Vattentjej

Jag har aldrig varit en sån där som har en vattenflaska med mig överallt. En del tjejer på kontoret har stora kannor som de bälgar i sig ur varje dag. Det är säkert jättebra men jag orkar inte hålla koll på sånt där. Och så måste jag springa på toa konstant (även som icke-gravid, alltså).
Men nu...oj, oj, oj! Om jag inte dricker tillräckligt under dagen så får jag huvudvärk och vätskebrist på en gång. Då är det bara att ösa i mig vatten och sen blir det till att gå upp två gånger på natten.

Undrar om jag kommer att bli en "vattentjej" snart? För alltid?

Kram

Just-nu-stadiet

Tjohooo!! Nu går vi in i vecka 22! Trallalalalaalej!
Sakta men säkert. Den 12/9 ska vi till BM och så är det RUL den 22/9. Inte så lång tid kvar med andra ord.

Det är märkligt det här med alla olika stadier jag går igenom. Det är som det står överallt (typ, Vårdguiden etc). Det kan t.ex. stå att "i den här veckan börjar du förmodligen må bättre", och då är det så. Jag menar det. Det är märkligt.
Just nu är det en sån period när jag "inte känner av graviditeten så mycket men däremot känner man ofta barnet"-fas. Och lite så känns det om jag bortser från min lite krånglande matmage men den krånglar så lite nu så det räknas inte.
I det stora hela trivs jag bättre nu med själva graviditeten. Magen är en liten bula men jag har numer bekväma byxor och toppar så den syns knappt. Jag har känt Mini och det känns bra. Jag boar och jag har lagom mycket att göra på jobbet. Jag ser fram emot att jobba 80% från 1/11 och jag ser fram emot mitten av december. För då blir jag helledig och då är det inte långt kvar till Mini ska komma. En månad. Förmodligen kommer jag att sova och blogga hela den tiden, hahahahaa!

Men just precis nu i denna stund, går jag mest till jobbet.

Onsdagskramar

Epilator vs. Epigenetik

Jag fick för mig att jag har fått mustasch... Ni vet, en sån där liten fjunig tjejmusche. Om jag står 2 cm från badrumsspegeln.
Och hur får man bort en sån?, tänkte jag.
Aaah, jag har ju en epilator! Man är väl smart.

BrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrAAAAAAAAJJJJJ!!!!! Fanfanfanfanfanfanfaaaaaaaan!!! Mummel, mummel...morr, morr...

Det här blir definitivt en av epigenetikens mest traumatiska ögonblick som för alltid kommer att finnas i stackars Minis gener och följa med i generation efter generation.
Smärtan som slår i hela kroppen när man försöker att epilera några osynliga fjun på överläppen.

Ett tips: gör det inte. Det är inte värt det. Bespara era avkommor från livssmärta.

Vi är snygga som vi är.

Kram

3-veckors

Glömde att berätta; när jag var hos M och hämtade gravidkläderna fick jag träffa hennes lilla tjej. 3 veckor gammal! Wow!
Det var det sötaste jag sett på länge. Det kändes nästan magiskt att få röra vid henne. Jag fick faktiskt behärska mig så att inte känslorna skulle ta överhanden. Hon var så liten, rofylld och söt när hon låg där och snusade. Det var häftigt och speciellt just för att jag vet att jag har en sån där liten snusande söt "sak" hemma snart.
Jag sa ju att dagen skulle bli kul. Det blev den.

Härlig känsla.

kram

Sisterhood

Tänka sig vad människor är snälla och hjälpsamma! Nu sitter jag här med en hel jättekasse full med gravidkläder. Så otroligt vänligt! Om du läser här M så vill jag återigen tacka för kläderna. Tusen tack!
Och när jag är klar med dem ska de vandra vidare till någon mer som kan tänkas behöva.

Nu ska jag frossa i klädpåsen!

Kram

Livet just nu

Så där, en bra dag skulle det bli, ja! Livet går vidare. ;o)

På lunchen ska jag förhoppningsvis åka till en tjej och få lite kläder. Jag trodde att det är babykläder men senast så skrev hon gravidkläder så nu vet jag inte riktigt, men jag tror nog att det är gravidkläder trots allt. Hur som, båda sorterna behövs så jag är glad vad det än blir. Otroligt snällt att ge bort lite i alla fall!

Tänk, imorgon går vi in i vecka 22. Det är som en dröm. Visst kan all olycka hända men vi måste ha inställningen att det går vägen nu. Något annat vore en omöjlighet och också väldigt, väldigt jobbigt att ha i huvudet hela tiden. Så jag njuter allt jag orkar även om det fullkomliga lyckoruset inte har infunnit sig ännu. Men det är på god väg.
Jag får fortfarande ont i magen om jag äter minsta bit för mycket. Därför äter jag lite då och då istället. Lär väl få hål i tänderna istället av det men det är det värt.
Vecka 22... Det är så galet kul! Pirr, pirr!

Vi har börjat tömma det där "evighetsrummet" som ska tapetseras också. Och valt tapeter. I helgen kanske vi äntligen kommer till skott med att börja riva gammal tapet och spackla. Sen kan vi äntligen börja planera en ordentlig inredning. Och förhoppningsvis kommer snickaren snart. Han ska inreda vårt uteförråd så att vi kan ha en kontorsdel där också. Då blir det spejs för lilla Mini här i huset vill jag lova! Åh, vad roligt vi ska ha!

Lilla fina, fina Mini.

Vi har förresten kommit på ett namn som vi gillar båda två nu. Får se om det blir det i slutänden. Därför blir det heller inget avslöjande av det ännu.

Det är nog livsstatus just nu. Jag boar mest hela tiden. Inredning och planering snurrar i huvudet en hel del. Och om man frågar Fina M så tycker han att mina planer ändras från dag till dag. Eller kanske från timme till timme.
När jag tänker på det så har han det nog jobbigare än jag just nu i den här graviditeten, hahahaaa! Nya bud hela tiden. Livet är hårt för somliga...

Fina kramar till alla trevliga där ute

Brevet till Lasse

Jaha, så har då ännu en åsiktsmaskin dykt upp. En som tycker att ofrivillig barnlöshet är ointressant men donationer ska det tyckas om. Som vanligt ska det tyckas en jäkla massa om donationer men när mottagare och donatorer själva tycker till så ska det tryckas ner. Så mycket det bara går. Men se, det vill jag inte ha här.

Därför ber jag dig nu, snälla Lasse, att lämna den här bloggen och fortsätt dina diskussioner i ett öppet forum någonstans. Du har liksom inget här att göra. Hur mycket du än vill.
Den här bloggen handlar om mig, mitt liv som ofrivilligt barnlös, IVF:er och äggdonationer. Det är ingen blogg som tar upp ett aktuellt ämne för att det är kul att diskutera för diskussionens skull. Det är en ytterst personlig blogg.
Den är inte ett åsiktsforum där du kommer att få mer respons på dina förlegade och obildade åsikter i ämnet "etik kring donationer". Vill du diskutera det så tycker jag att du ska göra det hos SvD eller söka upp något forum där sånt diskuteras.
För jag vet mycket mer än du i det här ämnet och dessutom är jag personligt involverad. Det är inte du. Det går inte att diskutera på en jämn nivå med någon som påpekar att jag inte förstår (funderat på om det är DU som kanske inte greppat det hela?) eller som kommer med spydiga insinuationer. Du är liksom fel ute.

Det har förekommit diskussioner här förut och då har det varit med läsare som vet vad de pratar om, som rättar om jag har fel, som är inspirerande, som kan underbygga sina åsikter med en kunskap och med ett sätt som är bra mycket trevligare än ditt sätt, Lasse. Såna diskussioner uppskattar jag. Sakliga, intressanta och givande. Men dina ord, Lasse, de är så fattiga att jag inte orkar bemöda mig att lära dig mer eller ge dig mer kunskap i ämnet.
För oavsett vad som händer, Lasse, så går vetenskapen och livet vidare. I din närmaste omgivning finns nog många som har fått barn eller är barn som tillkommit genom donation av något slag. Låt dem få leva sina liv utan att du ska dra in njurar, kusiner och smutskastning i deras liv.
Tyck vad du tycker, men gör det alltså inte här.

Jag? Jo, jag tänker fortsätta att fokusera på att vara gravid och glädjas åt mina medmänniskors ytterst privata livsval och fortsätta att höja dem till skyarna.

Ta hand om dig Lasse.

Du får en kram på vägen.

Kul

Två nya följare, ruth och Malin! Ni är så väldigt välkomna! :o)

Har precis kikat på dubbelskraparen i Triss, Rolant. Det är så otroligt roligt att han har fått två TV-triss och nu har vunnit 2,1 miljoner. Hahahaaa! Dagen börjar bra för honom!

Igår kväll kände jag Mini förresten! Jag la båda händerna över magen och höll "fast" den. Då kände jag (i magen liksom) hur det rörde sig där inne. Det sprattlade och snurrades runt. Kul!!

Idag skiner solen och idag ska jag också ha kul. Har jag bestämt.


Kram

TV-kväll

Fina M är på galej med jobbet. Han är liiiite saknad men åååh, vad underbart det är att få titta på reprisen av Trädgårdsfredag alldeles ifred!

Kram

Urrkmåndag

Vilken skitmåndag. Dåligt humör (vilket märks tydligt i inlägget nedan t.ex.) och allt har gått lite på halvfart på jobbet.
Jag har konstaterat att jag inte ska blogga så mycket från ifånen. Speciellt inte när det ska till att kommentera artiklar och annan omvärld. Mina inlägg blir bara röriga och har en massa stavfel. Usch.

Nej, idag är en sån där dag när jag lägger mig på soffan och gör allt för att somna så fort som möjligt. Nu får det gärna bli tisdag. Eller allra helst onsdag så att jag får gå in i vecka 22.

Men jag lunchade med bästaste bästisen idag och det gjorde mig i alla fall liiite gladare. Tur att hon finns.

Magen känns förresten enorm nu. Men det vet jag ju att den inte är. Större lär den i alla fall bli...

Kram

Artikel i SvD

Jag vet inte ens om jag egentligen vill länka till den här artikeln men gör det ändå. För den handlar om donation och den största jävla dubbelmoralisten jag läst om. Välkomna att läsa om Alana i SvD. Tack till AnnaCecilia, för tipset!

Och här kommer mina åsikter:

"Barn är ingen mänsklig rättighet" - Nej, må så vara men att försöka bilda en familj, och lyckas eller misslyckas, är en mänsklig rättighet.

Alana är ett typexempel på varför donatorer inte ska få för mycket betalt. Hon är emot donationer men donerar själv. Det är en jäkla tur att hon gör det öppet av egen vilja. Då kan hon ta emot det barn som kom till genom en donation och meddela dem att hon bara var ute efter pengarna men tycker att donation är helt fel sätt att skapa liv på. Då mår det barnet säkert sååååå toppenbra! Själv skulle jag bli livrädd för vetskapen om att ha Alanas gener.

Enligt mig skyller Alana sin pappas avståndstagande på donatorn och hans "oansvar". Hennes uttalanden tyder på en total ovilja att förstå hela processen. Att hennes pappa gått med på något han inte kan stå för är inget som har med donationer och donatorn att göra. I mina ögon är Alana otroligt omogen i sitt resonemang. Att hon inte förstått vad en äggdonation innebär förrän hon får reda på att hon hjälpt två liv till världen samt hennes då uppkommande rädsla för att vara genetisk mor, är det största beviset på hennes omogenhet. Hon vet inte vad hon gett sig in på TROTS sin egen bakgrund. Och att hon jämför donationer med våldtäkt är väl kanske det tydligaste tecknet på att hon saknar empati för hur det är att vara infertil. Ser hon föräldrar som egoistiska så kastar hon sten i glashus.
Att hon dessutom yttrar sig om hur det borde gå till för de som är i behov av en donator här i Sverige är ju bara bisarrt. Det hon föreslår sker ju faktiskt. Vi blir bedömda som föräldrar hos psykolog och läkare bedömer även möjligheterna.
Alanas donationer i USA borde hon yttra sig om i amerikanska tidningar enligt mig.

