"Farbror doktorn" var en ganska ung (säkert lika ung som jag), skitsnygg tjej med nackspärr. Tack och lov att hon hade något fel. ;o) Väldigt sympatisk och bemötte mig precis så som jag hoppats på.
Naturligtvis kom tårarna och min röst blev alldeles grötig och osammanhängande men på något sätt förstod hon visst allt jag sa. Gissar att hon har lärt sig att tyda guturala ljud under sin karriär som psykologläkare.
Det var otroligt skönt att få en bekräftelse på att jag inte mår så toppen och att jag ska få hjälp. Najs. Väldigt najs.
Jag ser fram emot det första tillfället.
Ett tips om någon annan tänkt ta kontakt med en terapeut av något slag: boka inte en tid så att du måste tillbaka till jobbet direkt efter när du är alldeles gråtmosig i ansiktet om du vill undvika frågor.
Jag lyckades smyga in på kontoret med solglasögon på...
Kramas där ute!
Bara en kram!
SvaraRaderaTack! Kramar gör världen glad! Och mig. :o)
SvaraRaderaKRAM
Vad skönt att du har hittat ett ställe att gå till för att prata! Gud så nyttigt att få ur sig allt som spökar i huvudet, alla känslor och tankar. Att få höra att man inte är konstig! Jag gick ett tag hos en kurator men tror jag behöver tyngre artilleri efter ett tag. Men jag minns känslan de första gångerna, när någon satt där, lyssnade och brydde sig till skillnad från löpande-band-möten hos ivf. Det var som att sätta på en kran av tårar. Var nästan rädd för att inte kunna sluta gråta. Tur det finns Clear Eyes.
SvaraRaderaKram!
Vilken tur att det var någon som du kan anförtro dig åt :) Känns skönt att veta att någon tar "hand" om dig. Kram
SvaraRadera