Lugn

Nu känns det som att jag har lugnat ner mig en del. Gråten är slut och livet har inte tagit slut. Snabba bud sedan i morse men konstigt nog känner jag mig så mycket lugnare redan.
Bästaste bästisen har varit här med minisemlor och minibiskvier. Jag hade glömt hur sjukt gott det är med biskvier. Choklad och socker är mumma för själen.

Det var väldigt skönt att få prata lite med någon annan än maken. Någon som inte är lika involverad men vet hur det kan vara. Någon som känner mig och inte bryr sig att jag har mascaran på sniskan och är svullen runt ögonen. Någon som vågar fråga om saker och ting och som kan skratta och berätta om roliga tv-program istället för att fokusera på ägg- och menscykler. På något sätt så märkte jag att det finns en värld utanför min.

Min fina lillebror har köpt en ny lägenhet med sin fantastiska tjej. När jag berättade hur VUL:en hade gått så blev han så klart ledsen för vår skull men sa snabbt att nu kunde han få bjuda oss på goda viner på deras balkong i sommar. Då insåg jag hur trevlig min vår och sommar kommer att bli. Vi kommer att ha våra allra bästa vänner omkring oss och få vara en del av deras liv. Det ska bli så skönt att få slappna av och fokusera på annat ett tag.
Jag ska hämta andan inför nästa omgång som blir annorlunda. Då blir det äggdonation och en ny sväng med andra hormoner och tabletter. Men det är då det.

Nu har jag nog lugnat ner mig lite. Jag var så upprörd och trött och ledsen tidigare idag. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det kändes så otroligt tomt att inte få ha något att se fram emot. Men det har vi ju. Det blir bara lite annorlunda. Det ska nog bli bra det här. Klart att det är lite svårsmält med äggdonation med det finns inte så många andra alternativ för vår del.

Samtidigt vill jag följa hur det går för mina IVF-vänner. Konstigt att jag inte har träffat någon av er och ändå bryr jag mig så mycket om hur det går för er. Jag följer er väg. Bara så ni vet.

Fram tills det blir en äggdonation så har jag bestämt mig för att skriva om min omgivning ur ett barnlöst perspektiv (så klart!). Det känns skönt för mig att få dryfta min omgivnings beteenden för jag vet att jag inte är ensam om att får höra konstiga saker när det kommer till barn. Samtidigt så är det så att jag som inte har barn kan ur ett mer holistiskt perspektiv se hur konstellationerna formas i barnkretsar och hur mammor kan hetsa varandra. En del av mina "mammakompisar" ser inte det här själva för de är så inne i det hela. Kanske kan mina tankar kring barn och barnlöshet vara intressanta även för dem?
Jag tycker i alla fall att det är intressant att följa en del samtal som mina mammakompisar har. Visst kan jag bli lite gnällig när det kommer till folks kommentarer gentemot mig själv. Ibland tar jag det säkert alldeles för personligt men vaddå?, det är klart att jag tar det personligt när folk säger klantiga saker till mig. Jag är mig själv närmast. Men det här med "mammahetsen" är intressant. Alla mammabloggar, alla nya mammarön, allt mammasnack... Det är inte självupplevt. Jag är "bara" en barnlös betraktare. Men det kan bli kul tror jag! Och med många funderingar och frågeställningar.

Nu ska jag fortsätta att lugna ner mig med en skön middag, lite vin, en kramgo make och en skön soffa.

Livet går vidare trots allt.

Kram på er därute.