Men allra mest irriterad blir jag på journalisten som inte verkar vara insatt i hur det är i Sverige. Ännu en av dessa "skandaljournalister" som ska få gemene man att ifrågasätta både donatorer, blivande föräldrar och uppkommande barns existens.
Återigen ska vi som har drabbats av ofrivillig barnlöshet behöva förklara oss och försvara oss.
Dessutom är det jäkligt intressant att veta varifrån journalisten fått informationen "Såväl här som internationellt är det dock vanligt att föräldrar – särskilt i heterosexuella familjer – skjuter upp eller låter bli att berätta om barnets tillkomst." ifrån.
Det är totalt taget ur luften. Skäms på dig, Anna Lagerblad.
Och nästa gång du skriver en artikel om äggdonatorer så kan du kanske bemöda dig att kontakta en som donerat i de Nordiska länderna där de flesta äggdonationer för svenskar sker.

Jag blir så jävla trött...

Kram till alla sunt tänkande donatorer och till de ofrivilligt barnlösa som inte tänker förskjuta sina barn.

Tillägg: Eftersom jag märker att antalet läsare av det här inlägget ökar ganska fort så vill jag förtydliga att det jag främst syftar på när jag pratar om "donation" och "donator" är "äggdonation" och "äggdonator" eftersom det är det som ligger mig närmast. Bloggen handlar trots allt om just livet som ofrivilligt barnlös och äggdonation. Och självklart tycker jag att det Alana varit med om är jättetrist. Det ska inget barn få vara med om.
HÄR finns ytterligare bra kommentarer om artikeln.

Livet

Nu vet jag vad som tynger mig lite extra.
Jag oroar mig en del för pappa som håller på att separera. Jag är inte alltför involverad men det är klart att tankarna vandrar. Livet liksom. Varför skiljer man sig vid 68 års ålder? Nu blir han pensionär på heltid. Det är nu livet ska levas. Varför skiljer man sig då? Det var mina första, ganska dömande, tankar. Sen, varför inte? Om kärleken sinat och man blir pensionär, ja, det är då man kanske SKA skiljas åt? Vem vill leva i ett kärlekslöst förhållande?
Men oavsett vad jag må tycka eller tänka om själva separationen så är det klart att jag tänker mycket på hur det kommer att gå. Jag vill att han ska må bra och leva som han vill. Och jag hoppas att det blir så. Bra.

Sen håller ett par nära vänner på att begå ett stort misstag i sina liv. Jag vill inte berätta mer än så eftersom det inte är säkert hur det blir och de vill nog inte stå med här på bloggen. Men jag oroar mig väldigt mycket för dem och jag kan inte göra något åt det. Det är deras liv och jag kan inte klampa in i det mer än jag gjort (framfört en ombedd åsikt). För jag är fortfarande av den åsikten att man ska undvika att lägga sig i andras privatliv om man inte blir tillfrågad. Visst, barkar det helt åt skogen så skriker jag förmodligen till. Som vän är det min skyldighet.
Men just nu, i det här läget, så kan jag bara oroa mig och hoppas att de hittar den bästa vägen. Livet liksom.

Jag vet att alla ovanstående är vuxna människor. Att de kan tänka. Att de kan ta eget ansvar. Men som en vanlig medmänniska och närstående så påverkas mitt hjärta och jag kan inte låta bli att oroa mig. Och jag blir trots allt en del av deras situation eftersom vi just är så nära varandra.
Usch, det är inge kul.

Kram

Blä

Jag kan inte skriva för jag har fått total bloggtorka. Och så tycker jag att allt, precis allt, är dötrist. Men egentligen har jag absolut inget att gnälla över... Snälla, får jag skylla på hormoner? Typ?

Kram

Lite rastlös

Sjutton också! Jag har ingen koll på det här med nya följare längre. Hur som helst så blir jag i alla fall jätteglad när ni dyker upp!! Så hjärtans, hjärtans välkomna!!

Idag är det apvarmt och solen skiner. Lycklig krängde jag på mig mina favvoshorts som är de enda jag kan ha numer. Trodde jag. Jag hade dem sist för ca två veckor sedan. Nu kan jag inte knäppa knapparna längre. Det blir till att springa runt på tomten i trosor och t-shirt helt enkelt. Tur att vi inte har så mycket till insyn...

Åååh, det är så mycket jag vill göra och fixa! Jag vill byta ut alla betongplattor på framsidan av tomten (fyrkantiga och tråkiga) mot stenplattor (härliga granit eller skifferplattor) t.ex.. Men det är inte riktigt ett jobb för mig just nu och Fina M vill ha lite fritid också. Och pengar vill vi ha till Mini istället för stenar. Så det får vänta.
Jag vill gräva upp för en häck runt hela tomten. Inte heller ett bra jobb att ta itu med och dessutom är det lite för sent att sätta en häck nu.
Det är liksom jobbigt att fokusera på allt jag vill göra men som jag egentligen inte ens ska tänka på. Men jag vill ha en massa projekt så att tiden går fortare. Det här med att vänta är som bekant inte min stora grej. Och att vänta på Mini kan ibland kännas så långsamt att jag verkligen vill ha något helt annat att tänka på.
Tapet till arbetsrummet är i och för sig ett bra litet projekt att fördriva tiden med.
Och shopping. Heheheee.... Så får det bli!

Nu ska jag ta reda på när kvällens kräftskiva börjar. Det kan vara bra att komma i tid tänkte jag.

Soliga kramar

Ditten och datten och lite morr

Vilken lång dag! Jag har inte ens hunnit skriva ett enda inlägg idag. Galet! Och nu ska jag läsa ikapp mig på alla bloggar också. Det blir en lång men trevlig kväll, hahahaa!

Nu ska vi se... Vad vill jag ta upp idag? Tankarna har farit runt hela dan men jag har inte lyckats fånga dem riktigt så det här blir rörigt (men det tenderar det att bli ibland så helt ovanligt är det ju inte...).

Jo, jag har tryckt i mig en pizza. Den får inte riktigt plats så just nu tycker jag synd om Mini. Behöva putta undan en hel pizza för att få lite plats liksom.
Och med tanke på mat, jag har äntligen kommit på varför jag får ont i magen en del eftermiddagar. Morot. Svaret är morot.
De dagar jag tar riven morot till lunchen får jag ont i magen på eftermiddagen. Nu har jag skippat morot till lunch två dagar i rad och jag mår prima! Kan t.o.m. trycka i mig en pizza liksom. Så himlans skönt att kunna styra över sitt liv lite igen och inte bara lägga sig i horisontalläge eller gå på toa. Så nu vet ni det.

Magen har vuxit lite till också.

Förresten, det här med Facebook... Jag har berättat för en del personer men absolut inte alla jag känner att jag är gravid. Och jag vill så klart gärna berätta för så många som möjligt själv. Så igår...suck. Jag la ut en "status" där jag trånade lite efter champagne och genast kommenterade en del. Jättekul! Ända till en kompis som jag berättat för skrev något i stil med att "du får vänta några månader sen blir det skumpakväll". smiley, blink, blink, smiley, smiiiiley, smiiiiiiiley, bliiink.... (blä).
Varpå en annan kompis skriver att jag inte ska drömma om sånt i mitt "tillstånd".
Vad är det med folk? Kan man inte fatta att jag inte hunnit berätta för alla? Ville jag det så skulle jag ju slänga ut en sån statusrad istället. Bara för att jag trånar efter skumpa betyder det väl inte att man måste dra in min graviditet i det hela?
Och jag kanske vill berätta själv utan att de ska insinuera en massa. Usch, det är så jäkla upprörande.
Det största som hänt mig (i positiv bemärkelse) och så ska de stoppa näsan i blöt och "hjälpa" mig att berätta för omvärlden. Morr. Jag vill berätta själv. Och för en del som jag inte hunnit träffa vill jag berätta ansikte mot ansikte, inte via puckade kompisar (som jag trodde var smarta nog att inte lägga sig i) på Facebook. Jösses, det borde alla med förstånd förstå.

Oj, nu märkte jag att jag sitter och blir upprörd. Bäst jag slutar hetsa upp mig. Det är trevligare att vara glad. Men ni fattar vad jag menar hoppas jag. Nåja, det vet jag att ni gör förresten.

Vad mer har jag tänkt på? Jo, att det är kul att så många skrivit om sina förväntningar på SVT:s kommande program. En bra "uppsamlingsfras" skrev ruth: "Skräckblandad förtjusning". Ja, lite så är det. Jag vill så gärna se programmet och hoppas att det är bra, men samtidigt är jag livrädd för att det ska vara dåligt. Dels för ofrivilligt barnlösas skull men också för att det är flera jag känner och känner till som är med i programmet. Det är viktigt att deras situation återges på ett sätt som de känner sig nöjda med också. Jag är skeptisk men hoppas så klart på det bästa; ett kanonprogram!

Men nu är det fredag och livet rullar vidare mot helg. Shopping och kräftskiva hägrar imorgon så nu ska jag slappa lite framför tv:n med Fina M. Och Mini.

Många goa kramar till alla!

Pia - Sommar i P1

Förresten, jag lyssnade på Pia Johansson när hon var Sommarpratare år 2008. Det var då hon nämnde att hon var ofrivilligt barnlös. Jag trodde att hon skulle prata länge om det men det var bara någon minut eller två (ok, jag tog inte tid, men ändå) så jag blev lite besviken. Men det var ett bra program ändå.
Därför ska det bli jätteintressant att få höra hennes historia i SVT:s program!

kram

Taget ur luften

Men allvarligt?
"Fångarna på fortet"?
"Robinson"?
Får programmakare betalt för att sätta ihop dessa urvattnade och urtrista programidéer till tv-program fortfarande?

kram

Äntligen kurrar det i shoppingtarmen!

Idag har jag gått i jeans på jobbet. Ett par jag köpte när magen svullnade upp precis innan missfallet förra gången jag lyckades bli gravid. Jeansen är inga mammajeans utan ett par vanliga jeans som är två-tre nummer förstora. Inte bra. Passformen är usel och med skärp blir de bara obekväma. Eftersom jag skulle till ett köpcentrum idag och besöka optikern så bestämde jag mig för att traska in på H&M och se om de har några kläder som funkar för gravida. De har mammakläder! Hade jag ingen aning om. Billigt och faktiskt riktigt snygga grejer. Men jag hittade bara ett par jeans med "slim fit"-passform (allt blir förresten "slim fit" på mig just nu...) och de var i fel storlek. Får beställa från hemsidan istället. Däremot hittade jag en massa annat som är ok. En t-shirt, mammamjukbyxor (mina gamla vanliga faller isär), en kavaj (kan ha även som icke-gravid), mammastrumpbyxor (tjocka att ha i höst), en stickad mammatröja som inte såg gigantisk ut och en kontorsklänning som jag ska ha när jag blir normal igen (är rädd för att den inte säljs då så jag köpte den trots att jag inte kommer i den!).
Jag trodde att notan skulle gå på flera tusen men hamnade på 1200 pengar. Billigt! Och inget var på rea! Jag är helnöjd. Dit ska jag gå igen. Och i oktober blir det Ullared. Tjohoooo!

Nu borde jag åka och handla en massa mat men jag är så trött så jag struntar i det. Lägger mig på soffan istället. Mini växer i raketfart så jag behöver min vila... Ska drömma om mer shopping.

Kramas där ute!

Filosofisk skepticism avseende SVT

Igen. Nu kommer det ett program, eller snarare en dokumentärserie, på SVT. Med tanke på "Korrespondenternas" skitprogram om IVF:er och barnlöshet sist, så är jag ytterst tveksam till den kommande dokumentärserien.
Den heter "Barn - till varje pris?".
Bara titeln får mig att vilja spy och kasta porslinstallrikar på Hamiltons kontor.
Titeln leder tankarna till "sensationsjournalistik" och det stör mig. Här försöker man säga att det handlar om ofrivillig barnlöshet, precis som om de representerar 15% av Sveriges befolkning i sin dokumentär. Det stör mig att man då sätter en sån titel på programmet.
Orden "till varje pris" leder tankarna till desperata och hjärtlösa människor som utnyttjar och kliver över lik för att få ett litet barn. Så ÄR faktiskt inte verkligheten. Jag hoppas INNERLIGT att jag har fel i mina tankar kring programmen...

