Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 31 mars 2011

När ger man upp?

Jag gör som Bebiskarusellen och lägger ut en länk till Barnlängtans enkät.
Jag själv fyllde i den för att hjälpa Barnlängtans arbete för oss som kämpar. Hoppas att jag gjorde liiite nytta i alla fall.

Idag har jag tänkt mycket och fått några tänkvärda meningar i min inbox (tack, Annie). När ska jag ge upp allt det här egentligen? När min fina M inte orkar mer? När jag inte orkar mer? När någon av oss går in i väggen (det blir nog jag i så fall)? När alla pengar är slut och vi är fattiga? Eller bestämmer man sig bara?
Fan, jag vet inte. Och jag gillar inte att inte veta. Att inte kunna känna sig själv så pass att jag vet när gränsen nås. Jag har ingen aning.
Ibland blir jag bara så trött på allt.
Idag när jag åkte hem från jobbet dök tanken "jag skiter i det här nu" upp. Jag vill åka på semester, jag vill planera, jag vill fixa hemma mer, jag vill njuta och pussa på fina M, jag vill vara bekymmerslös och bara ha det bra utan tunga tankar. Kommer jag att någonsin kunna uppnå det? Eller spenderar jag en stor del av mitt liv i detta barnkämparträsk helt utan mening? Hade jag varit en annan person om jag aldrig gått in i det här? Förmodligen. Så helt utan mening är det väl inte. Men ändå. När ger man upp?
Jag VILL inte ge upp. Jag bara undrar när jag MÅSTE. Usch, det är jobbiga och tunga tankar.
Jag vet att den dagen jag måste ge upp så slår det hårt. Jag har aldrig sett något som ett större hinder nämligen. Jag har alltid kämpat och sett möjligheter i allt. Men en vacker dag kanske jag helt plötsligt inser att jag står vid ett stort oövervinnerligt hinder. Vad gör jag då? Ger upp. Slutar kämpa. Jag vill inte, vill inte, VILL inte.

Jag knaprar vidare på mina Progynon och inser att jag är livrädd.
För livet.

kram

Sorgsenhet

Jag kan inte riktigt släppa det här som hänt FC.
Nej, jag tänker verkligen inte rulla runt i någon annans olycka. Det är det sista jag vill. Tro mig.
Jag kan inte påstå att jag känner Elida (FC) men jag tycker om hennes sätt att skriva och hon har en rakhet i sitt uttryckssätt som alltid är så träffande. Hon vet hur hon ska uttrycka sig. Me like. Hon har också kämpat på riktigt mycket och är värd all lycka i världen. Precis som så många andra. Därför blir jag så ledsen. Det är så orättvist när allt går fel och det önskade livet går bort för tidigt. Jag kan bara föreställa mig hur det är och jag känner mig naiv i sammanhanget på något sätt. Nästan lite skyldig. Och ändå så vet jag att det här handlar inte om mig.
Så varför blir jag så illa berörd och ledsen? Bortsett från att jag blir ledsen för Elidas skull så klart.
Jag kämpar på som om jag inte visste bättre. Och alla som kämpar med att få bli gravida vet att allt kan hända. Och ändå ser jag aldrig längre än till nästa delmål. Jag gör det av ren självbevarelsedrift. För jag vet längst där inne att det inte räcker med att bli gravid. Det ska gå hela vägen. Och efter det kan jag få ett barn att oroa mig för resten av livet...
Mitt eget liv är så skört just nu att när något oväntat och tragiskt händer så berörs jag något enormt. Och jag berörs ständigt av de som kämpar och mister. Det är ett liv och en dröm som störtar samman.
Och jag försöker att förstå. Jag vill förstå. Men när jag tänker tankarna på hur ett litet liv inte får vara med längre, hur en livsdröm störtar i avgrunden och hur hoppet får sig en käftsmäll, ja, då mår jag så dåligt och lider med den eller de som genomgår detta. Jag trodde att det berodde på min själviskhet, att jag är rädd för att drabbas själv, men så är det inte. Mina tankar far till den som drabbas och jag känner mig maktlös. Vill hjälpa men kan inte.
Därför blir jag ledsen. Ingen är värd dessa olyckliga öden. Det berör mig ända in i själen och det gör ont i magen på mig.
Och rubbas hoppet hos Elida eller någon annan av alla kämpare, så lovar jag att täcka upp det hoppet för varenda en.
Det är det enda jag kan göra.

Ta hand om varandra. Och en extra kram till Elida.

Kram

onsdag 30 mars 2011

FC

Mina tankar går till fina FC ikväll.

KRAM

Snart

Gomorron!!!

Nu är det vår för mina stövlar rasade sönder igår. Jag har visst använt dem till dödagar och inte sett hur de hållit på att förfalla... Pinsamt. Men vad är det jämfört med ÄD? Hahahaa! Nu är det inte så långt kvar:

8 dagar kvar till VUL2
14 dagar kvar till vi åker
15 dagar kvar till äggplock
18 dagar kvar till insättning
31 dagar kvar till testdag

Det är det enda som rör sig i mitt huvud just nu faktiskt. Jobbkoncentrationen är svår att bibehålla hela dagarna men jag försöker allt jag kan i alla fall.

KRAMAS

tisdag 29 mars 2011

Namnet

Det är fler som har frågat varifrån namnet kommer, Wilda Mathilda. Svaret är att jag inte riktigt vet men ändå vet. Jag tror att jag tänkte så här:
Mathilda är ett släktnamn och så otroligt fint, tycker jag. Tyvärr heter jag inte det själv.
Wilda hette en bekants dotter på 90-talet. Då var Wilda inte speciellt vanligt så det satte sig i min hjärna. Dottern var för övrigt otroooligt söt och go.
Wilda Mathilda ligger bra i munnen när man säger det. Det rimmar.
Och så gillar jag att tänka "vilt" (med tanke på namnet Wilda, då'ra). Att skriva fritt, låta tankar fara fritt och försöka att inte ha så mycket begränsningar i tanken. För det finns det så många ändå överallt. Begränsningar alltså.
Så en tankevild tjej liksom. Wilda Mathilda.

kram

Progynonstart

Det är mycket med det jordiska nu... Men viktigast av allt är att jag nu äntligen börjat med Progynonet. Nu är vi äntligen med "på riktigt". Sååå skönt! Hoppas på noll biverkningar nu också.
Och nu är det bara:

9 dagar kvar till VUL2
15 dagar kvar till vi åker
16 dagar kvar till äggplock
19 dagar kvar till insättning
32 dagar kvar till testdag

Snart!!

Kram

måndag 28 mars 2011

Pluskvoten

Men det var då självaste f-n vad alla plussar och blir gravida överallt!
Självisk som jag är just nu så orkar jag inte ta in det riktigt även om jag är glad för alla kämpars skull. Och självklart så finns det några godbitar till människor i mitt liv som jag blir extra glad för, men jag menar mer generellt. Det är såååå många som plussar så nu börjar jag tänka på det där med kvot igen. Vem ska få minus? För så blir det alltid. Och så tror man att man själv inte är den som får det där feta minuset på stickan.
Men med tanke på att varenda jäkel går och plussar så känns det som om plus-kvoten är fylld snart. Ungefär lagom tills vi åker till Riga. Typ. Då är plussen slut och vi får ett stort minus...igen... Suck.

Nu längtar jag efter lite Progynontabletter med östrogen i som gör att jag blir mer positiv. Imorgon, bara natten kvar nu.

Kram

Blogg hör bön!

Direkt efter mitt förra inlägg svarade Dr Nie. Pew!
Äntligen är tiden ändrad och nu ska jag dit samma dag som jag ska på VUL2.
Det är mycket med det jordiska...

Kram

Hur?

