Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 31 januari 2013

Vecka 6

Ok, nu är jag helt förvirrad.
AVA svarar att jag är i vecka 5.
5+2, närmare bestämt.
Så de räknar som läkare: 5 FULLGÅNGNA veckor.
Jag räknar vilken vecka jag befinner mig i...
Men så det konstiga.
Jag hade insättning en tisdag och läkaren sa att jag då var i vecka 1+2. Då skulle jag vara i 4+4 nu. De har alltså ändrat sig eller så sa läkaren fel.
Och ska jag gå på vad de säger nu så var det 2+0 på insättningsdagen. Men det stämmer inte heller eftersom embryona var minst 2 dagar gamla vid insättningen.

Hmmm, vad är bäst, rent medicinskt, att räkna med? Det borde vara deras 5+2.
Jag får väl köra på det då. Nu har jag i alla fall rett ut frågan om vilken vecka jag är i. Vecka 6.
Synd, då faller min teori om hinnsäckens storlek från förra inlägget...

Nu kör jag på teorin att embryot gått och gömt sig bara.

Kram

Räknesnurr

Min hjärna snurrar. Jag famlar efter förklaringar för att hålla hoppet uppe.

När vi gjorde insättningen så frågade jag vilken vecka jag var i just då. Svaret blev 1+2. Och BF skulle vara 30/9.
Jag tänkte inte så mycket på det då, men sen tyckte jag att det lät märkligt.
Jag menar, hade det varit en vanlig graviditet så är ju de första två veckorna perioden mellan mens och ägglossning. Ett embryo blir alltså inte befruktat och fäster innan två veckor. Hur kunde jag då vara i vecka 2?!?

Fru Gyn höll med. Det lät helkonstigt. Med tanke på att embryot också är odlat några dagar borde det vara 2+2 i alla fall. Och är det så, så blir BF den 29/2.
Så vi har gått på det.

Idag så tyckte Fru Gyn att det var svårt att säga om hon såg en definitiv uppklarning (hinnsäck). Hon visade en mörk fläck som var 2,3 mm stor, men det var suddigt. Det håller jag med om.
Så hittade jag den här länken:

http://www.angeredsnarsjukhus.se/sv/Angereds-narsjukhus1/Angereds-Narsjukhus/Vara-mottagningar/Gynekologimottagning/Gynekologiskt-ultraljud/Tidig-graviditet-och-missfall/

Där står att man i vecka 4+några dagar kan se en uppklarning på ca 2 mm.
Enligt AVA:s sätt att räkna så är jag där just nu.
Enligt vårt sätt att räkna är jag i vecka 5+några dagar... Och då kan man se mer.
Kanske har AVA rätt? Men hur kan det vara så i så fall?
Och kan en hinnsäck "gömma" sig på VUL?

Jag har mailat AVA om allt och även frågat igen om vilken vecka jag är i. Jag kan tycka att just vid IVF borde det vara väldigt lätt att veta... Men så är det visst inte.

Som sagt, jag letar hopp och mod.

Kram

Besöket

Nu står jag och väntar vid labbet igen. Dags för provtagning.
Fru Gyn kunde inte se något riktigt klart. Det fanns en antydan till uppklarning men det var inget som syntes tydligt. Slemhinnan var dock tjock och bra som den ska vara.
Vi får helt enkelt förlita oss på blodprovet. Jag får svar på det på tisdag kväll. Är det ok så blir det ett nytt besök den 12/2.

Ååh, denna ovisshet och väntan!!!

Kram

onsdag 30 januari 2013

Sorgsen

Usch, jag kan inte beskriva känslan jag har.
Rastlös, ledsen, nervös, obehaglig till mods, sorgsen...ja, jag är allt det.

Just nu vill jag bara åka hem och kramas med Mini och Fina M.
Jobbet känns sekundärt idag.

Kram

tisdag 29 januari 2013

Hcg:t

Ikväll har jag varit på stan och ätit en bit med två f.d. kollegor. Det var så kul att se dem igen!
Men så efter maten ringde Fru Gyn.

När Mini kom till världen så låg Hcg:t på 99 testdag 1 och dag 3 låg det på 475.
Meningen är att Hcg:t ska fördubblas på två dagar.
Den här gången låg det på 165 testdag 1 och två dagar senare låg det på 121. Det hade sjunkit. Inte bra.

Gulp.

Men både Fru Gyn och jag klamrar oss fast vid teorin att eftersom Hcg:t var så mycket högre på testdag 1 jämfört med förra gången, så kanske det är så att båda embryona satte sig men att ett har "trillat av pinn", som jag själv råkade säga till gyn. Hon höll med.
Så jag har fått en extratid på torsdag morgon. Då ska hon se om hon kan hitta hinnsäck och så ska jag ta ett till blodprov.
Nu klamrar vi oss fast vid hoppet.

Snälla, låt mig slippa ett missfall.

Vemodiga kramar

Gyn och mattankar

Oj, oj, nu har jag absolut varit för tyst här på bloggen! Kristina undrar om allt är bra eftersom det är så tyst. Med all rätt!

Jodå, allt är bara bra. Jag hinner bara hitta den där luckan i tiden, då jag ska hinna skriva.
Vi är nämligen i färd med att sälja vårt hus också så just nu är allt "all over the place". Ungefär.
Varje ledig stund ska det planeras och fixas och trixas och donas....

Idag är jag i vecka 5+1 och det känns som om tiden seeegar sig fram.
Jämfört med förra gången så känner jag inte så mycket. Det har molat lite någon dag bara, men annars är allt som "vanligt" på något sätt. Just nu riktar jag in mig på gynbesöket den 12/2.
Jo, just det. Jag skulle ringa gyn nu ikväll och få provsvaren. Naturligtvis var Fina M tvungen att åka ut i landet och till sin mamma ikväll så jag och Mini hade kvällen för oss själva. Det resulterade i lek och bus och jag glömde att ringa Fru Gyn. Såååå irriterande!
Jag får helt enkelt ringa imorgon vid lunch istället.

Jag har tänkt massor kring det här med mat också. Just nu är jag lite väl trött för att länka och ha mig, men det jag har absolut störst nytta av från ett investeringsperspektiv, är vår kombinerade ångmixer från Philips. I den slänger jag ner morötter, potatis, fisk, kött, kyckling, broccoli...ALLT. Så ångkokar jag maten och när det är klart (max 15 min) så vänder jag bara på själva byttan och så går det att mixa maten. Beroende på hur länge man mixar så blir det olika konsistens. Så förbaskat behändigt!
Till mixern kom det med en drös med burkar med lock så nu har vi alltid barnmat i frysen.
Jag brukar frysa potatis för sig, kött/fisk för sig och grönsaker för sig så kan jag mixa ihop det hur jag vill.
Nu när Mini blivit så stor (ett helt år, hurraaa!) så ångkokar jag nästan bara. Det är bara grönsaker som jag även mixar. Resten mosar jag med sked så att hon lär sig att tugga.