Och i en artikel i GP (tack, JvJk!!) så omnämns att man bl.a. följer ett homosexuellt par (män) och en singelmamma (som insinueras ha valt bort en man i sitt liv. Suck! Så är det ytterst sälkan...) på vägen mot barn. Det pratas om, för Sverige, olagliga metoder som surrogatmammor och "seminationer" (det heter insemination på svenska!!!). Och det är ju JÄTTEBRA att sånt tas upp. Det tycker jag verkligen för det är ta mig f-n synd om de som är ofrivilligt barnlösa och som inte får räknas in i sjukvården enligt lag bara för att de råkar vara homo eller singel. Det är rubbat i min värld.
MEN... om SVT nu ska försöka ha en programserie där Pia Johansson (ofrivilligt barnlös skådis) ska vara programledare och det ska dissikeras i den världen, så vill jag att sjukdomen ska normaliseras. Lyft fram de mest vanliga exemplen på de som är ofrivilligt barnlösa, lyft fram den orättvisa sjukvården, skit i om det är en singel, en homo eller en hetero, visa VARDAGEN för 10-15% av befolkningen. Visa inte hur de olagliga metoderna i extremfallen går till (typ en surrogatfödsel per tre år eller nåt...). För det är såååå inte JAG. Och såååå inte alls hur det går till att vara ofrivilligt barnlös i de flesta fallen.

Det här är helt och hållet min personliga inställning till dokumentärserien, uppbyggd med endast en artikel och "Korrespondenterna" i bakhuvudet. Jag hoppas hjärtligt att jag har helt fel och att serien är enastående. Jag hoppas att vanliga svennebananer som jag själv får en chans att visa vardagen. Jag hoppas att psykologer som VET vad de pratar om får uttala sig. Jag hoppas att Barnlängtan (och RFSU och Femmis och andra organisationer som engagerar sig för allas vår skull) får vara med och uttala sig.
Jag hoppas att jag, den genomsnittliga ofrivilligt barnlösa, får slippa svara på vad jag anser om surrogatmammor i Indien, 38-försöks-IVF-tyskar eller löpande-band-donatorer i Rumänien efter den där dokumentärserien har sänts. För i Sverige ser det faktiskt inte ut så.
Jag hoppas att SVT har gjort sitt jobb den här gången.
Seriöst, SVT. Gör ett bra journalistiskt jobb nu. Snälla.

Den 26/9 sänds det första avsnittet.


Kram

Blöjtanke

Jag har blivit så där galet trött igen. Jag somna på stående fot. Somnar på soffan kl 21 och kan lätt sova 10-12 timmar på raken, förutom ett fummeltrött toabesök vid 3-tiden. Och konditionen är uuusel.
Och jag drömmer igen. Lite lagom obehagliga drömmar. Inatt satt en vit mus på min axel. Jag försökte att lyfta bort den men då försökte den att bita mig. Istället försökte jag att putta bort den. Då satte den sig på bakbenen, knep ihop hela ansiktet och började skaka fram och tillbaka. Fort, fort! Okontrollerat fort. Och galet. Hysteriskt. Jag försökte att putta bort den igen, flera gånger på rad men den bara fortsatte att skaka frenetiskt och skrik-pipa. Den nöp sig fast i min rutiga skjorta. Jag visste att när som helst händer det något hemskt.
Så slog jag upp ögonen och det var dags för nattens toabesök. Äckeldröm.

När vi firade kompisen så passade vi på att berätta om Mini för bästisens äldsta tjej. Hon fyller fem i januari. Vi frågade om hon skulle tycka att det var kul om jag och Fina M fick en bebis. Hon stirrade på oss. Jo, det kanske det var. Så visade jag min mage och sa att den kommer att bli jääättestor. Hon stirrade igen och så log hon och sa:
-"Då får ni köpa massor av blöjor!"
Hahahaaa! Lite förstod hon allt. Så lovade hon att hjälpa oss att ta hand om bebisen och klappa på den. Så hon ska få en låtsas-lillasyster (hon har redan en riktig sådan). Det ska bli kul att se hur hon kommer att följa min mage. Den kommer att bli jättestooor, det vet hon för så blev ju mammas när hennes riktiga lillasyster skulle komma. Spännande!

Torsdagskramar

Gomorron!

Nu har räknaren här till vänster gått ner från 2X-tal till 1X-tal i räkningen. Ser riktigt fint ut i mina ögon!

Idag gäller det. Jag MÅSTE få till ett toabesök. Hahahahaaaa! Jag som trodde att magen ordnat sig till någorlunda men jag insåg igår kväll att jag hade fel. Så nu är det toafokus igen. Suck. Det här är verkligen en magblogg snart...

Idag fyller också en kompis, bästa bästisens man, 40 år så vi ska strax dit och överraska med champagnefrukost och blommor. Han kommer att bli jätteförvånad. Kul!

Kramelikram där ute

Gammal insikt på nytt vis

Jag kom iväg på middagen men fick åka hem efter 1,5 timme för jag fick ont i magen igen. Suck!
Ikväll fick jag dock vara med om två helt nya upplevelser.
Jag hann i alla fall träffa två kollegor som jag ser väldigt sällan. De är underbara och vi sitter alltid och munhuggs och skrattar ihop. Ingen av dem har barn och den ena tjejen är singel. Eftersom jag gillar dem och vi kan vara förtroliga med varandra så berättade jag för dem. Var och en för sig. Singeltjejen blev jätteglad och spärrade upp ögonen.
"Vad kuuul! Grattis!"
Sen följde standardfrågorna som alla frågar: "När kommer den?" och "Mår du bra?"
De två frågorna ställer alltså alla. Nästan.
När jag berättade för den andra tjejen så fick jag ett "Grattis.", nästan helt utan engagemang och med frånvarande blick, men jag hörde att hon ändå blev glad för min skull. Sen sa hon:
"Tänk, jag hann tänka det när jag såg att du kom. Att du var gravid."
"Va?", sa jag. "Syns magen så pass?"
"Näe", svarade hon. "Jag såg det i ansiktet på något sätt."
"Jaha? Vad märkligt.", sa jag.
Sen pratade vi inte mer om det. Jo, hon sa nog igen att hon var glad för min skull också. Jag tackade och bytte ämne.

Det var mina två aha-upplevelser. Att någon kunde "se" på mig att jag var gravid. Det är sånt som jag bara hört talas om.
Det andra var att jag förstod. Hon, den andra tjejen som inte är singel, har försökt. Hon har kämpat eller kämpar. Jag såg det i ögonen, den där avmättade blicken som inte riktigt var närvarande. Den som uppstår när tanken far iväg och man inte vill höra mer. Den som uppstår när man skyddar sig själv. Ingen tvekan alls. Den blicken som jag själv haft så många gånger.
Det var därför vi inte pratade mer om mig. Jag bytte ämne med flit. Kände igen mig så mycket att jag bara ville krama henne och förklara att jag vet. Eller bara få berätta att vi fått kämpa för att få hamna i det här tillståndet. Men det satt för många utomstående för nära oss så jag lät det bero. Såna ämnen vill jag prata om i förtroende, inte vädra fritt vid ett gemytligt matbord med kreti och pleti. Så jag bytte ämne istället.

Det var första gången jag fick se den där blicken som jag vet att jag haft själv så mycket. Och jag vet vad jag ska göra när den dyker upp. Jag ska byta ämne och inte prata om mig själv, om jag inte kort kan tillägga att vi har fått kämpa så att en viss förståelse uppnås (och kanske kan jag inge lite hopp då i alla fall).
Annars räcker det gott med att jag redan berättat om mitt tillstånd. Inget mer.

Insikt ur en annan synvinkel helt plötsligt. Det berör mig.

Kram till alla

Typiskt

Så jäkla typiskt. Här är det kvällsaktivitet och middag med jobbet och så får jag ont i magen.
Nu har jag legat på golvet och jobbat i två timmar och jag hoppas att magen funkar så pass bra att jag kan få åka på middagen i alla fall.
Annars blir jag lite sur...

Kram

Samarin

Varenda eftermiddag börjar den. Halsbrännan. Jag knarkar Samarin. Inte varje dag, men nästan. Burp.

Det är det här jag har längtat efter. Fan, vad jag njuter!

Kraaaaam!

Halvtid

Kan man tänka sig?! Halva tiden har gått! Idag går vi in i vecka 21. Helt otroligt faktiskt.
Mini är ett litet mirakel. Som jag längtar till januari nu...

Kram

Ledighetskommittén planerar...

Idag pratade med den eventuellt blivande chefen. Alla omorganiseringar som håller på just nu har gjort att så mycket blivit ändrat och jag orkar inte gå runt och vara ovetandes så länge till. Och inte att vänta heller.
Så nu är vi ense om att vi ser vad som händer istället och tar det för vad det är. Framtiden får utvisa hur det blir. Känns kanonskönt! Jag har trots allt ett jättebra jobb idag så jag behöver inte byta om jag inte vill. Och just nu vill jag fokusera på Mini. Vilken lättnad. Nu är det tokfokus.

Och från och med den 1/11 är jag ledig på onsdagar. Härligt! Och så kom jag på att min pappa är ledig på onsdagar så vi har bestämt att vi ska leka då ibland. Hitta på kul saker ihop. Det var längesedan vi gjorde något kul ihop så det ser jag verkligen fram emot.

Idag fick jag också reda på att en kompis i Holland också är gravid och hon ligger bara en vecka före mig i tid. Sååå kul!

Vilken härlig höst det kommer att blir!


Sensommarkramar

Mys

Igår lurade jag ut bästaste bästisen på äventyr. Jag hade köpt sallad, bröd, en halvflaska bubbel till henne och en liten flaska alkoholfri rosé till mig själv, så gick vi och satte oss på en av teaterbänkarna i Vitabergsparken på Söder i stan. Där satt vi i 1,5 timme och tittade på gratisframträdande som Parkteatern kör hela sommaren på en massa parkscener under hela sommaren. Det brukar vara riktigt bra och igår var det bara bäst! Jonas Gardell underhöll och han är sååååå bra! Bästisen blev jätteglad och jag med. Det var verkligen en bra och kul kväll. För att få platser så måste man vara där i god tid så vi kunde sitta och pladdra i en timme innan också medan vi åt. Najs!!

Naturligtvis fick jag ont i magen men jag bet ihop. Jag har kapitulerat och insett att min matmage och min gravidmage aldrig kommer att bli bästisar...

Och imorgon går gravidmagen in i vecka 21. Helt otroligt!

Kram

BM-besöket

Besöket hos BM gick jättebra. Fick moderskapsintyget efter att bara ha yppat det.
-"Det får du nu på en gång", sa hon och skrev ut det på en gång.
Hon tog blodtrycket också och jag sa att jag brukar ha extremt lågt tryck. Jo, det bekräftade hon att det var men det är bara jättebra att ha när man är gravid.
Medan hon satte på mig den där blodtrycksmätarmockajängen (sorry, jag jobbar på kontor...) med kardborrband, så vände hon sig till Fina M och sa:
-"Hur går det för dig då? Några speciella tankar? Något du går och funderar på?"
Fina M såg alldeles skärrad ut, hahahaa! Och jag medger att jag också höjde på ögonbrynen.
Det var nämligen absolut första gången som någon pratade direkt till honom. Alltså, tittade honom i ögonen och riktade frågorna till honom. Någon som tog hänsyn till att han var i rummet.
-"Får man lyssna på hjärtat idag?", frågade han försynt. Det är det enda han har pratat om efter att vi gjorde senaste ultraljudet. Han vill lyssna på hjärtat. Finfina M.
Jodå, det fick vi. Det slog jämt, tydligt och jätte-jättebra, som BM uttryckte det. Tår i ögat hos oss båda. Så klart. Det är mycket tjutande nuförtiden...

