Jag har insett att jag har hängt upp mig på två datum just nu.
Det ena är fredag 27/5. Den dagen ska jag se till att göra VUL. Det är ett hjärta som ska synas då. Ett liv som ska bekräftas innan AVA släpper mig åt mitt öde och jag kan skriva in mig hos MVC.
Det andra är midsommar. Då är jag i vecka 12 och då "kommer vi ut" inför våra vänner. Det ska bli så galet skönt att få sluta hymla. År av hemlighetsmakeri och depp är över då känns det som. MEN...allt ska gå bra med graviditeten också så klart.
Det är faktiskt lite jobbigt. Jag vill verkligen inte gnälla för jag är otroligt tacksam. Nej, det är inte gnälla jag vill. Det är bara det att jag trodde att lyckan skulle komma med plusset men det är som ett skratt som fastnar i halsen. Hur mycket jag än vill vara överlycklig så sitter oron där och gnager. Av egen erfarenhet och vänners erfarenhet så vet jag mycket väl att det inte är så jäkla enkelt. Allt kan verkligen hända och jag är livrädd för hur jag kommer att reagera då. Så det är inte helt lätt att njuta. Inte ännu i alla fall.
Tänk, det trodde jag aldrig! Jag har fokuserat så mycket på plusset att jag inte tänkt på hur omvälvande det kan vara. Både positivt och negativt. Jag fokuserade mest på det positiva, vilket jag själv tycker är helt rätt. Varför tänka på det negativa när det inte ens har hänt, liksom? Men nu är jag här och det är lite läskigt. Jag försöööker verkligen att fortsätta tänka positivt men då och då slår det mig så klart. Gnagandet om att det KAN gå fel. Usch!
Nej, jag tar en dag i taget. Ska försöka att fortsätta fokusera på det som är bra istället.
Solkram
Men hej kära ni!
2 veckor sedan
Min syrra är ju klok som en bok... och hon sa till mig att det inte är någon idé att oroa sig för allt det som kan hända där jag är nu i processen, för sen kommer jag ha nio långa månader att oroa mig på - och därefter ungefär 50 år till :D
SvaraRaderaSå jag antar att du inlett dina nio månaders oro. Rätt så normalt skulle jag tro!!
Och även om jag är lätt avis (för det är jag, men jag är samtidigt överlycklig!) över att du äntligen fått ditt pluss - så ser jag ingen anledning till att du _inte_ skulle få gnälla om du är ledsen/orolig/vaddetnuär!!! Även de som älskar sina barn vill rea ut dem på blocket ibland. Det borde gälla även för graviditeter :0)
kramar
Din syrra har heeelt rätt! Jag försöker också att resonera så. :o) Och tack, fina du, för att jag faktiskt får gnälla lite grann. :o)
SvaraRaderaKlart att du ska vara avis! Herregud, något annat vore nästan galet. Så många som jag har varit avis på genom åren så får jag nog bjuda på att andra är avis eller tänker samma tankar om mig helt enkelt. Jag får ta det.
Det är verkligen med blandade känslor jag promenerar på jorden just nu. Nervöst, livrädd, jätteglad, lycklig...ja, alla känslor på samma gång. Snurrigt men jag tror att jag är mest glad. Så klart.
Kram
Brukar fundera på det där, hur jag kommer känna när väl plusset är där. För det ska j-klar i mig komma. Har bara fått småkänna på känslan över en helg då jag väntade på hcg-värdet från ett pyttesvagt ivf-plus men det var redan illavarslande lågt från start.
SvaraRaderaDu har däremot ett starkt härligt plus med två superfina påskägg därinne. Men jag förstår till fullo att det är skakigt. Hoppas verkligen de avgörande datumen galopperar fram så du får njuta ordentligt. Och jag är så glad för ditt plus ska du veta att det nästan känns som om jag är delaktig, haha!
Tack, för all din support kalimero! Du har varit och är ett stort stöd ska du veta. Så du är faktiskt delvis delaktig, hahahaaa!
SvaraRaderaKlart att du ska få ett plus! Det vet jag att du får. Du kämpar ju som attan!
KRAM
Det här kommer gå bra! I know it =)
SvaraRaderaÄven om jag förstår din oro helt och fullt!
Klart man oroar sig, och du kommer inte sluta oroa dig, man är alltid orolig för något. Men det är ju det som är föräldraskap =)
Och du är förälder redan nu, och då oroar man sig.
Självklart ska du få gnälla! Det är ju din blogg och bättre du gnäller ur dig allt här istället för bara för din närmaste omgivning =)
Man FÅR gnälla när man är gravid, så är det.
Kram
Tuuusen tack, TinkerBell! Skönt med lite förståelse mitt i allt. :o)
SvaraRaderakram