Mer bad

Nytt bad idag för lilla Mini. Egentligen vill jag inte bada henne för ofta, av någon anledning jag inte har en aning om, men ändå... Så det blev som Fina M ville, vi badade Mini.
Med råden från Cissa om att heeela kroppen ska vara i vattnet så gick det bättre och Mini tyckte att det var behagligare än förra gången. Skönt! Och så råkade vi skvätta vatten i ögat på henne. Mindre skönt och lite gråt... Så badet blev inte så jättelångt den här gången heller. Mest kanske för att mitt veka mammahjärta bara ville plocka upp sin goaste kärlek, lägga henne i en handduk och krama henne hela tiden.
Fasiken, vad jag har blivit mjäkig! Det enda jag vill är att pussa och krama på Mini. Bara ha henne nära och titta på hennes utforskande ögon. Inget annat vill jag göra. Tiden kan få stå stilla liksom.

Något annat händer inte i mitt liv. Jo, det kanske det gör men jag tycker inte att något annat är så intressant. Tror jag. Eller, jo, det gör jag ju men inget som jag kommer ihåg någon längre stund liksom.
Jag har i alla fall beställt ett babynest av Nenne förresten! Eller "Lilla Vilda" som hennes nystartade företag heter. Vi använde ett sånt på BB och kom på att det är ultimat om man reser kortare resor, vilket vi ska göra det närmaste halvåret. Nenne syr kanonfina grejer för den som är intresserad. Det ska bli kul att se fler av hennes alster längre fram.

Jag ska visst ta tag i det där med babysim också... Inte bara titta på min vackraste lilla dotter hela tiden. Kärlek.

KRAM

Lyckodimma

Vilken dag! Och natten var också ganska angenäm faktiskt. Matade några gånger och var sjukt trött men vi satt där i mörkret, jag och Mini, och hade det så lugnt och trevligt så såna nattmatningar är som att vara i himlen. Det är bara att njuta på.

Idag har vi varit på vår första promenad också. Solen sken, Mini grät en skvätt först (ja, det var ju kallt ute, vilken omställning!), log sen och somnade. De stolta föräldrarna tågade iväg i solen.
Jag hade bara glömt att det var första promenaden med ett snitt i magen för mig också... Det var ingen fara men jag kände verkligen att mina magmuskler inte finns där för att stabilisera kroppen så promenaden gick i maklig och avslappnad takt. Såååå mysigt!

En dusch efter lunchen fick mig att känna mig som folk igen och till min glädje har jag gått ner sju (7!) kilo. Det är galet mycket! Kanske är det så att IVF-vikten (ökningen p.g.a. alla hormoner och deppätande) försvann när jag blev gravid så att viktökningen när jag blev gravid upplevdes som mindre än den egentligen var? Om ni förstår hur jag menar... Hursom, trevligt är det i alla fall! Magen ser dock fortfarande ut som en pösmunk. Den känns så också, hihi!

Ibland när jag sitter med Mini i famnen och tittar henne djupt in i de där små plirande ögonen, ja, då kommer lyckotårarna. Faktum är att jag kan inte ens skriva om ur lycklig jag är utan att få tårar i ögonen.
Det blir en del tjatande om den där lyckan nu men jag är så kär i Mini att jag kan spricka.
Det märks också mycket tydligare i min personlighet. Helt plötsligt så skrattar jag genuint åt Fina M:s ibland överskattat dåliga humor t.ex..Det spelar ingen roll vad han säger, allt är så skoj att tårarna sprutar. Förut skrattade jag, men en del av mig var alldeles för allvarlig eller någon annanstans. Jag skrattar också oftare åt skämt i filmer eller på tv. Det är som om min hjärna äntligen har kunnat slänga bort all sorg och BARA acceptera skratt och kul saker. Och det som inte är kul egentligen gör hjärnan om till något roligt.
Det är såååå jäääkla skönt! En enda stor lycklig dimma. Och jag känner att vi är värda det. Vår familj.

Och, vet ni, vår soplockesmällande granne (som jag ondgjort mig över så många gånger) kom över häromdagen med sin son och gratulerade till Mini och gav henne en fin bomullsfilt. Hur trevligt är inte det? Jag ska aldrig mer gnälla över att de smäller i soplocket.
Mitt liv har blivit större än så.

Tillägg: Jag läser fortfarande alla bloggar jag tidigare följt men kommenterar inte så värst mycket. Bara så ni vet, ni som bloggar där ute. Jag följer er fortfarande. Absolut!

Kramar i vintersolen

Ännu en dag

Oj, oj, jag hinner inte med att skriva så många inlägg jag vill. Eller, hinner och hinner...jag bortprioriterar de tlite just nu eftersom jag vill vara med Mini all tid som finns. Och jag brukar passa på att sova när hon sover på dagarna eftersom det är en del uppesittarnätter med matning och allt. Det tär lite på min ork men det är inget jag vill vara utan! Men trött blir jag i alla fall.
Hursomhelst, så dyker det upp saker jag vill skriva om hela tiden och hälften hinner jag att glömma bort. Trist.

Dagens plan var att vi skulle ut på Minis första promenad, men dammråttorna som låg och glodde på oss överallt tvingade oss till dammsugning. För att inte tala om det tomma kylskåpet som ville fyllas, så det blev lite matinhandlande också. Allt för att kunna ta emot lite släktingar som kommer imorgon och vill hälsa på Mini. Och eftersom allt går i Minis tempo så hinner vi inte med så mycket mer. Ja, förutom att njuta då'ra.

Förresten, efter flera uppmuntrande kommentarer på förra inlägget kring babysim så ska det absolut bli det längre fram! Ska spana på lite kursstarter och kontrollera om det finns platser. Vi ska till fjällen efter påsk och väl tillbaka därifrån så kanske det vore bra att starta med babysim, tänkte jag.

Dagens stora händelser: Vi har skrivit på Skatteverkets papper om namn samt anmält konto för utbetalning av barnbidraget. Wow, liksom! Tänk att vi får uppleva det!
Åh, vad jag önskar att jag kunde få vara äggdonator. Jag vill ge någon den lycka jag själv nu får uppleva. Det är ta mig tusan helt sjukt vackert och jag tänker på det i små stunder när vi får uppleva "verkligheten" med ifyllande av papper, köp av nappflaskor och annat. Jag blir alldeles varm i kroppen av tacksamhet.