Jag nämnde att jag har ont i magen ganska ofta, typ där blindtarmen sitter men lite högre upp, men att jag tror att det beror på att tarmen slåss om lite utrymme. Det höll BM med om. Just där, på höger sida, ligger tarmar och ligament och när magen växer så är det vanligt att det blir hugg ibland. Jag brukar lägga mig ner, gärna på vänster sida, så går det över. Tack och lov att jag kan jobba hemifrån då och då. Så slipper jag ligga på golvet på jobbet, menar jag (jo, vi har ett vilorum någonstans men jag har liksom inte letat upp det...).
Jag glömde tyvärr fråga om det här med kisställning. Tror inte att jag berättat det här på bloggen (eller så gjorde jag det...), men när jag ska kissa så måste jag luta mig framåt. Ser inte klokt ut! Varje gång jag går på toa på jobbet så får jag lite panik över att jag ska ha glömt att låsa dörren så att någon råkar komma in och se mig sittandes bredbent med hela överkroppen framåtlutad mellan benen och händerna nere vid fötterna. Men det funkar.
Någonstans på det stora, vida Internet läste jag att urinröret kan bli lite klämt av bebisen och att det kan hjälpa att luta sig framåt. Så jag provade och, vips! Inga pinkeli-problem längre!
Så min tanke var att fråga om urinröret verkligen kan bli klämt som jag läst eller om det beror på något annat. Får ta det nästa gång istället. Vi ska dit om tre veckor igen.

Jo, just det. hon rekommenderade att ta ledigt en dag i veckan fr.o.m. vecka 30. Gärna onsdagar så att jag jobbar två dagar, vilar en och sen jobbar två dagar till. Det låter otroligt lockande men jag ska räkna lite på det först (lönemässigt) och stämma av med jobbet också.
Det ska nog inte vara några problem med jobbet, men jag måste känna efter också. Jag vill känna mig hundra procent säker på att det kommer att kännas bra. Men å andra sidan så kan det vara bra med en dag ledigt så att jag hinner fixa en del innan det är dags. Alla femtioelva stenskott i framrutan på bilen som jag aldrig tar mig tid att fixa t.ex.. Eller fixa de punkterade däcken på min cykel (för den kommer jag nog vilja ha när sommaren kommer). Eller ännu bättre; gå i lugn och ro och spana på lite barnprylar. Ja, ni hajjar, fixa allt smått som maler lite i bakhuvudet. Och så ta det lugnt så klart.
En dag i veckan. Det betyder 80% av lönen. Trist men säkert värt det.

Undrar om jag kommer att byta jobb förresten. Meningen är att vi ska skriva kontrakt nu i augusti men jag tror inte att det blir av och mitt nuvarande jobb är faktiskt riktigt bra så jag velar lite. Som sagt, det är det bästa med att vara människa; man kan alltid ändra sig.

Bästaste kramar till alla

Ledsen

Började med att städa ut det där rummet jag pratat om i evigheter. Det som står näst på tur att tapetseras innan vi börjar inreda lite mer på allvar.
Så jag rensade bland papper och annat vi samlat på oss. Mitt bland alla högar hittade jag fotografier. Gamla. När mamma levde.
Hon dog i cancer 1993 och jag tänker på henne ofta, speciellt nu när jag är gravid. Mini får ingen riktig mormor och jag hade så gärna velat ha min mamma här nu.
Jag skulle vilja dela allt med henne och jag skulle vilja ringa henne och lyssna på när hon berättar om hur det var att vänta mig. Hennes första barn. Jag skulle lyssna och jämföra. Skratta ihop med mamma.
Men det får jag aldrig.
Jag undrar om hon tänkte som jag. Om hon väntade på sparkarna som jag gör. Om jag var livlig. Vi hann aldrig prata om sånt. Jag var för ung och mamma var för sjuk.
Jag vill dela allt det här med henne och se henne leka med Mini. Så gärna, så gärna vill jag det. Vi skulle ha kul ihop; tre generationer tjejer tillsammans. Mini, jag och mamma.
Men det får vi aldrig.
Det är otroligt svårt för mig att tänka på det. Otroligt svårt.

Tårar.

Kram

BM-dags igen

Oj, imorgon bitti är det besök hos BM som gäller! Hade nästan glömt bort det. Undrar vad som händer den här gången? Lite klämma på magen gissar jag. Och så ska vi påminna om en remiss för nästa RUL som ska göras i vecka 24. Det har hon säkert redan tänkt på, men ändå.
Jag har nog bara en fråga till henne och det är om det här med moderskapsintyget. När får man det månne? Jag är ju lite av en planerare och gillar att vara ute i god tid så jag ska fråga i alla fall.

Pirr!! Jag längtar så till januari!!!

KRAM

När man tröttnar på sig själv

Igår fick jag såna där nervösa tankar som kan dyka upp ibland. Ni vet, när man börjar tänka på något och så spånar man vidare lite för mycket. Det kan vara om vad som helst men för mig var det naturligtvis Mini det handlade om:

Jag: - "Tänk om Mini kommer ut och är jääätteful!"
Fina M: - "Men, vad är det du säger?!?"
- "Ja, tänk om Mini kommer ut och är så ful att jag inte vill kännas vid henne!"
- "Inga barn är fula..."
-"Precis! Tänk om Mini blir undantaget som bekräftar regeln?"
- "Men nu får du för f-n ge dig!"
- "Jo... men alltså, tänk om jag får tokspel och tycker att Mini är ful."
- "Ingen mamma tycker att deras barn är fult."
- "Jooo! Vid såna där graviddepressioner som man hör talas om! Tänk om jag får det och inte vill se Mini något mer."
- "Jaha, då får väl Mini bli bara min då'ra. Jag tar hand om Mini då."
- "VA?!? Men jag då? Skulle du inte ta hand om mig?!"
- "...????....." (Fina M ser galet ställd ut)
- "Ja, jag kan ju inte rå för att Mini ser ful ut och att jag får en graviddepression...."
- "Alltså, vart vill du komma?!"
- "Ja....erh...äsch, Mini är nog inte ful förresten...bara tänkte...eller jag tänkte nog inte alls..."

Allvarligt. Vad är det för jäkla resonemang? Hur kunde jag ens komma på tanken!?
Ja, ja, jag började i alla fall inte böla när M inte skulle ta hand om mig utan om Mini. Heheheee....

Stackars Fina M.

Kram

Ersättning FK - Vad skrev vi egentligen?

På senare tid har jag fått en del förfrågningar via mail om Riga och om vad vi skrev till Försäkringskassan när vi sökte ersättning. Det går att söka info här på bloggen men sökfunktionen är inte den mest ultimata har jag insett så här kommer lite kortfattad fakta kring vår ansökan till FK i alla fall (Riga får ni allt söka på i bloggen, finns en egen kategori om det i vänsterkolumnen). Och maila får ni självklart fortsätta att göra ändå!! Det är bara jättekul!

Blanketterna hittar ni HÄR.

Vi sökte ersättning i efterhand och jag bifogade praktiskt taget alla kvitton och journaler vi hade plus ett brev som beskrev vår IVF-historia i korta drag med tidsangivelser.
Det vi bifogade var:

- Vårt brev/historia med tidsangivelser och hänvisningar och länkar till:
1) En dom i Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 1207-08, bilaga 8) där assisterad befruktning inte kan fastlås endast genom åldern som gräns. Vi bifogade även domen.
2) FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning (http://www.regeringen.se/sb/d/11071/a/123615 , artikel 23, 1b)
3) WHO:s definition av av personer med funktionsnedsättning (http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2003/2003-4-1 , kod b6600 - Funktioner som hänger samman med fertilitet, fastställer följande: "Funktioner som hänger samman med förmåga att producera sädesceller eller äggceller för fortplantning innefattar: funktionsnedsättningar såsom låg fertilitet, sterilitet.").

- Journaler från Carl von Linnékliniken där vi gjort tre IVF:er. I den journalen hade en läkare skrivit att ÄD vore bättre.

- AVA:s faktura/kvitto (original)

- Kontoutdrag från banken på betalningen som visade den aktuella valutakursen.

- Journal från AVA (AVA Finland skrev ut själva behandlingsplanen och av AVA Riga fick vi ett intyg att vi gjort ÄD där för de vill inte skriva ut journaler).

Vad jag faktiskt glömt att bifoga båda gångerna är kopia på högkostnadskort/frikort.
Och jag kan tipsa om att kontakta Föreningen Barnlängtan. De vet massor om just sånt här och är värda varenda krona och lite till, av de 295 kronor det kostar att bli medlem. De har hjälpt mig massor.

När man söker i efterhand så får man inte ersättning för boende och flygbiljett. Med tanke på allt pappersarbete så var vi lite slöa (rent mentalt) för att orka ta tag det i förhand. Så för vår del blev det i efterhand och så såg vi resan som lite semester istället. Vi turistade i några dagar innan insättningen och Riga var faktiskt kul att uppleva.
Vid förhandsbesked tror jag att det är liknande papper man skickar in men gissar att det behövs något papper från AVA med t.ex. prisuppgift på. Sen kan man nog komplettera med eventuella tillkommande utgifter efteråt (som t.ex. nedfrysningsavgiften på ca 350 EUR för man vet ju inte förrän efteråt om det blir ägg till nedfrysning).

Tror att det var allt och jag hoppas att det hjälper en del av er därute.

Glöm inte att söka om ni bestämt er för att göra ÄD inom EU. Får ni inga pengar så får ni ett nej. Det är ledsamt men också allt. Jorden fortsätter att snurra.
Och är ni helt beroende av ersättning från FK för att ens kunna åka iväg, ja, då hoppas jag verkligen att ni söker och ger det ett försök. Ett nej från FK kan vara nog så ledsamt men att aldrig ens söka minskar också chanserna till att lyckas.

Och åker ni till AVA i Riga och i Åbo så ha jag kladdat i gästböckerna där... :o)

Många hoppfulla kramar

Växtvärk

Jag googlar en del. På magbilder. Vill liksom se vad som är normalt men inser att inget är normalt. Det finns verkligen inte en enda mage som är lik någon annan. Helt otroligt! Det är som fingeravtryck.
Men jag har hittat en bild flera gånger som jag gillar att kika på då och då. Den visar hur livmodern växer och var den är i vilken vecka.



Det ger mig lite perspektiv på hur fort Mini växer. Speciellt den andra halvan av tiden. Jösses, vad mycket det ska växas där inne! Undrar om Mini känner något? Jag menar, när jag var tonåring fick jag växtvärk i knäna. Hur ska då inte Mini känna sig i hela kroppen? Det får jag aldrig svar på men ändå... Små barn borde också ha lite växtvärk förresten. Men de kanske är härdade från växandet i magen och sen bli utklämda genom ett pyttehål. Det borde stärka ett psyke hos vem som helst. Då är väl växtvärk inte så farligt med andra ord.

Mycket tankar som snurrar runt nu... hehehee.

Kram

Dagsverke

Min härliga kompis har sagt upp sig från jobbet, börjat måla tavlor och vill fokusera på livet stället för flärd. Underbart!! Hoppas att hon flyttar närmare mig också (åh, jag är sååå självisk!). Det är skönt med de där gamla kompisarna som man vet finns...
Och hennes spontana kommentar när hon såg magen: "Men, det syyyns ju inget!" Hihi, alla tror att det syns på en gång när jag berättar att jag är gravid. Men inte än inte.

Bordet monterat, ogräs plockat, min häl mosad (vid flytt av gammalt matbord), Shurgard fixat, nya glasögon fixade, mammakläder inspanade, nu middag och så får jag stuva om lite i blivande arbets-/gästrummet själv imorgon. Det känns som en effektiv dag. Skönt!

Tror att Mini växer så det knakar nu. Det spänner lite i magen då och då. Och magen känns mer spänd och hård.

Kramelikram

Bild och boande

Gomorrooooon, gomorroooon!! (läses helst med bred göteborgsdialekt)

Så ligger det nu en ny magbild uppe under sidan "Gravidbilder"

Jag känner mig fortfarande bara "större" men ändå utan mage. Vill ha mer kula än vad jag har nu. Men..."be careful what you wish for, you might get it" som de säger "over there". En vacker dag står jag där med en jättemage och gnäller över att jag vill att den ska vara mindre, hahahaaaa! Det är det bästa med att vara människa; man kan alltid ändra sig.