Det här är bisarrt. Hur f-n kommer man fram till Dr Nie? Knep någon?
Jag har ringt 122 gånger sedan kl 13 och det är upptaget hela tiden. Gaah! Har jag missat något väsentligt? Har hon en anna hemlig linje man ska ringa på? Svarar hon bara på telepati? Hur gööör man?!
Morr....

kram

VUL1

Äntligen är en liten milstolpe till uppnådd. VUL1 avklarat imorse. Allt såg jättebra ut och slemhinnan är 3,6 mm.
Jag mailade Riga och berättade detta. Som svar fick jag ett tack och att jag ska meddela dem resultatet från VUL:et. Que? De måste syfta på att jag även ska meddela efter VUL2 också... Annars får de allt förklara vad mer de kan tänkas behöva.
Nedräkningen fortsätter:

0 dagar kvar till VUL1
0 dagar kvar till Progynonstart
10 dagar kvar till VUL2
16 dagar kvar tills vi åker
17 dagar kvar till äggplock på donatorn
20 dagar kvar till insättning
34 dagar kvar till testdag

Som alltid så småpratade jag och gyn lite. Hon är imponerad över att vi orkar och frågade om vi känner entusiasm fortfatande. Hon menade på att människan har så bra försvarsmekanismer. Att vi "stänger av" när traumatiska häbdelser upprepar sig eller är för ohanterbara. Hon jämförde med dåliga förhållanden som t.ex. vid otrohet eller svåra skilsmässor. Vi människor stänger av och bara "gör" för att skydda oss själva. Och, jo, lite så gör jag nog numer, erkände jag. Självklart hoppas vi men känslorna är tillbakatryckta gissar jag. Det är verkligen inte med samma naiva entusiasm som vi kastar oss in i den här ÄD:n. Men egentligen borde vi vara mer positiva (tack, LadyBond) eftersom av alla våra försök så har vi bara nått till insättning två gånger. En av de gångerna, den sista, blev det missfall. Men det visar i alla fall att jag KAN bli gravid.
Men allt har blivit "vardag" på något sätt. Sprutor, tabletter, planering, allt. Det ingår i vår vardag. Det är inte så speciellt längre utan har blivit en normalitet i mitt liv. Så är det. Inte så exhalterande alltså.
Men hoppet finns där. Ett försiktigt litet hopp.

Kram

söndag 27 mars 2011

Tillbaka!

Oj, det blev osedvanligt tyst här på bloggen i helgen, men jag har haft så mycket för mig att jag inte ens hunnit med att öppna datorn.
Igår blev det träning och en snabbrunda bland affärer för att hitta kläder att ha på mig till kvällen. En nära kompis som bor söderut kom upp till Stockholm med maken igår nämligen. Hon hade ingen aning om att jag och bästaste bästisen skulle kidnappa henne och gå på spa alla tre med efterföljande middag på stan ihop med våra äkta män. Jag kände att det var dags att köpa något nytt och se lite "ny" ut ihop med nya kroppen och nya håret. Jag hittade en klänning som var en storlek för liten men det var den sista i butiken så jag gjorde ett försök att åla mig in i den. Det behövde jag inte. Åla in mig i den, alltså. Den bara gled på och satt som en smäck. Äntligen! Vilken dröm. Jag har nått "min" storlek igen.
Det blev en underbar dag och kväll och jag har haft så otroligt kul. Det enda jag kan gnälla på är att kompisen från södra Sverige pratade om sitt barn i varannan mening. Och hon bjöd hem min bästis att komma och hälsa på med sina barn så att de kunde umgås och göra roliga saker. Jag kände mig fruktansvärt utanför i den stunden. Som om jag inte går att umgås med. Pestsmittad. Jag fick liksom inte vara med i konversationen och t.o.m. min bästis kommenterade det efteråt. Att det var lite väl mycket barnprat.
Det gjorde mig lite lättare till mods, att det inte bara var jag som blev störd på det där.
Men sammantaget så var det en toppendag!

Och idag har jag följt med en kompis till en kennel för att kika på en hund. Guuuud, jag vill ha hund nu! Hundvalpar är nog det sötaste som finns. Galet sött! Så självklart har jag nu erbjudit mig hund-ra (hihi) gånger att vara hundvakt när som helst.

Men, nu är inte detta en hundblogg utan en IVF/ÄD-blogg så nu byter jag ämne.
Imorgon bitti är det dags för VUL1. Mensen är slut och nu ska det bara vara en tunn liten slemhinna kvar där inne så att jag kan bygga upp en ny och fin en. Så jag hoppas att allt ser ok ut imorgon.
Så med mitt sätt att räkna ser det nu ut så här:

0 dagar kvar till VUL1
1 dagar kvar till Progynonstart
11 dagar kvar till VUL2
17 dagar kvar tills vi åker
18 dagar kvar till äggplock på donatorn
21 dagar kvar till insättning
35 dagar kvar till testdag

Jag ska alltså träna i 20 dagar till, sen blir det vila, vila, vila.
Och vore jag religiös så skulle jag be till Gud att få bli gravid med ett lyckligt slut nu. Men jag är inte religiös så jag ber universums alla goda krafter och mitt innersta hopp, att landa i min livmoder och ge mig en graviditet och ett friskt litet barn. Snälla?

KRAM

fredag 25 mars 2011

Nedräknaruppdatering

Förresten, måste ju räkna ner som jag brukar! Oj, oj.

2 dagar kvar till VUL1
3 dagar kvar till Progynonstart
13 dagar kvar till VUL2
19 dagar kvar tills vi åker
20 dagar kvar till äggplock på donatorn
23 dagar kvar till insättning
37 dagar kvar till testdag

Kram

Hår

Belönar mig själv med slingor och ny frisyr. Skön fredag!

Kram

Nöjd som f-n!

På tisdag har mitt nya tränings- och matliv pågått i 4 veckor. Idag var den sista invägningen och mätningen som ska rapporteras varje vecka. Jag har kommit en bra bit närmare mitt mål och tycker att jag lyckats väl. Eller vad säger ni?

Från degklump mot hälsokropp

Tre veckors träning kvar innan ET. Ska fortsätta ta bilder varje vecka och jämföra resultatet då också.

Kram

torsdag 24 mars 2011

Scheisse

Scheisse. Jag kom fram till Dr Nie. Berättade snällt att det är ET utomlands den 18/4.
Hon räknade och hummade.
"1, 2, 3...7! Kan du komma den 11/4?"
"Ja, tack"
Så lade vi på.
Sen... Inser genast att hon räknade antal behandlingsdagar i en kur. Då funkar det inte eftersom vi åker den 14/4. Smart av mig att inte påtala det. Till mitt försvar så får jag väl tillägga att jag var i chock och kanske även lite tillfälligt star struck av att ha kommit fram och få prata med Dr Nie (det var förmodligen hennes assistent men ändå liksom). Jag måste ringa tillbaka!
Nu har jag ringt upp 54 gånger till och det är upptaget varje gång.
Nej, jag drar inte till med talet 54. Jag har ringt så många gånger. Det tog 34 uppringningar att komma fram...
Varför ska det vara så krångligt att bli på smällen?

Scheisse.

Kram

Gymresultaten...

Idag är jag lite missnöjd med min planerade viktnedgång. Centimetrarna är jag nöjd med hittills men nu känns det som om allt står still. Jag är fullt medveten om att Procrensprutan har ställ till det för mig. Inget testosteron betyder inga muskler och ingen förbränning. Att notera i alla fall. Såååå irriterande! Och det är svårt att hitta motivation då. Men jag försöker i alla fall och på tisdag börjar jag med Progynon. Kanske blir det bättre då? Undrar om testosteronet är på väg tillbaka då? Hmmm, får nog googla lite. Och träna fortsätter jag med fram till ET.

Idag ska jag smita tidigare från jobbet och gå på trädgårdsmässan i Älvsjö. Åååh, det ser jag fram emot!

Status:
3 dagar kvar till VUL1
4 dagar kvar till Progynonstart
14 dagar kvar till VUL2
20 dagar kvar tills vi åker
21 dagar kvar till äggplock på donatorn
24 dagar kvar till insättning
38 dagar kvar till testdag

Kram

onsdag 23 mars 2011

Nålar igen?

Mensvärk hela dagen, aj, aj. Men vad är väl det jämfört med att vi är på gång nu?