Vi har även en automatisk citruspress hemma. En sån där som snurrar av sig själv. I den pressar jag apelsiner och sen silar jag saften i en sil och häller över josen (jo, det stavas så!) i flaska/mugg. Massor med c-vitaminer! Och lite mer lättåtkomliga apelsiner på det sättet, för någon som inte kan tugga dem ännu.

Min nästa investering blir nog en sån där jospress (eller juicepress, om ni föredrar den stavningen). en sån som man trycker ner "vad som helst" i. Morötter, päron, ingefära etc. och så blir det god, fin jos som kommer ut i andra änden. Mums!

En stor matfavorit är i alla fall den hemgjorda gröten:

- 8 tsk havregryn
- 1/8 finsmulad paltbrödsskiva
- 15 tsk vatten
blanda runt
kör i micron någon minut
klart

Jag serverar den med hemgjord äppelmos (äpplen ångkokta med lite kanel och sedan mixade). Mini älskar't! Jag tjatar på alla att prova den istället för färdigköpt pulver, hahahaaa! Och så klart gör jag mer eller mindre beroende på om Mini är extra hungrig eller inte.

Det diskuteras ofta om man ska ge gröt eller välling, och allt det där ratas av många. Själv har jag alltid undrat varför det finns pulvergröt med en massa tillsatser när "the real stuff" finns? Vanlig havregrynsgröt är så mycket nyttigare! Och godare. Och vill man ha fruktsmak på gröten så gillar jag äkta frukt bättre.
Däremot har jag inget emot välling. Även om den också kan innehålla en hel del "skräp". Men jag resonerar som så att det i alla fall inte är farligt. Och vällingen idag är nog bättre än den jag fick när jag var liten. Sen kan man nog diskutera gluten till dödagar, men eftersom Mini verkar gilla välling och mår bra av den så berör det inte oss riktigt. Och hon får inga enorma mängder av den.
Vill man diskutera tungmetaller i vällingen så beror de ju på spannmålen. Så det finns tungmetaller även i bröd. Och i luften vi andas, speciellt om man bor i storstan! Så tänker jag.
Hursom, vällingen började vi med för att den var järnberikad (små barn behöver extra järn). Jag menar, Mini knaprade inte direkt köttbitar när vi började med smakportioner, hihii! Då är vällingen bra! Men så fick vi förslaget med gröten så nu kör vi hellre med den.
Det blir alltså välling eller gröt som allra första mål på morgonen. Blir det välling så får hon gröt senare, men då utan paltbrödet i. Anledningen är att hon även får välling på kvällen innan hon ska sova. Men två flaskor (nja, hon dricker aldrig hela) är maxdosen för henne. Jag har ingen aning om det anses vara "för mycket"....

Jag minns förresten när vi slutade med matning på nätterna. Någonstans hade jag läst att vid 4-5 månader så behöver (rent närings- och hungersmässigt, alltså) bebisar inte äta på natten. Jag tyckte att det lät konstigt men provade. När Mini började rota runt i sängen så fick jag henne att somna om istället för att äta. Helkonstigt, kändes det! Men hon sov gott och var inte extremt hungrig (som jag trodde att hon skulle vara) när hon vaknade. Så gjorde jag i tre nätter och sen sov hon nätterna igenom.
Jo, jag vet att det kan låta lite provocerande att det var så lätt, men det var så det var. Vi har verkligen bara haft tur som fick det att bara fungera så som vi ville. Jag har ingen aning om hur det kan vara annars. Och jag hoppas innerligt att nästa lilla bebis gör likadant (hahahaa, in my dreams, liksom!).

Jahapp, det var mitt första inlägg kring barnmat på denna barnlöshetsblogg. Men så kan det bli.
Jag vill verkligen njuta av att ha Mini, och snart även ett syskon, i mitt liv. Så bloggen kommer nog att förändras lite med tiden, för jag gillar att hänga här nämligen.

Många nattkramar till er alla

fredag 25 januari 2013

Barnkanalen

Vi ser på tv.
Fina M:
-"Äsch, vilket overkligt vildsvin!"
Jag vrider storögt blicken mot honom.
-"????"
-"Ja, det är ju jätteoverkligt med tama vildsvin. Det finns ju inte!"
Mitt huvud blir tomt.
-"Så du menar att de där två drakarna som Riddaren Micke har jämte det tama vildsvinet är mer trovärdiga?"

Ibland undrar jag hur logiken fungerar hos min finaste M....

Kram

Nähäpp

"Näää, vi får inte lämna ut några provsvar..."

Misstänkte väl det. Hoppas att Fru Gyn håller sig levande till på måndag kväll då jag ska ringa henne för att få svaren.
Min gyn är bra men det faktum att hon gör ALLT själv och därmed håller på en del telefontidsprinciper är lite irriterande ibland.

Suck.
Men kram!

Osynliga inlägg

Varje dag tänker jag att "Nu, idag ska jag skriva en massa bra saker jag kommit på som jag vill dela med mig av".
Och så vill jag sitta med datorn och länka och lägga upp bilder och läsa andras bloggar och få input och ännu mer idéer.
Men så blir det inte.
För jag har gjort det misstaget att Mini och jag brukar titta på Tinga Tinga på SVT Play, och hon älskar't!
Så fort hon ser datorn så ropar hon "Tinga Tinga!" och börjar dansa (så mycket som en ettåring kan dansa). Och blir det inte Tinga Tinga så ska hon knappa och slå på datorn.
"Men skriv när hon somnat då!", tänker nog den smarte ganska kvickt.
Jo, det är en bra idé, men hon vill bara att jag ska natta. Så jag gör det.
Vi lägger oss i vår säng och läser lite och så ska hon snurra några varv och komma till ro och sen somnar hon. Med sin lilla nästipp mot min näsa och så ska hon hålla i mina kinder. Mycket sött! Och väldigt gosigt, vilket gör att jag, efter en arbetsdag och med graviditetshormoner i kroppen, väldigt lätt också somnar. Kl 19 på kvällen.
Sen vaknar jag med ett ryck runt 23-tiden och då krånglar jag mig ut ur sängen, går och tvättat mig, tar alla piller som ska tas, borstar tänderna och kryper ner i sängen igen. Har jag ork läser jag några bloggar på mobilen.

Så ser mina kvällar ut så jag får liksom aldrig till de där bra inläggen jag har i huvudet, med massor av bilder, länkar och tips. Och frågor. För mobilen vill inte länka och lägga upp bilder på det sätt jag vill.
Så kanske att jag får till det i helgen...

Nu ska jag försöka ringa labbet och få provsvaren (tack till anonym som påminde mig om något så självklart som jag inte tänkt på!! Ibland blir jag trött på mig själv...).

Kram!

torsdag 24 januari 2013

Proverna

En liten besvikelse igen: Fru Gyn har inte fått provsvaren ännu. Väldigt irriterande eftersom hon inte är på plats imorgon.
Så jag får inte svar på proverna förrän på måndag kväll. Mutter, mutter... En vecka för provsvar som jag vet att de kan få fram på en dag. Men det är väl bara att acceptera.
Och så bokade jag en tid för att kolla hjärtat. Ingen idé att gå till MVC eller ta ut någon glädje om ett hjärta inte slår....
Den 12/2 kollar jag upp det. Då får jag nog reda på om det är en eller två där inne också. Om det går att se.

