Idag är det exakt 600 dagar sedan vi ställde oss i ÄD-kö. En köplats hos AVA i Åbo och en köplats hos IVF-kliniken i Umeå. Båda privata kliniker.
Under de här 600 dagarna har vi gjort tre försök i Åbo, ett försök i Riga och noll försök i Umeå. Faktum är att Umeå inte hört av sig en enda gång på eget bevåg eller skickat någon information alls.
Och dagarna blir fler och jag blir äldre. Tur att vi tog tag i det här själva. Och jag menar verkligen tur, för inte visste vi att det skulle bli som det blev. Men nu är vi i alla fall nästan i mål. Mini ska bara få säga hej till världen också.
Kram!
Lösenordsskyddad: Hur är det nu?
1 dag sedan
Riktigt dåligt att Umeå inte har hört av sig en enda gång! Verkligen tur att ni tog egna intiativ för nu har du en liten Mini som sprattlar i magen!! :)
SvaraRaderaKRAM!
Ja, precis! Ibland blir jag lite glad över att vi inte tappat vårt jäklar anamma på den här färden. För det hade varit så lätt!
SvaraRaderaKram
Tänk vilken bra sits att "fira" 600 dagar =)
SvaraRaderaJa, i denna " branshen" får man verkligen inte ligga på passivsidan. Man får hitta sina vägar om man vill försöka komma framåt! Bra jobbat! För vilken skillnad mot att fortfarande vänta på sega Umeå.. Nu är Mini här om 3 månader!
SvaraRaderaKram
Helt otroligt att de inte hört av sig en enda gång, ens för att kolla om ni fortfarande är "aktuella".
SvaraRaderaSå bra att ni körde på själva och inte väntade på att höra ifrån dem. Snart är Mini här!
Kram.
Ja, nu känns det som en revansch på något sätt att sitta här och vara gravid. För är det något man inte ska göra om man vill ha barn så är det att sitta och vänta. I den här "branachen" gäller det att stå på sig har jag upptäckt. Precis som du, Allting går, har konstaterat.
SvaraRaderaMånga kramar!