KRAM till alla fina där ute

Nya lärdomar

Idag har vi börjat titta på klockan när hon äter för att få lite koll på hur hon vill ha det med maten. Generellt sett så verkar det som att hon vill äta varje 2,5 timme. Där emellan sover hon mest och så leker vi lite med henne.
Nu förstår ju jag också att de där 2,5 timmarna inte är spikade för all framtid och att de beror på en hel drös med faktorer, men vi tänkte använda oss av den vetskapen för att synka in lite dag- och nattrutiner om det går. Sakta men säkert liksom.

Men det roligaste som har hänt idag var hennes första bad! Tjohooo! Även om Mini inte alls tyckte det själv. Stackarn...
Fina M satt i badkaret med lite, lite vatten i botten och höll i Mini medan jag tvättade henne. Mini tyckte nog mest att det var lite läskigt även om hon till en början tyckte att allt var ok, och så blev hon ju så klart lite kall när blöta kroppsdelar var ovanför vattenytan. Med andra ord så varade badet i 5 minuter, typ. Men det var stort för oss. Vi fick öva lite. Nästa gång ska vi använda oss av den införskaffade badbaljan.
När börjar man förresten med babysim? 3-4 månaders ålder? Det skulle verkligen vara kul att gå på. Hmm, måste kolla upp det imorgon...

Det var i alla fall dagens stora aktiviteter. Jag trivs något otroligt med att följa Minis tempo. Det är ju inte bara hon som lär sig om världen. Jag lär mig visst en massa också.

Kramas där ute!

Det knallar på

Vi fortsätter att njuta allt vi orkar. Men nu kommer en sån där äckelhistoria som jag bara skulle kräkas på att höra förut. Förbannade morsor som ska prata detaljer liksom...

Inatt satte jag i halsen igen... När jag skulle ta upp Mini för amning så kom det två stora droppar blodblandat, brunt slem ur näsan på henne. Gulp! Rusade ut till blöjhörnan och kikade mer exakt vad det var medan Fina M ringde sjukvårdsupplysningen.
Jag hade inte panik men magen knöt sig hårt, hårt. Så kom jag på; mina bröstvårtor är helt sönder av allt ammande och förmodligen har det kommit blod och skorpor i lilla Mini när hon ätit (urrk, vad äcklig den där meningen var att skriva!). En liten spya tryckte ut det som inte hörde hemma i magen helt enkelt. Kunde det vara så enkelt? Jo, det var det. Sköterskan vi pratade med berättade för mig, utan att jag förtäljt min teori för henne, att det är det vanligaste skälet till att det kommer lite blod hos så små barn. Puuuh!
Jag (läs: Fina M) har alltså idag införskaffat bröstvårtskräm och jag använder numer stadigt amningskupor för att hålla allt mjukt och undvika blödande sprickor. Ett tips till blivande mammor att tänka på kanske? En billig investering för att få lite lugn i den nyblivna mammasjälen om inte annat. Huga!
Mini vill visst amma jämt och det tar på krafterna vill jag lova, men jag gnäller verkligen inte. Jag är bara tacksam.

Vi har fått fler blombud och idag har folk också börjat ringa och gratulera ordentligt. Helt fantastiskt vilken omtänksamhet alla visar! De säger allihop att de ville låta oss få komma hem och landa lite innan de hörde av sig. Snällt. Och väldigt kul att få prata med alla och höra hur genuint glada de är för vår skull också.

Det fysiska, då? Ja, allt är väldigt bra faktiskt. Snittet läker fint och magen har börjat sjunka in även om den fortfarande ser ut som en stor pösmunk, hahaha!
Mina knän känns lite svaga fortfarande men det som jag funderar lite kring är det där karpaltunnelsyndromet jag fick. Det känns fortfarande om än inte lika mycket. Det beror förmodligen på att jag rör mig mer på nätterna nu än tidigare. Men när sjutton ska det gå över? Och tänk om det inte gör det. Då måste jag operera och det känns lite tungt när jag ska gå hemma med Mini själv. Men jag väntar och ser. Det borde ju gå över på några veckor i alla fall, tycker jag... Vätskan i kroppen verkar vara på väg ut, för jösses vad jag kissar litervis, hahahaa!!
Jag hade glömt hur det var att kissa normala mängder. I slutet av graviditeten sprang jag på toaletten säkert 50 gånger om dagen och så kom några droppar varje gång. Men nu...wow, fritt flöde några gånger liksom. Vilken fröjd!

Och Mini? Jo, hon äter, sover och skiter mest. Och ser fridfull, nöjd och lite alert ut när vi gullar och jollrar med fåniga leksaker framför hennes ögon.

Kram

Vikten av rätt siffror

Kom på viktig info jag glömt:

3200 gram, på pricken
48 cm lång men det står 50 i journalen och när de mätte igen så blev det 49 cm.

Och så en annan sak, av alla datum som fanns med på gissningslistan för nedkomsten så var det INGEN som hade gissat på 20/1. Men HADE någon gjort det så hade hon eller han, förutom ära och berömmelse, även vunnit denna:


Så med tanke på föräldrapenningens omfång så var det ju bara ren och skär tur för min del att ingen trodde på den 20:e. ;o)

Kram på er!

Skräck och kärlek

Först, ett STORT , VARMT TACK för alla gratulationer! Jag är uppriktigt överväldigad av alla fina ord och tankar ni har lämnat i kommentarerna här. Och jag hoppas att jag inte missat att svara på något av alla fina mail också. Det är helt otroligt vilka fina människor ni är allihop!
Jag menar det. Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger, men ni vet hur glad jag blir: TACK!

Ja, sen blev det allt en liten bloggpaus så här i barnfödartider...
Och jag kan bara konstatera att det här nu kommer att bli en föräldrablogg mer än en ÄD-blogg. Däremot kommer nog vår ÄD att vara något som återges i mångt och mycket av mina tankar. Men vi får se. Here we go, en summering av de senaste dagarna:

Det absolut första (jag hade bara fått av henne ytterkläderna) som hände när vi kom hem från BB var att Mini, som jag tänker fortsätta att kalla henne här på bloggen, fick ett "anfall" där hela hennes lilla kropp spändes till ytterligheter och det kom gult, segt gegg ur munnen på henne. Och så beck i mängder.
Det var jag som höll i henne och jag fick panik. Höll henne framåt så att hon skulle kunna andas, men gegget var kvar i munnen och hon andades inte alls. Kroppen var stel som en pinne. Den lilla lealösa bebisen fanns inte i mina händer. Det var bara en enda stor, blå pinne och jag nästan spydde själv av rädsla. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Någonsin. Aldrig.
Mina tårar sprutade och jag minns att när hon väl andades igen så bytte vi blöja på henne och ringde BB. Tack och lov hade vi träffat en barnläkare innan vi åkte hem som berättade om att tarmarna på nyfödda kan ta en tid på sig att sätta igång och på en del så är det en slags propp som stoppar upp. När den lossnar så kan det bli med extra stor kraft eller så får man ta till hjälp för att den ska bort. Jag hade det i bakhuvudet när vi ringde men så fort de svarade i andra änden kom tårarna igen och jag gav luren till Fina M.
De förklarade att det inte är någon fara. Det gula gegget är råmjölk som blir "ystat" i magen och då blir det tjockt och klumpigt. Jaha, ja.
Becket vet man ju om men gul, trögflytande "lava" som ska fastna i halsen när tarmarna startar sin funktion på en nyfödd bebis, skulle jag också ha velat veta om... Och att en nyfödd kan krampa, bli blå och sluta andas när den där beckproppen lossnar. Det hade besparat mig en hel del oro.
Och nu tänker en del säkert "ja, men så är det att ha barn, nu får du leva med den oron resten av livet". Nej, det där var inte oro. Det var ren och skär skräck. Det önskar jag verkligen inte någon.
Kan också tilläggas att jag redan hade gråtit ca 20 gånger samma dag (baby blues?) och jag var verkligen inte i balans för en skräckupplevelse.

Så det gav oss, och speciellt mig, en ganska hemsk "komma-hem-upplevelse". Behöver jag säga att jag inte sov något alls den första natten?
Dagen efter, igår, hade jag lugnat ner mig och jag insåg att allt bara var en rejäl "kickstart" när hela tarmsystemet kickades igång. Men obehaget satt kvar. Natten till idag sov jag inte heller något. Jo, två timmar av utmattning på morgonkvisten. Hela natten gick åt att kontrollera att Mini andades och att hon inte råkade ut för det hela en gång till.
Idag blev allt mer normalt igen och allt har varit kanon. Precis så där som man VILL ha det. Så nog om det jobbiga.

Vad gör vi då? Inte mycket mer än njuter. Fina M sitter bara och beundrar sin dotter hela dagarna och så har han skottat. Han har servat mig också en hel del eftersom jag mest sitter och ammar och däremellan så äter jag och duschar. Typ. Eller beundrar vår fina dotter precis som Fina M. Allt annat är liksom bortprioriterat. Vi tar emot blombud och telefonsamtal. Det är allt.
Det enda besök vi haft är bästaste bästisen. Vi vill bara njuta av tiden och den vi så länge kämpat för, men till helgen ska vi öppna dörrarna för besök tänkte vi.
Apropå amning förresten, det är ett jäkla fokus på sånt märker jag men jag orkar inte oroa mig för om det skulle gå dåligt eller inte. Nu går det jättebra, tack och lov, brösten gör apont och det lever jag gärna med. Mini äter som aldrig förr. Det blir faktiskt inte så himla mycket tid emellan amningarna och det är ganska skönt. Allt går i Minis takt helt enkelt. Hon bestämmer. Vi bara är där för henne.
Visst ska vi väl försöka få in lite rutiner men just nu så handlar det bara om njutning av att hon finns. Tänk, hon finns. Vår lilla stora dröm finns här mitt framför oss. Jag är så kär, så obeskrivligt kär i vår lilla Mini.

Ärret av kejsarsnittet läker fint och jag rör mig ganska obehindrat. Avslagsblödningarna är nästan helt borta. Vi har bokat tid för hembesök från BVC och ska få en sista tid för koll hos BM också. Men min hjärna kan inte fokusera mer på sånt just nu. Allt som finns i mitt huvud är Mini. Gud, hon är så vacker!

Fan, nu ska jag böla lite av lycka igen.

KRAM

10:37 20 januari 2012

Hon är här. Ett tjejteam gjorde kejsarsnittet under glad och professionell stämning. Det var en fantastisk upplevelse!
Fina M storgrät. Jag storgrät. Mini storgrät. Världen stod stilla och alla krig tog slut.

Sedan dess har vi njutit av hennes närvaro. Äntligen är hon här.
Jag berättar mer sen.

Sista magbilderna

Det blir kejsarsnitt någon gång idag så här ligger jag i en sjukhussäng och försmäktar. Jag får inte äta sedan igår natt... Fina M, den lyllosen, är och äter frukost.

Efter samtal med läkaren igår så enades vi om kejsarsnitt. Han påpekade bl.a. min ålder, att jag är förstföderska, att jag inte öppnat mig, att "ballongtricket" inte fungerade samt att vi gjort ÄD. Det där sista handlade dels om att de inte tycker att det är bra att gå över tiden för mycket men också om att vi gått en lång väg mot ett barn. Då är slutresultatet, barnet, det som är vårt stora fokus och inte en förmodad lång, utdragen och jobbig förlossning, som det kan bli om jag sätts igång och min kropp inte vill reagera på det.
Så vi bestämde oss. Kejsarsnitt. För vår och Minis skull.
Bra tänkt, tyckte vår fantastiska barnmorska.

Så nu ligger vi här och väntar. Idag kommer hon. Idag blir vi föräldrar.

Nu bloggar jag från Bloggerappen så vi får se hur bra det här blir... Men bilder kan jag inte lägga upp under "Gravidbilder" så de får hamna här lite tillfälligt.

Kraaaam!

Live from BB

Jäss!!

Nu händer det. Vi är på BB.

Vi körde igång med en rivstart och var helt oförberedda. Sattes igång med en Bardaballong (tror jag att det heter...) men det gick inte alls bra. Den togs ur och vi väntar nu på mat och en ny läkare som ska låta oss prova någon annan metod.

Det känns bättre eftersom vi var så oförberedda och allt gick så fort fram. Min bror ska komma med väskan också...

Jag berättar mer sen så klart men nu är det äntligen dags!!!

Många kramar till er alla

Otacksam?

Usch, jag känner mig otacksam som skrev det förra inlägget. Får man känna så där när folk faktiskt hör av sig? Jag menar, jag blir ju överlycklig över alla andras sms och telefonsamtal. För att inte tala om alla glada tillrop här på bloggen.
Varför blir jag då så störd av den här tjejen när hon hör av sig? Är det för att jag känner att det inte är helt genuint? Det känns som att hon har en baktanke, ett självändamål, med sina samtal.
Äsch, jag kanske nojjar och bara är hormonstinn?
Men jag blir uppenbarligen väldigt störd av att hon ringer hela tiden, ibland två gånger per dag, från att inte ha hört av sig alls nästan. Mycket märkligt. Och det blir inte bättre av att hon ringer och väcker mig, hehee.
Jag får släppa det där och bara svara i telefonen ibland helt enkelt, så går det väl över.