Ååh, ständigt denna väntan! Jag vill ha pricken här. Nu. Bebis.

Kram

onsdag 23 januari 2013

Oj, oj...

Åh, nej!
Känner en viss antydan till illamående...
Så tidigt?
Hoppas att det är inbillning.

Kram

Glad

Just nu står jag och väntar på att provtagningsenheten ska öppna så att jag kan lämna mitt andra Hcg-prov.
För att fördriva tiden läser jag era kommentarer till mina två amningsinlägg häromdan.
Jag vill bara tacka er igen. Era vänliga ord muntrar verkligen upp och det är så förbaskat skönt att veta att jag inte är ensam. Inte för att jag någonsin tvivlat på det, men just när man sitter där i mjölkträsket och försöker så känns det ibland så.

Jag fick också tips om en tjej som bloggar en hel del om friheten att kunna välja flaskmatning om man vill. Det finns t.o.m. en förening för det! Underbart!
Just nu skriver jag från mobilen och att länka fungerar inte riktigt. Men kika i kommentarerna på mitt inlägg "Oj!" så hittar ni länken. Tack för den!

Och jag tror att jag tänker börja lägga ut en del av mattrixandet jag har hållit på med med Mini. Lite hur jag tänker och varför. För i ärlighetens namn har jag googlat som en dåre när det kommer till lite roliga matalternativ så varför inte skriva det jag kommit fram till här? Jag delar med mig helt enkelt och så får de som vill prova de med. Och har ni andra tips när det gäller mat och annat "vardagligt" så är det så klart otroligt välkommet i kommentarerna!

Återkommer när hag sitter vid en dator och så får jag se hur det blir.

Kram

tisdag 22 januari 2013

Besöket

Besöket hos gyn igår blev en besvikelse. Det blev inget ultraljud så jag fick inte se pricken där inne.
Anledningen var nog främst att Fru Gyn hade klämt in mitt besök mellan två andra samt att det blev stressigt om jag skulle hinna till provtagningen som höll på att stänga.
Men hon blev väldigt glad av att se ett plus!
Eftersom jag nu fått i mig mycket östrogen, som man tar i och med ÄD-behandlingen, så var hon mest oroad över mina bröst. Höga östrogenhalter under längre tid kan leda till bröstcancer nämligen.
Så hon klämde runt men sa att det kändes ok. Sen rusade jag ner med remisserna till provtagningsenheten och tog blodprov. Hcg och progesteronhalter är det som mäts.
Nästa provtagning är imorgon och sen ringer gyn mig när hon fått svaren.
Och så blir det ultraljud när jag är i vecka 7 istället. Då ska vi försöka ta reda på om det är en eller två också...

Spännande!

Kram

måndag 21 januari 2013

Oj!

Oj, mitt förra inlägg var visst en het potatis!
Besöksstatistiken steg ordentligt... Och TACK för alla bra kommentarer!

Jag har skrivit om WHO och Innocentideklarationen förut så jag tänker inte göra det igen. (Lägger ut länkar sen, just nu hinner jag inte)
Däremot vill jag påpeka att jag så klart inte är emot amning på något sätt. Vill man amma i 15 år så får man väl göra det.
Vad jag mest ville säga med mitt förra inlägg, och här känner jag att jag vill förtydliga mig lite, är att jag inte anser att man ska vädra sina åsiktet om andras ytterst personliga val hur som helst. Och amning eller bli med barn är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag har jobbiga erfarenheter av det själv.

Jag har delammat och kompletterat med ersättning. De som följt bloggen vet att jag fick bröstböld och blev tvungen att amma med endast ett bröst. Det kunde ha gått strålande att helamma med bara ett bröst. Om jag hade velat. Men av en del personliga anledningar, som jag inte VILL ta upp med alla, så gjorde jag inte det.
Därför tycker jag att det är ytterst idiotiskt av utomstående att kommentera min amning (eller andras). De som gör det har ingen aning om varför jag gjorde det och även om de visste varför så blir jag ledsen av att någon försöker säga till mig vad som är rätt och fel. Jag vet bäst själv vad som är rätt och fel för mig och mitt barn, faktiskt. Jag är inte dum.

Jag är en sån mamma som vill laga all mat själv. Jag kan en hel del om nutrition utan att vara en expert. Jag kan mycket om kost till barn och jag har en vän som jobbar med det som har varit snäll nog att svara på en del frågor.
Jag vet att barns tarmar utvecklas, precis som resten av deras kroppar.
Jag vet att mycket mat innehåller skräp eller mindre bra ämnen så jag köper ekologiskt.
Och jag kan massor om gluten av rent intresse eftersom jag har en glutenallergiker ingift i den nära släkten och jag lagar ofta glutenfritt.

Men när jag hör otacksamma människor som rackar ner på mina val, utan att de har liknande erfarenheter eller kunskaper, då blir jag så otroligt ledsen, arg och sårad. Jag VET massor men av olika anledningar som väger tyngre än att nödvändigtvis amma så valde jag att delamma.
Min största önskan är att folk fokuserar lite mer på sig själva istället för att vädra nedlåtande åsikter.

Många som gör det försvarar sig ofta med att "jo, men jag menar de som KAN amma men som väljer bort det...". Jag kunde. Jag gjorde ett val. Och? It's my business.
Handen på hjärtat, hur många känner någon som valt bort amningen helt och hållet? Från dag ett. Helt frivilligt?
Jag känner ingen och jag har en enorm bekantskapskrets.
Att man kompletterar med ersättning är faktiskt inte farligt. Det vet jag.

Men nu lämnar jag det där ämnet för jag orkar inte dravla om det mer. Jag återkommer väl nästa gång jag hör någon klanka ner på oss ersättningsmorsor och jag inte orkar med att vara tyst som vanligt, hahahaaa!

Idag är jag i vecka 4+1. Är inte det så mycket roligare, säg?! Hihi!

Kram

söndag 20 januari 2013

Den där j-vla amningsmaffian

Här kommer ett inlägg som inte på något sätt har med ÄD eller graviditeten att göra.
Det här handlar om något som stör mig något så infernaliskt.
Det är, som vanligt, folk som ammar och som gärna mästrar om det och har åsikter om hur eller vad andra gör. Jag blir f-n galen på det! Så jag vädrar mina åsikter här. Jag måste.

Rent generellt så vet nog de flesta som har följt den här bloggen, att jag tycker att man ska fullkomligt ge blanka den i andras privatliv. Så länge ingen blir skadad förstås.
Det har jag alltid tyckt, men efter att ha slitit med att försöka bli gravid så länge så har nog den känslan och åsikten förstärkts. Nyfikna frågor, "slappna av så ordnar det sig"-kommentarer och annat som rörde mitt innersta privatliv har liksom bidragit.