Det blev ingen flärd alls för mig igår. Jag åkte och fikade med brosans sambo. Frid och fröjd. Jag åt en stor äppelmuffins och sen kom magvärken. Min mage gillar verkligen inte bullar eller sockerkaka alls numer. Magont och hem istället. Det kändes jättetrist att ringa och säga som det var och jag skämdes för att jag inte struntade i den där jäkla muffinsbiten. Gaser hela kvällen sen (om någon vill veta vad det förhatliga ordet "fredagsmys" innebär i vår lilla familj...). Fan.
Men idag ska jag se till att träffa min goa, flärdfulla kompis. För visst, hon har bokat bord runt hela stan hela dagen idag också. Galna kvinna. Men bäst är hon när hon suttit i pyjamas med mig på balkongen och druckit vin och dryftat livet från den djupa sidan. Gah!! Längtar tills jag träffar henne nu!

Idag ska det "boas" lite också. Vi ska kolla på ett förråd hos Shurgard. Där ska en chiffoné (stavas det så?) och ett bord och åtta stolar stå. Det är gammalt arvegods som jag bara inte kan släppa. Jag brukar säga att vi ställer grejerna på landstället. Ska bara köpa ett landställe först....
Så ska vi rensa ogräs, kika på tapeter, påbörja tapetseringen, städa i uteförrådet som snart ska isoleras, skruva ihop det nya bordet som bara står och väntar i köket och så ska vi spana på nya glasögon till Fina M. Och jag behöver också ett par även om jag låtsas att jag faktiskt innehar ett par. Det har jag! Men de ligger på en bar på övfre Östermalm (för den oinvigde: tjusigt område i Sthlm) där jag glömde dem för ett år sedan. Jag kan inte förmå mig att gå in och fråga om de ligger kvar där. Pinsamt så här lång tid efteråt.
Ja, just, det! Vi ska till IKEA också. Men det vet inte Fina M om ännu. Stackarn...mooooahahahaaaaaa! I'm evil.

KRAM

Ring Ring

Hihii! Nu har kollegorna börjat ringa och gratta. Kul!

Kram

Jobbet

Nu har jag pratat med chefen där jag är anställd. Han blev strålande glad för min skull och sa grattis en miljard gånger, typ. Skoj!
Han gillade också min plan att jobba t.o.m. den 16/12. Sen tar jag semester under de sista två veckorna och börjar föräldraledigheten fr.o.m. 1/1. Det känns riktigt bra!
Och nu vet nog halva kontoret om det eftersom vi måste planera för projekten och uppdragen vi tar oss an. Då är det många som är involverade så det är ett måste att en del (läs: alla) behöver veta. På onsdag har vi en mindre höst-kickoff också och då blir nog fler varse. Det är lite spännande faktiskt!

Kram

Ingen flärd här inte!

Vilken skön gårdagskväll! Tillbringad i biomörkret med bästisen och en massa popcorn. Jag skrattade jättemycket! Kan rekommendera "Bridesmaids" om ni vill ha en enkel men upplyftande film. Bra humor. Bara ansiktsuttrycken på huvudpersonen är värda att se.

Nu ska här bli gravidkrämpor! Lite i alla fall, för min egen skull när minnet sviker.
Jag har blivit torr i näsan och blöder lätt då och då. Det är verkligen inget som oroar men det är lite jobbigt ibland.
Och så tror jag att Mini har tagit sats och börjat växa en del. Igår och nu på morgonen så hugger och ilar det i nedermagen. Växtvärk tror jag.
Jag blir fortfarande mer svullen om magen på kvällen och får svårare att äta några större portioner mat ju längre dagen går. Gör jag det blir det tvärstopp. Då är det horisontalläge i soffan som gäller. Men i övrigt så verkar förstoppningen ha gett med sig. För tillfället i alla fall...

Jag går också runt och muttrar över att jag inte får plats i mina kläder. Det ser ut som om jag har lagt på mig ett gäng kilon över semestern ungefär. Så jäkla irriterande. Helst vill jag höra till den där skaran tjejer som får en stor, fin boll till mage på en gång eller så till de som det inte syns på alls. Mittemellan är aptrist. Men jag kan i och för sig fortfarande köpa "normala" kläder, några storlekar större bara (så att jag kan ha dem ett tag). Just nu har jag börjat spana efter ett par snygga, slimmade mammajeans som jag ska kunna ha resten av tiden tänkte jag. Hittade en del hos Lovely Mama men kan inte bestämma mig riktigt. Får väl beställa ett par och prova helt enkelt.

Ikväll ska jag leka flärdfull på stan. Eller...jag ska äta middag på B.A.R. med en kompis och fler av hennes andra vänner. Hon är en sån där smart, snygg (ex-modell, morr) och flärdfull tjej så det är bord bokade runt halva stan på en massa balla ställen. Det ska visst sviras in på småtimmarna. Även om jag gillar min kompis så har jag aldrig förstått det där flärdfulla livet (hon rör sig ständigt mellan världens alla metropoler och har ett harem av trånande rika män efter sig, precis som i en film!) Eller så är jag bara avis på att jag inte har den där energin eller pengarna till att bada i champagne, hahahaaaa! Jag hänger liksom inte med, det är inte jag. Så det blir fisk och vatten till middag för mig och sen hem och se på tv. Magen mår nog bäst av det just nu också. Det räcker gott för det ska bli såååå kul att träffa henne igen!

Tillbaka till verkligheten igen: jobba.

Kram

Berätta

Nu har jag berättat för två kompisar till. Att jag är gravid alltså. Oj, vad glada de blev! De ville genast ses och kom med massor av hurra-rop. Kul att jag kan muntra upp så, hehehe.

Idag funderade jag på det där med Facebook. Jag använder verkligen FB för att hålla kontakt med mina vänner som är utspridda i hela världen. Därför kommer jag nog att lägga ut en bild på Mini när hon är född och berätta för alla på det viset. Jag får helt enkelt förvarna mina kämpande kompisar så att de inte kikar på mina inlägg den dagen om de känner att det blir tungt att se och läsa om. Det borde väl funka?
Svårt det där...

Kram

Tidsperspektiv

Igår gick vi in i vecka 20. På onsdag har vi gått halvvägs. Det är verkligen helkonstigt!
Det har hänt så mycket de senaste åren, speciellt sen vi började med ÄD-försöken. ALLT har kretsat kring hormoner, känslor, uteblivna semestrar och pengar. Och bloggen så klart. Och mina nya vänner. Såna man kan diskutera slemhinnor och färgen på toapappret med.
Mitt engagemang för barnlösa har vuxit också. Jag försöker läsa allt jag kommer över. Jag vill förändra.
Men det får jag ta i långsammare takt. Nu är det fokus på Mini.

Igår blev tidsperspektivet tydligare.
Om 4 månader jobbar jag förmodligen min sista dag innan föräldraledigheten.
I mitten av september fyller jag 42 år. Då är det bara ca 4 månader kvar till födseln.
Till min födelsedag ska gästrummet vara tapetserat och inrett. Till dess är det ca 4 veckor.
Då kan vi börja inreda Minis rum. Med tanke på att jag ändrade mig om tapet femtioelva gånger till det förra rummet så borde vi speeda upp oss lite med den där tapetseringen....
Minis gay-dad ska nämligen bo i det rummet på min födelsedag.
Ja, gay-dad är då min kära vän A (som ju är min gay-husband och Fina M's goa vän numer) som fick en tår i ögat när vi sa att det är en tjej. Han sa genast att det blir en mini-Wilda och att han nästan känner sig som pappan själv. Rent mentalt alltså. Hur vackert sagt är inte det? Lilla Mini blir nog högt älskad inte bara av oss. Det känns väldigt bra.
På tal om det, bästaste bästisen tjatar om att hon ska vara barnvakt hela tiden. Jag försöker att påtala att det inte kommer att gå för de gånger vi är ute på galej är ju när vi umgås med just bästisen och hennes man. "Då får ni sluta göra det så ofta för jag vill gosa med Mini."
Hahahaaa! Underbart svar. Älskad unge redan nu som sagt.
Och min moster som bor åt tjotahejti, d.v.s. söder om stan (jo, vi stockholmare är så inskränkta, nordbor och söderbor liksom) har också tingat att vara barnvakt.
Hmmm, vi får nog avgöra det hela i en gyttjebrottningsmatch...

Tillbaka till tidsperspektivet. Det är inte lång tid kvar med andra ord. Vi ska ju hinna med att införskaffa massor av prylar och planera om hemmet lite också. När det kommer till prylar så förlitar jag mig helt på Ullaredsresan och IKEA. Kläder ska vi få en del av kompisar är det sagt. Men tiden? Var ska vi få den ifrån? Halvvägs gick ju jättefort! Och nu är det bara andra halvan kvar!
Det blir väl som med allt annat. Det löser sig.

Snart, Mini. Snart ses vi.

Kram

Spådamen

Och Kronprinsessan är gravid. Grattis, grattis!
Nu kommer det fullkomligt krylla av Bugaboo:s i Ulrikdals Slottspark när alla nyförlösta ska vallas av sina mammor som hoppas på en mammafika (latte, så klart!) med prinsessan. Jag ska tusan åka dit i helgen och räkna lite barnvagnar och sedan göra en jämförelse i vår igen. Jag looovar att det blir som jag förutspått!

Kram

Maria och Uffe

ICA's medlemstidning kom idag. Med ett reportage med Maria Montazami. Kul!

Men, men....vad f-n? Hänger Maria Montazami med Ulf Elvfing?!?!!!! Galet.




Kram

Hjärta

Jag är fortfarande lite överväldigad över hur många glada grattis vi fått. Det är helt otroligt! Världen är nog ett bra plejs ändå...
Tack igen till alla!

Idag ska jag luncha med min goa lillebror. Det ser jag fram emot jättemycket! Han har fått nytt jobb också så det blir mycket att prata om.

Igår fick jag ett deppigt mail från en ÄD-kompis (det var tack vare ÄD:n vi träffades men oavsett det så hade jag blivit glad för att vara hennes kompis). Det finns så mycket som är orättvist och allt bygger på slumpen när det kommer till IVF och ÄD har jag upptäckt. Allt ska klaffa. Som Per Gessle sa: "Allt handlar om tur, tajming och talang.", men utan talangen då'ra.... För det spelar liksom ingen roll hur fin man är som människa eller hur duktig man är på något när man ska bli gravid överhuvudtaget. Det handlar bara om tur och tajming. Vid IVF/ÄD försöker man höja oddsen något och för att göra det krävs ännu mer tur och tajming....
Inte konstigt att vi är så många som är så trevliga, snygga, smarta och talangfulla och som trots detta deppar ihop då och då. Vem tusan kunde förutse sitt öde liksom? Mycket kan man styra i sitt liv men inte sin äggreserv. Då utesluter jag ett medvetet ohälsosamt leverne. Och inte kan man påverka sjukdomar man inte vet att man kan få. Som t.ex. ofrivillig barnlöshet.
Ingen vet vad som väntar runt hörnet. För 85% av befolkningen blir det en glad överraskning. För 15% av befolkningen blir det barnlöshet med oro, förhoppning, rädsla, depression, missfall, svek och en jäkla kamp som följd.
Jag önskar att jag kunde styra oddsen och eliminera barnlöshet. Jag önskar att jag kunde donera ägg. Men det kan jag inte. Det enda jag kan göra är att försöka lyssna och förstå. Förstå är lite lättare eftersom jag själv gått igenom allt. Donera kan många göra. Men lyssna kan alla göra. Lyssna på skriken inombords på någon som är ofrivilligt barnlös och kämpar. Sätt ett stetoskop mot hjärtat på en sån person och du får höra ett hjärta som krossas flera gånger per dag. Likt en familj som splittras. Flera gånger i veckan.
Min vän har ont i hjärtat och jag hoppas att någon hör hennes hjärta. Fort. Nu.
Låt henne få en donator nu om inte annat...