Nu åter fokus på Mini. Att titta på gissningslistan är ganska tråkigt numer för det känns som att vi alla gissat helt fel och att Mini bara jäklas med alla. Fina svägerskan gissade igår (lite väääl sent så det får nästan räknas som fusk om hon skulle pricka sin dag...) och hon gissar på lördag.
Sen har vi Esther som ursprungligen gissade på 22/1. Jag börjar tro på det datumet själv nu, hahahaa!

Jag kan inte heller sluta fundera på de där "värkarna" som kom igår kväll. Vad var det för något egentligen? Måste fråga läkaren om hon vet.
Och så det där med känslan av att jag har blodstopp i huvudet. Det är lite obehagligt, en läskig känsla. Måste fråga om det också.
Och så om moderkakan. Hur kollar man den egentligen? Att fråga!

Jag tänkte också på det här med att jag har så svårt att se tjejer som är gravida. Fortfarande! Tänk att det är så djupt rotat sedan vi kämpade som värst. För just nu är det verkligen helt irrationella tankar. Eller, det kanske inte ens är tankar, bara en invand reflex som har satt sig. En riktigt puckad reflex.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig efter att ha sprungit så mycket på spec.mvc. t.ex., men nej. Det är en lite störd känsla (att ha kvar den fortfarande, alltså) faktiskt så jag hoppas att den går över snart. Men jag reagerade i alla fall inte negativt av att se en kompis, Luiza, gravid. Tänk, vad trist det vore! ja, ja, den där känslan kanske går över med hjälp av lite vistelse på BB. Där finns det ju magar så det räcker i alla fall, hihiihi!

Nu blir det lite vila igen innan det är dags för avfärd mot läkarkollen.

The list:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

21/1 Svägerskan

Kramar till alla

Det där med att folk ringer

Ok, nu blir det otacksamt gnäll igen...

Varför? VARFÖR i hela friden ringer folk (ok, det är väl mest EN person jag ifrågasätter) i tid och otid för att kolla vad jag gör och var jag är när jag har sagt att de får ett sms när vi åker in?
En kompis som jag pratar i telefonen (vi ses inte, hon bor i Tjottahejti) med max 4 gånger per år har nu ringt eller sms:at (mest ringt) varje dag. Igår orkade jag bara inte svara utan struntade i det. Jag flinade lite för mig själv och tänkte att "nu tror hon att vi är på BB men jag orkar inte prata och svara på tusen frågor och lyssna på hennes förlossningsberättelse igen".
Note to self: flina inte i förtid...
Eftersom jag sover lite kackigt på nätterna så har den senaste tidens förmiddagstupplurar verkligen varit hjälpande. Så någon gång mellan 7 och 11 så sover jag. Det har jag också sagt till den här tjejen och hon vet att jag sover dåligt. Hon har själv kommit med rådet att jag ska sova allt jag kan.
Därför blir jag sjuuuukt irriterad när hon ringer strax efter 9 på morgonen dagen efter att jag inte svarat på hennes senaste samtal från igår kväll.
Det första hon frågar är var jag är. När jag säger hemma så hör hon att jag låter trött och frågar om jag sover. När jag säger ja säger hon bara att hon ringer senare och lägger på luren.
Förmodligen skäms hon för att hon ringde och störde och det är ju trevligt att hon hör av sig och frågar. Men jag tror inte att hon bryr sig så där genuint direkt. Hon är mer engagerad än behövligt och vi pratar nästan aldrig om mig när hon ringer utan mest om henne och hennes graviditet, amning etc.
Varför i allsin dar ringer man till någon som ska föda när som helst och frågar var hon är? Skulle jag ha förlöst så kan ju vad som helst ha hänt och jag är förmodligen på BB. Om jag inte svarade igår kväll så har jag förmodligen legat och krystat och behöver vila om jag kan. Eller tänk om vi behöver lite tid för oss själva i vårt livs största ögonblick? Eller...ja, vad som helst. Jag hör av mig när allt är ok liksom.

Ok, jag vet att jag kanske gnäller lite onödigt mycket och att man ska vara glad att folk bryr sig, men det här är en tjej som ständigt har frågat om jag är gravid när jag och Fina M har kämpat som mest. Hon har kommit med oombedda, goda råd om hur man gör för att bli gravid och allt det där. Ni vet. Den jobbiga typen som inte direkt bryr sig om ens liv utan bara vill lägga näsan i blöt. "Slappna av så funkar det"-kommentarer, typ. Så jag blir inte direkt överlycklig av att hon ringer i tid och otid. Jag har ju sagt att jag hör av mig!

Jag kan ju alltid välja att inte svara när hon ringer. Och, ja, så får det bli.

Gnällkramar

Läkardejt idag

Näää, inget firande ännu. Suck.

Igår kväll fick jag dock "hugg" i magen två gånger. Ett vid 19:30 och ett ca en timme senare. Falsklarm, för inget mer hände. Det första kändes rejält och gick över hela magen. Det andra var som en kraftig mensvärk. Jag somnade ca kl 24 och sov till 5. Då startar förlossningsprogrammen på kanal 7, hehee.
Så nu vet vi varken ut eller in... Då gör vi det vi är bäst på: väntar. Urrrk.
Men idag ska vi i alla fall på UL och träffa en läkare kl 14:30. Som jag ser fram emot det! Jösses, det ska bli otroligt skönt att få se Mini och naturligtvis är min förhoppning att allt ser bra ut. Och att få ventilera lite med läkaren ska också bli skönt. Jag ska skriva ner en del frågor som poppar upp i huvudet då och då så att jag slipper oroa mig så mycket. Och jag kommer garanterat att bli mindre rastlös också. Hoppas jag.

Utöver det ska jag nog ta en kortare promenad och köpa mig en latte. Riktiga wow-aktiviteter...

KRAM

Because I'm worth it!

Jag är laddad. Snart kan jag unna mig detta (även om jag redan har ätit salami någon gång och även någon bit brieost av misstag):

Mini ska firas ordentligt

KRAM

Känner efter lite

Alltså, är det någon annan som varit gravid där ute, och som fått känslan av blodstopp i huvudet lite då och då under slutet av graviditeten (senaste veckan)? Jag menar allvar. En obehaglig känsla är det! Och jag undrar så vad det beror på. Det spelar ingen roll om jag sitter, står eller ligger ner.

Och så denna obehagliga känsla av att vilja göra nr 2 hela tiden... Men jag ska inte gå in på detaljer. Lovar.

