Gammalt och Nytt

Vilken skön jul!
Lugnt och skönt hos min pappa med sambo.
Mini har vuxit mentalt och tar till sig nya människor med hull och hår. Väldigt skönt!
För första gången har jag och Fina M fått sitta i ett utomhusspa med var sitt glas rött i handen. Helt ensamma. Det var så skönt att få bara vara vuxen för en stund. Att koppla bort hjärnan och bara få vara VI. Men jag ska tillägga att jag saknade Mini efter två minuter... Hahahaa!

Vi har umgåtts med vänner och bekanta och fått vara lite mer vuxna. Den där bebisbubblan har släppt nu när Mini har blivit så stor. Hon går längs med möbler och hon gör sig förstådd. Hon säger en hel del ord och vi förstår vad hon menar när hon vill något. Väldigt, väldigt skönt. Det har varit ett intensivt, men otroligt lyckligt, år. Vi hann ikapp vår livsdröm till slut och varenda vaken natt och redig bajsblöja har verkligen varit precis så som jag trodde det skulle vara att vara mamma. Jag är så lyckligt lottad att jag kan spricka av glädje. Tack och lov. Vilket år. Och jag njuter av varje sekund.
Visst en liten spricka i det ljuva livet har också hunnit visa sig, men inget som betyder mer än Mini så jag överlever. Glädjen har överskuggat den sorg jag fått känna på (ingen sorg som har med Mini att göra).

Och snart börjar ett nytt år. 2013. Ingen vet hur det blir. Det enda jag vet är att året kommer att börja med ett ultraljud för att kolla slemhinnan. Den 2:a januari. Sen kanske året fortsätter med en resa till Riga någon dag senare. Och sen blir det förhoppningsvis ett år med mage och bebis. Så VILL jag att det ska bli i alla fall, men inget går att förutsäga eller bestämma i förväg. Inget. Aldrig.
"Det är det som är skönheten med livet", skulle någon lätt kunna säga. "Det obestämbara".
Jo, så är det nog, men när det kommer till barn så vill jag gärna kunna bestämma. Jag vill bestämma att ALLA som vill ha barn ska kunna få det också. Men så är det just inte.
Därför hoppas jag innerligt att alla som vill ha barn får det. Jag önskar det så att jag kan spricka nästan.
Jag tänker göra år 2013 till ofrivilligt barnlösas år. I alla fall här hos mig. Precis som att vi har en egen dag så borde vi ha ett år. Det finns konstens år t.ex., och vad är det liksom?
Hos mig ska 2013 bli ett år för mig. Den ofrivilligt barnlösas år. Jag ska göra allt för att vi ska lyckas med ett mirakel till. Det är min dröm för det kommande året. Min önskedröm.

Med det i åtanke ska jag faktiskt avlägga ett lite egoistiskt nyårslöfte. Ett som jag ska hålla: Jag ska bli hälsosam igen. Ingen stress. Jag ska sakta men säkert återta min förslappade kropp, även som gravid ska jag träna (måttligt). Det blir mitt löfte.

Ja, jag känner tillit till det nya året. Jag tror på det. Jag tror på mig, på Fina M, på Mini och på de jag har omkring mig. Jag tror att 2013 blir ett bra år. Något annat finns inte just nu.

Jag önskar alla ett fantastiskt 2013 och må alla era drömmar slå in!

Sprakande nyårskramar!

Lugnt

Nu har jag kommit på mig själv, tre gånger, att glömma ta tabletterna! Inte bra. Det vore otroligt trist om allt går åt skogen p.g.a. att jag har slarvat med något så trivialt.
Så nu är alarmet i ifånen ställt igen.

I övrigt händer det inte mycket. Vi är sjuka alla tre och får skjuta på julen lite förmodligen. Det känns urtrist men det är som det är.
Mini har fått mersmak på att stå så nu ställer hon sig upp överallt och grabbar tag i ALLT. Favoriten är så klart vardagsrumsbordet. Där ligger bl.a. min laptop, mobiler, ljusstakar och annat smått och gott som man kan tugga på. Och når hon inte så går hon försiktigt runt bordet. Sakta, sakta...

Utöver det så sover vi och leker lite då och då. Det blir en särdeles lugn jul i år, tror jag.

Kram

Inte långt kvar

Just nu finns det inte så mycket att rapportera.
Jo, har man inte haft mens på tre månader kan jag säga att den är som ett vattenfall när den väl kommer...