4 dagar kvar till VUL1
5 dagar kvar till Progynonstart
15 dagar kvar till VUL2
21 dagar kvar tills vi åker
22 dagar kvar till äggplock på donatorn
25 dagar kvar till insättning
39 dagar kvar till testdag

Sakta men säkert (hoppas jag).
Förutom att komma fram till Dr Nie för att boka tid... Det är lika svårt som att bli gravid kan jag meddela. Jag kom aldrig fram så jag får göra ett nytt försök igen imorgon. Tanken är att jag ska gå på akupunktur i god tid innan för att få upp blodcirkulationen och få en stiligt kladdig slemhinna (yeak).
Hos AVA i Riga kan man även få akupunktur före och efter insättningen så jag tänkte ta det så har jag kört hela akupunkturresan liksom.
Samtidigt så tvekar jag lite kring det eftersom jag inte gjorde någonting den gången jag lyckades bli gravid. Men då fick jag i och för sig missfall... Ja, ni märker ju hur tankarna snurrar. Jag hinner nog ändra mig tusen gånger till imorgon. Veligt värre.

Förresten, eftersom det har varit lite fokus på äggdonatorer den här veckan så lägger jag ut länken till villhabarn.com igen. Där står det om äggdonationer och hur man blir äggdonator samt telefonnummer till de kliniker man vänder sig till för att få donera. För tänk om just du som läser detta kan och får donera. Då kan du rädda liv. Rädda de kämpande barnlösas liv till att bli bra igen. Och det är ingen liten grej inte! Och du bidrar till ett nytt underbart liv!

Kram

Köslagsmål

Kan alla ni som ringer Dr Nie just nu vara så vänliga att lägga på? Jag kommer inte fram annars. Tack.

Donatorer kan få mer betalt

Hörrni, Elin har hittat en intressant artikel i Sydsvenskan.

Äggdonatorer kan få högre ersättning

Kuuul!! Och himlans bra, tycker jag.

Kram

tisdag 22 mars 2011

Ytterligare en ängel

Ok, nu är det humörsvängningar som heter duga här, hahahaa!
Men mammaicity är en äggdonator! Kul! En ängel till. Åååh, nu är jag glad igen!

kram

Crocs = kräks

Sådär, ja. Så kommer jag hem från jobb och träning och öppnar upp bloggen och vad ser jag? En tjej som heter Joanna som har lagt in en kommentar under mitt förra inlägg som jag själv anser vara viktigt och betyder en hel del för mig eftersom det länkar till något så vackert som en äggdonator.
Och vad skriver då den lilla Joanna? Jo, hon gör reklam för sin egen blogg (som jag naturligtvis kikat på och den har inget med mig eller mina intressen att göra) och en usel tävling där man kan vinna crocs (Jamen, suck och hallå?! Jag spyyyr).
Jag har ingen aning om vem Joanna är men ändå ägnar jag henne ett helt inlägg. För jag är nedreglerad, skitarg och j-kligt lättretad. Lägger man då in sånt skräp på MIN blogg så blir jag argare. Dock har jag aldrig tagit bort kommentarer för jag tror på det fria ordet. Därför tillåter jag mig också att be Joanna ge blanka f-n i min blogg.

Så, ilskan är ute och systemet. Skönt.

Jo, mensen kom när jag tränade. Bra.

Kram till alla utom Joanna

Nyplockad

Tår i ögat... Läs DETTA. För att det är så förbannat vackert.

Kram

Drömmer

På måndag är det äntligen VUL. Och fram till dess kommer jag att ha häcken full. Tack och lov. Då kanske tiden går lite fortare.
Så fort tiden står minsta still så tränar jag. Det blir varje kväll det. Eftersom Procrensprutan påverkar min ämnesomsättning negativt så försöker jag att kompensera med träning lite oftare eller mer. Det går inte så bra. Istället tar jag i så jag spricker när jag tränar istället och hoppas på förbättrade resultat på det viset istället. Jag sover i alla fall som en stock numer. Alltid något.

När vi började med IVF:erna så hade jag en dröm. Jag såg framför mig hur en liten batting lekte med mig och fina M. Vi skulle bo i vårt lilla hus och bara vara. Barnet skulle få växa tryggt och lugnt och i fullständig harmoni. Vi skulle bara låta mig sticka mig lite i magen och så skulle allt ordna sig. Ungefär så såg min dröm ut.

Idag är drömmen att få vara mig själv. Att inte förlora mig själv i det här. Visst, en bebis i slutänden men vägen dit är så lång, kantig och tung, att jag inte förmår mig att drömma om ett lyckligt slut och den där harmonin.
Allt är kaos runt mig och i mig och inget verkar ta slut. Så fort något verkar bra så omkullkastas världsordningen och vi hamnar i bottenslammet igen. Jag kan inte se slutet på drömmen längre. Det är ingen värdering i det. Bara ett krasst konstaterande. Det enda jag ser och drömmer om är delmålen när de närmar sig. Jag drömmer om mens och om ett bra resultat på VUL. Något annat går inte att drömma om för besvikelsen blir för stor om drömmen inte slår in och då förlorar jag mig själv igen. Då blir allt en mardröm.
Så jag drömmer om små mål i livet som gör att jag kan få vara mig själv på vägen. Eller så gott som mig själv i alla fall.

Kram

Äggplock

Håll tummarna för att det blir många ägg för äggdonatorn Elin idag!
Fan, vad hon är bra. En ängel (det tycker hon inte själv men det struntar jag i, hehe).

Kram

måndag 21 mars 2011

Väntan

Ingen mens ännu... skit också. Jag vill att den kommer så att jag vet att allt funkar. Fast det kan man aldrig veta i och för sig. Men ändå, typ.
Denna väntan. Jag hade nästan väntat så mycket och länge att jag hade glömt hur det är. Men nu är det alltså dags igen. Den där väntan på slutet är värst. När det inte är så långt kvar men man kan fortfarande räkna ner. Jobbigt, jobbigt.
Det är som att göra plankan när man tränar. Hur länge man än orkar stå i det där horisontalläget så är det alltid de sista fem sekunderna som är värst. Alltid. Och precis så är det att vänta och räkna ner till ÄD. Och ruvartiden är värst. Jag avskyr det. Det enda jag gör i två veckor är att stirra på toapapper, analysera kroppsvätskor, kroppsljud och kroppskänslor. Typ (jo, jag gillar det ordet för det påminner mig om min tid som ung och självsäker tonåring, hehe).

Nu ser väntan ut så här:

6 dagar kvar till VUL1
7 dagar kvar till Progynonstart
17 dagar kvar till VUL2
23 dagar kvar tills vi åker
24 dagar kvar till äggplock på donatorn
27 dagar kvar till insättning
41 dagar kvar till testdag

Inte alltför långt kvar...
Ingen mens.
Men en kollega som idag sa att det såg ut som om jag gått ner i vikt. Tjohoooo!

kram

Nu'rå?

Det bränner i nedermagen. Snälla, låt det vara mensen som är på gång...

kram

Att mensa eller inte?

Konstaterar att det är elva dagar sedan jag tog Procrensprutan. Ska jag inte få mens då? Efter hur lång tid då? Ska jag börja bli nervös?
Det skulle inte förvåna mig om min kropp ska strula nu så att vi inte kan köra igång. Då blir jag jättebesviken.
Men jag har också lärt mig att jag inte ska oroa mig i onödan. Så jag håller mig cool tills jag gjort VUL:et på måndag (28/3). Har jag inte fått mens innan dess så kan gyn se om det är t.ex. cystor som spökar eller nåt. Och så får jag väl be Riga om hjälp.

Usch, efter en så skön och bra helg så känns ÄD-vardagen lite extra tråkig idag. Men det lär väl gå över på det stundande budgetmötet. För vad är roligare än såna? Heheheee...

Kram

söndag 20 mars 2011

Kärlek på olika sätt

En ny Bloglovin-kompis har visst dykt upp. Vad kul!!