Imorgon ska jag ta upp ämnet hinnsvepning. Vad tror ni om det? Kan det vara något? Det känns som en lite "oskyldig" och ganska naturlig igångsättning som kanske kan hjälpa till på vägen.

Dagens eftermiddagstankar liksom...

KRAM

Besök igen!

Fina ni! Läste era kommentarer på förra inlägget och blir så rörd att jag kan börja gråta igen. Men jag lyckades hålla mig.

Goa Luiza kom förbi och höll mig lite sällskap igen. Vilken lycka! Det gör faktiskt att dagarna går lite fortare och lättare när jag får pladdra av mig lite. Och Luiza är så cool att prata med också. Så nu är jag glad igen. Jag? Labil? Nähä.
Hon tyckte i alla fall att mina bullar var goda trots att de är sketafula. Jag är nog sämst på att baka fina Leila-bakar-bullar... Tur att det är smaken som räknas mest.

Imorgon eftermiddag har vi tid för UL och läkarbesök. Men om allt ser bra ut så sätter de inte igång mig då. Men förmodligen kommer jag att bryta ihop och bli hysterisk, så vem vet? Inte för att det är mitt mål, men ni vet när någon frågar hur man mår och allt bara väller ur en? Så misstänker jag att det kommer att bli. Kanske inget skäl för igångsättning direkt men jag gissar på att det blir återbesök på varannan-dag-basis om inte annat. Typ. Alltså, inte på grund av att jag bölar, utan på grund av att det börjar närma sig slutet nu.

I boken jag läste igår stod det förresten att man känner sig "lätt och smal" efter att bebisen kommit ut. Ja, tack. Det låter bra.

Och så listan igen:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Jobbig gårdagskväll

"McLeods döttrar" igen... Det är vad som visas dessa tidiga morgnar när jag är vaken. Efter det är det "Riskförlossningar" och sen "En unge i minuten" om någon skulle vara intresserad.

Ingen Mini än.

Igår kväll fick jag psykbryt igen. Allt var fel. Jag var lite för mätt efter middagen och jag kunde inte sitta utan att få ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ner utan att få ont överallt. När jag skulle resa på mig gjorde det galet ont i händerna. När jag satt halvlutad fick jag blodstopp i huvudet. Fotsulorna gjorde grymt ont. ALLT var bara såååå fel.
Jag satte mig på soffkanten och bara bölade. Då började jag blöda näsblod.
Som sagt, ALLT var fel.
Fina M kramades men det var också fel för näsblodet gjorde att jag inte kunde göra någonting annat än att springa på toaletten.
Tårarna strilade och jag ville bara ha kejsarsnitt. Pronto. Ut med ungen! Och varför fick jag inte komma på koll tidigare nu när jag gått över? Och tänk om Mini dööööör?! Tänk om moderkakan blir gammal? Allt var ren och skär panik och oron bara vällde ur mig.
Jag satte på mig handledsskydden och kravlade ner i sängen. Det gjorde inte saken bättre. Bök, bök. Bööööök. Ingen position är skön att sova i. Men någon gång runt 23:30 somnade jag nog av ren utmattning.
Pling! Klarvaken kl 4 igen...

Så inleds vecka 42. Inte så angenämt men jag gissar att det bara är att stå ut. Stå ut med magen och stå ut med mig själv. Jag är ju inte direkt ensam om "problemet" att gå över tiden. Det har hänt förr. Men jag kan ärligt säga att min syn på en "drömförlossning" har ändrats ganska dramatiskt.
Förut var det nog lite mer "lullull" runt det hela. Nu vill jag bara att det ska gå fort, hehe.
Jag vill inte bli igångsatt men hellre det än att gå och oroa sig för att moderkakan ska bli gammal och lägga av t.ex.. Den här tristessen och oron är lite jobbig nämligen...

Idag blir det promenad i kvarteret igen. Och så ska jag åka till fiiiinkaféet och köpa mig en latte och en stor, god bakelse. Och något glättigt magasin som jag kan bläddra i.
I väntan på Mini...

KRAM på er

Konstaterande

Jag har just insett att det finns en risk att Mini kommer ut på bästaste bästisens 5-årings födelsedag. Det vore urtrist ju! Både hon och Mini vill nog ha sina födelsedagar ifred... Om inte annat så kommer vi att för all framtid att få planera kalasen så att de inte sammanfaller. Suck.

Kom igen nu Mini! Kom uuuuut!

Listan:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

kram

Hur man får tiden att gå...

Men oj, vad jag sover nu!
Jag somnade strax efter 8 och sov till 11:30. Då åt jag lunch och somnade om igen och sov till 14. Hela dygnet blir skevt av det här. Undrar om jag kommer att somna ikväll? Just nu känner jag mig i alla fall väldigt trött...
Jag har noterat att jag inte har lika mycket sammandragningar som tidigare. Igår var de inte alls lika många som tidigare. Men Mini rör på sig väldigt mycket. Det "rullar" i magen mer än vad det sparkar och jag tror att det är först nu som Mini har fixerat sig. Anledningen är att hon ligger på nästan samma ställe nu. Hela vänstra delen av magen är "full" medan högersidan är "tom" (förutom fötterna som viftar till då och då på den sidan). Och tyngdpunkten är långt ner nu.

Just nu kikar jag i en bok som Fina M köpte för länge sedan men som jag av någon anledning har förträngt att vi har. Den heter "Att vänta och föda barn" av Sheila Kitzinger och ska tydligen vara något av en klassiker. Hur som helst, den är riktigt bra och svarar på en del frågor jag haft kring olika saker och hon beskriver allt från hur moderkakan bildas och växer till skillnaden mellan korta och långa förlossningar. Intressant är det, tycker jag.

Något som är svårt när vi väntar och längtar så här, är att ordna middag. Det låter konstigt men fokus ligger verkligen inte på mat just nu. Att försöka komma på vad vi ska äta och sen tillaga det känns som en jätteansträngning, hahahaaa! Lite som "släng in nåt i magen bara och så åker vi till BB sen istället". Allt vi vill är att åka till BB, inte stå hemma och vara husliga. Men idag har jag i alla fall ansträngt mig. Jag har lagt fram två kycklingfiléer för upptining. Wow...

Jag funderar en hel del på hur vi kan göra om i trädgården också. Men föräldrapengen räcker nog inte till mina vidlyftiga önskningar, hihi. Och så kommer nog våren att ägnas främst åt Mini. Hon känns viktigare än trädgården.

Nej, nu ska jag nog ta ett bad igen. Det är så förbenat skönt att känna sig lite viktlös för en stund!

