Räknenojja

Alltså... Vid tidigare insättningar så har ju testdagen varit 14 dagar efter insättning, men då har vi testat på dag 11 eller 12 och fått plus några gånger (3 ggr). Med 2-3-dagars odlingar.

Nu är det 5-dagars. Borde jag inte kunna testa ungefär 2 dagar tidigare då? Säg vid dag 10, och få chans att se ett plus redan då? Eller tänker jag fel nu?

Kram

Bra berättat

Vilken fin pch bra artikel och berättelse om ofrivillig barnlöshet!

Läs den --> HÄR

Kram!

Dag 6 - Nada

Usch, vilken tråkig dag. Jag känner ingenting och har naturligtvis börjat att nojja över det. Nu känns det kört.

Blä.

Kram

Dag 5 - Tidsfördriv

Det känns som mensvärk ungefär.

Och jag är svullen som en boll runt magen. Jag minns att jag blev otroligt svullen vid det första missfallet. Och så fick jag ont i ryggen då också. Det har jag nu, men bara lite. 

Det molar och drar. Det känns positivt.

Men så är det det där med medicinerna. Jag VET ju hur de kan luras så in i bängen. 

Jag förstår inte att jag ens bemödar mig med att analysera så här mycket när jag vet att allt jag känner lika gärna kan vara medicinska åkommor. Fan, vad jobbigt och irriterande allt är...

Men jag känner i alla fall något. Alltid bättre än att inte känna något alls. För nu har jag i alla fall något jag kan analysera.

Tidsfördriv kan man kalla det.

Kram

Dag 4 - Känns det?

Ligger vaken och klockan är strax efter 3.

Jag vaknade av en hiskelig mardröm. Den var så verklig och så läskig!

Nu är jag jättetrött och vill bara sova men kan inte riktigt somna om. Ligger och känner efter... Känns det nåt? Jo, lite, tror jag. Men det kan lika gärna vara progesteronet.

Det känns som lite lättare mensvärk och igår var den mer påtaglig. Det högg till lite två gånger också. Inte så att det gjorde ont på något sätt, det bara strålade till lite liksom.

Jag vet inte, jag. Undrar hur det här slutar? Nästa helg testar vi. Det är lite tidigt men jag vill så gärna få det överstökat. Är det ett minus så känns det skönare att få gråta en helgdag än när jag ska gå till jobbet. Men är det ett minus så testar vi i några dagar till sen för säkerhetsskull.

Kram i mörkret

Dag 3 - Analyserandet...

Jahapp. Det är bara att erkänna att analyserandet har börjat. Och googlandet. 

Redan nu, på dag 3! Hahahaa!

Men nu har jag faktiskt googlat att blastocyster fäster bara någon dag efter insättningen. Minsann! Jag tyckte att jag kände att det ilade till i torsdags morse...

Och inatt har jag sovit tungt och drömt massor. Verkliga men bisarra drömmar.

Och jag inbillar mig att jag har vätskebrist för att pinopoderna (eller vad de nu heter...) suuuger upp all vätska i hela kroppen. För det har jag också googlat.

Men det är också allt i symptomväg... Lite önsketänkande och inbillning blandat med Google.

Det vore märkligt om jag kände något redan tror jag. Bäst att bara bida min tid och ta det lugnt. Så lugnt det nu går.

Kramar!

Dag 2 - Morgon

Sitter på flygplatsen och väntar på att få åka hem.

Jag är sååå snurrig i huvudet efter morgonens två Utrogest! Jag trodde nästan att de skulle haffa mig i kontrollen. Undrar om jag ser lika flummig ut som jag känner mig?

Och hoppas att jag kan somna på planet för jag är vääääldigt trött. Progesteron overload.

Kram

Dag 1 - Insättning

Äntligen tillbaka på hotellrummet. Jag tänkte gå på stan en sväng men orkar inte. Jag vill hellre se på tv och läsa tidningar så det får bli så. Bara bra att vila lite också.

Jag hade tid kl 15:30 (trodde att det var 15:40 men jag kom tidigt ändå) men träffade inte dr. Fodina förrän kl 16:15. Det gör inte så mycket, jag hade ändå inte bråttom. Och de hade norska och svenska veckotidningar på väntrumsbordet.

Det fanns hela 8 (!) fina blastocyster kvar. Som dr. Fodina sa: " We just need ONE and this result is extraordinary as they all are in perfect conditions!". Sju stycken till frysen.

Nöjd Wilda med stooort leende på läpparna.

Hon rekommenderade att bara sätta in en för chanserna att det blir något är så höga.

