 november 2010
Barhäng
Fasiken, vad skönt det ska bli att få gå ut på krogen och hänga i en bar!
Jag känner mig totalt insyltad i det här med äggdonation att jag sakta men säkert tappar kontakt med verkligheten. Då och då MÅSTE jag bara ut och umgås lite. Att sitta hemma och leva familjeliv utan familj slår liksom inte helt igenom hos mig. Inte hos maken heller så det ska bli såååå skönt att få barhänga lite (om dock bara med alkoholfritt i handen) och glo på folk!
Ha en trevlig kväll gott folk!
Kramar som alltid
Jag känner mig totalt insyltad i det här med äggdonation att jag sakta men säkert tappar kontakt med verkligheten. Då och då MÅSTE jag bara ut och umgås lite. Att sitta hemma och leva familjeliv utan familj slår liksom inte helt igenom hos mig. Inte hos maken heller så det ska bli såååå skönt att få barhänga lite (om dock bara med alkoholfritt i handen) och glo på folk!
Ha en trevlig kväll gott folk!
Kramar som alltid
RD5
Jag har ont i magen. Det kom redan igår runt lunch. På morgonen kände jag ingenting och sen kom det sakta men säkert.
Speciellt när jag sitter ner så känns det. Det känns som att det skulle hjälpa om jag sitter bredbent, men det gör det inte. Helmärkligt. Och så har jag lite ont i ryggslutet.
Som ruvare känner jag efter hela tiden. Varenda liten kroppslig förändring noteras. Jag lovar. Har jag ont i näsan så kopplar jag det till ruvandet och hormoner. Så innesluten i det här blir jag. Men jag tror att det är en helt naturlig del av det. Vem skulle INTE känna efter? Det är stört omöjligt att bara gå runt och existera.
Det gäller att aktivera sig så mycket det går, dels för att slippa känna efter, dels för att få tiden att gå fortare.
Så idag ska jag störa bästisen som förmodligen är galet trött efter årets stora företagsfest igår. Jag ska ta med mig lite godis och Ramlösa för att pigga upp henne. Jag ska också leka med hennes absolut bedårande små barn. 4 och 1,5 år. Jag älskar dem som om de vore mina egna faktiskt. Tror att jag skulle göra allt för dem för de lyser verkligen upp min tillvaro. Så blir det inga barn för egen del kan jag alltid skämma bort dem. Det brukar jag stolt meddela bästisen, att det är min rättighet att få skämma bort hennes barn. Hehehee...
Jag ska plugga lite också och sen ska vi in till stan på någon lugnare bar och träffa en kompis som har en dejt/flickvän från Frankrike på besök. Det ska bli kul att få träffa henne!
Sen är dagen slut och ruvardag 6 är nära. Då gäller det att aktivera sig igen.
Glöm inte att kramas därute!
Speciellt när jag sitter ner så känns det. Det känns som att det skulle hjälpa om jag sitter bredbent, men det gör det inte. Helmärkligt. Och så har jag lite ont i ryggslutet.
Som ruvare känner jag efter hela tiden. Varenda liten kroppslig förändring noteras. Jag lovar. Har jag ont i näsan så kopplar jag det till ruvandet och hormoner. Så innesluten i det här blir jag. Men jag tror att det är en helt naturlig del av det. Vem skulle INTE känna efter? Det är stört omöjligt att bara gå runt och existera.
Det gäller att aktivera sig så mycket det går, dels för att slippa känna efter, dels för att få tiden att gå fortare.
Så idag ska jag störa bästisen som förmodligen är galet trött efter årets stora företagsfest igår. Jag ska ta med mig lite godis och Ramlösa för att pigga upp henne. Jag ska också leka med hennes absolut bedårande små barn. 4 och 1,5 år. Jag älskar dem som om de vore mina egna faktiskt. Tror att jag skulle göra allt för dem för de lyser verkligen upp min tillvaro. Så blir det inga barn för egen del kan jag alltid skämma bort dem. Det brukar jag stolt meddela bästisen, att det är min rättighet att få skämma bort hennes barn. Hehehee...
Jag ska plugga lite också och sen ska vi in till stan på någon lugnare bar och träffa en kompis som har en dejt/flickvän från Frankrike på besök. Det ska bli kul att få träffa henne!
Sen är dagen slut och ruvardag 6 är nära. Då gäller det att aktivera sig igen.
Glöm inte att kramas därute!
fredag 19 november 2010
Namninsamling!
Ikväll har en namninsamling startats. Snälla, snälla, skriv på den och ni gör så många människor glada! Kan eller vill du inte donera ägg så hjälper det med ditt namn istället. Och man kan skriva på med flera namn från samma IP-adress, så kolla med sambon, maken, frugan och vännerna om du inte ska passa på och skriva upp dem också när du ändå håller på.
Listan är till för att trycka på om en ny lagstiftning kring äggdonation i Sverige.
- Tillåt privata kliniker utföra äggdonation för att minska köerna.
- Låt kvinnor själv bestämma över sin kropp och låt dom donera till vem dom vill, en syster, en vän eller en okänd.
- Gör ingen skillnad på kvinnors och mäns könsceller.
- Låt samma regler gälla för alla oavsett kön, läggning och religionstillhörighet.
- Minska köerna och godkänn ekonomisk ersättning för donerade ägg.
Skriv på namnlistan HÄR
Och här är länken som går att skicka vidare med t.ex. mail eller att använda för att lägga upp på en blogg:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5089
Kramar till alla och extrakramar till dig som skriver på!
Listan är till för att trycka på om en ny lagstiftning kring äggdonation i Sverige.
- Tillåt privata kliniker utföra äggdonation för att minska köerna.
- Låt kvinnor själv bestämma över sin kropp och låt dom donera till vem dom vill, en syster, en vän eller en okänd.
- Gör ingen skillnad på kvinnors och mäns könsceller.
- Låt samma regler gälla för alla oavsett kön, läggning och religionstillhörighet.
- Minska köerna och godkänn ekonomisk ersättning för donerade ägg.
Skriv på namnlistan HÄR
Och här är länken som går att skicka vidare med t.ex. mail eller att använda för att lägga upp på en blogg:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5089
Kramar till alla och extrakramar till dig som skriver på!
Pinknojja
Fick nyss pinkpanik.
Sedan vi började med allt det här, IVF och ÄD, så har jag nog aldrig tittat på mitt pink så mycket. Ganska äckligt tycker jag själv men nu är jag übervan. Därför kommer nu detaljer så de (hej lillebror!) som inte vill veta få hoppa över nästa stycke, hahahaa!
Det var möööörkt! Jag kunde inte avgöra om det är av vätskebrist eller om det kommit någon liten blödning. Inget syntes på pappret så jag misstänker det förstnämnda. Och det är inte så bra om nu små embryon ska trivas i en slemhinna. Slemhinnor behöver vätska.
Så nu sitter jag här och har svept tre små glas med vatten och har en kopp grönt te brevid mig. Ska dricka vatten hela kvällen nu....
Ruvning gör mig nojjig.
Kram
Sedan vi började med allt det här, IVF och ÄD, så har jag nog aldrig tittat på mitt pink så mycket. Ganska äckligt tycker jag själv men nu är jag übervan. Därför kommer nu detaljer så de (hej lillebror!) som inte vill veta få hoppa över nästa stycke, hahahaa!
Det var möööörkt! Jag kunde inte avgöra om det är av vätskebrist eller om det kommit någon liten blödning. Inget syntes på pappret så jag misstänker det förstnämnda. Och det är inte så bra om nu små embryon ska trivas i en slemhinna. Slemhinnor behöver vätska.
Så nu sitter jag här och har svept tre små glas med vatten och har en kopp grönt te brevid mig. Ska dricka vatten hela kvällen nu....
Ruvning gör mig nojjig.
Kram
RD 4
Idag känns det ingenting. Kanske lite, lite, liiite om jag känner efter allt jag orkar. Fan. Tänk om det har gått åt skogen igen? Usch, jag orkar inte ens tänka på det. Har blivit översocial på jobbet och går runt och pratar med allt och alla. Kan bara inte sitta ensam på mitt rum för då spinner tankarna igång och jag får inget gjort.
Igår tryckte jag i mig en chokladbit (med blåbär...från Finland, mums!) och då började jag tänka på det här med mat.
När man är gravid finns det just en del mat man ska undvika, som t.ex. lufttorkad skinka (snyft) och mjuka ostar (snyft).
Livsmedelverket rekommenderar också att man ska skära ner på godis och sötsaker. Det tycker jag är lite lustigt. Med alla E-ämnen och tillsatser som finns i godis och läsk så borde det undvikas helt, precis som skinkan och osten. Vem vill låta tillsatser likväl som listeria och toxoplasma rinna i ådrorna på barnet?
Hur som helst så med tanke på allt vi gjort för att försöka få barn så ska jag härmed också tänka på vad jag stoppar i mig. Även om det blir ett minus. Kan jag gå till en akupunktör och sätta 20 nålar i kroppen så borde jag äta rätt redan innan graviditeten också. Visst, lite godis ibland och lite vin, men absolut en mer balanserad kost än tidigare. Jag har nog trott att jag var förbaskat nyttig men tittar jag i backspegeln så var jag nog inte fullt så nyttig som jag kan eller borde vara.