Jo, just, ja. Kliniken bad mig att ta prover som visar att jag inte har HIV, Syfilis eller Hepatit A eller B. Det har de redan bett om förut och jag mailade och sa att jag inte hade något av dessa. Då nöjde de sig med det svaret.
Nu frågade de igen, precis som om de inte redan visste, så jag svarade att jag inte har någon av dessa infektioner. Då bad de om provsvaren. Då sa jag åt dem att jag inte har dem och att jag redan förut har meddelat dem att jag inte har någon av dessa infektioner och att inget har ändrats sedan tidigare.
De har inte svarat på det mailet... Morr.
Usch, de kan väl inte börja krångla om sånt NU? Jag menar, det är ju dags snart och jag trodde att vi redan avhandlat det där ämnet. De tackade t.o.m. för svaret när jag meddelade dem första gången att jag inte hade infektionerna. Krångel, krångel.

Och så är det tur att jag har den där tiden hos gyn den 2/1. För jag ska kolla slemhinnan den 27/12 eller 28/12, men eftersom det är helgstängt överallt så förstod AVA situationen och sa att min tid jag redan har den 2/1 går bra den med. Jag gissar att det enda krångel som kan uppstå är väl för oss. Är slemhinnan toppen då så behöver vi köpa en flygbiljett illa kvickt eftersom insättningen är satt till den 4/1 (förutsatt att slemhinnan är bra, alltså). Biljetterna är snuskigt dyra när man måste köpa dem så tätt inpå avgång...
Eftersom min slemhinna alltid har varit perfekt så skulle vi kunna chansa och köpa en biljett redan nu. Problemet är att efter graviditeten så är min kropp konstigare än vanligt så det är verkligen en stor chansning. Eller stor...snarare en DYR chansning. Och med föräldrapenning så vill vi inte chansa på dyra biljetter. Det är tillräckligt dyrt att försöka utöka familjen via ÄD.

Ja, just ja (igen)!
Jag har fått behandlingsplanen:
- Progynon 2 mg, 3 ggr om dagen från mensdag två.
- Progesteron (vag) 400 mg, 2 ggr om dagen fr.o.m. insättningsdagen.

Jag måste återigen påminna mig själv lite om hur det var förra gången när Mini kom. Medicinplan då:
- Progynon, 2 mg, 1 tablett 3 ggr om dagen
- Progesteron (vag), 400 mg, 1 vag på morgonen och 1 vag på kvällen (började med dessa på insättningsdagen)- Progesteron (tabl), 200 mg, 2 tabletter kl 16 varje dag (började med dessa på insättningsdagen)
- Prednisolon, 5 mg, 2 tabletter kl 22 varje dag (började med dessa på insättningsdagen)
- Fragmin, 0,3 ml, 1 injektion per dag (började med dessa på insättningsdagen)
- Folsyra, 1000 mikrogram per dag

Hmmm, det var visst en del att avrapportera ändå.
Tänk, nu är det inte lång tid kvar! 18 dagar. Nada! 

Pirriga kramar

Luciavärk

Igår kom den! Tjohoo!
Mensen. Redig, rejäl och med tillhörande mensvärk. Så förbaskat skönt. En ren njutning att ha ont i magen, hahaha!

Så nu sitter jag vid frukostbordet och har precis inmundigad det första progynonpilret. Mensens 2:a dag skulle jag börja med dem. Sagt och gjort, med andra ord.

Vilket underbart luciafirande!

KRAM

Äntligen

Nu har klockorna stått still igen och snön glimmar plötsligt vackrare än förr: Hon är här nu.
Och jag släpper ännu en lyckotår för att åratal av kamp är över för jenny_maria och hennes sambo.
Varma gratulationer till er!

KRAM

Ny väntan

Igår inmundigades det sista Primolutpillret. Nu börjar väntan på mensen igen...
Jag hoppas att den dyker upp om fem dagar. Helst. Men idag är det mest fokus lussebullar och pepparkakor och det andra ljuset.

Adventskramar

Måndagshumör

Och idag blev det poop-fest efter att krokskräpet äntligen släppt greppet om Minis mage.. Hundra gånger fest. Som om det inte räckte att det är måndag. Blöjlagret tog nästan slut.
Ytterligare ett skäl till att haaaaata majskrokar...

För att släppa det där otrevliga ämnet och övergå till annat magprat; jag känner mig svullen som en babian av de där Primolutpillrena. Ska bli så där lagom kul att gå runt i baddräkt på spa:t jag ska till på fredag. Heffaklumpen.
Men det blir nog bra. Om inte annat så ska jag njuta lite extra av det där dyra vinet jag ska unna mig efteråt tillsammans med en annan mamma som också behöver lite ompyssling.
Najs.