Så, min helg har varit underbar. Fina M åkte iväg på morgonkvisten igår för att besöka sin mamma vilket innebar att jag hade dagen helt för mig själv. Jag gick i solen, jag tränade och jag tog ett lååångt bad med ett halvt glas vin (bus!) och senaste numret av Femina och Sköna Hem. Lyx! När jag var färdigläst och ren så piffade jag mig lite och åkte in till stan för att träffa min kära, gamla barndomskompis. Berättade jag för henne?
Jo, det gjorde jag. Det blev enklare efter att hon berättat en hel del om sitt eget privatliv just nu. Jag kände att om hon delar med sig så frikostigt så ska jag också bjuda in henne i mitt liv igen. Så jag berättade allt. Om hur vi kämpat de senaste åren, om hur jobbigt det är, om alla försök, om hormonsvängingarna, om kampen. Allt.

"Men kära, fina vän! Att du orkar! Ni måste väl kämpa inte bara mot barnlösheten utan mot hela omvärlden! Fan, vad jobbigt. Jag hoppas på er. Vill du ha hjälp? Ta min ägg! Hur många som helst."


Fina, fina vännen. Vilken reaktion. Hon förstod ALLT på en gång. ALLT. Hon fattade att det inte handlar om sprutor och piller. Hon fattade att det handlar om allt. Sorgen, utanförskapet, vilsenheten, hormonerna, tiden, vänner, omgivning, ja, hon förstod. Hon sa inte en endaste sak fel. Allt hon sa var vad jag vill och behöver höra.
Vi beställde mer vin, och mer, och mer. Skit i träningen och viktnedgången. Det var så kul! Vi skrattade trots att vi satt och diskuterade olyckliga ämnen. Inte en tår fälldes och allt som fanns var samförstånd och stöd oss emellan. Systerskap. Som den ska vara. Två kvinnor som ser varandra och finns där för varandra.
Stort.

Jag vaknade ganska pigg imorse, gårdagens vin till trots. Kl 10:30 var det biodags med bästisens 4-åring. Åååh, så kul! Den lilla fina tjejen och jag är kompisar. På riktigt. Det blev Lilla Anna och Långa Farbrorn med inslag av spöket Laban. Riktigt bra faktiskt.
En mellanstor popcorn och Festis till det så var vi i himlen båda två där i biomörkret. Efteråt blev det en osaligt onyttig hamburgare för lilltjejen men det var nog mest för att hon ville ha en sån där kungakrona som en känd hamburgerkedja delar ut till barn... Men eftersom jag har rollen som den som får skämma bort all världens barn hur mycket jag vill, så beslöts det att vi skulle äta hamburgare också. Men jag tog en kaffe istället.
Sen åkte vi hem och tittade på tv ihop en stund innan jag åkte tillbaka till min allra finaste M och ett träningspass. Sen mys vid tv:n.

Vilken underbar och givande helg jag haft. Och solen sken hela tiden.

Kärlek. Till alla.

kram

lördag 19 mars 2011

Tips

Hörrni, ni har väl läst om Elin som donerar ägg? På tisdag är det dags för äggplock.
Hon skriver jättebra om sina tankar och om hur det går, inte bara med hormonbehandlingen utan om livet i allmänhet. Läs, tycker jag!

Nu ska jag njuta ett glas vin eller två med en kompis som jag inte ser så ofta. Funderar på om jag orkar berätta för henne... Tror att jag gör det. Och återkommer imorgon med hur det gick.

kram

Luftbehov

Jag kanske skulle ta och skola om mig? Bli något helt annat arbetsmässigt än vad jag gör idag.
Något mer kreativt med mycket färger. Åååh, vad trevligt det skulle vara! Eller skriva i ett rum som är en explosion av färger.
Istället för att sitta i bilen i köer varje dag och komma till ett kontor som inte alls ser ut som jag vill, och sitta framför en dator under ett lysrör hela dagarna.
Hmmm, kanske skulle börja med att tapetsera arbetsrummet på övervåningen i all världens färger först om jag ens ska vara i närheten... Eller drömma vidare.

Just nu vill jag bara två saker. Det ena är att jobbkontraktet skrivs på men det är visst inte klart än, och det andra är att få en frisk, liten bebis i famnen som är "min".
Är det för mycket begärt? ;o)
Det är inte så att jag gnäller, för jag har det väldigt bra, men jag känner hur frustrationen kryper i hela kroppen. Det kliar under huden. Jag vet att vi gör allt vi kan för att få vår dröm uppfylld (få barn, om någon råkat missa det) men det känns som att det inte räcker. Jag känner mig otillräcklig. Det känns som vi kämpar mot allt; tiden, knasiga kommentarer, landstingen, Socialstyrelsens regler, Försäkringskassan, flygbolagspriser, klinikpriser, psykiska pressen, min egen kropp, krossade drömmar, utanförskap, deppiga tankar, känslosvall, ja, ta mig fasiken ALLT.
När jag tänker på det är det ett smärre under att vi orkar. Ibland önskar jag att utomstående kunde förstå hur det är, speciellt statliga instanser, men å andra sidan så vill jag inte det ibland. Tvetydigt.
Skulle de förstå skulle de tycka ännu mer synd om oss. Med "oss" menar jag alla som är ofrivilligt barnlösa och försöker ändra på det.
Skulle utomstående förstå skulle de kanske må dåligt själva.
Skulle de förstå skulle vi kanske få lite, lite mer stöd.
Skulle de förstå skulle det kanske finnas lite mer "färdiga" processer för hur man kan komma över att "vanlig" IVF inte funkar och att nästa steg är ÄD.
Skulle de förstå skulle man bli erbjuden psykologiskt stöd.
Skulle de förstå skulle de inse att ett försök är inget försök och tre försök är en piss i Nilen.
Skulle de förstå skulle vi inte behöva leta upp all jäkla information själva.
Skulle de förstå så skulle jag ha lättare att komma upp ur sängen på morgnarna och orka möta världen lite lättare.

Vad vill jag då? Jag vill att åldersgränser för äggdonationer och IVF:er avskaffas. Det är den absolut största stressfaktorn av dem alla. Gör individuella bedömningar istället.
Då kan jag i alla fall andas lättare.

Nu ska jag ut och andas och njuta sol.

kram

fredag 18 mars 2011

Testosteron

Jo, idag är en bättre dag. Jag känner det ut i tårna.
Igår blev det bättre när jag fick ett äkta och hjärtefyllt skratt av en nära medarbetare. Tänk vad mycket ett skratt kan påverka en person! Om han bara vetat hur jäkla sur jag var hela dan innan det.

Jag har konstaterat att Procrensprutan har sabbat lite av min träning. Den sänker mina testosteron- och östrogenhalter till botten. Eftersom testosteron bygger muskler och ökar förbränningen så går det stick i stäv mot vad jag vill uppnå. Det förklarar en del av varför min viktnedgång inte tar sig som jag vill. 1,5 kg har jag lyckats gå ner. Jag hade nog hoppats på 2-3 kg i alla fall. MEN! Det finns annat som är viktigare. Förutom att försöka bli gravid och ha bra hälsa så har min träning och kostomlägget gjort att jag minskat midjemåttet med hela 10 cm! Tjohooooo!!!
Och så har jag fått armmuskler, är starkare, fått så otroligt mycket bättre ork och jag är aldrig hungrig. Jag kör vidare med min kost och motion.

Idag är det bara 9 dagar kvar till VUL nr 1 då slemhinnan ska vara übertunn. Då börjar jag med Progynonet.

Kraaam!!

torsdag 17 mars 2011

Arg

Idag är jag arg på det mesta och de flesta så det är nog bäst att inte skriva så mycket här idag.

Ses imorgon!

kram

onsdag 16 mars 2011

Sängläge

Tröskad
Trampad
Trist
Tränad
Toktrött

kram

Snabbinfo

Har fått het information som är guld värd (tack, Dustpuppy!!)!

FK tittar inte på landstingens åldersgränser som jag trodde. De tittar Socialstyrelsens rekommendationer och där är åldersgränsen eventuellt 42 år och kanske högre. Jag snabbgooglade och fann info som indikerar att paret ska utvärderas att vara lämpliga föräldrar precis som vid adoption.
Eftersom jag är en god medarbetare och arbetar på min aretstid så har jag dock ingen möjlighet att länka och leta upp all info just nu. Men imorgon eller till helgen ska jag nog hinna.