Viktigt, viktigt, det där med kosten.
Nu ska jag fortsätta att sitta här och känna efter samtidigt som jag ska försöka att göra nytta på jobbet.
Och lunchen ska bli galet nyttig!
Kram
Igår tryckte jag i mig en chokladbit (med blåbär...från Finland, mums!) och då började jag tänka på det här med mat.
När man är gravid finns det just en del mat man ska undvika, som t.ex. lufttorkad skinka (snyft) och mjuka ostar (snyft).
Livsmedelverket rekommenderar också att man ska skära ner på godis och sötsaker. Det tycker jag är lite lustigt. Med alla E-ämnen och tillsatser som finns i godis och läsk så borde det undvikas helt, precis som skinkan och osten. Vem vill låta tillsatser likväl som listeria och toxoplasma rinna i ådrorna på barnet?
Hur som helst så med tanke på allt vi gjort för att försöka få barn så ska jag härmed också tänka på vad jag stoppar i mig. Även om det blir ett minus. Kan jag gå till en akupunktör och sätta 20 nålar i kroppen så borde jag äta rätt redan innan graviditeten också. Visst, lite godis ibland och lite vin, men absolut en mer balanserad kost än tidigare. Jag har nog trott att jag var förbaskat nyttig men tittar jag i backspegeln så var jag nog inte fullt så nyttig som jag kan eller borde vara.
Viktigt, viktigt, det där med kosten.
Nu ska jag fortsätta att sitta här och känna efter samtidigt som jag ska försöka att göra nytta på jobbet.
Och lunchen ska bli galet nyttig!
Kram
torsdag 18 november 2010
RD 3
Det finns en tjej på morgonradion i Stockholm (P4) som jag inte kan med. Jag tror att hon heter Mia och hon är programledare.
Varje morgon så yppar hon orden "Vi som har barn...". Någon gång och ofta flera gånger i samma program säger hon så. När hon intervjuar någon, när hon pladdrar om vad som helst.
"Vi som har barn, är det något för oss att besöka?"
"Vi som har barn, för det har ju du också, vi..."
"Vi som har barn, vi kan ju alltid..."
Jag SPYR! Vad är det för jävla uttryck?!
Är de som har barn helt handikappade i huvudet? Ja, jag menar det jag skriver.
Är det "vi som har barn" och "vi som inte har barn" mot varandra? Är det så "de som har barn" ser på världen? "Vi" och "De"?
Usch, det låter sååå tråkigt när hon säger så där! Jag som INTE har barn kan faktiskt också vara intresserad av t.ex. aktiviteter för barn. Och om Mia försöker "bonda" med de hon intervjuar så gör hon det på ett uteslutande vis när hon säger så.
Och, jo, även om jag hade fem barn skulle jag störa mig på det hon säger. Om någon säger "vi som inte har barn, vi vet ju blablabla" så stör jag mig på det PRECIS lika mycket. Jag vill inte utesluta mammor med barn i ett allmänt samtal. Alla ska få känna sig delaktiga. Blä för Mia.
I övrigt mår jag strålande denna RD 3. Molar bara lite, lite grann i nedermagen och det tror jag är bra. Jag VILL känna någonting men inte för mycket. Inga ömmande bröst längre. Skönt.
Och nu är det bara 11 dagar kvar.
Jag försökte att övertala maken att vi ska testa varje dag. Tänkte att det kan vara kul, men det ville han inte alls. För honom kändes det viktigt att få vänta med att testa. Det kan jag förstå så vi håller på oss. Jag funderar på att kanske vänta några extra dagar t.o.m.. Testdag är den 30/11. Det är en tisdag. Med tanke på hur ledsna vi blev förra gången så kanske det är lika bra att vänta med att testa till på lördagen efter, den 4/12. Då har vi hela helgen på oss att gråta ut. Det kan nog vara vändans tungt att gå till jobbet med ett minus på näthinnan.
Jo, vi väntar nog till den 4/11 med att testa...
Kram
Varje morgon så yppar hon orden "Vi som har barn...". Någon gång och ofta flera gånger i samma program säger hon så. När hon intervjuar någon, när hon pladdrar om vad som helst.
"Vi som har barn, är det något för oss att besöka?"
"Vi som har barn, för det har ju du också, vi..."
"Vi som har barn, vi kan ju alltid..."
Jag SPYR! Vad är det för jävla uttryck?!
Är de som har barn helt handikappade i huvudet? Ja, jag menar det jag skriver.
Är det "vi som har barn" och "vi som inte har barn" mot varandra? Är det så "de som har barn" ser på världen? "Vi" och "De"?
Usch, det låter sååå tråkigt när hon säger så där! Jag som INTE har barn kan faktiskt också vara intresserad av t.ex. aktiviteter för barn. Och om Mia försöker "bonda" med de hon intervjuar så gör hon det på ett uteslutande vis när hon säger så.
Och, jo, även om jag hade fem barn skulle jag störa mig på det hon säger. Om någon säger "vi som inte har barn, vi vet ju blablabla" så stör jag mig på det PRECIS lika mycket. Jag vill inte utesluta mammor med barn i ett allmänt samtal. Alla ska få känna sig delaktiga. Blä för Mia.
I övrigt mår jag strålande denna RD 3. Molar bara lite, lite grann i nedermagen och det tror jag är bra. Jag VILL känna någonting men inte för mycket. Inga ömmande bröst längre. Skönt.
Och nu är det bara 11 dagar kvar.
Jag försökte att övertala maken att vi ska testa varje dag. Tänkte att det kan vara kul, men det ville han inte alls. För honom kändes det viktigt att få vänta med att testa. Det kan jag förstå så vi håller på oss. Jag funderar på att kanske vänta några extra dagar t.o.m.. Testdag är den 30/11. Det är en tisdag. Med tanke på hur ledsna vi blev förra gången så kanske det är lika bra att vänta med att testa till på lördagen efter, den 4/12. Då har vi hela helgen på oss att gråta ut. Det kan nog vara vändans tungt att gå till jobbet med ett minus på näthinnan.
Jo, vi väntar nog till den 4/11 med att testa...
Kram
onsdag 17 november 2010
RD 2
Ruvardag två (eller 1,5 snarare). Hur känns det nu då? Jo...erhm...konstigt.
Igår hade jag ont i nedermagen. Till vänster och sen på höger sida omväxlande. Det ömmade och jag gissar att det är för att de varit och pillat på slemhinnan.
Idag känner jag mig svullen och det ilar i nedermagen. Det gör inte ont alls, det bara ilar. Jag kanske har för tajta jeans? Men det tror jag inte.
Och så har jag ömma bröst men det beror helt och hållet på hormonerna jag knaprar.
Till sist så är jag galet trött men det beror på att ett jättegäng läkarstuderande från Finland utforskade alkoholens påverkan på både sig själva och sin omgivning. En av dem anar inte hur nära döden han var när han envist försökte ta sig in i vår hytt två gånger under natten. Fyllepucko. Pix för att aldrig få läkarvård i Finland...
Kramar i mörkret
Igår hade jag ont i nedermagen. Till vänster och sen på höger sida omväxlande. Det ömmade och jag gissar att det är för att de varit och pillat på slemhinnan.
Idag känner jag mig svullen och det ilar i nedermagen. Det gör inte ont alls, det bara ilar. Jag kanske har för tajta jeans? Men det tror jag inte.
Och så har jag ömma bröst men det beror helt och hållet på hormonerna jag knaprar.
Till sist så är jag galet trött men det beror på att ett jättegäng läkarstuderande från Finland utforskade alkoholens påverkan på både sig själva och sin omgivning. En av dem anar inte hur nära döden han var när han envist försökte ta sig in i vår hytt två gånger under natten. Fyllepucko. Pix för att aldrig få läkarvård i Finland...
Kramar i mörkret
tisdag 16 november 2010
Ruvar
Nu är jag ruvare. Tar hand om våra små Avatarer (det uttrycket har jag snott från en annan tjej som gjort ÄD på AVA. AVAtarer, hihi! Fyndig tjej!). Det ena embryot var sjucelligt och det andra femcelligt. Det låter bra. Känns bra. Det femcelliga var trecelligt imorse men delade sig ytterligare på förmiddagen.
Nej, jag känner mig inte oövervinnerlig men det ömmar lite i vänstra delen av nedermagen. Och så längtar jag till om två veckor. Det får bli en ny nedräkning så att jag står ut.
Så nu ligger jag i sängen på rummet igen. Maken ska träna lite på gymmet men jag väljer att slappa. Det känns bäst så även om jag kan träna. Men någonstans så inbillar jag mig att Avatarerna måste få acklimatisera sig lite och då kan de behöva lite lugn och ro.
Kul att prins William ska gifta sig förresten! Grattis till honom!
Kramelikram
Nej, jag känner mig inte oövervinnerlig men det ömmar lite i vänstra delen av nedermagen. Och så längtar jag till om två veckor. Det får bli en ny nedräkning så att jag står ut.
Så nu ligger jag i sängen på rummet igen. Maken ska träna lite på gymmet men jag väljer att slappa. Det känns bäst så även om jag kan träna. Men någonstans så inbillar jag mig att Avatarerna måste få acklimatisera sig lite och då kan de behöva lite lugn och ro.