Stort leende igen! En fick det bli. Och hon satte den perfekt, mitt i slemhinnan. Nu räknar jag med att den fäster imorgon. Typ. Eller inatt.

Efter insättningen fick jag ligga och vila och efter ca 5 minuter kom en sköterska in och satte dropp på mig. Jag hade ingen aning om att jag skulle få det, men det skulle jag visst. Det var glukos och c-vitamin. Godis för embryon, sade hon. Det låter bra! Och ofarligt är det ju också så jag lät mig pumpas.

Jag som även åt massor av godis på planet... Om embryot inte stannar kvar där inne nu så vore det märkligt.

Den lilla vita pricken i det grå området som är i det mörka området.. Där!

Jag har också fått all medicinering jag vill ha. Här är en lista (mest för mitt eget minnes skull kanske):

- Progynon/Estrofem, 2 mg, 1 pill 3 times per day

- Utrogest, 100 mg, 2 pills 2 times per day

- Progesteron, 400 mg, 1 pill 1 time per day (or 4 pills of Utrogest)

- Prednisolon, 5 mg, 2 pills 1 time per day in the evening till 1/4, from 2/4 1 pill 1 time per day

- Fragmin 0,3 ml injections 1 time per day

- Folic acid 1000 microgram per day

Och så ska jag ta blodprov (Hcg och progesteron) den 8/4 och den 10/4.

Ultraljud den 29/4.

Om allt går vägen....

Kram

På plats

Äntligen framme på hotellrummet.

Jag sitter på sängen och äter en laxsmörgås och bara väntar på att det ska bli dags att gå till kliniken. Det är 1,5 timme kvar.

Jag känner mig hemma i Riga nu och i bilen på väg in från flygplatsen så slog det mig att det kan vara sista gången jag är här. Förhoppningsvis, men det känns lite sorgligt också.

Jag gillar den taffliga engelskan som finns här. Jag gillar att det spelas mycket 80-talsmusik på radion. Jag gillar den där fördolda marknadsekonomin som ligger och bubblar bakom den gamla sovjetfasaden som ännu finns kvar lite här och där. Jag gillar det där "vi är européer"-känslan som finns och som visas i att Lettland faktiskt har anammat euron ihop med sin egen valuta (lvl). Jag gillar landets starka kulturarv och detaljrika historia. Jag gillar människornas raka och egensinnigt charmiga attityd.

Och jag gillar blandningen av vackra, förfallna hus som renoveras så sakteliga och deras motsatser till köpcentrum överösta med fula företagsloggor. 

Jag gillar't!

Jag måste nog åka hit och bara turista också. Hyra bil, åka runt, insupa landet som det är och inte bara se det ur ett fertilitetsperspektiv. Det ska jag göra någon dag.

Men just nu vill jag bara att det ska vara klart och över. Jag vill att det ska vara om två veckor nu, när jag står med ett stort, fett plus på en sticka och ser mitt eget leende i spegeln sekunder innan jag visar stickan för Fina M. Precis så vill jag att det ska vara nu. Väntan är en dygd....

Förresten ska jag vara glad att jag är här nu. Jag och Mini försov oss imorse och att försöka stressa på morgonen med en viljestark två-åring är inte att rekommendera. Alls.

Hon kan och hon vill. Allt själv. Allt. Och det är ju inte så att jag betvivlar det, snarare tvärtom, hon är väldigt bra på det mesta, men det går inte riktigt i mitt tempo. Speciellt inte när det är ont om tid till ett plan som leder till ett eventuellt syskon. Ett viktigt plan således. 

Fy tusan, vad jag svettades stress! Men det gick. Medan hon fnulade på sig alla kläder, borstade tänder, åt blåbär (vad tänkte jag med?!), bytte kläder och satte på sig ytterkläderna så hann jag faktiskt duscha, packa och klä mig själv. Allt på 35 minuter. Stolt mamma. Och finaste lilla Mini behöll lugnet och vara glad hela tiden. Jag lyckades alltså dölja stressen ganska bra. 

Nu ska jag slösurfa på inredning och bara vara en stund. Jag har varit alldeles för hormonstinn och hispig senaste dagarna. Slappa är vad jag behöver.

Berättar sen om hur det gick! ET:n alltså, inte slappandet, hihi!

Kramas där ute!

Lovande

Idag är det 10 embryon kvar...

Det låter lovande!

Imorgon blir det en sista middag med vin hemma hos en kompis. Sen ska det förhoppningsvis inte bli varken vin, ost eller lufttorkat kött på läääänge.

Kram

Nära nu

Idag fick vi svar på hur det gått med befruktningen:

"I would like to inform you that we have received 12 eggs from your donor and 11 of them are good fertilized."