Kul info och bra tips, va!?
I'll be back!

kram

Stilla

Idag står tiden stilla.
Min mage är en kula fortfarande.
Ingen mens.
Inga nyheter på jobbfronten (försöker byta arbetsgivare).
Inte spontant gravid.
Jag bara existerar idag. Jobbar på och planerar lite. Väntar nog mest på mens och jobbesked.
32 dagar kvar till ET om allt går som det ska också.
Det är allt.

kram

tisdag 15 mars 2011

Kulmage

Min nedermage ser ut som en kula. Stenhård kula. Först var jag irriterad över det nu när jag tränat så duktigt och lagt om kosten. Konstigt att nedermagen reversersar gentemot övermagen liksom...
Så nu inser jag; mens. Procrensprutan ska leda till mens. Det måste vara det som är på gång. Undrar när den kommer? Jag tog sprutan den 10:e och då tycker jag (men min åsikt spelar visst aldrig någon roll enligt min nedermage) att mensen borde dyka upp i slutet på den här veckan.
Och kära universums goda makter, låt det bli den sista mensen beroende på en snart stundande graviditet!

kram

Morgontankar

Tack på er för alla kommentarer och support!
Nu har jag vaknat och läst EUF-artiklarna.
Det står ju bara att man har rätt att köpa en tjänst i ett annat land precis som om den skulle ha sålts i sitt eget land.

Resonemanget blir alltså att eftersom den tjänsten i Sverige kostar 900 pengar och den jag köpte kostade 74.000 pengar, så ska jag ha tillbaka mellanskillnaden. Så det fick jag.
Hmm, FK-handläggaren har alltså inte tagit hänsyn till min ålder? Eller så har hon det. Jag var 40 år när behandlingen påbörjades. Undrar om jag får ersättning om jag skickar in vårt Riga-försök? Det måste jag prova! Ska då hänvisa till att det inte finns någon som helst åldersgräns i lagen. Kan inte få mer än ett nej, hehe.

Måste än en gång säga att det där med åldersgränser för ÄD och IVF känns så förlegat. Om landstingen nu har gratis preventivmedelsrådgivning för kvinnor upp till 50 års ålder så borde även det vara åldersgränsen för IVF och ÄD. Om man nu ska ha åldersgräns, menar jag.
Vad är grejen liksom? Det enda är ju att chansen för fullträff blir lägre och lägre men fertiliteten finns ju där lik förbannat. Istället för att pippa som kaniner för att öka chanserna så kan man väl få spara lite tid och köra på IVF eller ÄD? Inga konstigheter...

Nej, nu ska jag arbeta och bidra med lite skatt till min "ÄD-fond".

Kram

måndag 14 mars 2011

EUF 56:an & 57:an

Jahapp. Det här säger EUF-fördraget artikel 56 och 57:

"Artikel 56
(f.d. ar tikel 49 FEG)

Inom ramen för nedanstående bestämmelser ska inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster
inom unionen förbjudas beträffande medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan
medlemsstat än mottagaren av tjänsten.
Europaparlamentet och rådet får i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta att
bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas även på medborgare i tredje land som tillhandahåller
tjänster och som har etablerat sig inom unionen.


Artikel 57
(f.d. ar tikel 50 FEG)

Som ”tjänster” i fördragens mening ska anses prestationer som normalt utförs mot ersättning, i den
utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer.
Med tjänster ska särskilt avses verksamhet
a) av industriell natur,
b) av kommersiell natur,
c) inom hantverk,
d) inom fria yrken.
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet om etableringsrätt får den som
tillhandahåller en tjänst tillfälligt utöva sin verksamhet i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls på
samma villkor som denna stat uppställer för sina egna medborgare."


Så vackert... Hajjar ingenting. Jag måste läsa om det ord, för ord, flera gånger för att förstå innebörden. Tror jag sover på saken istället så klarnar det nog.

kram

Försäkringskassans svar

Jäklar i min låda! Nu ni!
Ok, bilden är suddig men klicka på den så ser ni. Svart på vitt. Jag hoppar jämfota och har pussat ner fina M totalt. Han är en utmattad make som kippar efter andan på golvet.



Vi fick ersättning för själva ÄD-behandlingen och för nedfrysning av embryona. Jag försökte även med FET-försöket men eftersom det inte ens påbörjats vid tillfället då jag skickade in ansökan så misstänker jag att det är anledningen till att vi inte fått ersättning för det. Dessutom avser blanketten vi använde, bara ersättning i efterhand. Så nu ska jag nog försöka få ersättning för allt. Notera sista raderna om EUF-fördrag 56 och 57. Jag har ingen aning om vad det är men ska väl googla det ikväll.
Och ersättning för resor, boende, mediciner (som jag köpt i Sverige) och alla andra kringkostnader får vi inte ersättning för. Men just nu gör det inget. Allt känns som en seger.

Fy, fasiken, vad glad jag är!!! Äntligen lite rättvisa. Mina skattepengar har återbärgats. Bitte hos husläkarna kan ta sig i dalen för att hon inte ville ge mig ett litet fjuttig blodgruppsprov, moooahahahaaaa! Här är det big time services (nu låter jag toktuff) och ersättningar som räknas serru, Bitte.
Äkta, redig ersättning vid äggdonation utomlands (EU-land). Det smäller högt, det.

(kuriosa för den oinvigde; Bitte är numera det öknamn jag ger landstinget då och då efter att jag blivit nekad en blodgruppsbestämning av en nitisk läkare vid namnet Bitte.)

Lycka, lycka, lycka!

kram

Måndagslycka

Vilken sjuhelskottas start på veckan Nenne har fått! Jag säger då det.
Grattis!!!!

(läs gärna hennes inlägg efter det jag länkat till också. Kul!)

Kram

Påklädningslycka

Imorse var jag villrådig när det skulle kläs på sig. Jag är så urbota trött på mina kläder och jag vill inte köpa nytt förrän jag gått ner och när jag väl gjort det så hoppas jag att lönen går till gravidkläder istället. Och mina gamla kläder har jag vuxit ur. Eller?
Kikade på de där sköna stretchbrallorna som hängt i garderoben i 2 år nu. Brevid hängde en längre blusaktig sak som jag brukade ha till byxorna. Den blusen höll jag på att spränga bort knapparna på med brösten sist jag ålade på mig den och försökte andas. Det tog 20 min att komma ur den...
Äh, vad kan hända!?? Jag tog fram den ur garderoben och satte på mig den. Höll andan. Öppnade ögonen och andades. Den passade!! Perfekt dessutom!
Fram med byxorna. Prisa Olga!!! Jag fick på mig dem utan problem!!
Skulle jag vara homo skulle jag ta mig tusan åka hem till Olga och försöka hångla upp henne (oj, om hon läser här hoppas jag att hon tar det som en komplimang...). Hon är ju Gud.
Min fina mans kommentar:
"Har inte Olga en man som är som hon men en kille som tränar pappor?"
Hahahaaaa! Det är en komplimang till både Olga och mig som heter duga!

Allt jag gjort är att följa hennes råd (ok, några mindre små felsteg någon gång).
Jag har fått skriva ner vad jag äter och utifrån detta fått råd om vad jag borde äta. Varje dag har jag skickat mitt matintag och fått feedback dagen därpå.
Jag har också fått ett träningsschema som passar mig perfekt. Inte för mycket och inte för litet. Alla övningar kan jag göra och jag blir svettig och känner mig geomtränad efter ett pass. Förmodligen för att alla passen är individuella för mig och min kapacitet.
Det är kul och varierade övningar och jag har själv valt att göra dem på ett gym (eftersom jag bor 500 meter från F&S samt har gym på jobbet) men jag har även två träningspass som jag kan göra hemma.
Två veckor har jag kört nu och tyvärr kan jag inte fortsätta nästa månad eftersom vi har ET då men jag tänker absolut köra med Olga igen när jag törs (beroende på hur en eventuell graviditet utvecklar sig) och kan igen. Det är jättekul!

För den som är nyfiken så länkar jag till Olgas blogg och till PTonline där ni kan läsa mer.

Måndagskramar till alla (i mina "nya" kläder)

söndag 13 mars 2011

Äd-artiklar

Ett enastående par som öppnar up för media att vara med vid deras ÄD.