Kul att prins William ska gifta sig förresten! Grattis till honom!
Kramelikram
Hotellrum
Vi ligger på hotellrummet och väntar. Vi har ätit frukost på hotellet och sedan sovit. På båten går det knappt att sova. Alltid är det någon som väsnas i korridoren utanför rummet. Den här gången var det ryska tonåringar. Suck.
Därför är det här med daghotell (Scandic Plaza) en fantastisk uppfinning. Vi kan äta en billigare (7,5 EUR) och godare frukost och vi kan sova lite. Kl 13 finsk tid, är det dags för vårt efterlängtade FET. Om 1,5 timme är det dags.
Jag tänker på förra gången och hur jag kände mig oövervinnerlig. Det var en fantastisk känsla. Hoppas att det känns så nu också.
Dags för en dusch så att jag vaknar till liv igen.
Kram
Därför är det här med daghotell (Scandic Plaza) en fantastisk uppfinning. Vi kan äta en billigare (7,5 EUR) och godare frukost och vi kan sova lite. Kl 13 finsk tid, är det dags för vårt efterlängtade FET. Om 1,5 timme är det dags.
Jag tänker på förra gången och hur jag kände mig oövervinnerlig. Det var en fantastisk känsla. Hoppas att det känns så nu också.
Dags för en dusch så att jag vaknar till liv igen.
Kram
måndag 15 november 2010
Bergsäkert
Herregud!!! Jag har ju heeeelt glömt bort att berätta en galen grej som hände imorse!! Ni kommer inte tro mig...
Som vanligt låg jag och körde i den hektiska morgontrafiken på Essingeleden som löper som en halvcirkel run stan. På morgnarna är det hysteriskt mycket bilar där. Så jag körde på av gammal vana.
Helt plötsligt ser jag bilen framför mig. Jag SER den verkligen. För på registreringsskylten så står det:
AVA 16
Jag gapade! Slutade nästan att gasa...
För under registreringsskylten stod ett företagsnamn:
Bergsäker
Det kan ju inte vara annat än ett tecken, eller hur? Vi har FET imorgon, den 16:e, på AVA. Och det ska banne mig vara bergsäkert att det blir barn.
Nu sitter vi och väntar på färjan. Jag njuter en mellanöl och allt känns jättebra.
Bergsäkert.
Kram
Som vanligt låg jag och körde i den hektiska morgontrafiken på Essingeleden som löper som en halvcirkel run stan. På morgnarna är det hysteriskt mycket bilar där. Så jag körde på av gammal vana.
Helt plötsligt ser jag bilen framför mig. Jag SER den verkligen. För på registreringsskylten så står det:
AVA 16
Jag gapade! Slutade nästan att gasa...
För under registreringsskylten stod ett företagsnamn:
Bergsäker
Det kan ju inte vara annat än ett tecken, eller hur? Vi har FET imorgon, den 16:e, på AVA. Och det ska banne mig vara bergsäkert att det blir barn.
Nu sitter vi och väntar på färjan. Jag njuter en mellanöl och allt känns jättebra.
Bergsäkert.
Kram
Tomten
Nu har jag vaknat. Känner mig som ett förväntansfullt barn dagen före julafton. Idag ska det fejas innan tomten kommer, typ.
Om dryga 13 timmar går båten. Jag får försöka att aktivera mig ordentligt hela dan för jag gissar att den blir lång.
Tänk om det fungerar den här gången? Det är så stort det här att det är ofattbart. Vi gör det för att vi vill bli föräldrar och vi hoppas att det ska gå vägen. Gör det det så kommer vi trots det att bli förvånade. Gissar jag.
Jag går runt med den där känslan att "Nu, nu är det vår tur! Nu blir det något.". Samtidigt så vet vi just ingenting. Allt kan gå fel. Men inte tänka så. Fy, fy, fy. Det här SKA bara gå vägen. För vad gör vi om det inte blir något? Bryter ihop igen? Jag orkar inte det. Det är inte så kul.
Går allt fel igen så har vi just nu tre embryon till i frysen. Fast...tänk om de inte klarar upptiningen? De två de tinar just nu? Tänk om de dör och så måste de tina upp nya och nya. Tänk om vi kommer dit och alla våra fem embryon blivit upptinade men inget överlevt? DÅ bryter jag ihop. Då ringer jag en psykolog på Kvinnokliniken. Då sjukskriver jag mig.
Men nu ska jag inte tänka så. Nu ska jag se framåt med tillförsikt. Det är nog vår tur nu. Två pigga embryon sätts in imorgon. Och vi ska behålla vårt hopp och stänga ute all förtvivlan.
Det är vår tur nu. Tomten kommer med fina julklappar i år.
Hoppfulla kramar
Om dryga 13 timmar går båten. Jag får försöka att aktivera mig ordentligt hela dan för jag gissar att den blir lång.
Tänk om det fungerar den här gången? Det är så stort det här att det är ofattbart. Vi gör det för att vi vill bli föräldrar och vi hoppas att det ska gå vägen. Gör det det så kommer vi trots det att bli förvånade. Gissar jag.
Jag går runt med den där känslan att "Nu, nu är det vår tur! Nu blir det något.". Samtidigt så vet vi just ingenting. Allt kan gå fel. Men inte tänka så. Fy, fy, fy. Det här SKA bara gå vägen. För vad gör vi om det inte blir något? Bryter ihop igen? Jag orkar inte det. Det är inte så kul.
Går allt fel igen så har vi just nu tre embryon till i frysen. Fast...tänk om de inte klarar upptiningen? De två de tinar just nu? Tänk om de dör och så måste de tina upp nya och nya. Tänk om vi kommer dit och alla våra fem embryon blivit upptinade men inget överlevt? DÅ bryter jag ihop. Då ringer jag en psykolog på Kvinnokliniken. Då sjukskriver jag mig.
Men nu ska jag inte tänka så. Nu ska jag se framåt med tillförsikt. Det är nog vår tur nu. Två pigga embryon sätts in imorgon. Och vi ska behålla vårt hopp och stänga ute all förtvivlan.
Det är vår tur nu. Tomten kommer med fina julklappar i år.
Hoppfulla kramar
söndag 14 november 2010
Lovande
Hittade den HÄR bloggen med ett inlägg om äggdonation. Där skrivs det att det inte finns någon åldersgräns i lagen när det gäller äggdonation. Om det stämmer så ser det lovande ut med min ansökan hos Försäkringskassan om ersättning för behandling utomlands.
Jag har fortfarande inte hört något mer från dem...
kram
Jag har fortfarande inte hört något mer från dem...
kram
Fars dag
Idag är det Fars Dag och jag har gratulerat maken. Han har trots allt fem små illbattingar i frysen, hahahaaa! Som han själv uttryckte det:
"Fembarnspappa! Jag kan inte förstå de som klagar och säger att det är jobbigt att vara pappa. Själv tycker jag inte att det är så mycket jobb..."
Ok, dålig humor men...ME LIKE!
Fars-dags-kramar till alla blivande pappor därute!
"Fembarnspappa! Jag kan inte förstå de som klagar och säger att det är jobbigt att vara pappa. Själv tycker jag inte att det är så mycket jobb..."
Ok, dålig humor men...ME LIKE!
Fars-dags-kramar till alla blivande pappor därute!
lördag 13 november 2010
Hemligt
Min bästaste bäsis med make vet.
Min bror med sambo vet
Min pappa vet.
Makens pappa med sambo vet.
Makens bästis med sambo vet.
That's it.
Vi håller hela vår ÄD-process hemlig. Det är sååå jobbigt.
Anledningen är att vi inte vill diskutera eller berätta för kreti och pleti. Skulle vi ha försökt få barn naturlig väg så hade vi inte pratat om det heller. Det är så privat.
"Imorgon har jag ägglossning och då ska vi ha samlag och göra barn så gott det går." Det låter galet. Inte bra.
Och så känns det med att berätta om vår ÄD. Den är privat.
En annan anledning är att om jag t.ex. skulle berätta för jobbet så kan det påverka min arbetssituation och jag riskerar att det kommer ut till andra. Så fungerar det inte om man ligger hemma och gosar fram ett barn på naturlig väg ("Kära kollegor, imorgon har jag ägglossning..."). För med ÄD så är det så att det blir väldigt detaljerat.
Idag ringde t.ex. pappa och frågade hur det går för oss. Jo, påminde jag honom eftersom han hade misstagit sig på vecka, vi åker på måndag kväll och på tisdag kl XX så sker insättningen. Jag tycker nog allt att pappa blev lite spak. Jag tror inte att han var beredd på att få reda på klockslaget då ett eventuellt barnbarn blir till. Och det kan jag förstå.
Ska man jämföra det hela med att få barn på naturlig väg så är att berätta klockslaget för insättning samma sak som att berätta när man har samlag. Så är det.
Det är EN av anledningarna till att jag (och inte min man heller) vill berätta att vi gör ÄD för allt och alla. Det är privat.
Skulle jag berätta det för jobbet så vet jag att min arbetssituation kan bli annorlunda. Inte för att min arbetsgivare på något sätt är dålig gentemot att skaffa barn, snarare tvärtom, utan för att jag vill vara "normal". Hade jag varit gravid på normalt sätt så hade vi väntat till efter vecka 12 med att berätta. Så vill jag göra nu också. Bara för att få vara "normal".
