Stick igen

Det här med proverna... Jösses, jag måste ta några av dem igen. Anledningen är att labbet har tagit för lite blod från mig så att alla prover inte har kunnat köras. Smart....
Så nu ska jag hämta en ny remiss och åka och sticka mig IGEN. Känns som en never ending story det här....

kram

Bagageluckeglädje

Där. Gammelsmurf.
Tänk att jag får uppleva att ha leksaker som ligger och skräpar i bilen...

Glapp

Fru Gyn har inte hört av sig ännu så provsvaren har nog inte nått henne än. De skulle kanske ta en hel vecka eller mer att få fram så just nu väntar jag bara känns det som. För mensen väntar jag också på... Jag har inte bestämt mig om jag ska be om att få köra med Primolut eller ej.

Ja, men ni märker hur tråkig jag ääär! Allt jag skriver om är den där förbenade väntan och min mens. Jämt.
Därför byter jag ämne.
Till mitt förra inlägg finns en kommentar som verkligen fick min mage att vrida sig. Maria ska göra ÄD med en känd donator. Det är det inget fel med men att donatorn går och pratar om det, det är inte ok.
Maria, jag lider med dig för själv skulle jag bli vansinnig. Och otroligt ledsen. Dels för att det är en privatsak att bli med barn även om man behöver hjälp och dels för att er donator inte verkar förstå sin roll i det hela.
Om hon vill briljera med att hon gör en god gärning så räcker det med att säga att hon donerar, inte till vem. Kanske har hon missförstått? Ordet "känd" behöver inte betyda att det är hon som ska göra sig ett namn på sin godhet...
Jag tycker verkligen att ni ska förklara för henne att ni gärna vill berätta själva om donationen. Försök att förklara hur stort det här är för er. Kanske kan hon förstå om ni säger att ni vill att barnet ska få veta före kreti och pleti?

Det här är en av anledningarna till varför jag kan känna ett visst personligt motstånd till att en del vill att donatorn ska vara känd. Det kan innebära en del komplikationer och ens mest privata och innerliga önskan och liv kan bli vädrat utan att man kan råda över det.
Om det vore lätt så skulle jag ha bytt till okänd donator. Men nu går det ofta inte eftersom väntetiden blir för lång.
Maria, kanske kan ni ändra och låta er donator bli korsdonator istället? Det skulle jag tycka kändes bättre. Då får man rå om sitt privatliv lite mer. Och varför då? Jo, jag tror nämligen att om er donator har den dåliga smaken att pladdra vitt och brett så kanske hon även säger annat dumt även längre fram. Men det är förstås bara mina egna tankar och slutsatser...

För mig personligen, betyder det jättemycket att vi får berätta själva för folk. Vi vill bara att de vi tycker är "vettiga" och som förstår, ska få veta. De personerna kommer förmidligen att vara ett bra stöd för vår Mini när hon blir stor och kanske har frågor. Tror vi. Och så vill vi så klart att Mini ska vara bland de första som får veta. De är ju henne det handlar om.
Så vi berättar för de personer vi tror och litar på, och som är stöd för oss.
Jag förstår att du mår dåligt, Maria och jag hoppas innerligt att det löser sig för er. Donatorn behöver nog mer information om hur det kan kännas att vara ofrivilligt barnlös och behöva ÄD som en lösning. Då tror jag att hon kanske slutar pladdra i onödan.

Många kramar till dig, Maria

Stolen

Äntligen sitter jag på provtagningscentralen på Danderyds Sjukhus och ska ta alla prover, inklusive det där hcg-provet. Det känns lite onödigt att ta just det men det är väl lika bra det.

Mensen lyser med sin frånvaro och jag tänker maila kliniken om att få ta Primolut så att den kommer igång.

Numer känner jag mig väldigt rutinerad kring allt med ÄD. Det som var så svårt i början, acceptansen och hur allt skulle gå till, är idag inga konstigheter alls. Det är den mest naturliga och vanliga saken i världen nu. Inga konstigheter alls!
Tänk, det trodde jag inte när jag satt där med den allra första sprutan vid det allra första IVF-försöket. Då trodde jag att jag skulle bli gravid tack vare IVF:en. På en gång. Inte att det skulle bli fler försök och en personlig utmattning...
Men det var då! Nu finns Mini och allt är så mycket stabilare. Lugnt. Hela-havet-stormar-leken är slut och jag sitter tryggt och bekvämt på den sista stolen.
Därför vill jag gärna att syskonförsöket ska lyckas, men det är inte hela världen om det inte gör det. För stolen står kvar.

Kram

Tiden rusar

Åh, det händer så mycket att jag inte hinner med att blogga! Det känns nästan lite sorgligt, men här kommer i alla fall en uppdatering om allt:

Proverna... Jo, nu har jag remisser och ska ta dem i nästa vecka. Något av proverna ska testas inom 30 minuter så jag kunde inte ta dem på lokala provstället. Så nåsta vecka åker jag till Danderyds sjukhus och tar proverna.
När jag äntligen fått till allt kring proverna skriver AVA igen. Nu propsar de på att jag även ska ta prov för HIV, syfilis, hepatit A och B. Orka. Jag har redan tjafsat om det med Jelena men hon har ju slutat. Så nu ska jag svara att jag har testat och så skriver jag påhittade värden... För jag vet att jag inte har något av det där.
Mensen borde dyka upp när som helst men ännu inte en tillstymmelse till mens... Slutar väl med att jag får ta Primolut igen.