När nu flera omkring mig har lyckats få sina barn så gör de precis som jag (och de flesta andra), de kämpar med att få flyt i amningen. För en del går det fort att få till det och för andra tar det längre tid. Man googlar, pratar med amningshjälpen och diskuterar med andra.
Men så lyckas någon få till det till slut och då börjar det. Predikningarna om att det minsann går bara man kämpar, ersättning ges för lättvindigt, folk är för bekväma med ersättningen, man ska amma om det går, alla kan amma..blablabla.

Skitsnack. Rent j-vla skitsnack, säger jag bara.

För det första så spelar det ibland ingen roll att man fullkomligt sprutar ur sig mjölk. En del har inte grädde i pattarna. En del har knappt minimjölk. Att det ska vara så förbaskat svårt att förstå.
Hur mycket man än amnar så blir inte bebisen riktigt mätt. Då får man amma dygnet runt nästan. Och då menar jag dygnet runt. Vem blir inte galen av det till slut? Kanske att man VILL ha lite avlastning, socialt liv eller bara slippa att sitta med tuttarna i vädret 23 timmar av dygnets 24?
Det SISTA man vill höra är "kämpar man så går det". Eller "det finns massor av knep".
Precis som om man är dum i huvudet, inte lika duktig och smart som "amningsmamman"och inte försökt allt för att få det att funka.
Dåligt samvete är det sista man vill ha och såna kommentarer är verkligen att sparka på någon som ligger.

För det andra, har man själv överproduktion så är det bara att pumpa ur av bara h-te och ge till Neonatalavdelningen t.ex.. Hjälp till istället för att hacka på hur andra gör. För f-n.

För det tredje, att ge mat och amma samtidigt är också helt individuellt hur man gör. Dels p.g.a. av amningen, dels p.g.a. om barnet gillar maten eller inte. Så ni som tycker att folk matar så "konstigt", sluta hacka på andra som ger ersättning, välling, gröt, puréer, burkmat etc. Man gör som man vill.

För det fjärde, att amma i 6 månader är rekommendation från WHO. Den rekommendationen baseras på, i enkla drag, att tredje världen, d.v.s. urfattiga länder där folk saknar rent vatten och utbildning, blev itutade av bl.a. Nestlé att ersättning var något toppenbra om man inte fick tillräckligt med näring själv. Det blev "fint" att ge ersättning. Problemet var att vattnet man blandade med innehöll kolerabakterier som spreds över till barnen. Nestlé fick dryga böter för detta och man (en massa länder och WHO) arbetade fram rekommendationerna kring amning för att hjälpa föräldrarna i tredje världen.
Så var det i stora drag.
Sverige stod bakom dessa rekommendationer och därför följer man även dessa själv. Ringer du till vilket BVC som helst och frågar dem VARFÖR de rekommenderar 6 månader så kan de garanterat inte svara på det. För en sån undersökning är gjord och ytterst få sköterskor visste anledningen till varför de satt och sa att man ska amma i 6 månader. Ville bara påpeka det.
Nu är det ju så, att i Sverige är vi högutbildade och har rent vatten. Vi kan ta bättre beslut utifrån de grunderna. Vi har helt enkelt mer kunskap kring ersättning, vatten, näringslära och annat. Och ersättning är inte ett gift. Tvärtom.

Så summasumarum, jag blir galen på att höra och läsa om en massa amningsdravel och att man är bekväm och lat om man ger ersättning. Det finns massor av anledningar till att man ger ersättning och ingen annan har med det att göra. Det är ett eget val eller ett gemensamt val inom familjen.
Folk (och därmed också fä) får gärna ha åsikter om att ge ersättning men man ska veta att dessa åsikter kan vara förbaskat störande, nedsättande och göra människor ledsna och arga.
Vill någon trots det vädra sin mening kring hur jag eller andra gör i våra familjer, så ska man veta att man är ute på minerad mark. För det är mitt privatliv ni sitter och har åsikter om och jag skiter ju faktiskt i om ni andra ammar eller inte.

Massor av arga och blaskiga ersättningskramar

lördag 19 januari 2013

Dagen

Goa ni!
Tack, tack och åter tack för alla gratulationer. Jag är helt överväldigad! Ni är bäst!

Vilken bra dag det här blev, trots att Mini är sjuk och vi har ställt in kalaset imorgon.
Eftersom jag och Mini inte ses så mycket när jag jobbar och hon nu dessutom har feber, så har vi gosat ner oss ömsom i soffan och ömsom i sängen hela dagen. Vi bara kramas, sover, läser böcker, tittar på Tinga Tinga på SVT Play och så lite på Barnkanalen då och då.
Ja, vi har byggt en koja och gått med gåvagnen också så klart.
Fina M som är hemma hela dagarna ville göra "vuxensaker" så han har städat, tvättat och fnulat runt här hemma. Nu köps det en liten present till Mini för imorgon också.

Det gör inget att kalaset blev inställt. Med ett sånt här besked så känns det som om morgondagen får gå helt i Minis och familjens linje. Ett familjefirande i lugn och ro. Så kör vi på ettårsbalunsen om två veckor istället.

Det är -20 grader ute så det känns lite tacksamt att vi är tvingade att vara inomhus just idag. Under täcket med en snusande storasyster (to be). Varmt och mysigt. Precis som vårt lilla plus har det hoppas jag.

Naturligtvis funderar vi en hel del på om det är en eller två där inne. Fina M noterade att plusset var starkare än när Mini kom. Hu! Det kanske är två?, menade han och såg lite stressad ut.
Fina M undrar hur han ska orka med två små när han har så fullt upp med EN.
Själv kan jag nog också tänka så men är det två så är det, liksom. Det klarar vi nog av. Jösses, det finns värre saker på jorden! Får man två så ser jag det som en ren välsignelse! Visst kan det nog vara jobbigt om vi även har Mini, men det ordnar sig. Jag tror faktiskt att det blir kul i så fall!
Hursom, det borde visa sig hos gyn på måndag, hihi! Spännande!!

Igen, tusen tack allesammans!

Kramar

RD12 - Testdag

Iiiiiiih!
Hej kompis!!!

fredag 18 januari 2013

RD11

Ikväll blir det vila hemma så jag kör en uppdatering redan nu.
Jag känner inget. Nada. Noll.
Det känns t.o.m. Som att jag har gått ner i vikt och fått en platt mage. Jätteogravid!

Ska lägga mig tidigt ikväll så att det blir lördag fort.

Hispiga kramar

Okoncentrerad

Alltså, jag nojjar lite väääl mycket just nu.
Sitter och utnyttjar lunchen till att googla på gravidsymptom och jämför med hur jag kände förra gången. Totalt irrelevant egentligen för jag vet att det är så otroligt olika från person till person och graviditet till graviditet.
Men jag kan inte låta bli.
Jag bara MÅSTE få mina önsketankar bekräftade på något sätt. Och jag ser fram emot imorgon så att jag kan sluta bete mig så här irrelevant och fixerat. Men å andra sidan, blir det ett minus så börjar ju bara processen om igen...
Jag blir trött på mig själv.