Till saken hör att jag har eget också. Vid sidan av. Det är inte alls en stor rörelse utan ytterst liten så det påverkas inte negativt utav det här. Snarare positivt. Blir jag mammaledig så har jag ännu mer tid till mitt egna. Det ser jag fram emot!
Men en av de största anledningarna är att vi kan ta allting efteråt. När barnet är här. När vi är starka och har lyckats. När vi har kommit över all vånda, allt kämpande och nått vårt mål. Då kan vi berätta för de vi vill berätta för, de som tillhör vårt dagliga liv.
Och för alla andra som vårt blivande barn möter på sin livsväg får vårt barn välja om han eller hon vill berätta eller inte. Gör han eller hon det så är vår främsta uppgift att, för alltid, förklara, hjälpa och stötta. Nemas problemas. Inga konstigheter. Vi klarar det utmärkt och så även vårt barn. Det VET vi.
Vi längtar till på tisdag.
Kram
Min bror med sambo vet
Min pappa vet.
Makens pappa med sambo vet.
Makens bästis med sambo vet.
That's it.
Vi håller hela vår ÄD-process hemlig. Det är sååå jobbigt.
Anledningen är att vi inte vill diskutera eller berätta för kreti och pleti. Skulle vi ha försökt få barn naturlig väg så hade vi inte pratat om det heller. Det är så privat.
"Imorgon har jag ägglossning och då ska vi ha samlag och göra barn så gott det går." Det låter galet. Inte bra.
Och så känns det med att berätta om vår ÄD. Den är privat.
En annan anledning är att om jag t.ex. skulle berätta för jobbet så kan det påverka min arbetssituation och jag riskerar att det kommer ut till andra. Så fungerar det inte om man ligger hemma och gosar fram ett barn på naturlig väg ("Kära kollegor, imorgon har jag ägglossning..."). För med ÄD så är det så att det blir väldigt detaljerat.
Idag ringde t.ex. pappa och frågade hur det går för oss. Jo, påminde jag honom eftersom han hade misstagit sig på vecka, vi åker på måndag kväll och på tisdag kl XX så sker insättningen. Jag tycker nog allt att pappa blev lite spak. Jag tror inte att han var beredd på att få reda på klockslaget då ett eventuellt barnbarn blir till. Och det kan jag förstå.
Ska man jämföra det hela med att få barn på naturlig väg så är att berätta klockslaget för insättning samma sak som att berätta när man har samlag. Så är det.
Det är EN av anledningarna till att jag (och inte min man heller) vill berätta att vi gör ÄD för allt och alla. Det är privat.
Skulle jag berätta det för jobbet så vet jag att min arbetssituation kan bli annorlunda. Inte för att min arbetsgivare på något sätt är dålig gentemot att skaffa barn, snarare tvärtom, utan för att jag vill vara "normal". Hade jag varit gravid på normalt sätt så hade vi väntat till efter vecka 12 med att berätta. Så vill jag göra nu också. Bara för att få vara "normal".
Till saken hör att jag har eget också. Vid sidan av. Det är inte alls en stor rörelse utan ytterst liten så det påverkas inte negativt utav det här. Snarare positivt. Blir jag mammaledig så har jag ännu mer tid till mitt egna. Det ser jag fram emot!
Men en av de största anledningarna är att vi kan ta allting efteråt. När barnet är här. När vi är starka och har lyckats. När vi har kommit över all vånda, allt kämpande och nått vårt mål. Då kan vi berätta för de vi vill berätta för, de som tillhör vårt dagliga liv.
Och för alla andra som vårt blivande barn möter på sin livsväg får vårt barn välja om han eller hon vill berätta eller inte. Gör han eller hon det så är vår främsta uppgift att, för alltid, förklara, hjälpa och stötta. Nemas problemas. Inga konstigheter. Vi klarar det utmärkt och så även vårt barn. Det VET vi.
Vi längtar till på tisdag.
Kram
Progesteronkur påbörjad
Nu har jag tagit första Progesteronpillret. Äntligen börjar det "på riktigt". Nu är det gulkroppshormon som gäller. Nu ska här göras bebis!
Jag har börjat med en shoppinglista för inköp på båten. Allt började med att vi pratade choklad på jobbet och jag kom ihåg när en finsk kompis till mig köpte med sig Fazers "lyxchoklad" i somras när hon var på besök. De har en ny smak - blåbärschoklad. Jag vet att det inte låter så gott, men prisa gudarna, det var galet gott! De har inte exakt den chokladen på båten men en liknande. Så den ska definitivt inköpas. Perfekt att ha som present när man går bort också och kring jul brukar det bli lite "gå-bort-tillfällen".
Och så är det bra pris på Amarone på båten. Så det ska också inköpas.
Och en ny mascara och en rouge.
Sen får det nog vara nog med shoppandet för min del. Jo, kanske en muminmugg också... Kaffet blir så gott när man dricker ur dem.
Så ter sig livet just nu, lite väntan, lite planerande och massor av nedräkning.
Nu ska jag plugga och införskaffa ett vinterskydd till utebordet som inte går in i förrådet. En helt vanlig lördag.
Helgkramar till alla
Jag har börjat med en shoppinglista för inköp på båten. Allt började med att vi pratade choklad på jobbet och jag kom ihåg när en finsk kompis till mig köpte med sig Fazers "lyxchoklad" i somras när hon var på besök. De har en ny smak - blåbärschoklad. Jag vet att det inte låter så gott, men prisa gudarna, det var galet gott! De har inte exakt den chokladen på båten men en liknande. Så den ska definitivt inköpas. Perfekt att ha som present när man går bort också och kring jul brukar det bli lite "gå-bort-tillfällen".
Och så är det bra pris på Amarone på båten. Så det ska också inköpas.
Och en ny mascara och en rouge.
Sen får det nog vara nog med shoppandet för min del. Jo, kanske en muminmugg också... Kaffet blir så gott när man dricker ur dem.
Så ter sig livet just nu, lite väntan, lite planerande och massor av nedräkning.
Nu ska jag plugga och införskaffa ett vinterskydd till utebordet som inte går in i förrådet. En helt vanlig lördag.
Helgkramar till alla
fredag 12 november 2010
Tre dagar kvar
Tre ynka dagar kvar! Gaaaaah, önskar att det vore tisdag!
Den här gången har jag inte alls känt av hormonbehandlingen på samma sätt som förra gången. Inget magont, inga ömma bröst, ingenting. Jag har bara gått upp 3-4 kilo. Irriterande. Så idag ska jag ta en runda på gymmet och basta lite efteråt. Sen ska jag njuta helg och räkna ner minuterna till måndag när båten går.
Kram
Den här gången har jag inte alls känt av hormonbehandlingen på samma sätt som förra gången. Inget magont, inga ömma bröst, ingenting. Jag har bara gått upp 3-4 kilo. Irriterande. Så idag ska jag ta en runda på gymmet och basta lite efteråt. Sen ska jag njuta helg och räkna ner minuterna till måndag när båten går.
Kram
torsdag 11 november 2010
Humor
Såg på nyheterna häromdan. De visade ett inslag om män som är rädda för förlossning. Allvarligt?
Efter 9 månaders kånkande och med foglossning, ryggsmärtor, kissproblem, hemorrojder och hormonförändringar gör sig tjejen redo att åka in och krysta för glatta livet, spricka, bli uppklippt och kanske t.o.m. riskera livet:
"Älskling, vattnet har gått! Dags att susa till sjukhuset!"
"Nej, hjälp! Vad läskigt! Jag pallar inte! Det är så läskigt."
Que?
Det där inslaget är numer ett stående skämt här hemma. Maken ska gå profylaxkursen så att han inte behöver känna sig rädd. För det är läskigt att sitta bredvid någon som spricker i underlivet när hon klämmer ut en 4 kilosklump genom detsamma. Humor!!!
Näe, jag visar ingen som helst respekt för män som är rädda för en förlossning. Jag säger som Anders Björk: Trams.
Efter 9 månaders kånkande och med foglossning, ryggsmärtor, kissproblem, hemorrojder och hormonförändringar gör sig tjejen redo att åka in och krysta för glatta livet, spricka, bli uppklippt och kanske t.o.m. riskera livet:
"Älskling, vattnet har gått! Dags att susa till sjukhuset!"
"Nej, hjälp! Vad läskigt! Jag pallar inte! Det är så läskigt."
Que?
Det där inslaget är numer ett stående skämt här hemma. Maken ska gå profylaxkursen så att han inte behöver känna sig rädd. För det är läskigt att sitta bredvid någon som spricker i underlivet när hon klämmer ut en 4 kilosklump genom detsamma. Humor!!!
Näe, jag visar ingen som helst respekt för män som är rädda för en förlossning. Jag säger som Anders Björk: Trams.
Tidigare
Fyra dagar kvar. På måndag kväll går båten. Härligt!
Nu är jag laddad! Jag har planerat njutning i helgen. Njutning av sånt jag förhoppningsvis inte kan göra på ett tag. Jag ska träna stenhårt, bada badkar, bada bastu, äta opastöriserade ostar, äta lufttorkas skinka och dricka vin. Och så ska jag plugga också men det känns inte alls lika kul...