Carin och Karl


Och så lite andra bra artiklar om fertilitet bredvid deras artikel.

kram på er

It's a sign - part 2

Träffade underbara Kalimero idag. Vilken tjej! Duktig, smart, kul och så jäklars bra.

Hon hade med sig en liten skojig och gullig turpresent som jag blev så glad av. Kolla själva:

Snyggt inslaget!


Frihet i en ask!


Gulligt! Eggling! Och på paketet står det hur man ska göra (tänk om man kunde göra barn på samma sätt...)


Och nu till tecknet. Ser ni den lite större stenen mitt i ägget? Det var en sten som ser ut som en äkta guldklimp (guldglansen syns visst inte så bra på bilden). Den låg i mitten och glänste av guld. Guldägget. It's a sign. ;o)


Stort tack till dig, Kalimero. Vi ses garanterat igen.

kram

It's a sign

Igår knäckte jag ett ägg att ha till middagsmatlagningen. Det var TVÅ gulor inuti!
För den vidskeplige: det betyder nog att vi får tvillingar...



kram

Noja

Jag har fortfarande lite ont där jag tog sprutan. Och känner jag efter så är det en liten knöl där fortfarande. Hoppas att det inte spelar någon roll att jag fick med lite luft när jag tog den....

Nojjig.

kram

lördag 12 mars 2011

Virrvarr

Jag fattar ingenting. Nu har jag läst igenom inläggen under kategorin "ÄD1 - ET" i vänsterkolumnen. Det verkar som att jag tog Primolut när jag tog Procrensprutan. Varför det?
Ja, ja, det verkar i och för sig som alla kliniker använder lite olika metoder och matchningar beroende på jordens läge gentemot solen när månen snurrat fyra månvarv. Typ.
Jag orkar med andra ord inte grubbla på det just nu. Den plan vi har nu låter så bra ändå.

Ikväll ska jag lyxa med taco och vin. Och se på den där förbaskade Melodifestivalen. Och krama fina M.

kram

Fjollträning

Men galet, vilken härlig dag!!!! Träningen är gjord, solen skiner och imorgon ska jag får träffa en tjej som hänger här på bloggen lite då och då. Det ska bli så otroligt skoj! Jag ser verkligen fram emot det.

Nu ska jag strax åka och köpa mig en våg. Den vi har är helt labil och totalt opålitlig. Tro mig, så är det.
Men jag väger mig inte frenetiskt och vikten i sig är inte längre lika intressant. Men jag vill jämföra den med de minskade måtten jag nu har. För, kan ni tänka er, på två veckor har mitt midjemått minskat 8 cm!!! Prisa gudarna! Nej, förresten, prisa Olga!!

Och så en lite rolig sak, min fina M som har tyckt att jag är lite fjollig med min kettlebell och min boll har börjat pilla på dem. Han är nog allt lite intresserad minsann. Kettlebellen har han hållit på och lekt med i en kvart nu. Och så har han gjort armhävningar med hjälp av bollen... Kul!

Jag har fortfarande ont (eller är öm i alla fall) på stället där jag tog sprutan. Men det går väl över hoppas jag. Jag ska nog kika tillbaka på inlägg från ÄD1 här i bloggen och se hur det var då.

Näe, nu ut i solen och utföra lite hälsoshopping!

KRAM

Hejsan

Kul! En ny följare! Varmt välkommen säger jag till Tess. :o)

kram

Drömmar

Ligger i ett sovrum som badar i ljus. Våren ÄR här.
Lakanen är mjuka och M håller om mig i sömnen. Så här vill jag ha det. Alltid. Tänker jag. Men det vill jag ju inte alls. Jag vill att ett barn ska få vara med och dela den här stunden med mig också. Men i övrigt så är allt perfekt just nu. Mysigt, mysigt.

Igår somnade jag brevid fina M på soffan framför en film. När han rörde sig lite så frågade jag tydligen lite snabbt om han skulle gå och träna. Sömnprat.
Jag ska träna idag. Friskis & Svettis. Sen ska jag njuta sol så länge jag orkar!

Våriga kramar!

fredag 11 mars 2011

Skärphål

Invägningsdag och jag har gått ner ytterligare lite till. Men inte ett helt kilo som jag hade hoppats på. Det gör inte så mycket för jag känner en stor skillnad i kroppen. Har skärpet på fjärde hålet istället för det sedvanliga andra hålet t.ex.. Kan jag bli fastare och komma de där kläderna som hänger i garderoben och påminner mig om mig själv för tre år sedan, så blir jag överlycklig. Då spelar inte vikten så stor roll. Hellre muskler än fläbb, tänker jag. :o)

Sprutan från igår gör sig påmind också. När jag satte på mig byxorna så tryckte blixtlåssömmen till lite på stället där jag tog den, och attans vad det ömmade! Även skärpet gjorde att det ömmade. Jag tryckte lite med fingret och det gjorde också ont. Kände en liten knöl också. Jag undrar om det är en luftbubbla som bildats av sprutan? Kan det bli så? Det vore lite lustigt faktiskt. Att ha en luftbubbla i nedermagen, hahahaa!
Jag får se om det har gått över till imorgon. Till dess Får jag ha skärpet på hål tre.

Krama någon

torsdag 10 mars 2011

Sprutan

Nytränad igen. Den här gången hemmavid enligt pass jag fått från Olga. Tänk vad lätt det är egentligen. Och kul!

Och nu är sprutan tagen. Jag hade glömt hur tjock nålen är. Den är tjockare och kortare än på de sprutor jag tog när jag gjorde IVF:erna. Och jag måste liksom trycka till lite hårdare för att få igenom den. Men som sagt så många gånger förr, vad gör man inte. Och SÅ ont tycker jag inte att det gör. Me no wimp, liksom. Hehehee. Man får trycka låååångsamt.

För kära Kalimeros skull så kommer härmed en bild på sprutan också:


La dit en penna för att visa storleken på sprutan.

Först fick jag vicka och knacka en hel del på den så att pulvret i den högra delen (se bild) skulle blandas ut ordentligt i vätskan från den vänstra delen (se bild). Det ska bli en mjölkig vätska av det hela och jag lyckades med det till slut.
Sen glömde jag att trycka ut den luft som är i behållaren, innan jag tryckte in den i magen. Så nu kan jag helt befogat säga att jag har luft i magen. Om en olycka skulle ske, menar jag.
Innehållet i sprutan ska nedreglera mina hormonnivåer till "noll" (nja, väldigt låga värden i alla fall). Så nu är det bara att invänta på att ragatan i mig kryper fram de närmaste veckorna. Stackars goa, fina M... Men vi klarar nog av mig den här gången också.
Och så gäller det att skärpa till sig på jobbet också och inte gå runt och vara en surpuppa hela dagarna. Men nu vet jag, så jag känner mig förberedd.

Så nu kommer min favoritsysselsättning igen; nedräkning! 17 dagar kvar till VUL för att mäta slemhinnan. Under tiden får jag studera hur mitt sinne kommer att variera av sprutan, hahahaa!
Och träna.

Gonattkramar till er

Smärtor

Man vet att man har tränat väl när det gör ont när man drar på deodoranten under armarna på morgonen dagen efter... Aj.
Skönt med träningsvärk. Den går ju över.
Nu blir det jättelätt att trycka i mig sprutan ikväll. Den kommer att kännas som ett myggbett jämfört med det här, hahaha!

Och nu en tuff dag på jobbet innan det blir sprutdags.

Kraaaamas därute!

onsdag 9 mars 2011

Tempo

Svetten dryyyper... Jag har tagit slut på mig själv totalt. Har kört styrka, lite cardio, kettlebelpass och plankanpass. Gosh! (DET är ett riktigt 80-talsuttryck, hahahaaa!) Det är nog inte meningen att jag ska göra allt på en gång men nu råkade det bli så.
Om jag inte har lyft min rumpa 50 cm från jordens yta till slutet av mars så har bannar jag den träningsvärk jag kommer att ha imorgon. Ok, kanske inte 50 cm men 5 mm då?
Min rumpa bränner. Min mage bränner. Mina armar bränner. Mina axlar bränner. Min rygg bränner.
Härligt!!!