Tomten vi köpte håller vi nu på att planera ett hus på. Det träffas hussäljare, letas handlingar, fälls träd och träffas grannar. Mycket med det jordiska... Och allt tar en sån tid!

Mini växer så att det knakar! Hon pratar ovanligt mycket och är väääldigt alert och nyfiken. Hon har stenkoll på allt! Förmodligen därför som hon inte går fullt ut ännu, men det gör inget. Att kunna konversera med henne redan är urkul!

Jag har blivit egen igen också och det går över förväntan! Folk drar i mig från olika håll så jag har uppdrag så att de räcker och blir över. Urkul!

Så nu ska jag in i möte med en potentiell kund.... På återseende!

Kraaaam!

Sakta men säkert

Ibland blir jag så trött på allt det här med ÄD. Inte som förr med avgrundsdjup sorg, utan bara så trött. Kanske för att jag blir påmind om kämpandet och avgrunden. Jag vill ju bara njuta av att drömmen blivit sann, inte hålla på igen...
Men så finns det stunder när jag blir så glad och upplyft att det inte stör mig att vi får kämpa igen. Ikväll var det så.
Kl 18:43 ringde Fru Gyn om proverna. Hon ville bara kolla om jag tagit det där sista hcg-provet och om jag fått svar från AVA. En fredagkväll! Jag smälter i hjärtat. Fasiken, vad bra hon är!
Eftersom AVA just idag har svarat att de bara har ett test utan olika varianter på testerna, av varje test (jo, det lät ju klokt...) så bestämde vi att Fru Gyn skriver remiss på de prover hon tror kan vara bra och så får vi se vad som händer.

Kliniken frågade också om jag vill köra på i den här cykeln... Ja! Det var därför som provfrågan dök upp...ju. Tänkte jag. Jag fick i alla fall svaret att jag ska höra av mig första mensdagen. Det blir stressigt eftersom jag vet att jag ska ta Progynon dag 2 och jag måste ha medicin hemma då. Jag får nog ta tag i det där med recept igen så att jag har medicin när det behövs. Den nya koordinatorn verkar inte lika rutinerad som den förra (tänker på att hon måste meddela oss svenskar om medicinbehovet i god tid så att vi hinner hitta någon doktor som ordnar med recept). Men det blir hon nog snart!
Usch, jag låter nästan stöddig men det är absolut inte så jag menar. Jag tror bara att jag har blivit luttrad. Och så har jag redan min dröm uppfylld så jag är inte lika sorgsen. Bara ni inte tror att jag är nonchalant, för det är jag inte. Jag planerar nog bara lite väl mycket just nu.

Imorgon ska vi fika hos soplocksmällargrannen. De har visat sig vara urtrevliga och de fick en bebis på Långfredagen. En fantastiskt söt liten tjej!
Och så ska vi ut och titta lite på tomten vi köpt. Där ska det byggas hus snart... Mer om det sen.
Men till dess:

Kram på er!

Långsamt

Men jösses vad tiden springer iväg!
Jag tycker att jag inte gör annat än att flyta med men det går väldigt fort ändå.

Hursom, jag har mailat kliniken igen och frågat vad det kostar om jag tar alla proverna hos dem. Och om jag ska börja med Progynon om jag får mens. Jag skriver "om" jag får mens för det känns inte så självklart i min värld längre.
Jag har också konstaterat att jag nog får ta ett besök hos den där dyra gyn igen så att jag får ut alla mediciner jag behöver. Så lite krångel som möjligt med andra ord.
När jag tänker på det så rinner tiden på fort medan allt kring vår FET går väldigt långsamt...inte bra.
Hm, jag måste styra upp det här så att tiden rinner lite långsammare.

Sovdags! Jag är trött.

Kram

Tredagars

Tredagarsfeber. Det är vad Mini har haft.
Imorse var hon så gott som feberfri men alla utslag på mage och rygg var kvar. Och den dåliga magen.
Nu hoppas vi att allt är normalt igen imorgon. För att vara hemma med ett barn som sitter som klistrad mot ens kropp är inte kul. För någon.
Idag var första dagen under hela påsken, som jag varot utomhus t.ex..
Mini har en "fas". Mammig och klänger och gnäller. Tar jag två steg ifrån henne så gnälls det på en gång och att försöka få ner henne från min famn går inte. Hon klamrar sig krampaktigt kvar.
Kombinerat med sjuka är det inget hit vill jag lova, så inget solnjutande för min del. Mest snor och febervarm, gnällig tjej. Trist!
Men vi har överlevt och gosat massor och lärt oss att rita med färger och gå.
Alltid något.

Jag har också fått ett knasigt och ofullständigt svar från AVA. Eftersom jag inte orkar (så less på att hålla på med allt trixande och nu känns det som att vi kan ta mer kostnader) så ska jag fråga vad det kostar att ta proverna hos dem. Är det överkomligt så kör vi på det istället.
Jag har ingen lust att sitta och försöka få tag på Fru Gyn och maila AVA jämt.
Det vore så skönt att bara få bli gravid. Inte så konstigt att jag blir lite avis, på de som bara får till det, ibland...
Kan låta gnälligt men så känns det.

Kram