Och så ringde AVA och frågade om det är ok att göra insättningen en timme tidigare än planerat. Klart att det är ok! Ju tidigare desto bättre. Gärna imorgon. Men de gick tyvärr inte så vi fick nöja oss med endast en timmes tidigareläggning i schemat. Okej'rå....
Kramelikram där ute i mörkret
Nu är jag laddad! Jag har planerat njutning i helgen. Njutning av sånt jag förhoppningsvis inte kan göra på ett tag. Jag ska träna stenhårt, bada badkar, bada bastu, äta opastöriserade ostar, äta lufttorkas skinka och dricka vin. Och så ska jag plugga också men det känns inte alls lika kul...
Och så ringde AVA och frågade om det är ok att göra insättningen en timme tidigare än planerat. Klart att det är ok! Ju tidigare desto bättre. Gärna imorgon. Men de gick tyvärr inte så vi fick nöja oss med endast en timmes tidigareläggning i schemat. Okej'rå....
Kramelikram där ute i mörkret
onsdag 10 november 2010
Helgplan
Fem dagar kvar. Det är inkentinken! Skönt.
I helgen ska jag njuta opastöriserat och lite vin och hoppas att det är sista gången...
Och så ser jag fram emot lördag när jag får börja med Progesteronet. Då är det nära.
Kram
I helgen ska jag njuta opastöriserat och lite vin och hoppas att det är sista gången...
Och så ser jag fram emot lördag när jag får börja med Progesteronet. Då är det nära.
Kram
tisdag 9 november 2010
5000
Femtusende besökaren har varit här!!! Åååh, så kul!
Extraroligt är att det råkade vara min fina make.
Extrakramar till honom!
Extraroligt är att det råkade vara min fina make.
Extrakramar till honom!
Snöstorm
Oväder på gång idag. Det känns faktiskt lite spännande! Nyheterna pratar om stormar, 20 cm snö på en gång och om att inte åka bil.
Jag åker naturligtvis bil, hahahaa! Dubbdäcken på och så får det väl bli krypkörning till stan ikväll. Har en utbildning på jobbet som jag inte vill missa. Hoppas att det inte är snöstorm på måndagkväll när vi tar båten till Åbo...
Något annat än så händer inte. Jag försöker att ha tålamod och räkna ner dagarna som vanligt. 6 dagar kvar... Oavsett snöstorm.
Kram
Jag åker naturligtvis bil, hahahaa! Dubbdäcken på och så får det väl bli krypkörning till stan ikväll. Har en utbildning på jobbet som jag inte vill missa. Hoppas att det inte är snöstorm på måndagkväll när vi tar båten till Åbo...
Något annat än så händer inte. Jag försöker att ha tålamod och räkna ner dagarna som vanligt. 6 dagar kvar... Oavsett snöstorm.
Kram
måndag 8 november 2010
Poletten
Glor på tv. Maken i soffan och jag i fåtöljen. Helt plötsligt utbrister maken:
"Tänk om det BLIR tvillingar!" (hörde jag inte liiite panik i rösten?)
"Ja. Kom du på det nu? Trillade poletten ner? Heheheee..."
"Nja, men tänk om det blir TVÅ..."
"Ja, då blir det jobbigt..."
"Mmmm..."
"Ja"
Så fortsätter vi att blänga på tv:n. Tankarna snurrar fram och tillbaka. Undrar hur allt blir? Det är nog jobbigt med tvillingar, men det klarar vi allt av enas vi om.
Kram
"Tänk om det BLIR tvillingar!" (hörde jag inte liiite panik i rösten?)
"Ja. Kom du på det nu? Trillade poletten ner? Heheheee..."
"Nja, men tänk om det blir TVÅ..."
"Ja, då blir det jobbigt..."
"Mmmm..."
"Ja"
Så fortsätter vi att blänga på tv:n. Tankarna snurrar fram och tillbaka. Undrar hur allt blir? Det är nog jobbigt med tvillingar, men det klarar vi allt av enas vi om.
Kram
Ny plan
Så där, ja! 9,7 mm!! Tjolahopp! Och som min gynekolog sa:
"Allt ser perfekt ut. Som hos en 20-åring. Snyggt!"
Hahahaa! Det ni!
Så ringde jag till AVA och meddelade dem. Samtidigt försökte jag få dem att byta datum... Jag frågade om det inte är möjligt att få göra insättning redan på fredag eftersom allt ser så bra ut, men det fick jag inte. Men de flyttade till den 16/11 istället. En dag tidigare. Jippiiiiii!
Så nu ser planen ut så här:
- På lördag börjar jag med Progesteron (vaggisar), en på morgonen och en på kvällen.
- Jag fortsätter som vanligt med Progynon.
- På måndag kväll tar vi båten till Åbo.
- Vi har rum över dagen på Scandic Plaza.
- På tisdag blir det införing och på kvällen tar vi båten tillbaka.
Ååååh, så härligt! Bara en vecka kvar.
Kramar. Mängder av kramar.
"Allt ser perfekt ut. Som hos en 20-åring. Snyggt!"
Hahahaa! Det ni!
Så ringde jag till AVA och meddelade dem. Samtidigt försökte jag få dem att byta datum... Jag frågade om det inte är möjligt att få göra insättning redan på fredag eftersom allt ser så bra ut, men det fick jag inte. Men de flyttade till den 16/11 istället. En dag tidigare. Jippiiiiii!
Så nu ser planen ut så här:
- På lördag börjar jag med Progesteron (vaggisar), en på morgonen och en på kvällen.
- Jag fortsätter som vanligt med Progynon.
- På måndag kväll tar vi båten till Åbo.
- Vi har rum över dagen på Scandic Plaza.
- På tisdag blir det införing och på kvällen tar vi båten tillbaka.
Ååååh, så härligt! Bara en vecka kvar.
Kramar. Mängder av kramar.
söndag 7 november 2010
De gör som vi gör
Funderar lite på hur det är att bli mamma. Naturligtvis är det inte första gången jag funderar på det. När man verkligen kämpar för att få barn så dyker den tanken upp ganska ofta. Konstigt vore det annars.
Det ska bli kul, tänker jag. Det ska bli spännande, tänker jag också. Jag tänker på allt ur min och min mans synvinkel, ingen annans. MEN... uppenbarligen så verkar det höra till att mammor ska jämföra sig med varandra. Nu tror jag inte att alla mammor gör det men det är ytterst vanligt har jag förstått.
Ta bara det här med HUR man föder sitt barn. Vad det jämförs och vad stolta alla är. Det ska man väl vara? Stolt och glad. Men jag vägrar att jämföra min förlossning, hur den än blir, med någon annans. Jag tänker verkligen inte se ner på någon annan för att de förlöst på något annat sätt heller av den enkla anledning att jag inte bryr mig om någon annans förlossning på ett värderande sätt. Couldn't care less, liksom.
En annan sak jag kan lova är att jag aldrig tänker jämföra eller lägga mig i hur andra gör med dagis. För jag bryr mig inte och har inte med det att göra.
Och jag tänker inte fokusera på att vara den perfekta mamman för att klå andra mammor i deras förträfflighet.
När jag blir mamma tänker jag göra som VI vill, min man och jag. Och jag blåvägrar att jämföra eller bli jämförd. Jag kan lyssna på andras historier, ta in information, berätta själv och allt sånt. Men att jämföra vad som är bäst tänker jag inte göra. Jag tänker inte lägga en värdering i andras amningstider, dagistider eller sovtider.
Jag vill inte jämföra och jämföras för jag vill inte att mitt barn ska jämföra och jämföras. Jag tror nämligen på det faktum att barn tar efter sina föräldrar och jag vill att mitt barn ska få en stark tro på sig själv och inte jämföra sig med andra.
Barn ser vad vi gör, barn gör som vi gör.
Jag ska krama hela världen.
Det ska bli kul, tänker jag. Det ska bli spännande, tänker jag också. Jag tänker på allt ur min och min mans synvinkel, ingen annans. MEN... uppenbarligen så verkar det höra till att mammor ska jämföra sig med varandra. Nu tror jag inte att alla mammor gör det men det är ytterst vanligt har jag förstått.
Ta bara det här med HUR man föder sitt barn. Vad det jämförs och vad stolta alla är. Det ska man väl vara? Stolt och glad. Men jag vägrar att jämföra min förlossning, hur den än blir, med någon annans. Jag tänker verkligen inte se ner på någon annan för att de förlöst på något annat sätt heller av den enkla anledning att jag inte bryr mig om någon annans förlossning på ett värderande sätt. Couldn't care less, liksom.
En annan sak jag kan lova är att jag aldrig tänker jämföra eller lägga mig i hur andra gör med dagis. För jag bryr mig inte och har inte med det att göra.
Och jag tänker inte fokusera på att vara den perfekta mamman för att klå andra mammor i deras förträfflighet.
När jag blir mamma tänker jag göra som VI vill, min man och jag. Och jag blåvägrar att jämföra eller bli jämförd. Jag kan lyssna på andras historier, ta in information, berätta själv och allt sånt. Men att jämföra vad som är bäst tänker jag inte göra. Jag tänker inte lägga en värdering i andras amningstider, dagistider eller sovtider.
