Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

tisdag 30 juni 2015

Sakta men säkert

Imorgon går jag in i vecka 29 och tredje trimestern. 70% avverkade! Tjohooo!
Jag mår bra också. Alldeles förträffligt bra.
Dock får jag väldigt lätt riktigt starka sammandragningar. I helgen höll vi på och fixade mycket här hemma och mot kvällen fick jag nästan så där ont igen så jag fick släppa allt och bara lägga mig på soffan. Jag tar sammandragningarna på större allvar nu sedan bm sa att jag ska åka till sjukhuset om det blir som på jobbresan jag var på. Vila, vila, vila är det bästa. Men det är svårt ibland...

Jag undrar hur jag är skapt för Liten ligger nästan enbart på min vänstra sida i magen. Det ser jättelustigt ut ibland! Snett, liksom.
Och jag gissar att han växer mycket just nu också för det stramar lite extra i magen.
Vad jag längtar! Det ska bli kul att få träffa honom. Det är en ganska aktiv krabat som rör sig mycket och jag funderar mycket på hur det blir när han kommer ut. Vardagslivet. Undrar hur det blir?
Jag längtar lite efter att få tillbaka min kropp också, även om jag mår oförskämt bra. Men jag tycker fortfarande bäst om att få ha min kropp för mig själv även om det så klart är fantastiskt att få ynnesten att vara gravid. Det är ju de facto det jag velat hela tiden så jag gnäller absolut inte!

Jag ska försöka få till en magbild också! Den jag försökt att ladda upp vill liksom inte "fastna". Muchos irriterande!

Kramas i solen

söndag 21 juni 2015

Sammandragningar igen

Jag är i vecka 27 och har haft extrema sammandragningar. Naturligtvis var jag på resa med jobbet när det hände men kollegorna är helt enastående. De ville köra mig till sjukhus. Fina människor!
Hursom, det blev inget sjukhus men en taxi till hotellet och vila.
Märkligt det där. Det gjorde så otroligt ont och jag kunde inte räta ut mig. Sammandragningar ska minsann inte göra ont, sägs det. Men det gjorde de. Sketaont! Jag var inte orolig alls först men så fort jag rörde mig blev de värre och till slut blev jag faktiskt lite rädd. 
Jag undrar hur det blev så egentligen och varför det gjorde så hiskeligt ont? Ett tag trodde jag att det skulle bli en liten dansk som kom ut. Vi var i Danmark, hehe... Men det onda var i övre delen av magen så jag kunde inte bli så där ordentligt orolig som jag kanske borde ha blivit.
Imorgon ska jag till BM och då får jag höra vad hon säger. 
Och jag har inte känt av något sedan dess men händer det igen tänker jag åka till akuten för då är det nog inte så bra...

I övrigt mår jag bra! Nu väger jag lika mycket som jag gjorde när Mini kom ut. Undrar hur mycket till jag kommer att växa? Det är de facto ca 12 veckor kvar. Galet!

Kram på er!

onsdag 10 juni 2015

Noch

Idag var det dags för NOCH och allt gick strålande. Ja, perfekt faktiskt. Ingen tillstymmelse till avvikelse och Liten är 9 mm längre än genomsnittet och hamnar rätt på en "medelkurva". Alltså, att vara en medelmåtta när det kommer till sånt här är verkligen eftersträvansvärt. Jösses, vad bra det känns!
Och vad fin han är. Helt otroligt att jag kan känna så mycket för en så liten osedd kille redan nu. Fascinerande.
Mini var med också! Hon stirrade mest, höll mig i handen och tyckte att allt var väldigt konstigt. Men hon såg att det var en liten bebis, trots allt. Och lite spännande var det nog. Hon blev dock lite nervös av att det var korridorer och "sköterskor" men det gick över. Anledningen till oron är att hon landade på hakan och spräckte den för några veckor sedan, vilket resulterade i ett inte så roligt besök på akuten... Klart att man kan bli lite ärrad (i dubbel bemärkelse) av något sådant. Men nu är allt bra!



Och idag rullar jag in i vecka 26. 62% av tiden är avklarad. Tjohooo!

Kramar

tisdag 9 juni 2015

Hallå?!

Hallå?!
Vart tog hon vägen?
Ja, det kan man undra... 
Sanningen är den att jag är så otroligt trött jämt att jag sover den mesta tiden av dygnet. Jag hinner inte skriva här p.g.a. att jag sover helt enkelt.
Så här: jag lämnar Mini på dagis och åker till jobbet, jobbar hela dagen, åker hem äter middag, umgås någon timme, nattar Mini och somnar själv. Kl 19... Och sover hela natten. Sen börjar allt om igen. 
Jag sover mellan kl 19 och 6:30. Dagtid jobbar, äter och andas jag. Och är mamma. Inte en minut har jag över och har jag det så, ja, då somnar jag. Det är helt bisarrt vad jag kan sova.
På helgerna är det oftast någon aktivitet med Mini och så sover jag, eller så målar vi huset, fixar trädgård eller sover igen.
Allt i mitt liv handlar om sömn.
Därför blir det inget bloggande så frekvent som jag önskar. Jag sover istället.

Men jag lever i alla fall!

Kramar