Kram

RD10 - rapport från igår

Ja, igår blev det inte mycket bloggande. Mini fick ettårssprutorna (två på en gång i vardera benet. Brutalt!) så vid 18:30 fick hon feber och somnade i min famn i soffan.
Under natten steg febern och hon frös och svettades om vartannat. Ipren blev lösningen men då vaknade hon och ville inte somna om, och när hon väl gjorde det låg hon och vred sig som sjutton.
Det slutade med att vi återgick till soffan. Jag halvliggandes och hon sovandes i min famn. Jag är ledbruten och trött idag med andra ord.

Igår kände jag mig helt "normal". Inte en känning av något. Jo, förresten, det snurrade till en timme efter att jag tagit Utrogesttabletten. Det är allt.
Och hittills idag har jag inte heller känt något.
Enligt min gravidteori så borde det vara bra för då är det någon därinne som sitter och suger i sig alla hormoner.
Jag tänker gå på den teorin till imorgon. Jag SKA banne mig vara gravid.

Kram

torsdag 17 januari 2013

RD9

Mitt i natten igen.
Jag somnade visst när jag nattade Mini så det är nog en förklaring till att jag vaknade nu (eller snarare för en timme sedan).
Det betyder att jag fick ta mina tabletter lite för sent... Men jag tror inte att det är hela världen.

Igår kände jag ingenting förutom vid 15-tiden. Då var det en timme efter att jag tagit Utrogesttabletterna (progesteron). Jag fick en galen yrsel. Och det trots att jag satt ner.
Får man för mycket progesteron så kan man få just yrsel. Eftersom jag inte haft det tidigare under den här ruvningen så är min teori att jag är gravid och börjat tillverka eget progesteron. Då blir det ju en "överdos" om jag även tillför samma hormon och jag får yrsel. Det hade jag även när jag väntade Mini.
Det var min positiva gravidteori.

Den negativa teorin är att jag bara intalar mig själv och fabricerar på ren vilja. Att inmundiga progesterontabletter gör ju att kroppen verkligen får i sig hormonet och yrseln kan lika gärna bero på att det är en lite väl hög dos. För jag känner inget i nedermagen. Alls.

Så nu ligger jag här i mörkret och spekulerar igen. Längtar till på lördag. Då testar vi.

Kram i mörkret

onsdag 16 januari 2013

Snurrigt

Gah! Jag missade telefontiden till gyn! Hur klantig får man vara?!
Nytt försök inorgon med andra ord. Och så hoppas att hon kan klämma in mig i sitt schema på måndag.
Å andra sidan tror jag inte att det är hela världen om blodproven förskjuts någon dag. Men ändåååå!

Det är inte så produktivt att ruva. Min hjärna kan bara fokusera på annat i korta stunder, sen mal tankarna igen. Urrrk. Men jag försöööker att vara positiv. Allt jag orkar.

Kram

Nattsnurr

Mitt i natten är det och jag kan inte somna om. Så har det varit de senaste tre nätterna.
Upp och kissa ett Niagarafall och sen svårt att somna om. Jag kan alltid hoppas att det är ett gravidtecken.

Så nu ligger jag här och känner efter istället för att sova. Jag känner ingenting! Har aldrig känt mig så ogravid. Ungefär.
Skit, det har nog inte fungerat.

Undrar när jag får börja med nästa försök då? Inte första mensen gissar jag eftersom den kommer när jag slutar med tabletterna. Jag menar, jag kan väl inte börja med samma tabletter igen så tätt inpå? Jag tror i alla fall inte det.

Imorgon ska jag köpa provrör till urinprov (min gyn vill ta gravtest på mig också för att vara säker) och två tester.
Och så ska jag försöka att få en tid hos gyn på måndag... Har inte lyckats komma fram telefonledes för en tidsbokning.

Tankarna snurrar.

Kram

tisdag 15 januari 2013

Ilande

Det ilar i nedermagen.
Det ilar i brösten.

Åh, vad jag hoppas!
Om det här inte blir något så tycker jag att gulkroppshormon borde hamna på någon svart lista över opålitliga substanser.

Snälla universum, hjälp till nu'rå!

Kram

RD7&8

Jahapp. Ännu en ruvardag.
Igår kände jag ingenting förutom möjligtvis en lätt mensvärk en liten stund och lite ont i ryggslutet på eftermiddagen men det berodde nog mest på att jag är ovan att sitta så mycket. Annars var allt lugnt.

Idag är det annorlunda. Jag har tryck och mol ända ut i baken. Faktiskt! Det känns så. Det molar och hugger där nere och ut mot bakre regionerna. Helmysko. Ingen aning om det är bra eller dåligt.
Det ilar i ljumskarna också och det var ju bra förra gången så jag hoppas att det är bra nu också.
Så idag känns det massor överallt i området mellan knäna och midjan. Ungefär, hihi! Jag känner mig i alla fall positiv just nu men jag vet hur riskabelt det kan vara.

På söndag är det Minis ettårsdag. Stort!
Tänk att det gått ett år sedan hon kom och jag och Fina M blev förlösta ur barnlöshetens stängda livmoder. Stort det med!
Mini är allt. Vi kunde inte ha fått någon finare människa i vårt liv. Jag tror att vi var ämnade just för henne. Det var värt kampen.
Nu är det så att vi ska ta Hcg-prover på måndag och onsdag nästa vecka. Det betyder att jag behöver gå till gyn senast på måndag morgon för att testa och även få remisser.
Det i sin tur betyder att jag vill testa innan måndag. Frågan är om det är så bra att testa på Minis födelsedag på söndagen. Jag vill ju lägga allt fokus på Mini och kanske tappas det fokuset om vi testar då?
Kanske att vi testar redan på lördag med andra ord.... Vi får se om vi törs. På lördag är det RD12, samma dag som vi testade på när vi väntade Mini...

Kram!

söndag 13 januari 2013

RD6

Lite molvärk bara, det är allt. Det känns som om mensen är på gång ungefär. Suck...
Men så känns det lite i ljumskarna på något sätt. Så känns det inte vid mens och jag undrar om det är hormonerna jag tar som gör det.

Åh, detta analyserande!

Kram

lördag 12 januari 2013

RD5

Näe, jag känner ingenting. Suck.
Nu börjar den där jobbiga delen av ruvningen....

Kram

Jag vill

Ny dag, nya känna-efter-beteenden.

Jag hoppas att jag är gravid och att hormonerna har börjat spruta ur öronen på mig, för jag blev just tårögd över att sitta och planera lite med Fina M. Alltså, jag blev gråtfärdig över INGENTING.
Snälla, låt det vara hormoner och inte trötthet. Hehehee....

Imorse när jag satte mig upp i sängen så sa jag till Fina M att jag tror att jag är gravid.
-"Varför tror du det?", frågade han så klart.
-"Jag vet inte. Jag bara tror det. Kanske för att jag inte känner något men nu spände det lite i nedermagen och ilade ner i ljumsken, det gjorde det förra gången. Men mest känner jag ingenting och jag känner mig smalare än tidigare. Kanske är det någon som suger upp alla hormoner jag har i mig ändå? Så känns det.", sa jag.