Jag vill inte jämföra och jämföras för jag vill inte att mitt barn ska jämföra och jämföras. Jag tror nämligen på det faktum att barn tar efter sina föräldrar och jag vill att mitt barn ska få en stark tro på sig själv och inte jämföra sig med andra.
Barn ser vad vi gör, barn gör som vi gör.
Jag ska krama hela världen.
Snart VUL
Imorgon är det VUL. Vad spännande! Hoppas att slemhinnan är perfekt och att AVA blir riktigt imponerade. Så imponerade att de vill göra FET på fredag istället. Hahahaa! Då skulle jag bli så glad, så glad.
Nu blir det nog inte så men jag hoppas att allt är som det ska.
Jösses, nu är det inte så långt kvar! 9 dagar...
kram
Nu blir det nog inte så men jag hoppas att allt är som det ska.
Jösses, nu är det inte så långt kvar! 9 dagar...
kram
lördag 6 november 2010
Hormonbomb
Fasiken! Jag glömde om jag tagit en Progynon eller inte. Så jag tog en tablett nu och blev genast orolig om jag alltså tagit två istället för en. Hormonbombning!
Jag gissar att det inte är alltför farligt men kanske inte det allra bästa för kroppen att få så mycket hormoner på en gång.
Om jag börjar grina helt utan anledning eller får mensvärk eller försvinner från jordens yta så vet vi... Då var det nog en tablett för mycket.
Kramas ikväll!
Jag gissar att det inte är alltför farligt men kanske inte det allra bästa för kroppen att få så mycket hormoner på en gång.
Om jag börjar grina helt utan anledning eller får mensvärk eller försvinner från jordens yta så vet vi... Då var det nog en tablett för mycket.
Kramas ikväll!
Val och möjligheter
Gah! Det känns verkligen att vi bara går och väntar. Jag har sagt det hela tiden; denna förbenade väntan som hela ÄD-processen medför är olidlig. Sååå jobbigt.
Nu väntar vi på VUL, vi väntar på svar från försäkringskassan (inte ett ljud från dem än så länge), vi väntar på FET vi väntar, väntar, väntar... Vi väntar för att få svar på hur framtiden kommer att se ut. Kan vi boka en semesterresa? Behöver vi göra ett nytt försök? Kommer vi att få leva med en graviditet och äntligen bli föräldrar? Ska vi ta ett uppehåll i försöken? Vi vet inte ännu och kan inte bestämma så mycket heller.
Det är bara att flyta med. Och vänta.
Vi har pratat om hur det blir när det kommer en bebis. Eller två. Chansen att det blir två är liten men med två embryon så finns den trots allt där. Det är förstås en högre risk med en sådan graviditet men den risken får vi ta. Får vi en liten så blir vi glada. Nej, förresten, vi blir LYCKLIGA!
Föräldraledighet har vi pratat om. Vi vill dela på den rakt av. Hälften var. Sen hur vi sprider ut den vet vi inte ännu. Förutsättningarna finns inte förrän vi är där på riktigt så att göra någon närmare planering går inte ännu. Men vi VILL dela så att vi får hälften var.
Det finns en del genusdiskussioner kring det här med att vara hemma med barnen. Föräldraförsäkringen. Anknytning till barnen. Ekonomi. Jämlikhet.
Jag förstår att diskussionen finns, samtidigt som jag tycker att det är så trist. Genuint jäkla, toktrist.
Det är inte så att jag är naiv i den här frågan alls, snarare tvärtom. Många skulle nog kalla mig för påläst feminist även om jag inte själv kan se mig som en sådan. Jag är jag, liksom. Jag vill inte bli kategoriserad men jag erkänner att jag går igång när något är orättvist. Och att en av föräldrarna skulle ha mer rätt att vara hemma med barnen ser jag som orättvist. Alla ska kunna vara hemma med barnen om de vill. Min man VILL ha hälften av tiden. Han kan inte förstå varför jag skulle få vara med vårt gemensamma barn mer. Jag kan inte heller förstå det. I min värld är vi jämlika på det sättet. Så är det.
Visst får jag ge mig ibland när jag inser att jag faktiskt inte är lika stark som min man men ibland får han också möjligheten att se att man t.ex. kan flytta tunga möbler utan speciellt stor muskelkraft men med lite teknik och hjälpmedel istället. Så vissa saker ÄR manligt och kvinnligt. Som att vara fysiskt starkare, ha en snopp eller snippa och allt sånt där.
När man talar om föräldraledighet så är det t.ex. klart att det är mamman som ammar, inte pappan. Därför kanske det av rent praktiska skäl är enklast att mamman är föräldraledig i början av ledighetsperioden och pappan senare. I alla fall i vårt fall där jag som mamma inte tänker sluta på mitt jobb och istället vara hemmafru.
Vi VILL dela lika på föräldraledigheten. Det är vårt egna val. Att vi kanske får lite mindre inkomst under en del av den tiden är väl en självklarhet. Det behöver man inte ens diskutera anser jag. ALLA vet att det är så. I utbyte får vi möjligheten att vårt barn får vara hemma med oss. Vi får lära känna vårt barn. Vi kan krama, gosa och ge all vår kärlek till vårt barn under en väldigt lång tid. Och vi turas om med det.
I Holland är man barnledig i ca två månader. Jag har sett barndagis där genom ett fönster. Det stod små spjälsängar staplade på varandra i tre lager längs med väggarna i ett rum. I varje säng låg en liten bebis och i mitten av rummet satt tre dagisfröknar på en stol och hade full uppmärksamhet på barnen, redo att möta deras små krav på mat och umgänge.
I USA är de barnlediga i några veckor. Vill du vara med ditt barn så får du snällt ta upp det med arbetsgivaren och fråga om du kan vara tjänstledig. Alternativt säga upp dig.
Därför är jag oändligt tacksam över den svenska föräldraledigheten. Och jag kan förstå att svenska staten vill ställa lite motkrav på oss medborgare för att de ger oss den möjligheten. MEN, jag har ta mig tusan betalt skatt sen jag var 16 år så jag vill faktiskt bestämma själv hur jag och min man fördelar den ledigheten som är finansierad med våra skattepengar. Oavsett om vi delar lika eller inte.
För mig är det vansinne att inte alla som skaffar barn i det här landet verkar förstå hur fantastisk vår föräldraledighet är. Att även pappor mår bra av att få vara med sina barn. Att man får lida lite i form av lägre inkomst under en tid oavsett vem som är föräldraledig, men att man får så oändligt mycket tillbaka. För i slutänden är det det hela den här debatten handlar om; att män tjänar mer pengar än kvinnor och att man då, av ekonomiska skäl, väljer att låta mamman vara hemma längre.
Men, hur gör då lesbiska kvinnor? Herregud, de borde ju då enligt statistiken tjäna lika mycket! Gud, bevars så enkelt de måste ha det! Med viss ironi så kan alla som läser förstå var jag vill komma. Vi har ett val allihop. Så är det.
Så istället för att gnälla över att staten funderar på att bestämma att föräldraledigheten kanske måste delas lika mellan man och kvinna (eller kvinna och kvinna eller man och man, för den delen) så borde alla ta sig en redig funderare. Sälj den där extrabilen eller designersoffan, vänta med att måla allt vitt och köpa platt-tv till varje rum. Var istället hemma med dina barn halva tiden av föräldraledigheten och lämna sen över till din partner. Beslut om platt-tv i alla rum kan ni ta när ni börjar jobba igen istället. Och jag lovar att alla era vänner struntar i om ni har en designersoffa eller inte så länge det går bra att trivas i den. För övrigt så blir den jäkligt förstörd av små kladdiga barnfingrar om man nu ska vara pedantisk också...
Hur som helst, så som jag och min man kämpar för att få barn så kan jag inte tänka mig att någon av oss ska få missa en enda sekund av den föräldraledighet vi båda kan få. Varje sekund med det barn vi kämpat för ska vårt barn och vi få uppleva tillsammans med oändlig och villkorslös kärlek. Vår kamp kommer då att löna sig. Det vet vi.
Så, är förutsättningarna att båda föräldrarna har ett jobb när de får barn så kan jag bara säga att jag tycker att det är ett tragiskt val att då välja bort sitt privilegium att få vara föräldraledig och få umgås med sitt barn halva föräldraledigheten. För barnets och förälderns bästa. Det ska inte behövas en jäkla genusdiskussion kring den ledigheten.
Du, som människa, får en möjlighet slängd till dig och är du då verkligen så dum att du inte tar den?
Kan du leva med det när du ligger på din dödsbädd? Att du valde att jobba istället för att leva med en lite lägre finansiell standard och få uppleva villkorslös kärlek varje minut från ditt barn?
Det borde varje människa förstå att man inte avstår. Vare sig man är kvinna eller man, feminist eller inte.
Tacka inte nej till villkorslös kärlek. Kramas.
Nu väntar vi på VUL, vi väntar på svar från försäkringskassan (inte ett ljud från dem än så länge), vi väntar på FET vi väntar, väntar, väntar... Vi väntar för att få svar på hur framtiden kommer att se ut. Kan vi boka en semesterresa? Behöver vi göra ett nytt försök? Kommer vi att få leva med en graviditet och äntligen bli föräldrar? Ska vi ta ett uppehåll i försöken? Vi vet inte ännu och kan inte bestämma så mycket heller.