Kram till dig

Landat

Tack, tack, tack!
Vilka fina ord ni skickar till mitt tidigare inlägg om RUL. Jag är så glad! Firade med en drös salta fiskar och nu blir det en stor biff till middag. Fina M inhandlade och lagar. Nu har jag landat lite, hihihii!

Hela dagen har jag haft sprängande huvudvärk så jag dricker massor av vatten (ännu mer än vanligt) nu i fall det är vätskebrist. Igår trodde jag inte att det var så men kom på att jag inte kissar lika ofta som för några dagar sen. Då insåg jag att jag nog inte dricker så mycket vatten som jag trodde. Så nu attans!

Ultraljudet gjorde vi på Ultragyn vid Odenplan i Stockholm. I hissen noterade jag något jag tycker är riktigt roligt:

Mycket passande att samköra körkortsmottagningen med psykiatriska mottagningen, hahahahaaaa!

(Gissar att körkortsmottagningen är något helt annat än vad jag tänker på)

Nu middag.

KRAM

RUL 1

En tår eller två trillade under ultraljudet. Allt ser utmärkt ut. Allt är proportionerligt.
Moderkakan ligger i framvägg vilket förklarar varför jag bara känt så få rörelser som jag gjort.
BM var kanonbra. Hon förklarade och förklarade vad som var vad och vad hon gjorde och varför och hur det inte ska se ut och varför man kollar det man kollar och hur allt hänger ihop...och allt snurrade runt i huvudet och det var så kul att få se Mini! Såååå kul!
Inga spattiga rörelser och ryck som vid KUB. Nej, nu låg Mini där snällt och viftade med armar och ben då och då. Och så fick vi reda på vad det blir...

Det är en tjej!

Eftersom det är en ÄD så ville hon inte ändra datum för födseln men sa att om hon hade gjort det så hade hon satt datumet till 17/1. Så Mini är alltså liten men absolut inte avvikande på något sätt. Bara något mindre än medel. Fina, fantastiska Mini. Vårt mirakel.

Hur ska jag kunna fortsätta jobba nu då? Det är helt omöjligt!

Lyckokramar!

Svårt

Jahapp... Nu är det meningen att jag ska jobba effektivt fram till ca 9:00 då jag ska åka iväg mot UL.
Hur sjutton ska jag klara det?!

Kram

Skallen

Äsch, det blir ingen promenad. Jag fick en tung huvudvärk och åkte hem lite tidigare från jobbet. Naturligtvis hoppades jag att det skulle hinna gå över men, nej.
Jag har aldrig haft huvudvärk förut på det här sättet så jag skyller på Mini (och nu kommer väl något troll att dyka upp i kommentarerna och säga "Du ska inte ha barn om du skyller på dem redan nu!!", hahahahahaaaaa! Sorry, kunde inte låta bli...).

Allvarligt talat så är det nog graviditeten som gör att jag har ont i huvudet lite då och då. Det spränger...

Så nu blir det vila och längta efter att Fina M kommer hem och pysslar om mig lite istället.


Kram

Lyckotankar

Vilken långsam dag! Förmodligen för att jag längtar till imorgon så mycket.

Just nu snurrar en del tankar kring det här med att känna bebisen. Jag känner knappt av Mini. Bara några få gånger men absolut inte mycket. Men jag vill känna en redig spark. Det är väl tidigt ännu. Men önska kan jag ju alltid göra...
Nåja, ikväll blir det förmodligen en promenad med Kalimero igen. Om det inte ska börja regna.
Det är förbaskat skönt att prata av sig kring allt trots att vi båda är i olika situationer just nu. Men på något sätt så pratar vi samma språk. Vi dryftar allt kring barnlöshet och det är jätteskönt tycker jag. Kul att ha en jämlike att bolla med. Eller bara få ut viss frustration. För visst följer barnlösheten med likt en sjukdom. En gång barnlös, alltid barnlös på något sätt. Jag vurmar för ofrivilligt barnlösas situation. Verkligen. Jag är övertygad om att jag aldrig glömmer vår kamp om barn och graviditet. Men nu ska jag fokusera på lyckan.
Mini har inte "landat" än men jag får i alla fall lyckan att vara gravid (även om jag gnäller ibland, jag vet!) och så klart hoppas jag att allt går bra hela vägen.
Men, som sagt, alla gamla tankar finns kvar men inte lika starkt. Först och främst vill jag se framåt, se positivt och glädjas och det funkar riktigt bra. Och imorgon efter UL kommer jag att sväva fram om allt ser normalt ut. Tjohooo!

Läntar.

Kram

Ge mig mer hittepå!

Det finns så mycket man "får" och "inte får" göra när man är gravid. Men faktum är att mycket är faktiskt hittepå.
Ta det här med datorn på magen t.ex.. Klart att man kan ha en laptop på magen. Jag själv vill dock inte ha det för batteriet och fläkten på min vill inte riktigt samarbeta och laptopen blir sjukt varm. Jag kan inte ha den varken på magen eller i knät för det bränner något gruvjävligt. Så jag vill inte ha den på magen. Det gör ont. Och jag vill inte koka Mini (ok, det känns så).
Men jag sover på magen så en ett-kilos laptop...ja, ni fattar.

Med maten vill jag dock vara noga och kikar på Livsmedelsverkets hemsida då och då. Visst, lite missar då och då, men om man gillar att räkna (som jag gör) så behöver man inte få panik vid ett sånt misstag, även om jag får det, hahahaa! För risken att drabbas av t.ex. listeria är så liten och om man inte kontinuerligt utsätter sig för den risken så är risken ännu mindre om man utsätter sig en enstaka gång. Sannolikhetslära.

Tillbaka till hittepå igen. En bekant till mig sa att man får en pojke om man äter ordentligt med nötter. Hittepå... Men ett kul sånt eftersom det är ganska symboliskt. Nötter liksom, hihii!
Eller det här att man inte får lyfta. Det gäller tyngre lyft, inte att lyfta en matkasse med lite mat i. Det går utmärkt.

I grund och botten ska man nog använda sitt sunda förnuft, tror jag. Känna efter vad som känns bra och vara lite försiktig med en del tyngre aktiviteter man gjorde tidigare. Använda sin känsla helt enkelt. Vad känns bra.

Men jag vill höra mer hittepå-historier! Såna om vad man inte får eller får göra när man är gravid. Har ni något skoj att bjussa på?!

Kram

Datorn

Så för att då undvika hysteri: nej, datorn vilar inte direkt på magen. Jag lovar. Jag ÄR klyftigare än så.
Sov lugnt.

Kram

Knäad

Hemma igen!
Skärgården är underbar och bästaste bästisen med familj också. Så är det bara.
Jag fick en del magont på fredagkvällen men det blev bättre under lördagen och söndagen. Det beror förmodligen på att jag rörde mig en hel del. Jag har ju lekt med småtjejerna hela helgen! Sååå kul! Det är spring i benen och en del småbus hela tiden. Galet charmerande...

Spring i benen...

Idag råkade den äldsta (4 år) köra ett knä i magen på mig. Det gjorde så ont att jag skrek till. Tror att hon blev lite rädd, men Fina M och jag blev nog räddare. Fina M blev tvungen att gå ut för att stilla sin oro. Jag fick lugna honom med att förklara att det inte var mitt i magen hon knäade mig. Det var i sidan av magen och jag tror inte Mini tog skada trots att det blev en ganska kraftig smäll. Det gjorde nog bara mest ont på mig liksom. Men det är klart att man inte kan låta bli att bli orolig...
Väl hemma lade jag mig helt stilla på soffan med händerna på magen och kände efter noga. Då kände jag det. Mini rörde sig. Det kändes genast mycket bättre!

Usch, jag tycker att det är läskigt när sånt där händer. Nog för att jag själv råkade klappa mig lite hårt på magen förut men det här blev så mycket hårdare. Huga! Men jag tror inte att det är någon fara med Mini. Det gick nog bra.

Jag har också kommit på att min normala ställning när jag bloggar inte kommer att kunna bibehållas så länge till... Jag ligger på rygg i soffan med laptopen på magen. Nu när Mini är där men fotfarande inte tar så mycket plats, så står laptopen på högkant högt upp på magen (nästan under brösten) så att inte Mini ska bli för varm av datorn, hahahahaaa! Men snart kommer det inte gå att ligga så här längre. Det är inte helt bekvämt... Då får jag väl sitta upp istället. Jobbigt, jobbigt. Heheheheee!

Bara imorgon kvar. Sen är det UL. Tisdag. Gah!! Längtar galet mycket!

KRAM!

Snart...

Urinprov lämnat. Bra! BM hör av sig (via mail...) om resultatet. Och hon kände inte igen mig eller visste vem jag var. Först när hon hörde mitt efternamn kom hon ihåg att vi mailat.
Det är inget gnäll, bara ett konstaterande. Förmodligen blir det lite mer personligt längre fram när vi också ses lite oftare. Det skulle vara trevligare.
Jag är inte direkt den nervösa typen och inget konstigt har ju hänt så än så länge har inget extrabesök behövts. Och alla frågor jag har haft har jag fått svar på av alla trevliga människor som läser här! Tack!

Sen jag gick in i vecka 19 har jag inte känt Mini alls. Det är jättetråkigt!
Jo, jag halvvaknade en natt och tror att jag kände något. Men jag är inte säker.
Eftersom jag inte känt av något så längtar jag något otroligt till på tisdag och ultraljudet då. Jag vill se Mini! Se att han/hon finns där. Jag går ju runt och känner mig helt normal nu för tiden. Njuter verkligen av det men det känns overkligt att jag har en bebis i magen.
Tänk, nu kan jag t.o.m. ta en liten kopp kaffe. Och jag kan äta ägg igen. De första månaderna gick kräkreflexen igång om jag kände lukten av ägg! Och kaffe gick inte ner alls (vilket i och för sig är bra eftersom man ska undvika större mängder koffein när man är gravid).

Tisdag alltså... Nästa delmål. Men tiden kommer att flyga fram till dess för idag åker vi ut i skärgår'n. Därför blir det tyst här på bloggen i helgen. Söndag kväll är jag tillbaka!

Goa helgkramar till alla

Medeltiden

Gomorron alla goa!

Såg en kommentar från Johanna under mitt inlägg "Tips för kämpar" där hon länkar till en attans intressant rapport om landstingen och hur de ser på det här med IVF. Den bygger på en enkät som Barnlängtan gjort och som landstingen själva svarat på. En del idéer de har går emot de mänskliga rättigheterna. Åh, detta "moderna" Sverige.... suck. Medeltidsidéer är min åsikt.
Men läs gärna rapporten om ni är intresserade! Den kan nog vara till god hjälp för att få lite idéer om vad man kan hänvisa till när man söker ersättning från FK t.ex..

Ni hittar rapporten HÄR.


Fredagskramar!

Syskonkärlek

Bordet och stolarna kom som sagt i förmiddags. Allt lämnades på en pall på vår uppfart så att Fina M kunde bära in allt till kvällen (lite tunga grejer).
Nu visade det sig att bordsskivan väger minst ett ton. Den är omöjlig att baxa in helt själv i huset.
Självklart är alla som bor hyfsat nära och som kan hjälpa oss, borta på semester. Alla utom två; min bror med sambo. Och självklart kommer han körandes så att vi får in bordet. Finaste lillebror.
Nu är det inte bara för hjälpen med bordet, men åh, vad jag älskar min bror. Det har jag gjort hela mitt liv och vi bråkade bara några få gånger när vi var små. Hela vår livstid har vi faktiskt varit väldigt bra vänner. Han betyder allt för mig och jag vet att jag betyder lika mycket för honom. Vi gör allt för varandra. Syskonkärlek.

Jo, Mini ska få ett syskon om det går. Absolut. Syskonkärlek kan nämligen vara väldigt speciell och vacker.

Som sagt, OM det går...

Kram

Mail

Idag kommer vårt nya köksbord med stolar till. Jag funderar på om jag ångrar mig (hej, hej, Fina M, stryp mig inte....). Men det får vi se när det kommer. Det känns sådär viktigt just nu.
Viktigare är att det inte är lång tid kvar till nästa ultraljud! På tisdag. Och helgen kommer att flyga fram för då ska vi ut i skärgården och träffa bästaste bästisen och hennes underbara små tjejer. Som jag längtar!