Förresten, jag följer inte riktigt Melodifestivalen men jag såg Dilbas låt och tyckte att den var jättedålig. Men nu ändrar jag mig till hälften. Den är ju världens bästa träningslåt. De spelade den på gymmet och den är riktigt bra att få in ett tempo till.



KRAM

Pirr i kroppen

Ååh, jag är lite pirrig och uppspelt inför att köra igång igen känner jag. 39 dagar kvar till ET. Tiden flyger iväg känns det som.

Idag har jag också gått in på det där förbenade FL en gång för mycket. Jag blir irriterad så fort jag går in där. Urrrk. Rastlös kanske? Ska försöka att hålla mig därifrån. Jag vet att en del av er som läser här bannar mig nu för att jag "varit" där, hahahaa! Finns inga ursäkter. Jag lovar avhållsamhet.

Det händer så mycket på jobbet just nu också så allt som tar upp mina tankar är träning, mat och jobbet. Förhoppningsvis händer det något bra på jobbet så jag är väl lite uppspelt över det också...

Nej, nu går jag till gymmet och tränar av mig lite pirr!

KRAM

tisdag 8 mars 2011

Godhet per post

Underbart! Bara imorgon kvar och sen är det sprutdags. Så skönt (beror väl i och för sig hur man ser på saken)!

Tiden går fortare när jag håller på med mat och träning just nu. Jag ska absolut inte slå över och göra detta till en halvtafflig (eftersom jag inte är något proffs) hälsoblogg, men nu känner jag t.o.m. att mina urtajta stretchjeans börjar lossa lite på greppet om låren. Yes! Ååh, vad jag ska kämpa på gymmet idag! Svetten ska lacka!

Och så kom jag hem och åt middag och så började med att öppna posten efter det. Vilken grej! Jag har fått något så otroligt fint, vänligt och galet fantastiskt brev från Lady Bond och Fru Kohl! Uppmuntrande och givmilt och...ja, jag blev bara så glad. Tänk att de tänker på mig och bryr sig om mig så pass! Tusen, tusen tack kära ni! Jag är faktiskt lite överväldigad. Finner inte ord. TACK!

Vilken bra vecka. Två fina och speciella mail i inboxen igår och så ett toppenbrev idag! Aah, det finns hopp för mänskligheten med såna här underbara människor på jordytan.

Extra många kramar till alla idag. För att min lite nyare omgivning är så galet bra.

måndag 7 mars 2011

Lång dag

Det blev en lång dag på jobbet men äntligen har jag ätit och låter maten sjunka lite innan jag och fina M går och tränar lite.
Det går bra med PTonline om någon är intresserad. Jag tappade ett kilo på mindre än en vecka bara av att lägga om kosten. Det säger i och för sig mer om mina matvanor än om hur bra PTonline är, hahahahaa! Men hur som helst så tycker jag att det funkar bra och det är roligt att jag kommit igång samtidigt som jag får fokusera på annat än ÄD:n.

Jag fick svar idag från Riga angående kortison och blodförtunnande. De meddelar snällt att det tar vi när jag är där. Inget av dem kommer jag att ta förrän i samband med ET ändå. Skönt! Så slipper jag tänka på det. Men nu vet de i alla fall om vad jag funderar på.

På torsdag smäller det (lite i alla fall) för då är det dags för Procrensprutan. Sen är vi äntligen på bana igen.

Dags att byta om till träningskläder!

kram

söndag 6 mars 2011

Blodförtunnande och kortison

Hmmm, sitter och funderar kring det här med blodförtunnande och kortison när man gör ÄD.
Det är ganska vanligt att man tar det speciellt när man fått konstaterade missfall.
Ja, jo, jag vet att en del inte "tror" på det där och att det finns en del studier som visar att dessa tabletter förmodligen inte har någon påverkan om man blir gravid eller inte. Men nu ska man inte heller glömma att det forskas inte på gravida rent "tekniskt". Man går alltså inte in och gräver och rotar runt för att se vad som exakt händer därinne helt enkelt.
Därför så tror JAG på att det kan vara en idé med de där tabletterna. Det finns alltså inget säger att de absolut INTE funkar. Och hur som helst så gör de ändå ingen skada. Jag litar på min läkare i Åbo och hon har skrivit ut både blodförtunnande och kortison. Helt själv. Jag bad alltså inte om det. Däremot så sa hon att "man vet inte om de verkligen har någon verkan men vi försöker med dem i alla fall".
Riga har inte lagt in några såna här tabletter i behandlingsplanen och jag har kommit fram till att jag ska be dem göra det. Åboläkarens ord satte sig liksom.

Mina tankebollar har studsat runt däruppe en hel del nu och när de stannade så var kontentan att om jag inte provar och ET misslyckas den här gången, så kommer jag för alltid undra om det hade funkat bättre med medicinerna. Och det skulle jag inte orka med.
Så...gör de alltså ingen skada så kan jag lika gärna prova. What's the big deal liksom?

Nåväl, mitt surfande på Disperin (blodförtunnande) som fanns på receptet från Åbo, verkar inte finnas i Sverige. Däremot kan jag nog tänka mig att barnalbyl (Albyl Minor) som jag har hemma funkar lika bra. Återstår bara att kolla vilken dos som är jämförbar med Disperin i så fall. Eller så ringer jag till Åbo och ber om något liknande som finns i Sverige istället. Förmodligen Fragmin. Jag tror att jag börjar i den änden för att få lite bättre koll.
När det kommer till Prednisolonet (kortison) så finns det i alla fall i Sverige, så det behöver jag bara luska ut hur mycket som jag behöver.
Med det sagt så måste jag också maila Riga och fråga om de är ok med att jag tar dessa preparat. I så fall behöver jag veta dosen på vardera medicin så att jag kan beställa rätt mängd hos min receptgyn.

Lite krångel, lite meck, men det ska det väl vara värt i slutänden hoppas jag.

Förresten så fick jag lite rosafärgade kinder av solen under promenaden idag. Et toksäkert vårtecken!!
Äntligen.

kram

200% söndag

Så härligt väder och jag är bara inne och tvättar och fnular hemma. Jag får lite dåligt samvete för att jag inte är ute och njuter solsken. Söndag till max. Inget inbokat och solen skiner. Men en kompis ska jobba lite och höra av sig efteråt för en eventuell promenad. Hoppas att hon ringer snart! Jag blir rastlös känner jag.
Eller så blir det två promenader. En nu och en till sen.

Jo, så får det bli.

kram

lördag 5 mars 2011

Familjejympa

Äntligen! Ett svettigt pass på F&S. En bekant var där och bästaste kom dit hon med. Hennes äldsta tjej var på barnjympan samtidigt men kom upp till oss när det var dags att köra avslappning. Hon satt så tyst och fint, uppflugen på en hög plint. Jag kunde inte slappna av alls, ville bara smyga fram och säga hej så jag gjorde det. Solsken!
Så vi satt där på plinten tillsammans och viskade och tittade på "tanterna" som låg där och blundade. Fina M kom dit från gymmet också.

Nästa pass: familjejympa. Läbbigt! Skulle jag klara att se alla lyckliga föräldrar som leker runt med sina söta, fantastiska barn? Eller skulle jag bryta ihop?
Nej, jag klarade det. Lilltjejen ville köra familjejympa så så fick det bli. Jag, hon, bästisen och M som tittade på. Tack vare denna lilla 4-årings totala fokus på mig så kunde jag inte bryta ihop. Jag kunde inte svika och bara gå. Jag hade så kul, så kul!
Tänk, jag klarade det. Och hade kul samtidigt.

Nu ska vi ut i solen och fika.

KRAM

Spruttankar

4 dagar kvar.
Jag och M diskuterade om det spelar någon roll om jag tar den på morgonen eller kvällen. Vi konstaterade att det spelar ingen roll.
Men så började jag att läsa om biverkningarna på FASS.

"...kan förorsaka utmattning, trötthet och svindel och kan därför påverka din förmåga att köra bil eller använda verktyg eller maskiner."