Det är bara att flyta med. Och vänta.
Vi har pratat om hur det blir när det kommer en bebis. Eller två. Chansen att det blir två är liten men med två embryon så finns den trots allt där. Det är förstås en högre risk med en sådan graviditet men den risken får vi ta. Får vi en liten så blir vi glada. Nej, förresten, vi blir LYCKLIGA!
Föräldraledighet har vi pratat om. Vi vill dela på den rakt av. Hälften var. Sen hur vi sprider ut den vet vi inte ännu. Förutsättningarna finns inte förrän vi är där på riktigt så att göra någon närmare planering går inte ännu. Men vi VILL dela så att vi får hälften var.
Det finns en del genusdiskussioner kring det här med att vara hemma med barnen. Föräldraförsäkringen. Anknytning till barnen. Ekonomi. Jämlikhet.
Jag förstår att diskussionen finns, samtidigt som jag tycker att det är så trist. Genuint jäkla, toktrist.
Det är inte så att jag är naiv i den här frågan alls, snarare tvärtom. Många skulle nog kalla mig för påläst feminist även om jag inte själv kan se mig som en sådan. Jag är jag, liksom. Jag vill inte bli kategoriserad men jag erkänner att jag går igång när något är orättvist. Och att en av föräldrarna skulle ha mer rätt att vara hemma med barnen ser jag som orättvist. Alla ska kunna vara hemma med barnen om de vill. Min man VILL ha hälften av tiden. Han kan inte förstå varför jag skulle få vara med vårt gemensamma barn mer. Jag kan inte heller förstå det. I min värld är vi jämlika på det sättet. Så är det.
Visst får jag ge mig ibland när jag inser att jag faktiskt inte är lika stark som min man men ibland får han också möjligheten att se att man t.ex. kan flytta tunga möbler utan speciellt stor muskelkraft men med lite teknik och hjälpmedel istället. Så vissa saker ÄR manligt och kvinnligt. Som att vara fysiskt starkare, ha en snopp eller snippa och allt sånt där.
När man talar om föräldraledighet så är det t.ex. klart att det är mamman som ammar, inte pappan. Därför kanske det av rent praktiska skäl är enklast att mamman är föräldraledig i början av ledighetsperioden och pappan senare. I alla fall i vårt fall där jag som mamma inte tänker sluta på mitt jobb och istället vara hemmafru.
Vi VILL dela lika på föräldraledigheten. Det är vårt egna val. Att vi kanske får lite mindre inkomst under en del av den tiden är väl en självklarhet. Det behöver man inte ens diskutera anser jag. ALLA vet att det är så. I utbyte får vi möjligheten att vårt barn får vara hemma med oss. Vi får lära känna vårt barn. Vi kan krama, gosa och ge all vår kärlek till vårt barn under en väldigt lång tid. Och vi turas om med det.
I Holland är man barnledig i ca två månader. Jag har sett barndagis där genom ett fönster. Det stod små spjälsängar staplade på varandra i tre lager längs med väggarna i ett rum. I varje säng låg en liten bebis och i mitten av rummet satt tre dagisfröknar på en stol och hade full uppmärksamhet på barnen, redo att möta deras små krav på mat och umgänge.
I USA är de barnlediga i några veckor. Vill du vara med ditt barn så får du snällt ta upp det med arbetsgivaren och fråga om du kan vara tjänstledig. Alternativt säga upp dig.
Därför är jag oändligt tacksam över den svenska föräldraledigheten. Och jag kan förstå att svenska staten vill ställa lite motkrav på oss medborgare för att de ger oss den möjligheten. MEN, jag har ta mig tusan betalt skatt sen jag var 16 år så jag vill faktiskt bestämma själv hur jag och min man fördelar den ledigheten som är finansierad med våra skattepengar. Oavsett om vi delar lika eller inte.
För mig är det vansinne att inte alla som skaffar barn i det här landet verkar förstå hur fantastisk vår föräldraledighet är. Att även pappor mår bra av att få vara med sina barn. Att man får lida lite i form av lägre inkomst under en tid oavsett vem som är föräldraledig, men att man får så oändligt mycket tillbaka. För i slutänden är det det hela den här debatten handlar om; att män tjänar mer pengar än kvinnor och att man då, av ekonomiska skäl, väljer att låta mamman vara hemma längre.
Men, hur gör då lesbiska kvinnor? Herregud, de borde ju då enligt statistiken tjäna lika mycket! Gud, bevars så enkelt de måste ha det! Med viss ironi så kan alla som läser förstå var jag vill komma. Vi har ett val allihop. Så är det.
Så istället för att gnälla över att staten funderar på att bestämma att föräldraledigheten kanske måste delas lika mellan man och kvinna (eller kvinna och kvinna eller man och man, för den delen) så borde alla ta sig en redig funderare. Sälj den där extrabilen eller designersoffan, vänta med att måla allt vitt och köpa platt-tv till varje rum. Var istället hemma med dina barn halva tiden av föräldraledigheten och lämna sen över till din partner. Beslut om platt-tv i alla rum kan ni ta när ni börjar jobba igen istället. Och jag lovar att alla era vänner struntar i om ni har en designersoffa eller inte så länge det går bra att trivas i den. För övrigt så blir den jäkligt förstörd av små kladdiga barnfingrar om man nu ska vara pedantisk också...
Hur som helst, så som jag och min man kämpar för att få barn så kan jag inte tänka mig att någon av oss ska få missa en enda sekund av den föräldraledighet vi båda kan få. Varje sekund med det barn vi kämpat för ska vårt barn och vi få uppleva tillsammans med oändlig och villkorslös kärlek. Vår kamp kommer då att löna sig. Det vet vi.
Så, är förutsättningarna att båda föräldrarna har ett jobb när de får barn så kan jag bara säga att jag tycker att det är ett tragiskt val att då välja bort sitt privilegium att få vara föräldraledig och få umgås med sitt barn halva föräldraledigheten. För barnets och förälderns bästa. Det ska inte behövas en jäkla genusdiskussion kring den ledigheten.
Du, som människa, får en möjlighet slängd till dig och är du då verkligen så dum att du inte tar den?
Kan du leva med det när du ligger på din dödsbädd? Att du valde att jobba istället för att leva med en lite lägre finansiell standard och få uppleva villkorslös kärlek varje minut från ditt barn?
Det borde varje människa förstå att man inte avstår. Vare sig man är kvinna eller man, feminist eller inte.
Tacka inte nej till villkorslös kärlek. Kramas.
fredag 5 november 2010
Osvullen
11 dagar kvar. Det går fort och att det är VUL på måndag känns som en liten milstolpe på vägen. Det händer i alla fall något. Och nästa vecka kommer att gå fort eftersom jag har fullt upp varenda kväll. Den 17:e känns inte alltför långt bort nu.
Jag känner mig inte lika svullen om magen längre vilket är urskönt. Samtidigt så skulle det vara bra om jag kände av hormonerna lite. Då skulle allt kännas mer verkligt på något sätt. Men jag klagar verkligen inte...
Kram
Jag känner mig inte lika svullen om magen längre vilket är urskönt. Samtidigt så skulle det vara bra om jag kände av hormonerna lite. Då skulle allt kännas mer verkligt på något sätt. Men jag klagar verkligen inte...
Kram
torsdag 4 november 2010
Datumdribbling
Allt jag gör är att ladda inför FET känns det som. Jag tänker på det konstant till skillnad för någon vecka sedan. Då kände jag mig ganska likgiltig. Men nu! Oj, oj! Det är kanske för att jag har börjat med nedräkningen?
Nu ser jag hur fort det närmar sig och på måndag är det VUL. Då får jag reda på tjockleken på slemhinnan. Tänk om den är perfekt redan då? Typ, 10 mm. Ska jag då vänta till den 17:e för FET? Det låter jättelänge i mina öron, men vad vet jag? Jag gör ju inte FET varje dag direkt.
Jag ska ringa AVA och meddela tjockleken direkt efter undersökningen. Då kanske de t.o.m. senarelägger datumet om hinnan inte är tillräckligt tjock. Men å andra sidan kan de faktiskt tidigarelägga det hela om hinnan är rätt i tjocklek också... Vilken dröm det skulle vara! Jag vill fortfarande gör FET den 12/11. Men, som sagt, det är nog ganska vidlyftigt drömtänkande.
I det stora hela så spelar verkligen inte den 17:e eller den 12:e någon som helst roll. Jag vill bara att det ska ske ett litet under och att en frisk bebis ska kika ut i augusti.
Nu ska jag träna lite så att blodcirkulationen blir perfekt till FET.
kram
Nu ser jag hur fort det närmar sig och på måndag är det VUL. Då får jag reda på tjockleken på slemhinnan. Tänk om den är perfekt redan då? Typ, 10 mm. Ska jag då vänta till den 17:e för FET? Det låter jättelänge i mina öron, men vad vet jag? Jag gör ju inte FET varje dag direkt.