I förrgår mailade jag BM och bad om att få kolla om jag har urinvägsinfektion. Jag har fått för mig att jag har början till det. Det kan mycket väl vara inbillning men bättre att kolla en gång för mycket än inte alls.
Hon svarade att jag skulle komma in med morgonurinet idag. Precis som man alltid har en behållare med lock på hemma. Nu hade jag turligt nog ett provrör med lock hemma, men ändå.
Och så gick jag upp på morgonen som vanligt och det sista jag hade i tankarna var det där provröret så nu får jag åka dit imorgon bitti istället. Bra jobbat.

Man kan tycka att det är bra med en BM som gillar mail. Jag vet inte om jag gör det. Hon föredrar nämligen mail. Det känns konstigt. Jag vill prata lite, känna att det är en person där som bryr sig. Jag har pratat mer med överläkaren på spec.mvc än med vår BM.
Det är inte det att BM är dålig på något sätt, det känns bara så opersonligt. Vet hon vem jag är egentligen? Ser hon mitt ansikte framför sig när hon ser mitt namn? Eller måste hon slå upp mig i datorn så att hon blir påmind? Typ.
Men hon får väl hållas då. Mail. Suck.

Och grannen plockar massor av fina äpplen från deras äppelträd som blomstrade så vackert i våras. Vi hade ungefär tre blommor på vårt träd. Nu har vi ett surt äpple som dinglar på en gren. Nästa år, då....

Tidiga höstkramar!

Tips för kämpar

Med anledning av mitt inlägg innan detta och de kommentarer som kom in, vill jag länka till en källa som bygger på fakta som kan hjälpa ofrivilligt barnlösa när det kommer till vård. Stå på er!
Och så passar jag på att säga: bli medlem. Det hjälper oss alla.

Kram

Värden

Trots att vi fått tillbaka pengar för våra utomlandsförsök så har vi fortfarande lagt ut ca 42.000 kronor själva.
Det är pengar för psykolog, båtbiljetter, flygbiljetter, hotell, mat, mediciner, recept, läkarbesök, provtagningar.
Allt det trots att vi har laglig rätt till vård i Sverige.
Samtidigt alstrar vi en medborgare som kommer att generera grym vinst till staten under sin livstid.
Nästa person som säger att IVF:are belastar skattesystemet får en verbal smocka och en stämning på sig för förtal...

Mini är i och för sig ovärderlig. Det duger gott som tröst för mig.

Kram

Äntligen

Äntligen! Vi går in i vecka 19 idag och jag mår för första gången på länge helt kanon!
En del av förtjänsten är nog Duphalacens och Olgas. Men oavsett så är det otroligt befriande att känna sig normal igen.
Äntligen kan jag börja njuta lite mer.
Pengarna från FK gör också att den rent fysiska (och galet psykiska) ÄD processen känns lite mer avslutad. Ok, det är ett faktum som vi måste bära med oss resten av livet och få Mini att förstå, men ändå. Nu får jag vara gravid på heltid. Nu får jag börja boa och njuta.
I början sa jag att det där med att vara gravid är inget för mig (även om jag VILL vara gravid). Klart att jag tyckte det när jag var som en svullen ko som bara mådde pyton och som sov jämt. Nu känns det så mycket bättre och nu är det kul.
Det är det bästa med att vara människa: man kan alltid ändra på sig.

Äntligen känns Mini som "min". En del av mig. Och Fina M's också så klart.
Nu ska jag njuta. Äntligen.

Kram

Magbild - Kväll

Nu har jag tagit en kvällsbild på magen också. För att jämföra (jämför bild 5 och 6).
Bilden blev tyvärr spegelvänd jämfört med morgonens men nog syns magen lite mer nu på kvällen? Nu ser man t.o.m. solkanten från min pinup-bikini jag hade på Kreta på grund av den utbuktande magen.

Gonattkramar

ÄD-besked Försäkringskassan

Så där lagom efter att semesterkassan sinat och vi slösat våra sista pengar på ett köksbord och sex stolar, ja, då glänser FK till!
Nu ni, mina älvor (och alver om ni grabbar läser här), nu ska ni få höra:
Vi fick ersättning från Försäkringskassan både för FET i Finland och för ET i Lettland. Nästan 70.000 pengar! Tjohooooo!

Det här bådar gott för alla dessa tjejer och killar som inte söker ersättning bara på grund av att de är för gamla enligt Landstingets regler. FK går inte efter de åldersgränserna. De går efter Socialstyrelsens regler. Och Svea Rikets lag. Där finns inga åldersgränser (även om de säkert inte skulle ge ersättning till en 70-åring, tror jag). Jag var nämligen 41 år vid båda dessa ÄD-försök. Och vi har gjort ett ET-försök innan dessa två som vi också fått ersättning för tidigare. Så sök! Bäst är nog att söka ett förhandsbesked på att det är ok. Med ett sånt i handen borde man också kunna få t.ex. VUL utförda till normal patienttaxa i Sverige.
Vill ni veta mer om våra ansökningar till FK så använd sökfältet här på bloggen (vänsterkolumnen). Sök på "Försäkringskassan".

Beskedet för FET i Åbo:



Beskedet för ET i Riga:



Förmodligen har handläggaren använt sig av samma besked som för Finland så det står Finland i första delen när de avser Lettland. Så det är jag som har kladdat dit parentesen så ingen blir förvirrad...

Fan, jag är så jääääkla glad! Vore jag inte gravid så skulle jag faktiskt fira med champagne. En hel flaska själv. Med ostron till. Och Parmaskinka. Och en flaska till som efterrätt. Typ. Såååå skönt!!!

Eller som Fina M sa:
"Det var en jäkla tur för Mini att vi fick betalt! Jobbigt att börja sitt liv som skuldsatt till oss i ren tacksamhet inför livet han/hon fått."

(jag hoppas att ni förstår det bisarra skämtet...)

Hur ska jag fira på bästa sätt? Något litet men ändå bra och kul. Några bra förslag?

Glada kramar till alla!!

Vikten av vikt

Alltså, när jag säger att jag inte vill gå upp så mycket i vikt under graviditeten så menar jag att jag hoppas att jag inte drar på mig en jäkla massa vatten t.ex.. För jag förstår att man går upp i vikt när man är gravid...
Hursom, då vill folk gärna skrämmas och igår var det min äldsta vän (ja, alltså, hon är inte gammal men av mina vänner är hon den jag känt längst) som skulle skrämmas. Hon gick upp 25 kg (ca 165 cm lång).
Nu vill jag veta, ni som fått barn, hur mycket gick ni upp? Och har ni gått ner allt?

Jag? Jo, hittills har jag gått upp ca 4 kg och då sitter säkert 1,5 kg i vardera bröst, hehehee...
Och jag ser fram emot när jag kan träna "vanligt" igen efteråt. Då får vi se om jag lyckas med målet att återgå till min normalvikt. Det blir en kul utmaning!
Men just nu bryr jag mig inte så värst. Viktigast är att Mini får all näring som behövs och att jag lyckas stärka mag- och ryggmusklerna lite mer. Och så håller jag tummarna för att jag slipper alltför mycket krämpor och en massa vatten.

Kram

Kulan

Hmm, tror inte att jag ska ta magbilderna så tidigt på morgonen. Då har ju Mini trillat in mot ryggen under natten när jag sover (på rygg). Fram på dagen syns magen mycket mer. Tror jag i alla fall.
Nästa gång...

Kram

Ny magbild

Så där, ja! Nu finns det en ny magbild upplagd.
Och imorgon går vi in i vecka 19.

Ha en uuunderbar tisdag!

Kram

Fattar inte grejen

Kan någon förklara för mig vad det är som är så otroligt speciellt med Bugaboo barnvagnar? Jag förstår det bara inte. Är de extra säkra? Eller har de någon fancy funktion som jag missat? Alla ska ha en liksom. Är det ett Stockholmssyndrom?
Och ska jag tycka något, och det ska jag ju eftersom det är min blogg, så är de inte snygga. Fast... sen när blev en barnvagn snygg? Egentligen.

Så. Ville bara få det ur mig.

Kram

Urrk

7 dagar kvar till UL...

Inför hemfärden igår så köpte jag ingen mat. Tåget från Malmö till Stockholm har ju en bra bistrovagn tänkte jag. Då hade jag inte räknat med att tåget skulle gå sönder och bistron skulle stänga. Tåget blev försenat också och efter mycket om och men så slutade det med att Fina M plockade upp mig med bilen i Linköping. Jag köpte en juice och så satsade vi på hemfärd och bra mat hemma.
Då kalkylerade vi inte med bilköerna i Södertälje...
Allt slutade med att jag fick mat vid 22-tiden. Då hade jag inte ätit på 8,5 timmar. Ja, mina drömmar handlade om hur Mini dött av näringsbrist.... Mardrömmar. Hoppas att allt är ok med Mini. Ångest.
Och natten innan avfärd fick jag knappt någon sömn p.g.a. att någon festade hela natten i en grannlägenhet. Livet är hårt.
Därför är jag alldeles särdeles trött denna min första arbetsdag. Usch, vad jag inte vill jobba!

Måndag. Blä.

Kram

Krämpor

Igår hade jag ont i magen hela dagen. Långt ner på höger sida. Det gjorde så ont att jag inte kunde gå fullt upprätt. Faktum är att jag försökte lägga mig ner på vänster sida en stund för att se om det kunde hjälpa lite. Och inte kunde jag äta ordentligt heller.
Och magen var som en kula hela dagen.
Men så på kvällen var det som om det klickade till och helt plötsligt gjorde det inte ont längre och jag kunde gå upprätt igen! Helkonstigt. Kanske var det Mini som låg och tryckte i högerhörnet hela dagen?

Jag har också svårt att kissa. Det kommer nästan inget. Hur tusan går det ihop? Är jättekissnödig varje gång men det kommer bara en liten skvätt. Det oroar mig faktiskt eftersom man normalt sett pinkar jämt när man är är gravid.
Jag börjar tro att mitt urinrör har hamnat i kläm. Ungefär som när man står på en trädgårdslang. Nu måste jag bara komma på hur jag ska få Mini att lyfta på foten...

Den här bloggen utvecklas visst till en gravidkrämpeblogg.... Alltid kanske det kan hjälpa någon gravid stackare som sitter därute och googlar på t.ex. "förstoppning" eller "kissproblem", hahahaa!

Förresten har magen blivit lite större. Det blir nog en bild snart. Imorgon kanske.

Kram därute

Läbbiga tankar

Strålande sol! Jiippiiii!

Imorse fick jag för mig att det inte är någon Mini där inne. På morgnarna syns knappt magen nämligen. På kvällarna har magen svällt lite så att en mage kan skönjas lite mer. Jag tänkte att jag kanske bara har grymma magproblem. Att Mini inte sprattlar längre och att det ger problem med magen.
Hu, det är sjukt obehagligt att få såna tankar. Gissar att jag inte är ensam om dem men ändå, det är inte kul.
Om 9 dagar är det UL och det kommer nog att göra mig bra mycket lugnare. Det känns som att jag behöver se Mini nu.
Det borde vara rutin att få se sin bebis varannan vecka eller så. Då skulle nog många slippa att nojja så där. I alla fall jag. Men det skulle nog bli lite väl dyrt...

Idag blir det lite mer inredningsbutiker och en hel del tid vid havet och i solen. Och så blir det rökt makrill hos ett rökeri till lunch. Mums!

Jag längtar efter Mini nu.

Kraaaam!

Najs

En härlig dag är till ända. Inredningsbutiker, Slottsparken, lunch, fika (mysigt litet fik - Noir), tupplur och thaimiddag på stan. Jag är sååå nöjd med dagen.
Vid tuppluren kände jag av Mini igen. Svagt men det kändes. Konstigt det där, att det är en liten varelse där inne. Väldigt konstigt. Men kul så klart!

Med de orden ska jag sluta mina ögon och avsluta dagen. Sov gott gott folk.