KRAM

Nattrapport

Jahapp. Ingen Mini idag heller.
40+6. Enligt BB så är det alltså 41 fulla veckor och imorgon går vi in i vecka 42. Fy f-n, vad trist! Men det har jag ju redan sagt ett par gånger nu...

Inatt har jag sovit på soffan. Det är enda stället där jag kan sova utan att ha ont någonstans när jag vaknar. Händerna mår bättre av det konstigt nog. Det gör inte alls ont i dem när jag vaknar. Det gör de om jag sover i sängen (trots handledsstöden).
Och jag är inte heller lika kissnödig när jag vaknar i soffan. Däremot har jag fortfarande ömmande fotsulor men inte lika mycket som efter en natt i sängen.
I soffan hittar jag också en skönare sovställning men jag drömmer om att få sova på magen i min egen säng. Som jag längtar efter det!

Jag vaknade i och för sig redan kl 4 så jag har inte sovit så väldans mycket. Låg bl.a. och tittade på ett förlossningsprogram (En unge i minuten) och de visade en surrogatmammaförlossning. Åååh, det var så otrooooligt vackert! Ett schweiziskt par var mottagare. Äsch, det går inte att beskriva, men vackert var det. Surrogatmamman var helt underbar. Föräldrarna hade kämpat i 17 år. Jag låg med tårar i ögonen, så vackert var det.
Tänk, jag som hade så svårt att se förlossningsprogram förut. Nu är allt bara intressant, hahaa!

Idag blir det nog en tupplur eller två för att sova ikapp mig lite. I övrigt så borde jag få tag på något ställe man kan vända sig till när det kommer till Blogger/Blogspot. För det strular så mycket. Jäkla amatörer.

Trevligt tidsfördriv

Idag har jag haft celebert besök: Luiza!
Tänk att hon ville komma förbi och fika och pladdra lite. Det gjorde verkligen min dag så TACK, Luiza. Du är verkligen bara såååå bra.

Det är mycket läsa bloggar nu för min del. Tidsfördriv och samtidigt så händer det en hel del för de jag följt ett bra tag nu. Det är kul, nervöst, pirrigt och lite läskigt. Mycket är på gång med andra ord. Och mina tummar är blå för mångas skull vill jag lova.

Idag ska vi äta pasta till middag. För nu ska här laddas inför "maratonloppet" igen.
Mini ska ut innan torsdag. Det har jag bestämt.

Kram

Dagspyssel...

Ååååh!! En lista!! Hurra för Miss Baglady som också vankar runt hemma och som verkar gilla lite listor (som jag också gillar numer), hehehee... Här kommer lite tidsfördriv och mer om mig:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

I slutet av året åkte jag till Sydney för att plugga och jobba. Det var det stora minnet och det innebar att jag tidigare under året gjorde slut med en kille och avslutade mina sista kurser i internationell ekonomi här hemma. Så jag hängde mest på universitetet med min uppsatskompis. Eller hemma hos någon av oss två och skrev på D-uppsatsen. Det är i alla fall det jag kommer ihåg mest.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Jag hade precis repat mig efter missfallet och vi påbörjade behandlingen inför vårt sista ÄD-försök (FET) i Åbo. Det var allt jag gjorde. Allt kretsade kring det. Jo, jag jobbade också.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

Vet inte vad som räknas som snacks men är det småplock rent generellt så är det nog följande:

* Plockgodis

* Ost

* Snittar
* Salta pinnar
* Grönsaksstavar med dipp

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Men lägg av?! Jag kan inte hela texten till en enda sång! Jo, kanske förresten... Typ:

• "Här kommer Pippi Långstrump"
  
• "Bamsesången"
• "Idas sommarvisa"
• "Love of the Common People" med Paul Young
  
• "Guns of Brixton" med The Clash
  

Jag kan egentligen mest bara en massa refränger.... Och reklamsnuttslåtar....

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:

* Starta en IVF-klinik.

* Köpa ett stooort, luftigt hus på landet men ändå nära stan.

* Skänka till Wabbie Foundation.

* Resa massor.

* Köpa en ny och mer miljövänlig bil.

6) FEM DÅLIGA VANOR:

* Älskar ost.

* Säger ja till alldeles för mycket aktiviteter.

* Lite för stort engagemang i allt.

* Ser på för mycket skräp på tv.

* Rör på mig för lite just nu (av naturliga orsaker).

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

* Blogga.

* Hänga med bästaste bästisens barn.

* Hänga med Fina M, helst på en brygga i sommarsolen.

* Jobba med mitt egna företag.

* Äta långa middagar och dricka vin med kompisar.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

* Foppatofflor.

* Brynja.

* Platåskor.

* Onepiece-overall.

* Chaps.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

* Min dator

* Min andra dator

* Min iPhone

* Mitt företag

* Min Fina M (hehehee....det kan ju feltolkas, men jag menar att jag gillar när vi gör saker ihop)

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR LISTAN (om de orkar):

Elin
Charlotte
Luiza
Sara
Jagvilljagkan
Ruht
Mallan
Cissa
vemvet
jenny_maria

Kramelikram på er

Nojjar och längtar...och sover

Det är fånigt hur trött man kan vara. Kl 8 somnade jag igen och sov till 10:30. Då ringde goa bror och väckte mig för höra att allt är ok. Nu får vi se hur länge jag är vaken innan jag somnar igen, hahahaa!

Jag tror att det är som ni säger (i kommentarerna till det andra inlägget), att det är kroppen som gör sig redo för förlossning. Det låter logiskt. Och så är det roligast om det är så för då känns det inte lika långt borta.
Det är lustigt hur hjärnan fungerar. Även om jag vet att det bara handlar om dagar så känns det som att hoppet över att något ska hända sjunker. Precis som om Mini inte kommer ut. Men det gör hon ju absolut.
Däremot får jag hjärnspöken som jag får mota bort hela tiden. Om att hon inte lever där inne (jag har aldrig känt efter rörelser så mycket som nu) om hon inte rört sig på en stund. Om att hon är döv, blind och stum (så att vi måste planera om allt). Om att hon inte har ben (det har har hon, annars hade det varit svårt att göra t.ex. tillväxtultraljud). Om att hon inte kommer att ha rörelseförmåga (vilket hon har nu, så jag vet inte varför den tanken ens dyker upp). Ja, jag kan fortsätta att räkna upp knasigheter som far igenom min hjärna i all evighet...
Det är inte så att jag går och oroar mig konstant utan tankarna dyker bara upp då och då, och då får jag nästan en liten panikkänsla och får jobba för att tänka på något helt annat. Men det förstås, jag sover ju den mesta av tiden så tankarna hinner inte dyka upp alltför ofta längre, hahahaaa!
Så det som tar mest kål på mig är denna långtråkiga väntan. För några dagar sedan ville jag göra massor av saker men nu är det så nära så att åka iväg (t.ex. äta lunch med någon) känns som att jag bara krånglar till det om något händer. Nu är det så nära att det är lika bra att hålla sig hemma liksom. Stick with the plan.
Men idag har det snöat en del för första gången! Allt är vitt. Så jag ska masa mig ut och gå ett varv eller två i krokarna och njuta av snön. Jag längtar tills vi åker till fjällen runt påsk. Minis första semester.