Jag ska ringa AVA och meddela tjockleken direkt efter undersökningen. Då kanske de t.o.m. senarelägger datumet om hinnan inte är tillräckligt tjock. Men å andra sidan kan de faktiskt tidigarelägga det hela om hinnan är rätt i tjocklek också... Vilken dröm det skulle vara! Jag vill fortfarande gör FET den 12/11. Men, som sagt, det är nog ganska vidlyftigt drömtänkande.
I det stora hela så spelar verkligen inte den 17:e eller den 12:e någon som helst roll. Jag vill bara att det ska ske ett litet under och att en frisk bebis ska kika ut i augusti.
Nu ska jag träna lite så att blodcirkulationen blir perfekt till FET.
kram
Tolv
Nyvaken och det första jag tänker på är att det är 12 dagar kvar. Det börjar sjunka in nu. Härligt!
Nu blir det frukost.
Kramas i höstmörkret
Nu blir det frukost.
Kramas i höstmörkret
onsdag 3 november 2010
Frustrerad
Jag VILL verkligen ha semester. Kikade förut på en långresa i februari men det går inte nu när vi gör FET. Känslan av att sitta på andra sidan jordklotet om något går fel i vecka 11 är inte helt angenäm. Så då började jag kika på att åka i april eller maj istället. En kortare resa till solen. Men...om vår FET inte går vägen så provar vi nog igen i januari eller februari. Då känns det riskabelt att resa i april eller maj helt plötsligt. ÄD är trots allt en högriskgraviditet som kan gå fel. Då vill jag vara på hemmaplan de första mer riskabla månaderna. Så jag får helt enkelt hålla mig ifrån planerandet ett tag till.
Det är så otroligt frustrerande för jag gillar att ha flera projekt men nu kan jag bara fokusera på ett: att bli gravid. Och då kan jag knappt påverka det heller. Jag är frustrerad. Morr.
Ok, kram ändå'rå....
Det är så otroligt frustrerande för jag gillar att ha flera projekt men nu kan jag bara fokusera på ett: att bli gravid. Och då kan jag knappt påverka det heller. Jag är frustrerad. Morr.
Ok, kram ändå'rå....
Svullen
13 dagar kvar!
Och jag noterar att hormonerna gör att jag går upp ca 3-4 kg i vikt. Irriterande. Det hände förra gången också.
Jag känner mig som en svullen ko. Nedermagen buktar ut och jag tror att jag har vätska i kroppen. Inte så mycket att göra något åt men irriterande är det....
Kram
Och jag noterar att hormonerna gör att jag går upp ca 3-4 kg i vikt. Irriterande. Det hände förra gången också.
Jag känner mig som en svullen ko. Nedermagen buktar ut och jag tror att jag har vätska i kroppen. Inte så mycket att göra något åt men irriterande är det....
Kram
tisdag 2 november 2010
Projekt
Jag har upptäckt att jag inte orkar ta tag i saker längre. Allt jag vill göra är att vänta på att få göra FET. Usch, det känns lite smådeppigt faktiskt.
Jag måste ha ett nytt litet projekt på gång så att jag inte bara sitter och väntar. Visst, träna är alltid ett bra projekt men jag vill ha något helt annat.
Jag kanske skulle ta och plugga lite mer än vad jag gör. Göra mina "läxor" mer ordentligt på kursen jag läser... Hmmm, ett bra projekt måste jag nog hitta i alla fall. Annars blir jag alldeles förslappad på kuppen. Och det vill jag verkligen inte!
Ska nog krama mer på maken. Det är ett bra projekt.
Jag måste ha ett nytt litet projekt på gång så att jag inte bara sitter och väntar. Visst, träna är alltid ett bra projekt men jag vill ha något helt annat.
Jag kanske skulle ta och plugga lite mer än vad jag gör. Göra mina "läxor" mer ordentligt på kursen jag läser... Hmmm, ett bra projekt måste jag nog hitta i alla fall. Annars blir jag alldeles förslappad på kuppen. Och det vill jag verkligen inte!
Ska nog krama mer på maken. Det är ett bra projekt.
Statistiktankar
Det är många minus omkring mig just nu. Och många trista upptäckter och meddelanden bland de som kämpar. Det är så väldigt, väldigt tråkigt att höra och läsa om. Visst har jag sett två plus också och det är så klart urkul!
Men dessa minus får mig att tänka mer på varför det blir så? Så många minus. Jag tänker att alla är så olika. Varje kamp för ett barn är som ett fingeravtryck, alldeles egna små identiteter. Varje tjej och kille därute som kämpar på tänker, funderar, undrar nästan varje dag. Undrar hur det kommer att gå, OM det kommer att gå, varför det inte går vägen och hur man kan övervinna det. Alla dessa kämpar och så blir det minus. Det är orättvist.
Men så slår det mig. Av de fem personer jag kände till som gick och ruvade just nu så fick en person ett plus. Och en som inte ens ruvade fick ett plus på naturlig väg. Det blir två personer av sex. 30%. Ungefär som statistiken säger. 30%.
Snart är det dags för mig och flera andra. Jag vet om ungefär fem till sex personer som ska göra ET eller FET de närmaste veckorna. Av oss blir två personer gravida om statistiken fortsätter att dräpa oss en efter en. Åh, vad jag önskar att jag är en av de två!
Och så tänker vi alla sex. Vi vill vara de utvalda. Just den här gången. De där två personerna. En av dem ska vara jag. Så MÅSTE det bli. För jag orkar inte ett försök till. Så tänker en del av oss.
Men så behöver vi inte tänka. För statistiken är aldrig konstant. Det är inte alltid sex personer varav två blir gravida. Ibland så blir ingen av de sex personerna gravida. Och ibland blir ALLA de sex personerna gravida.
Just den här gången är en sån gång. ALLA ska bli gravida. Så är det.
kramas
Men dessa minus får mig att tänka mer på varför det blir så? Så många minus. Jag tänker att alla är så olika. Varje kamp för ett barn är som ett fingeravtryck, alldeles egna små identiteter. Varje tjej och kille därute som kämpar på tänker, funderar, undrar nästan varje dag. Undrar hur det kommer att gå, OM det kommer att gå, varför det inte går vägen och hur man kan övervinna det. Alla dessa kämpar och så blir det minus. Det är orättvist.
Men så slår det mig. Av de fem personer jag kände till som gick och ruvade just nu så fick en person ett plus. Och en som inte ens ruvade fick ett plus på naturlig väg. Det blir två personer av sex. 30%. Ungefär som statistiken säger. 30%.
Snart är det dags för mig och flera andra. Jag vet om ungefär fem till sex personer som ska göra ET eller FET de närmaste veckorna. Av oss blir två personer gravida om statistiken fortsätter att dräpa oss en efter en. Åh, vad jag önskar att jag är en av de två!
Och så tänker vi alla sex. Vi vill vara de utvalda. Just den här gången. De där två personerna. En av dem ska vara jag. Så MÅSTE det bli. För jag orkar inte ett försök till. Så tänker en del av oss.
Men så behöver vi inte tänka. För statistiken är aldrig konstant. Det är inte alltid sex personer varav två blir gravida. Ibland så blir ingen av de sex personerna gravida. Och ibland blir ALLA de sex personerna gravida.
Just den här gången är en sån gång. ALLA ska bli gravida. Så är det.
kramas
Sovmorgon
14 dagar kvar (på mitt sätt att räkna) och idag har jag försovit mig, precis som igår. Det är min Ifåns fel. Larmet kan inte hantera tidsförändringen så den ringer inte på morgonen längre. Jag måste ta bort larmet och ställa in ett nytt. Jag kan bara konstatera att allt har sina brister, även min kära Ifååån.
Men ibland är det skönt med lite extra sovmorgon.
Kram därute
Men ibland är det skönt med lite extra sovmorgon.
Kram därute
måndag 1 november 2010
Bekväm
Vilken skön helg! Vi har blivit otroligt väl omhändertagna och jag känner mig bortskämd. Ett stort TACK vill jag rikta till LadyJ och hennes man som varit helt fantastiska. Vilka fina människor!
Så idag är det vardag igen. Jag funderar på vad som är viktigt i livet och vad vi gör om vi aldrig får barn. Jag tror att vi kommer att få det väldigt, väldigt bra. Om det blir så kommer vi att resa mycket. Och umgås med andra som inte har barn. Visst kommer vi att umgås med en del som har barn också, men som med allt annat så dras man nog mot människor som har liknande intressen som en själv och rent naturligt så har ju faktiskt inte barnlösa samma intressen som de som har barn. Tror jag. Kanske vissa saker men långt ifrån allt.
Just nu känner jag mig bekväm i den tanken så jag är inte så orolig. Det känns bra.
15 dagar kvar till FET!
Kram
Så idag är det vardag igen. Jag funderar på vad som är viktigt i livet och vad vi gör om vi aldrig får barn. Jag tror att vi kommer att få det väldigt, väldigt bra. Om det blir så kommer vi att resa mycket. Och umgås med andra som inte har barn. Visst kommer vi att umgås med en del som har barn också, men som med allt annat så dras man nog mot människor som har liknande intressen som en själv och rent naturligt så har ju faktiskt inte barnlösa samma intressen som de som har barn. Tror jag. Kanske vissa saker men långt ifrån allt.
Just nu känner jag mig bekväm i den tanken så jag är inte så orolig. Det känns bra.
15 dagar kvar till FET!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
