Och vi vann till slut. Nu är det väl så, att man kan vinna mot ofrivillig barnlöshet på olika sätt. En del blir gravida på olika sätt, en del adopterar, en del får aldrig det efterlängtade barnet men vinner kampen på ett mentalt plan istället. Allt är en kamp och den är tuff, jäkligt tuff, och absolut inget som går att föreställa sig.
Däremot går det att föreställa sig hur det är att få vara förälder. Så är det. Det är så som man tror och vill att det ska vara.
Därför tycker jag att en dag för ofrivilligt barnlösa är sååå mycket större och viktigare än mors dag.
Men just i år hamnade båda dagarna vid sidan av för jag får äntligen vara på semester; en riktig barnsemester med Lollo & Bernie och hela "klabbet". En semester från allt kring barnalstrande och morsor, en semester bara för vår lilla Minis skull och kanske, kanske lite för att vi äntligen får leva vår mångåriga dröm.
Men...en gång ofrivilligt barnlös, alltid ofrivilligt barnlös, i alla fall i hjärtat, så mina tankar finns alltid med alla mina medkämparsystrar.
Alltid.
Kramar till er och alla som stöttar