Längtar!

Kram

Sömnen

Ännu en morgon utan Mini på utsidan.
Däremot har jag sovit från ca kl 23 igår till kl 6 idag utan att vakna emellan! Och när jag tänker på det så hände samma sak igår. Det betyder 7 timmar sömn på raken. Två nätter i rad. Hur gick det till? Vad är det som händer? Och varför var jag så otroligt trött hela dagen igår när jag trots allt hade sovit så länge under natten innan?
Det är märkligt det där, hur det ändras hela tiden. Och det är Mini som styr förmodar jag.

Inatt drömde jag också att jag konfronterade två inbrottstjuvar här hemma. Jag fick dem att bära in allt de stulit och även ställa allt på den plats de tagit det ifrån. Jag vaknade och var lite sur över att de kom så lätt undan... Men annars har jag noterat att alla konstiga drömmar jag hade förut, inte längre dyker upp. Jag sover drömlöst.
Jag kan också konstatera att jag helt plötsligt tycker att kaffe smakar väldigt mycket vatten (trots att jag tog en extra skopa kaffe i bryggaren nu på morgonen).

Idag ska jag läsa ut en bok som har legat halvläst senaste veckan. Kanske att det blir en liten, liten promenad i området men annars har jag lite pappersgöra att fnula med här hemma.

Huga, det här är nog det långtråkigaste jag någonsin har gjort faktiskt.


The List:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Kommentera på Blogger?

Ja, just det... Det verkar vara många som har problem med Blogger och att kommentera. Det beror nog på att de har gjort om så att man kan svara på varje enskild kommentar. Tidangivelsen är också helt uppåt väggarna...
Heja Blogger. Not.

Och det är därmed dagens stora höjdpunkt: att få störa sig lite på Blogger.

KRAM

Nostalgi

Smet in på youtube och började rota bland gamla artister från förr. Aaah! Nostalgi!
Jag saknar så många av de band som fanns på 70-, 80- och 90 -talet. De där konstnärligt galna. Det var så mycket experimenterande med musiken då, inte bara 80-talets discodängor eller punken liksom. Jag kan inte låta bli att slänga ut några här.

Läs lite om KLF t.ex.. Lite lagom störda sådär...





Eller Nina Hagen! Aaaah, en statligt godkänd (!) sångerska/skådespelerska från Östtyskland:





Och så all de där "one-hit-wonder"-dängorna... Men det får bli en annan gång.

KRAM

Väntan

Det här är verkligen världens längsta dag. Jag är konstant trött trots att jag faktiskt sov 6 timmar i sträck utan att vakna inatt. Och jag sov till kl 10 efter inmundigande av frukosten. Efter 10 var jag vaken en halvtimme sen slumrade jag igen och somnade om bara för att vakna kl 12 igen. Då lade jag mig i ett bad och höll på att somna i badet istället.
Låg där i 40 minuter för att sen gå och lägga mig på sängen igen. Fina M kom med smörgås och mjölk och sen gjorde vi kursen på Profylax Online igen. Jag höll på att somna vid varje avslappningsövning... Efter den kursen så fortsatte vi med Gudruns avslappningsövningar i ca 30 minuter. Fina M snarkade till, och jag var på gränsen till sömn igen.
Nu sitter jag här och lyssnar på lite musik på datorn och är fortfarande galet trött. Det känns som att jag är sjuk nästan. Eller bakis men utan illamående eller huvudvärk. Men inga ilningar eller stickningar som igår, där nere. Allt är lugnt. Utom Mini som faktiskt snurrar på ganska bra idag.
Fina M är nog mest bara rastlös. Han har dammtorkat, vattnat blommor, bäddat och nu åker dammsugaren fram och sen blir det middagslagning.
Jag ska nog vila lite till innan dess.

Så ser VÄNTAN ut hemma hos oss just nu.

KRAM

Förväntan

Ingen Mini ännu... Bara frukost än så länge.
Men idag kändes det inte ens som om jag är gravid när jag vaknade. Magen har sjunkit ner ytterligare och att andas är jättelätt jämfört med tidigare. Men Mini rörde sig och är det något jag blir glad av så är det när hon rör sig. Då får jag bekräftelse på att hon lever och finns i allra högsta grad. Nu kan det inte vara alltför långt borta.
Både Fina M och jag vill gå och lägga oss tidigt för att sova varje kväll. Enbart med förhoppningen att vi ska få vakna till värkar eller att vattnet går, hahaaa!

Återigen denna väntan. Under alla behandlingar har vi väntat. Jag har varit otålig och man får vänta på allt jämt. Den här väntan är nästan som att ruva men det här är en mer positiv väntan än den nervösa, tudelade ruvarväntan. Att ruva är värre. Det här är en rolig, om än förbaskat jobbig, väntan. För-väntan. Förväntan.

Idag är dagen jag gissat på att Mini kommer. Jag undrar jag... Det blir nog senare. Just nu känns det så i alla fall. Det kan bli ytterligare en lååång dag idag.

Uppdatering:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Tagga ner

Eftersom det blåser halv storm ute så struntar vi i promenaden. Det ska vara trevligt att röra på sig liksom... Min dåre till man gick ut och sprang istället. Knas!
Istället är det bullar och muffins på gång för min del, och så ska jag ta ett långt bad med Femina i handen. Så skönt!

Egentligen vet jag inte om jag ska ta upp det här ämnet, men eftersom jag är en rastlös, höggravid tjej som bara går och väntar så kan jag ju alltid roa mig med att ta upp den anonyma kommentaren som dök upp till mitt förra inlägg. Ja, jag vet, jag skulle ju inte bry mig om sånt där... Men jag är ju som jag är, jag bara måste.
Har man läst den här bloggen ett tag eller känner mig personligen så VET man att det värsta jag vet (näst efter krig, typ...) är folk som säger åt mig vad jag ska vara eller hur jag ska vara. Ser ner på andra eller som sätter en etikett på mig. Urrrk, säger jag bara. Men jag gissar att det är en del av livet om man har en öppen blogg där man lovar att inte hålla igen på känslorna på vägen mot ett barn. Men jag tvivlar på att om vi satt och fikade ihop, jag och "Anonym", så skulle hon inte säga som hon skrivit här. Hon skulle "se" mig nämligen. Personen Wilda Mathilda.
Därför tänker jag utveckla mitt svar till "Anonym" (och andra som kanske tänker samma sak) genom ett inlägg i ämnet "längtan efter att få ut sin bebis och samtidigt få skriva om sina känslor utan att andra säger åt en hur man ska bete sig". Så kan eventuellt nya läsare förstå mig lite bättre om inte annat.