Och så känns det men jag vet mycket väl att jag kan ha tokfel. Så klart är det mesta önsketänkande. Jag VILL så gärna att jag gott kan inbilla mig allt det där. Lätt!

Men idag är det lördag och vi ska fika hos grannen (soplockssmällar-grannen! Hahaa!) som är höggravid. Jag hoppas att jag blir smittad av hennes gravidbasilusker så att jag också blir gravid. Ååååh, jag vill så att jag blir grön i ansiktet!

KRAM

fredag 11 januari 2013

RD4

Jag är så förbenat trött.... Första veckan på jobbet har sugit musten ur mig helt så jag ska sova pronto.

Idag har jag inte känt någonting. Antingen är det för att det är kört eller så är det för att alla hormoner går åt till ett (två?) litet embryo där nere. Hoppas, hoppas.

Trötta, utarbetade kramar

torsdag 10 januari 2013

RD2&3

Tiden flyger... Men känner efter hela tiden gör jag!

Igår brände det till två gånger i nedermagen. Rejält. Så gjorde det förra gången också när det blev en Mini så jag vill självklart tro att det var minst ett embryo som fastnade just vid den känslan. Liiite vidskeplig är jag allt. I alla fall de närmaste 11 dagarna.

Så det brände igår vilket det inte har gjort idag. Idag har jag bara känt mig kolugn och knappt svullen om magen, trots hormonerna. Idag finns alltså inget speciellt att avrapportera.
Jo, jag fick för mig att det hade fungerat alltihop.
-"Nu jäklars är jag gravid!", tänkte jag i bilen på väg hem från jobbet. En skön känsla infann sig just då, men nu är jag tillbaka i ruvartvivlet igen...
Kom på, det har känts som mensen är på gång också. Men bara en liiiten mens om jag nu ska försöka mig på att gradera det onda, hahaha!

Och så över till dagens I-landsproblem:
Fina M får noll rätt av två möjliga idag.
1.) Jag har städat ut julen.
2.) Jag ruvar och vill inte blöda.

Vad gör mannen?
Kommer hem med toapapper med julmönster på! Jag upprepar:
1.) Julen är sluuuut!!! Jag vill inte se en enda tomte, julgranskula eller gran till!
2.) Jag ruuuuvaaar och kollar således toapappret minutiöst efter en endaste bloddroppe när jag är på toa. VITT toapapper är det nya svarta. Typ.

Så min plan är att gå på toaletten minst sex gånger per dag så att pappret går åt... Eller nåt.

Kram från hormonig ruvare

onsdag 9 januari 2013

Hemåt

Äntligen, äntligen får jag åka hem! Jag kunde knappt sova inatt. Saknaden av att ha Mini bredvid mig blev för stor. Hela min kropp kände att något var fel och ville inte sova.
Åååh, vad jag ska krama Mini och Fina M när jag kommer hem!!

Dagens enda kaffe inmundigas just nu på flygplatsen och jag tänker på hur smidigt den här resan egentligen har gått. Ja, förutom att jag missade planet, alltså.
Det finns en person som faktiskt hjälpt till massor utan att veta om det (tror jag) och det är AnnaC. Dina tips på din blogg har varit väldigt bra! Jag har använt mig av Airport Express, mycket smidigt. Och jag har bott på Hotel Monika, toppenbra. Och du har gett mig tips om allt möjligt. Så TACK!
Är det någon annan som funderar på att åka till Riga för ÄD så kan jag rekommendera att kika i hennes blogg under t.ex. etiketten "Riga".

Igår mailade även jobbet. De undrade om jag kunde komma in idag. Usch, jag ogillar verkligen att ljuga! Jag får en lögnklump i magen. Obehagligt. Jag skrev att jag hade feber fortfarande... Så nu ska jag maila dem och säga att jag kommer imorgon. Och så hoppas jag att de inte läser den här bloggen och förstår att det är jag, gulp. Eller.... So what, om de gör det. Då får jag väl säga som det är. Jorden fortsätter nog att snurra oavsett, liksom.

KRAM

tisdag 8 januari 2013

Ruvardag 1 och mediciner

Och så en liten summering om hur det känns första dagen som ruvare.
Det bränner lite i nedermagen och det tror jag är bra. Dr Fodina har nog borrat in embryona rejält. Det är min teori till varför det bränner, hihi! Och idag är det vecka 1+2 enligt doktorn. BF är 30/9-2013.

Testdag är måndag den 21/1. Då och den 23/1 ska jag ta Hcg- och Progesteron-prov. Jag tror att jag ska  ringa min gyn om remiss till blodproverna redan nu (eh, imorgon). Får jag ett plus på stickan så kan jag åka direkt och ta proverna.

Och så har jag fått en lista på mediciner som ska tas. Det är samma som förra gången men jag lämnade två blodprover som ska analyseras innan den mer detaljerade behandlingsplanen skickas till mig via mail.
Här är medicinlistan:

-Progynon 2mg (tabl), 3 ggr/dag t.o.m. dag 7 av graviditeten (vad som nu menas med det...)
-Progesteron 400mg (vag), 2 st, kl 8:00 och kl 22:00
-Utrogest 200 mg (tabl), 1 st, kl 16:00
-Prednisolon 5 mg (tabl), 2 st, kl 22:00 t.o.m. 17/1 och fr.o.m. 18/1 1 st kl 22:00
-Fragmin 2500 IE (spruta), 1 st, morgonen
-Folsyra 1000 mikrogram

KRAM

Lyckogråt

Jag har just ätit den äckligaste Caesarsalladen någonsin. Men det gör inget, för jag har två små embryon inbakade i underlivet. Jag är mer än nöjd.

Naturligtvis fick jag vänta nästan en timme på att få träffa läkaren. Det verkar vara standard hos dem men jag bryr mig liksom inte om det. Antingen är det kulturellt, vilket jag betvivlar, eller så är de bara så på kliniken men om man som jag åkt långväga enkom för att träffa dem så har man ju inte direkt bråttom till något annat. Så jag satt där och tog en kaffe. Ja, just det, jag hittade en korg med choklad bredvid kaffemaskinen också... Den var halvtom när jag äntligen fick träffa Dr Fodina, hehehe. Jag hann inte äta lunch innan jag gick dit...

Hursom, Dr Fodina berättade att de tinat två embryon. I och med det så blev det inte så mycket att välja på, sätta in ett embryo eller två. Jag menar, tinar de två varav ett är toppkvalitet (blastocyst) och ett är väldigt bra men utvecklas långsammare (morula på gränsen till blastocyst), ja, inte sjutton slänger man bort ett då.
Men som läkaren sa, med dessa två embryon så är risken/chansen för tvillingar mindre än i vanliga fall med två toppembryon. Så hon tackade för att jag valde att sätta in två, hon vill ju också ha ett bra resultat rent medicinskt. Blir det mer än en så får vi ta det då. Huga.

Hotellet jag bor på är Hotel Monika och det är helt ok. Perfekt för en sån här vistelse faktiskt och det är gratis Internet. Mycket bra, hihi. Men de är som sagt, mindre bra på sallader.