Känns inte tryggt att åka bil till jobbet direkt efter det så det får nog bli på kvällen jag tar sprutan.

Vidare biverkningar:

"...trötthet, yrsel, huvudvärk. Förändrat stämningsläge inkluderande depression (kvinnor). Blodvallningar, minskad bröststorlek (kvinnor), nedsatt sexlust, svettningar, ömhet och svullnad i brösten (män). Illamående/kräkningar. Utslag. Bensmärtor. Minskad testikelstorlek, vaginal torrhet. Lokala reaktioner vid injektionsstället."

Fina M såg inte så förtjust ut när jag läste upp orden "förändrat stämningsläge", hahahaaa! Tror jag det. Jag blir ganska deppig och sådär lagom halvnegativ när jag är nedreglerad. Det är lite märkligt för jag förstår inte varför förrän efteråt. Men när jag väl är mitt uppe i det så märker jag bara att jag är trist och jobbig och försöker väl hålla igen lite.
Ni vet, när man har dagar då det gnälls lite över ingenting. Jag gillar inte gnäll så när jag är så där jobbig och gnällig så blir jag verkligen trött på mig själv.
Nu när jag inte tar någon medicin alls så märker jag hur påtaglig skillnaden är. Nu är jag mycket mer positiv och "normal" och tramsar inte så mycket. Jag mår toppen!
Så jag hoppas massor på att jag inte ska bli så jobbig av sprutan. Gissar att fina M hoppas han med.

Soliga kramar

fredag 4 mars 2011

Stöd

5 dagar kvar till sprutan och det är allt som rör sig i mitt huvud idag. För jag längtar något så infernaliskt! Vilket säkert redan har märkts...men ändå.
Igår lunchade jag med bästisen. Hon är faktiskt riktigt gullig. Hon pratade massor om Dr Nie som en av hennes kollegor går till. Min kära bästis lyssnar på allt hon hör kring det där och så avrapporterar hon till mig. Jag har förstått att hon gärna vill att jag går till Dr Nie. Det är charmigt hur mycket hon bryr sig. Hon är mina öron när någon pratar IVF-er och ÄD.
Igår var det mest jag som pladdrade. Det var t.o.m. så att jag bad om ursäkt för att det var så mycket ÄD-prat men hon sa bara att det är kul att höra hur det går och bara lyssna på allt jag berättar. Fina bästaste bästisen.
Varje gång hon hör mig berätta så utbrister hon alltid "Fan, det måste bli mer uppmärksammat sånt här så att vi får tillräckligt med donatorer!". Varje gång. Jag vet att hon så gärna vill hjälpa all världens kvinnor som kämpar men ibland känns en del uppgifter en övermäktiga. Men hon stöttar och det är hjälp nog.
Vilken bra lunch det var!

Och idag en lunch med brorsan som stöttar lika mycket han. Fina, fina bror.
Vilken tur jag har mitt i all barnotur!

Kram

torsdag 3 mars 2011

Väntansliv

6 dagar kvar till sprutan.

Jag har också känt av att det "drar" lite i nedermagen. Märkligt. Det är väl inget knas på gång nu? För då blir jag galen. Kan det vara en ägglossning? På ett endaste litet guldägg månne? Tänk vad härligt det vore! Men så är det mig inte eftersom jag knappt har några ägg kvar själv. Det sinar liksom. Så chansen att pricka rätt är ju så liten, så liten... Tror att det generellt ligger på ca 2% i min ålder. Jösses, ska vi lyckas på egen hand får vi ju praktiskt taget bo i varann! Och jag skulle förmodligen dö i förtid av ren utmattning.
Nej, ÄD is da shit, känns det som. Om vi nu ska lyckas.

För att få tiden att gå så fokuserar jag galet mycket på mat just nu. Måste verkligen se till att jag äter bättre och kommer igång med träningen. Olga hjälper mig verkligen kanonbra! Nu känns det som att jag kanske har fått lite bättre kläm på allt så jag längtar till på lördag när jag ska besöka F&S igen. Och i nästa vecka börjar en mer schemalagd träning. Kul!

Jobbelijobb...

kram

onsdag 2 mars 2011

Planeringstankar

Bara 7 dagar kvar till sprutan. Najs.

Jag har surfat runt lite på hur vi ska ta oss till Riga. Av ren vana har jag varit helt inställd på att åka båt men det kostar lika mycket som att flyga. Om man nu inte vill sova under vattennivå och allt sånt sunk som jag inte gillar... Eller för att förtydliga, om vi åker och ska "göra" barn så vill vi ha ett bra minne av resan (om det nu blir något barn gjort). Därför vill vi att resan ska vara så bra och bekväm som möjligt. Och då kostar båt lika mycket som flyg. Undrar hur alla andra ÄD:are gör?

Hotell har vi i alla fall koll på nu tack vare tidigare tips. Skönt att ha kolla på det i alla fall. Även om det är ganska långt kvar. Hela 46 dagar.

kram

Tyger, tyger, tyger!

Mycket på gång idag på jobbet men jag hann med en promenad i solen på lunchen. Våren ÄR på väg. Sakta men säkert.

Just nu består mitt liv mest av väntan förutom mitt engagemang i kost och träning just nu. Ganska behagligt liv helt enkelt.
Jag får i och för sig vallningar titt som tätt och även om jag är i förklimakterie så vet jag att de här beror helt och hållet på att jag inte är på någon behandling just nu. Kroppen håller på att återställa sig. Stackars ovetande kropp. Den 10/3 körs det igång igen...

Jag har bestämt mig för att sy nya vårkuddar till soffan också. Passande nog så har underbara Smulan öppnat webshop, Jungfruns tyger, för just tyger! Självklart vill jag slå ett slag för den så kika in och kolla. Mer tyger kommer vet jag.
Länken finns i vänsterkolumnen här på bloggen också så att ni lätt hittar dit igen... Observera också det fina tyget "Wilda". Det ska upp som kuddar i min knallröda soffa.

kram

tisdag 1 mars 2011

Koll

Nedräknar-Wilda i farten... Det är bara 47 dagar kvar till ET (om nu allt går som det ska). När jag tänker på det så pirrar det lite. Vi börjar om på ny kula på något sätt. Ny donator, ny klinik. Hoppet har nog ökat lite igen nu.

Och idag startar mitt upplägg med Olga på PT Online. Än så länge känns det bra. Seriöst. Och spännande!

kram

Donator

Nu har vi fått en donator! Aah, äntligen är allt på bana igen. Nu ska det bara fortsätta så...

Kramelikram

Imponerande

Jag känner mig så glad. Vet inte varför men så är det. Och det trots att det är för kallt i sovrummet när jag vaknar, hehe...

Idag är det bara 8 dagar kvar till Procrensprutan och jag fattar fortfarande inte varför jag tar den. Varje gång jag börjar fundera på det så får jag läsa på igen. Det vill liksom inte fastna. Precis som att jag aldrig lär mig att hitta i Solna och Sundbyberg när jag är där. Jag kör eller går ALLTID vilse trots att jag varit där en miljon (eh, typ) gånger. Det går bara inte in liksom.
Men sprutan sänker hormonnivåerna så att man kan synka ihop mig och donatorn. Inte så svårt att lära sig, jag vet....

I väntan på sprutan surfar jag runt och läser på "in vitro"-familjens bloggar, d.v.s. alla andra barnkämpars bloggar. Det slår mig att vi är ett gäng och hur lika vi är trots olikheterna. Med lika menar jag alla tankar som far igenom våra huvuden. Jag känner igen mig i så många av orden jag läser. Jag kanske inte känner eller upplever samma saker och inte just nu, men visst har jag tänkt tankarna själv.
Det är fantastiskt hur vi fungerar allihop. Hur vi kämpar och stöttar varandra. Det känns verkligen som att jag får ta del av något unikt. Jag tror inte att någon av mina andra vänner som inte kämpat så här, fått vara med om något liknande.
Jag blir imponerad av oss allihop. Så mycket klokskap, så många tankar, så många vänner.
Och så de som inte kämpar men som dyker upp som stöd och support och förklarar och hjälper. Vilken grej!
Imponerande är det verkligen. Imponerande.

Kramas därute