Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 16 februari 2014

Nytänk?

Sedan mitt förra inlägg har jag funderat lite. På det där med att jag fått för mig att folk ska göra eller tänka på ett visst sätt efter att jag berättat om ÄD.
Jag känner faktiskt inte igen mig själv i såna tankar. Jag som alltid gått den väg som känns bäst för mig och faktiskt inte brytt mig om vad folk tycker om mina val i livet. Det är mysko att jag helt plötsligt tänker annorlunda och jag undrar vad det beror på? Kan det ha med Mini att göra? Något slags beskyddande? Eller har jag blivit annorlunda som person? Eller vill jag bara låta det vara till dess nästa försök är över i alla fall?
Själv har jag aldrig brytt mig om hur barn kommit till världen, jag älskar alla ungar oavsett, så vad säger att andra skulle göra det? 
Hmmm, jag får nog faktiskt tänka lite till och hitta tillbaka till mitt gamla tänk. Det kändes enklare så. Att bara köra på.

Kram

fredag 14 februari 2014

Kompis

Jag har en arbetskamrat som har blivit en av mina närmsta vänner. Hon är så hjärtans go och glad och vi ventilerar och pratar om allt.
Därför har det känts så fel, så fel att inte inviga henne i vår "ÄD-värld". Jag har liksom inte velat för det är så skönt att få vara "vanlig". För någonstans längst där inne så får jag för mig att när jag har berättat för en person så kanske den personen börjar att se på oss med andra ögon. Inte så att personen skulle tro att vi är pestsmittade, men kanske så där att han eller hon t.ex. börjar försöka se om Mini och jag verkligen ÄR lika eller inte (för det verkar vara den stora "grejen", om man är lik sina föräldrar eller inte). Ja, börja jämföra på något sätt. Det är svårt att förklara, men så känns det. Men nu har jag äntligen berättat i alla fall.
Hon tyckte att det var sååå spännande! Och så frågade hon om det var störande att hon sagt att jag och Mini är så lika. Självklart inte! Snarare tvärtom. Det är bara kul att AVA hittade en så "bra" donator. Vi skrattade mycket och hon ville veta hur allt går till. När hon fick höra att jag ska åka ner själv i april (Fina M åker själv och lämnar sitt bidrag så vi turas om att vara hemma med Mini) så erbjöd hon sig direkt att följa med. Hon VILL verkligen. Och bara av ren snällhet. Ok, kanske att hon vill få sova ut lite också. Hon är trebarnsmamma, hahahaa! Jag fick lova att inte väcka henne om hon sov gott på hotellet. Okej'rå.

Det känns så otroligt skönt att få inviga bra människor i vår värld. Kanske skulle jag ha gjort det tidigare men jag ångrar inte att jag inte gjort det. Jag var nog inte redo för det. Inte så som jag är nu. Det känns bra.

Det är kul att räkna ner till den 10/3 tillsammans med en kompis, inte bara med Fina M. Lite barnsligt "vi-har-en-bästishemlis" ungefär. Jättekul!
Dryga 3 veckor kvar.... Snart så.

Hjärtekramar

torsdag 13 februari 2014

Över till något heeelt annat för en stund

Jag läste den HÄR artikeln i tidningen Chef.
Den handlar om en man som valde att ta familjeansavar, d.v.s. hämta och lämna sina barn på dagis och vara hemma och VAB:a.  Och vara föräldraledig.
Allvarligt?! Om vi byter ut mannen i artikeln mot en kvinna så kan jag lova att den där artikeln aldrig hade blivit skriven. Trist att artikeln är vinklad så som den är. Det slår fel.
På Linkedin (socialt media/nätverk) så kommenteras artikeln från tidningens sida, med att de vill belysa att män visst kan ta ansvar för sina barn och ta ut föräldraledighet. Precis som kvinnorna.
Jaha? Precis som om män (och kvinnor) är dumma i huvudet och inte förstår det?
Det är enligt min mening inte ALLS vad artikeln vill poängtera. När jag läser den så kräks jag lite i min mun (som Elin säger ibland). Slutsatsen av alltihop är att män kan vara hemma och ta det ansvar de ska/borde ta men att deras karriär och lön inte påverkas.
Artikeln visar med andra ord bara att det "hinder" (som det så ofta sägs vara) som gör att kvinnor inte kan få lika mycket betalt och få chefsbefattningar i samma utsträckning som män, inte är att de tar ansvar för familjen i större utsträckning, eftersom familjeansvar bevisligen inte är något karriärshinder för män!
Så min slutsats blir: kvinnor får sämre löne- och yrkesutveckling enbart för att de är kvinnor.

Hela artikeln är ett hån mot alla dessa mammor som gör allt som mannen i artikeln gör.
Så jäkla ogenomtänkt av en tidning som Chef att publicera något så förbaskat uråldrigt och fånigt.
Faktiskt.

Kram