So far, so god med andra ord!

Och idag började jag även med progesteronet. En på morgonen och en på kvällen. Nu är det nära!

Kram

Beppe

Kl 9 (10 lettisk tid) fick jag sms från Fina M som åkte till Riga imorse:
"Färdig"
Hahahahaaa! Jag kom att tänka på Beppes Sagostund från 70-talet. Lilla Sigrid som alltid skrek så i slutet av avsnitten: "Fääärdig!"



Men nu handlade det verkligen inte om ett vanligt toalettbesök... Idag sker befruktningen och sen är det bara att hålla tummarna.
Jag har bokat min biljett och en hotellnatt. Vi kör på det eftersom det fungerade när Mini kom. En natts vila efter insättningen fungerade då och visst sjutton blir man vidskeplig när man håller på med IVF:er! Allt som har fungerat enligt en rutin tidigare vill jag hålla mig till...
Jag kommer hem på torsdag förmiddag och då åker jag direkt till jobbet och låtsas som ingenting. Som vanligt. Och så börjar nedräkningen till testdagen också.

Aaah, hoppas att allt går vägen!!

Kramar

Tid

Jag blev så exhalterad att jag glömde att uppdatera här!

Jodå, det blir ET på onsdag. Kl 15:30 lettisk tid, d.v.s. 14:30 svensk tid.

Och Fina M åker ner på fredag och lämnar sitt bidrag.

Jösses, jag kan knappt tro att det är sant!

Kram

Imorrn

Imorgon får vi svar på hur det gått för donatorn. Och då vet vi om Fina M ska åka ner på fredag eller inte...spännande!
Det enda som är dåligt med det är att flygbiljetterna blir så hiskeligt dyra. Men i sammanhanget så är det väl inte så mycket pengar...

Nu ska jag surfa runt på biljetter och hotell.

KRam

Gynbesök

10 mm! Den är 10 mm. Perfekt med andra ord.

Nu ska jag meddela AVA och sen är det upp till donatorn. Hoppas, hoppas att hon har många, fina ägg!

Kram

Det går framåt

Vilken skillnad det är den här gången. Jag har inte samma oro i kroppen. Inte samma rastlöshet.
Luften gick nog ur mig alldeles efter det sista försöket. Nu känns allt som vardag igen. Jag tar mina Progynon tre gånger per dag. Telefonen alarmerar när det är dags.
Varje morgon tar jag även en multivitamin (kvinna), Omega3, järntablett och även den så nödvändiga folsyran. Mini tittar nyfiket och undrande på mig varje frukost.
Härom dagen sa hon:
-"Jag vill också ha syskon", när vi pratade om att en kompis på dagis ska få ett syskon.
Fina M och jag tittade på varandra. Vi VILL svara:
-"Det ordnar vi!", men istället blev det ett lite mer snällt:
-"Vilken fin önskan!"
Vi önskar också.

På måndag kl 7:50 ska jag mäta slemhinnan hos Fru Gyn. Äntligen får jag träffa henne igen! Gladare den här gången.

Kramas där ute

Grodan

Första pillret inmundigat. Skönt!

När Mini kom tänkte jag fortsätta att skriva om vårt liv här, men det blev inte så. Jag vill inte riktigt så det blev ingen "barnblogg". Det blir spontaninlägg då och då istället, men det får bli så. Jag skriver när andan faller på helt enkelt och hoppas att en del vill läsa ändå.

Minis fötter tokväxer och jag tycker att det är toksvårt att veta vilka skostorlekar som är "rätt". Framförallt så är det svårt att mäta en 2-årings springande fötter…. Så fick jag tips av en kär vän om Clas Ohlson som har en mätsticka för barnfötter och barnskor. Att jag inte tänkt på det förut! Mini tycker att det är urkul att mäta fötter numer. Så jag vill dela med mig av det tipset. Länk: Grodan (som Mini gärna leker med).

Kram på er där ute!

Nu minsann!

Oj! Nu händer det!

På måndag skulle jag starta med Primolut och så skulle det bli ET den 16/4... Men idag behagade mensen dyka upp bara så där! Det innebär Progynonstart på fredag och preliminär insättning av embryo den 26/3. Galet!

Fina Maken åker ner den 21/3 och gör sitt. Romantiskt som vanligt...inte.

Men det betyder alltså att vi gör långtidsodling den här gången. Det är på klinikens inrådan och vi hade faktiskt tänkt att be om det ändå. Det känns kanon!

Och veckan efter ET så börjar jag på nytt jobb.

Oj, vad spännande allt är!

Kram