När jag åt min sallad ringde Fina M fyra gånger på raken. Jag kunde inte svara för då kostar det pengar och hamnar på jobbets telefonräkning. Det kan jag inte förklara bort när jag sagt att jag är sjukskriven... Så jag kunde bara inte svara.
Fina M ville veta hur det gått men jag trodde att det hänt Mini något och ringde till slut hem från hotelltelefonen (som förmodligen kostar en förmögenhet att ringa till utlandet ifrån men jag hade panik).
När han svarade kunde jag inte fråga vad han ville för jag var så rädd för svaret. Så sa han att han ville veta hur det gått. Lättnad! Var det bara DET?! Så började jag gråta. Igen...

På kliniken frågade Dr Fodina hur det var nu med en liten tjej i mitt liv.
-"So, Wilda, how is your life nowadays? Is it tough?"
-"Tough? No, not at all! It is wonderful!"
-"But with a baby....?"
-"It is still easier than living without a baby when a baby is all you want."
-"Oh, that must be so true...", nickade hon.
Och så fick jag en lyckoklump i halsen som jag svalde för att inte börja gråta.

Vid insättningen, själva tillfället när doktorn för in embryona, det ilar till lite och man ser det hela på skärmen, då ryckte jag till lite med magen. Anledningen var att den där lyckoklumpen hoppade upp i halsen igen. Jag svalde och höll andan igen så att jag skulle ligga så stilla som möjligt och inte försvåra placeringen av embryona. Lyckotår i ögonvrån. Gråt, gråt inombords. Lyckogråt.

Det har varit en hektisk dag. Väldigt känslosam, men det känns bra. Tårarna har bränt bakom ögonlocken av olika anledningar ända sedan imorse, men nu är jag bara trött. Jag ska se på tv, läsa, surfa och sen sova. Imorgon bitti flyger jag hem igen. Tillbaka till min lilla fina familj som jag sover utan för första gången sedan Mini kom till oss. Jag saknar dem så det gör ont!

Tack allihop för tumhållningar och sms! Ni är verkligen ovärderliga!!

Embryokramar från Riga



Ny tid!

Ja!!
Fina M har pratat med kliniken och de flyttar fram insättningen till 13:30 lokal tid. Prisa universum!
Det måste ha varit era tumhållningar som gjorde't!

Nu ska jag gå och checka in och ta en latte i lugn och ro.

KRAAAM!

Tidsfördriv

Tittar ut över start- och landningsbanorna och konstaterar att jag aldrig sett så många plogbilar samtidigt förut. Någonsin.

Och jag känner mig så liten just nu.

kram


Snötårar

Jag tyckte verkligen att jag var ute i god tid. Det jag inte hade kalkylerat med var snöovädret som behagade dyka upp när jag åkt hemifrån...
Det vräkte ner och jag såg knappt bilen framför. Det var oplogat och halt och alla kröp fram. Det var riktigt läskigt att köra (och jag brukar inte vara rädd när jag kör i oväder) och jag vill ju gärna träffa min familj igen. Better safe than sorry, liksom....
Och då missar man flyget.
Jag stod där, mitt på golvet i avgångshallen på Arlanda, och tokgrät. En kvart kvar och incheckningen var stängd. Tårarna sprutade.
Men så sansade jag mig när jag såg en kille stå ensam bakom en av diskarna, och jag gick fram och frågade om det fanns någon möjlighet att få komma med planet. Han ringde, fixade och donade, men eftersom vädret är som det är så hade planet redan taxat ut för att försöka hinna avgå i tid... Fan.

Bort till SAS-disken för att se om de bara kunde flytta mig till nästa flight (vara snälla, tänkte jag).
Jag fick en lektion i hur flyg och flighter fungerar. Att man måste komma i tid, att hon inte kunde göra något för att hjälpa mig, att jag skulle minsann (jodå, så sa hon) lyssna på henne... Då försvann tårarna.
Jag fräste till rejält så att hon blev tyst. Sa att jag vill ha hjälp och inte en förbannad lektion i hur jag BORDE ha gjort och att jag mycket väl vet hur det fungerar. Och så var den hjälpen som bortblåst. Fast det var den nog ändå så jag förlorade inte något på att bevara min heder. Jävla kärring. Hon, alltså.

Så här sitter jag på flygplatsen. Fina M svarar inte för han har så klart ljudet avstängt på mobilen eftersom han och Mini sov när jag åkte, och nu tar han hand om Mini.
Jag har i alla fall prelbokat mig på nästa flight och mailat Jelena för att se om det är ok att göra FET lite senare idag. Nu hoppas jag på att hon förstår situationen och kan hjälpa mig. Annars blev det här en dyr icke-insättning....

Så, kära, fina vänner, snälla, släpp inte era tummar ännu!
Tack för att ni finns!

KRAM

måndag 7 januari 2013

Snart...

Imorgon är det dags. Då blir det insättning. Jag börjar bli nervös, men inte av någon bra anledning.
Jag är nervös för att jag har så "ont" i nedermagen. Det känns som om jag har sju liter gaser eller nåt insprutat i magen. Det spänner och drar.
Tänk om slemhinnan är på väg att lossna? Det är det jag är nervös för. Den var ju över 10 mm för fem dagar sedan, hur stor är den inte NU? Jag nojjar, nojjar, nojjar. Men kan som bekant inte göra så mycket åt saken.
Och så har jag glömt att hämta alla medicinerna på apoteket. Smart. Apsmart.
Jag har Progesteronvaggisar så att det räcker ikväll, imorgon och onsdag morgon, d.v.s. fyra stycken kvar. Och jag har Fragminsprutor här hemma men har ingen aning om jag kommer igenom säkerhetskontrollerna på Arlanda med ett handbagage fullt med sprutor. Eller ens med EN spruta.
Förresten, jag vet att man inte får ha stickföremål med sig. Sprutorna får stanna hemma och ska jag ta dem tidigare så får jag väl köpa på kliniken.

Ja, som ni märker så snurrar tankarna. Det bästa jag kan göra är att lägga mig tidigt och ta tjuren vid hornen imorgon bitti.

Håll tummarna kl 10:30 (svensk tid)!

Många kramar

torsdag 3 januari 2013

Sängtankar

Ligger i sängen och funderar.
Att försöka igen river upp en del tunga minnen och jag känner av den där enorma tröttheten som jag ständigt bar på innan Mini kom. Det känns rätt in i hjärtat.
Att vara vaken när man har en bebis är inte lika jobbigt som när man inte har en bebis men kämpar för att få en. Ungefär så.
Och när jag känner igen tröttheten så känner jag att den här gången blir det bara ett försök. Trots att vi har fem embryon i frysen.
Jag orkar inte, tänker jag. Jag vill aldrig mer uppleva den där tröttheten och kampen.
Men så tänker jag genast att om det är någon som borde orka så är det jag. Nu är livet inte lika tungt som då.
Så jag orkar. Det är bara minnena som spelar mig spratt.

Men därför hoppas jag att det går vägen den här gången också. För att slippa minnena om inte annat.