Kram

Duphalac - min bäste vän

Har förresten införskaffat Duphalac efter en anonym tipsare här på bloggen. Sååå bra!!
Eftersom jag förstår att hela världen är djupt intresserad av hur min mage fungerar så kan jag härmed meddela att Duphalac har gjort mig till en ny människa. Om ni någon gång får det så "knipigt" som jag så rekommenderar jag det.
Tack, Anonym!

Duphalac-kramar!

Mollan

Igår kom jag hit till Malmö och jag började med att träffa Mollan. Vilken tjej!
Vi har bara "setts" via bloggarna och mail tidigare men nu fick jag äntligen träffa henne live. Önskar att ni alla fick det för hon är verkligen jättetrevlig, snäll och pratglad. Med humor. Me like. Och så hade hon med sig två av sina tre fina barn, Liam och Bubban (hon kallas så). Urgulliga! Jag vill ha barn NU...
Hursomhelst, så är jag glad att vi träffades och jag hoppas att det blir fler gånger. Tänk att det finns så mycket att prata om. :o)

Idag ska jag och min kompis A turista lite i omgivningarna. Ha en så där skön vi-slappar-och-skrattar-hela-dagen-dag.

Kramas där ute

Innebörden av ungefär

Nu rullar tåget mot Malmö. I högtalarna på tåget informeras det:
"Restaurangvagnen hittar ni ungefär i vagn 4 i mitten av tåget."
Ungefär i vagn 4?

Soliga kramar!

När Mini blev arg

Jo, nu känns det i magen. Nu vet jag att det är Mini. Kul! Det pirrar till lite här och där ibland.
Igår när vår kompis skulle åka hem så råkade jag slå mig för magen lite för hårt (ja, vi höll på och fånade oss, jag brukar inte slå mig på magen i normala fall) av misstag. Gud, jag bara stirrade på M och blev livrädd. Fina M också. Men då fick jag en rejäl buff tillbaka på höger sida. Det gjorde nästan ont. Mini gillade inte mina hårda tag. Kanske dags att vänja sig vid att magen är lite mer ömtålig...hm... Usch, jag kände mig jättedum hela kvällen sen.
Därför känns det extra skönt att jag känner en del små pirr idag.

Och i eftermiddag ska jag hänga med fina Kalimero igen. Hon är så klok. Klok som en bok. Jag önskar hela tiden att hon ska börja blogga för hon kan så mycket om IVF:er, kliniker, läkare, behandlingar och framför allt så har hon ett jäkla klös och ett hjärta stort som universum. Jag gillar det såååå mycket! Och så önskar jag att hon når sin dröm snart.

Nu lite trädgårdsskötsel.

KRAM

Namnprat

Förresten, igår hade vi middag här med en god vän och två av hans barn. De är 13 och 15 år och hur härliga som helst. Smarta ungar med fantastisk humor. Jag tror att de ägnade en timme åt att bara rabbla namnförslag på Mini. Det blev bara sjukare och sjukare förslag. Till slut satt vi allihop och tjöt av skratt över alla våra dumma förslag. Torr humor, men sjukt roligt var det.
Och så ville de se min mage men jag sa att det är inget att se för det är bara bajs i den. Ungarna bara stirrade på varandra och tyckte att jag lät helt rubbad. Hehee... Tjejen (13-åringen) påpekade att hon nog skulle adoptera när hon skulle ha barn. Det lät så jobbigt att ha en massa bajs förstoppat i magen. Hahahaaa!
Tror att vi fnittrade minst halva kvällen.

Så skulle man ha det för jämnan!

Kram

Fortfarande ont

Men vad är det med denna huvudvärk som inte vill släppa? Det gör apont. Jag kanske borde ringa BM och fråga om det kan ha med graviditeten att göra? Förmodligen är det så eftersom jag aldrig har ont i huvudet (well, en och annan glad lördagkväll har väl gett mig lite huvudvärk någon gång...).
Äsch, jag behöver inte ringa BM. Jag snabbgooglade och huvudvärk är visst ganska vanligt när man är gravid. Skit också. Nu är det bara att längta tills det går över.

Förresten så är det bara 12 dagar kvar till ultraljudet. Najs.
Och solen skiner här idag igen.
Och vi går in i vecka 18 idag.

Kram

Tankekompott

Jag har total bloggtorka och det verkar jag inte vara ensam om. Det känns som att det är många som känner sig lite lagom håglösa sisådär.
Jag är urkass på att kommentera trots att jag vill kommentera hos så många av alla bloggar jag läser och följer. Jag är väl lat gissar jag. Eller nåt. Typ.
Och jag vet inte vad jag ska skriva här på min egen blogg heller. Det känns som att jag tappat stinget. Normalt sett brukar min hjärna spinna fort och jag har tusen åsikter och tankar om det mesta (som jag ofta ändrar hela tiden). Bloggen har ju varit min ventil i alla dessa tankar och åsikter. Men nu: totaltorka.

Det enda som hetsar upp mig just nu är det här med varför en del läkare inte vill hjälpa till ens med vanlig VUL. Inte ens när det är behandlingar som utförs inom Sveriges gränser. Vad är det för jäkla trams?
Jag kan förstå oviljan och framför allt okunskapen om man gör behandlingar utomlands, men när det är i Sverige? Fan, önskar att jag hade pallat av att bli gynekolog. Då hade jag ta mig tusan tagit emot varenda tjej som behövde hjälp. Och skrivit recept hade jag gjort också. Utan att blinka.
Jag ångrar också att jag inte blev jurist. Då skulle jag ha grottat ner mig i det här och slagits för ofrivilligt barnlösas rättigheter när det kommer till behandlingar. Då hade jag stämt skiten ur landstingen. Och vunnit så klart!
Men nu törs jag inte riktigt det. Allt jag kan göra är att skriva och reagera på det. Jag ska sjutton hitta något som gör att alla hutlösa, oförskämda gynekologer som tar t.ex. 5.500 kronor för tre vanliga VUL trots att de är landstingsanslutna, får en rejäl knäpp på näsan. För det om något borde vara olagligt! Men hur sjutton ska jag lyckas med det utan att förstöra för alla? Vi som håller på med behandlingarna sitter ju helt i händerna på dessa läkare. Vi behöver dem. De utnyttjar en beroendeställning. Usch och fy, säger jag bara!
Men jag ska komma på något... Förr eller senare. Morr, morr...

Annars händer det inte så mycket. Jag jobbade min första dag idag och det enda som hände var några puckade mail som dök upp i inboxen och förstörde min första arbetsdag efter semestern. Sånt som händer och som tur är så finns det viktigare saker i livet än kollegor som inte tänker. Ok, nu låter jag riktigt divig och som en äkta besserwisser, men så är det inte. Jag blev bara sååååå trött. Det jag skulle göra hanns liksom inte med och jag kunde inte styra över dagen själv. Det blir vem som helst trött av efter tre veckor av lyckligt semesterslappande. Tror jag i alla fall...

Jag tänker en del på Mini också. Hur det ska gå. Jag kan inte slappna av helt och hållet. Då och då dyker tankar om missfall upp och jag gör allt jag kan för att tränga bort de tankarna. Jag vill uppnå graviditetens Nirvana. Få klappa mig så där självgott på magen som en del gravida gör (huga!), typ. Och bara gå runt i ett lyckorus. Konstant. Vilken dröm! Men i ärlighetens namn så blir jag fortfarande lite irriterad när jag ser lyckliga mammor med småttingar. Jag har liksom inte en tanke (i de stunderna) på att jag själv förmodligen kommer att hamna i det läget.
Helkonstigt, men det är väl så djupt rotat vid det här laget.

Hur som helst, så försöker jag att njuta lite och se framåt. Jag spanar på lite barnkläder och hittar en del men känner mig som en total novis. Jag vill hitta en sån där riktigt kanonbra butik här i Stockholm som har MASSOR av roliga, färgglada barnkläder och som inte är sorterade efter pojke och flicka utan efter färg, funktion och storlek. Finns det någon sån så får ni gärna säga var den finns.
När jag berättade för bästisen om att jag fått lite saker av en annan kompis via Facebook så blev hon nästan lite förnärmad, hahahaaa!
"MEN! Jag har MASSOR med saker som jag har tänkt att ni ska få. Ni skulle bara få dem lite längre fram i tiden och inte allt nu, så här tidigt!"
Finaste hon. Vill så gärna och så kommer jag och sabbar allt, hahahahaaa!
Så än så länge har vi bara ett par strumpor, två matbordsstolar, en lekspis, en pulka och en växasäng till Mini. Växasängen känns lite tidigt att införskaffa men vad sjutton, den är gratis. Sånt gillar vi!
Jag hänger en del på Nennes blogg också. Hon syr barnkläder och hittar en massa kul på nätet till sin kommande lilla tjej. Jättebra tips hittar jag där med andra ord. Tack, Nenne!
Och så länkarna hos Elin, så klart. Hennes kids har alltid så härliga kläder och på hennes blogg har hon länkar till bra inköpsställen. Och så har hon fantastiskt roliga och härliga ungar!

Det är det som händer i det stora hela. Och idag är det bara 13 dagar kvar till UL.

Vardagskramar

Hvdvrk

Är det vädret eller graviditeten? Eller håller jag på att bli sjuk?
Jag har så otroligt ont i huvudet. Dricker massor av vatten men tror inte att det är vätskebrist.
Det började så smått redan igår...

Aj.

kram

Nedräkning igen

Idag är dagen då jag kör igång med PTonline och Olga igen. Den här gången är det för att träna upp mage och rygg. Mammaträning.
Jag har konstaterat att det är jobbigt med matbiten. Jag ska äta ca 6 gånger per dag men jag kan inte äta så mycket som jag behöver. Då får jag ont i magen. Så nu ska jag försöka att dela upp det på 8 mindre måltider istället. Får se hur det går...

Och idag är det bara 14 dagar kvar till ultraljudet den 16:e! Tjohoo! Tror att det får bli en nedräkning nu. Och för den oinvigde: idag räknas inte som en dag för den är redan här och den 16:e räknas som dag 0 eftersom det är då UL görs. Så jag räknar bara dagarna där emellan. 14 dagar kvar på mitt sätt att räkna alltså.

Nu önskar jag mig lite mage. Så att jag får se gravid ut istället för uppsvälld. Gnäll, gnäll.

KRAM

Frånvaroproblem

Vilken tur jag har! Jobbdatorn vill inte samarbeta alls. Den tycker att jag har varit borta från jobbet för länge. För att den ska samarbeta så vill den att jag ska åka till kontoret och koppla in den där. Hahahaaaa! In its dreams!
Tanken med en bärbar dator och mitt semesterupplägg är att jag ska kunna jobba hemifrån. Att jag har haft semester i tre veckor och inte blir "accepterad" av datorn för att jag varit bota från nätverket för länge är ett skämt. Inte åker jag fyra mil till jobbet för att logga in på nätverket och sedan åka hem igen. Aldrig i livet.

Åååh, nu ska jag glatt fnula lite i trädgården istället! Tjohooo!
Sola lita kanske också. Moooahahahaaa!

Glada kramar

Jobb

Idag ska jag jobba lite. Hemifrån, men ändå. Jobb. Sommmaren är nästan slut känns det som.
Jag trodde att jag skulle komma tillbaka till jobbet med en mage som syntes. Eller trodde och trodde, det var kanske mer ett önsketänkande. Då skulle jag slippa försöka hitta kontorskläder som passar och så skulle allt förklarat sig självt liksom. Nu blir det till att växa till sig i sakta mak och kollegorna kommer att undra men inte våga fråga förrän magen blivit tillräckligt stor. Typ.
Precis så är det med en annan tjej på jobbet. Jag vet inte om hon är tjock eller gravid och två anda kollegor undrar precis samma sak. Och fråga kan vi inte göra så klart. Bara för att stilla vår nyfikenhet. Nej, det går inte så vi får vänta tills hon säger något själv i så fall.
Precis så blir det nog för mig om jag inte berättar lite tidigare. Får se hur jag gör.
Hursom, det är skittrist att jobba när allt jag vill vara är ledig.
Men jag ska bara jobba idag och imorgon så jag överlever nog!

Kramas där ute