Kram

Majskrokar

Detta djävulens påfund! Jag haaaaatar majskrokar!! Ok, "ogillar" är kanske ett bättre ord men jag vill bara poängtera lite här. Ok?
Varför jag ogillar dem?
Jo, för de gånger Mini äter en sån så får hon hiskelig förstoppning. Jo, det är sant.
I lördags var vi på middag och barnet i den familjen fick majskrokar. Så klart att Mini ville ha så det fick hon. Vi var ju på galej och vi tänkte att Mini har blivit så pass stor nu att det borde gå bra om hon tog en krok eller två. Två stycken krokar tryckte hon i sig. Sen blev det tyst på bajsfronten. Det är det fortfarande denna måndag.
Och en liten kvidande tjej som har svårt att somna när magen kniper och inte vill vara med är inte roligt. Därför haaaaatar jag majskrokar.

Jag frågade min kompis Barndietisten varför det blir så och hon förklarade att det blir så ibland eftersom krokarna i sig är så otroligt torra och de består nästan enbart av stärkelse.
Tillsammans så är det som att svälja en blöja; den lägger sig i magen och suuuuger upp all vätska som behövs för att de små ska kunna poopa ordentligt.
Förbaskat påfund.
Så frågade jag henne var för det finns majskrokar om de ändå inte är bra. På det svarade hon bara att majskrokarna inte är farliga utan de är mer som ett "godis" för barnen, och det är klart att det går att tjäna pengar på också. Och självklart är det så att de även går att använda till annat än som godis till småbarn (hm, det tänkte jag visst inte på....jag fokuserar visst enbart på min lilla Mini i det här fallet)!

Så egentligen ogillar jag bara majskrokar till små barn. Men självklart klandrar jag INGEN som ger det till sina barn! Nejdå, alla gör så klart som de vill och de flesta barn får ju faktiskt inte förstoppning av de där krokarna.
Däremot kanske det skulle vara bra med en liten "varningstext" på paketen? I stil med "Barn under 1 år kan få förstoppning vid konsumtion av dessa krokar." Eller nåt. För hur sjutton ska en vanlig liten svennebanan som jag veta att majskrokar suger upp så mycket vätska som de gör? På just mitt barn?
I och för sig så borde jag kunna gissa mig till det... Det är bara att titta på krokskrällena. Men ändå.

Nej, ska det gottas lite extra i den här familjen så får det bli vanligt, hederligt smörgåsrån istället. Eller lite frukt.
Död åt majskroken.

KRAM

Grönmögel

Jag är så inställd på att det ska bli ett syskon, att jag använder det som ursäkt för att äta grönmögelost ALLDELES för ofta.

- "För sedan får jag inte äta det på 9 månader..."
Jag, om någon, borde veta att det inte är så enkelt att bli gravid. Så fort. Bara så där.

- "Det är såååå gott på pepparkaka.", är en annan ursäkt som är populär.
Precis som om jag har lust att öppna pepparkaksburken och krångla med sånt när jag står där med en härlig och god ostbit i handen. Nä.

GLUFS!

(Påminn mig om det här inlägget sen när jag gnäller på att jag har gått upp i vikt. 
Och säg "Skyll dig själv". Hehe.)

Kram

Advent

Det känns i nedermagen. Det känns lite svullet och det liksom "drar", inte som mensvärk, men nästan.
Hursom, det betyder nog bara att allt är alldeles perfekt. Och mensen ska verkligen inte komma för tidigt! Då blir det en konstig jul... Hihi.

Och så knaprar jag vidare på lussebulle och pepparkaka.

Adventskramar till er

Då och nu

Tredje dagen på Primolut.
Om jag nu ska jämföra med tidigare gånger jag har knaprat piller i samband med barnlösheten, så måste jag säga att dagarna går i alla fall lite fortare med Mini i huset. Jag hinner inte tänka lika mycket, och tur är väl det!
Nu är det mer: pang, bom, kör på ba'!

Tänk om vi får inleda år 2013 med en insättning, ett FET. Vad kul! Och så får vi väl hoppas att det går vägen också...

Och imorgon är det första advent, en speciell dag för mig. Fortfarande. Det var då, år 2010, jag fick bli gravid för allra första gången och jag glömmer aldrig det lyckorus jag fick uppleva.
Och snön föll och jag log hela vägen till bageriet där jag köpte lussebullar.
Sen gick det åt skogen och jag fick missfall, men det är en annan historia.
För första advent är verkligen vackert.
Hopp.

Kram