Kram

Bokat

Pew!
Flyg och hotell bokat. Nu blir det av! Hoppas jag.
Helt plötsligt slår det mig att Fru Gyn sa att slemhinnan är så redo för FET att den nästan kan lossna. Det får den banne mig inte göra!

Men nu ska jag sluta att oroa mig och gnälla. Jag lovar. Nu kör vi! Det här ska bli sketaskoj!!

KRAM

8/1

Nej. De har stängt på helger, säger de. Och imorgon är inte på tal.
Skit.

Det får bli plan B; ljuga om influensan.

Den 8/1 kl 11:30, lettisk tid, blir det FET.

kram

Mailat igen

Har precis mailat kliniken och bett om att försöka få till en FET på lördag istället. Förra gången så började jag nämligen med Progesteronet samma dag som insättning. Undrar varför det är annorlunda den här gången?

kram

FET

Ja, varför ska det alltid vara något liksom... Men jag ska inte gnälla. Eller, jo, det ska jag.
Jag har precis fått svar från kliniken och det blir ingen insättning imorgon utan på tisdag den 8/1. Min andra arbetsdag. FAN.
Anledningen är att jag ska ha använt Progesteron i fyra dagar innan insättning. Hade jag vetat det (kan inte komma ihåg att det var så sist, måste kolla för sakens skull) hade jag gjort allt jag kunnat för att få till en gynundersökning tidigare. Skit, skit, skit.
Hur tusan ska jag få till det nu? Jag börjar jobba hos kund på måndag den 7/1 och har introduktion hela den veckan.
Jag får ljuga igen. Säga att jag är sjuk. Influensan. Och sen får jag innerligt hoppas att jag inte får influensan längre fram för den kan man ju inte få två gånger, vad jag vet....

Jag som hade hoppats på att det inte skulle vara något krångel denna gång. Hur kunde jag vara så naiv?

Kram

onsdag 2 januari 2013

Återbesök?

Och så kom ett mail till från receptgyn...
Hon vill att jag ska komma på ett återbesök för att hon inte "får" skriva ut recept egentligen. Hon skriver att "det är bäst" om jag kommer på återbesök.
Vad f-n!!?!??

För jag känner mig intryckt i ett hörn.
För att jag ständigt har fått ställa upp på så jäkla mycket trams i svensk sjukvård, trots att jag har rätt till vård utan trams.
För att det känns som ett "hot"; kom eller så blir det inga fler mediciner. Typ.
För att orden "får inte skriva ut" klingar illa när hon inte förklarar vem som säger att hon inte "får".

Jag blir sur så nu undrar jag:
- Vem säger att en läkare inte får skriva ut mediciner till en svensk medborgare som får vård utomlands? Och speciellt om denne medborgare har rätt till vården i Sverige? VEM? Nägon som vet?
- Ska jag, nu när jag för första gången har "makten" i denna ofrivillgt barnlösa kamp, ignorera hennes mail och inte gå på något återbesök (var på ett där för ca två år sedan)? Jag har ju trots allt fått medicinerna... Ett återbesök kostar ca 1200 kronor eftersom hon inte är landstingsanknuten. Vad tycker ni?

Återigen besviken på hur det fungerar i Sverige...
Men jag är så klart tacksam över att hon skrivit ut till mig hela tiden! Hmm, kanske borde gå på "återbesök" ändå.

Kram

Snåla jag

Jäss!
Fick precis e-mail från receptgyn. Hon har ringt in receptet till "mitt" apotek. Snabba bud!
Hon tycker att jag ber om "enorma" mängder medicin. Det förstår jag inte. Det är ganska exakt det jag kommer att behöva om det går vägen. Med tanke på att hon tar 550 kronor för ETT telefonrecept så gäller det att beställa så det knakar. Så tänker jag, min snåla f-n. Hehee.

KRAM

Slemmigt

-"Oj! Vilken perfekt slemhinna! Du måste göra en insättning NU!"

Spontana reaktionen av Fru Gyn. Me like.
10,2 mm är den. Perfekt. Pirrigt!

Direkt hem och berätta för Fina M och så maila kliniken. Går det att få göra insättning på eftermiddagen så att det synkar med flyget på förmiddagen? Typ.
Så nu sitter jag här och väntar på svar. Kanske blir det insättning på lördag istället. De måste ju hinna tina embryona... Annars blir det verkligen Frozen Embryo Transfer, hihi!

Jag har mailat till receptgyn också och hoppas på att hon kommer ihåg mig och snällt kör ett telefonrecept.

Nu ska jag leta hotell också. Oj, oj! Pirrigt värre, det här! Det är verkligt nu.

Kramas där ute

tisdag 1 januari 2013

Vanligt

Än så länge känns det som vanligt. 2013, alltså. Vi leker på golvet och är lite trötta efter att ha varit vakna längre än vanligt igår.
Avslutet blev bra. Vi åt avokado med räkor, creme fraiche, rom och rödlök med lite chablis till, kalbi (koreansk kötträtt) på oxfilé med kimchi (syrade grönsaker, koreanskt) på gurka och amarone till det. Vi avslutade med hemgjord chokladmousse med vispgrädde (varför gör man en rätt på grädde som sedan toppas med...grädde? Kaloribomb de luxe!). Efteråt var vi proppmätta och jag somnade vid 22-tiden. Fina M höll sig vaken till tolvslaget och klockan 00:34 vaknade Mini av att han smög sig in i sovrummet.
Vad är det med att sova sig igenom fyrverkerier men vakna när någon smyyyger in i sovrummet? En av alla gåtor som barn medför...

Men snart är det inte som vanligt längre. Imorgon får vi veta om slemhinnan är ok. Sen ska det bokas resa och hotell snabbt som tusan. Jag har varit lite lat med det nämligen... Vi får se om jag hittar något prisvärt. Jag fick det eminenta tipset om att boka på ticket.se där de har en "avbokningsgaranti" vilket betyder att man kan boka av utan att behöva en anledning. Låter kanonbra!
Sist jag kollade hotell så fanns det ytterst få rum kvar i Riga så vi får se var jag hamnar. Tanken är nämligen att jag ska vila lite efter insättningen och när vi pratade närmare om det så tyckte vi båda två att jag lika gärna kan sova över och resa hem i lugn och ro för att slippa en lång och hektisk dag. Det blir första gången jag sover hemifrån utan Mini. Hoppas att jag kommer att kunna somna...

Annars är jag väldigt väl förberedd. Som sagt, jag drack vin igår och idag har jag ätit brieost. Imorgon ska jag äta lite lufttorkad skinka också. Sen är jag redo för insättning. Kanske lite mindre redo för ruvning. Usch, två veckor av vånda och sen ett minus. Så brukar det ju vara och det är så förbaskat ledsamt. Jag hoppas att jag tar det bättre den här gången eftersom vi redan fått uppleva lyckan en gång. Att få göra det igen känns nästa som för mycket begärt på något sätt. Men tänk om... Jösses, då kissar jag nog på mig av glädje!

Tiden får utvisa domen. Vi börjar med VUL imorgon.

God fortsättning alla fina!