Nej, jag tänker inte "tagga ner!". Dels för att det är skrivet som en order och gillade jag sånt skulle jag söka till det militära. Typ. Dels så tar den tonen mitt skratt ifrån mig. Och så är det det här med att en del morsor alltid ska lägga sig i vad andra morsor gör. Vad ÄR det med det fenomenet? Låt mig va, liksom. Jag är en levande människa.

Jag försöker inte "driva" ut mitt barn på fullaste allvar. Det vet nog varje vettig människa. Jag har en tro på att livet har sin gång och så även en graviditet. Jag har tidigare skrivit att jag inte vill bli igångsatt t.ex.. Bara det borde få "Anonym" att förstå. Att promenera och äta ananas är ganska harmlöst i sammanhanget och dessutom bara nyttigt. Att andra irriterar sig på det bekommer mig faktiskt inte egentligen även om jag bemödar mig att skriva det här inlägget. Det är ditt problem, "Anonym". Det som stör mig är att att du igen säger åt mig vad jag ska göra. "Släpp hysterin"... Jösses, det är du som är hysterisk som reagerar SÅ starkt på att jag inte vill vara gravid längre. Således har mitt ytterst världsliga "problem" blivit ditt problem. Grattis, eller vad man nu säger, men jag struntar högaktningsfullt i att någon stör sig på att jag har en massa tankar kring att jag vill se min bebis.

Jag njuter inte av att vara gravid. Det har jag sagt tidigare. Jag är inte en av dem som går och kramar och klappar på magen hela tiden. Kanske har det med att jag inte känt min fina Mini så väldigt mycket eftersom hon ligger långt in och jag har moderkakan i framvägg? Kanske har det med det faktum att det är svårt att förstå hur det "ska" kännas? Kanske har det med min personlighet att göra (förmodligen)? Jag vet inte, men så kul tycker jag inte att det är.
Att vara 42 år och ha levt med ofrivillig barnlöshet i flera år gör att man vet ALLT (huga!) som kan hända i en graviditet. Då är det svårt att njuta ibland. Så är det bara. Och går det här åt skogen så är jag 42 år och får börja om med allt igen. Med ett dött barn i bagaget. Det vet jag inte om jag klarar av. Så jag försöker att undvika den tanken i alla fall för den gör mig livrädd.
Och eftersom jag inte bryr mig det minsta (mer än att jag är glad för deras skull så klart) om att andra kan njuta massor av att vara gravida så behöver inte andra vädra sin åsikt om att jag inte njuter. Var och en har sin graviditet och den är ytterst personlig. Min graviditet och längtan är MIN.

Jag är också en ganska otålig själ när det kommer till längtan (det vet de som har följt bloggen ett tag, hahaha!). Jag vill ha Mini här NU. Och jag är inte dum, jag förstår att det handlar om dagar... Herregud, liksom.
Jag och Fina M har kämpat i flera år, lagt ut hejdlöst med tid och pengar, gråtit mer än vad jag trodde var möjligt, längtat mig tom på luft, sprungit på så sjuuukt många kontroller och fläkt upp mitt underliv för kreti och pleti, genomgått missfall, träffat idiotläkare, fått ett mindre socialt liv och till sist försökt ALLT för att jag ska bli gravid. Trust me, då blir man lite otålig och vill träffa sitt lilla barn ganska pronto. Det är ju BARNET vi längtat efter. Vår familj. Vår gränslösa kärlek. Graviditeten är för mig bara en väg dit även om jag gärna vill ha den erfarenheten, att få vara gravid. Men njuta är svårt ibland även om jag så klart gör det också. Innerst inne.

Jag njuter inte av att springa på toaletten 50 gånger per dygn, bli bajsnödig i tid och otid, ha blödande tandkött, ha näsblod, ha flytningar, ha sammandragningar nästintill konstant (så fort jag rör mig), ha ont i varje led, sova med handledsskydd, inte kunna öppna en vattenflaska för att fingrar och händer gör ont och har veknat, inte kunna sova ordentligt, vara sjukskriven, inte kunna träna, springa på spec.mvc. och inte kunna göra allt jag vill. Jepp, så ego är jag.
Däremot är jag apglad över att t.ex. slippa foglossning, att kräkas hela graviditeten, slippa havandeskapsförgiftning eller vilka andra extra krämpor som helst som man kan råka ut för. Så jag har haft en ganska harmlös graviditet i det avseendet. Men min bakgrund känns lite överväldigande ibland och då kommer oron. Jag skyller inte på min barnlöshet, men det är en ganska stor förklaring till varför jag är den jag är och tänker som jag gör. Så är det bara. Lev med det om du läser bloggen. Alternativet är att vika hädan och jaga på andra jaktmarker, d.v.s. läsa andra bloggar.

Sen har jag också många nära och kära som råkat ut för en hel del i slutet på sina graviditeter och nästan alla har slutat med kejsarsnitt av olika slag. Därför har så klart mina tankar gått till kejsarsnitt senaste dagarna. Hur kommer förlossningen att bli? Vore det bättre för Mini, givet förutsättningarna, om jag valt planerat kejsarsnitt istället? etc. etc....
Jag har också flera vänner och bekanta som har förlorat sina barn i magen. I det här stadiet av graviditeten så kan tankarna verkligen vandra med andra ord, så jag ser det inte alls som konstigt att fundera kring sånt som kejsarsnitt och att vilja få ut barnet. Och jag hoppas verkligen att "Anonym" inte tycker att det är något konstigt i att välja kejsarsnitt före att föda vaginalt. Det är MIN kropp och MIN unge och jag gör precis som jag vill när det kommer till de två faktumen. Vetenskapen finns och den ska utnyttjas om vi vill och kan. Men det är lite sent för mig att välja det nu, heheee. Punkare som jag är (i själen) så hade jag, om det gick, nog gjort det nu bara för att jäklas om det retar någon... Mooahahaa!

Jag vill också betona att även om jag skriver att jag är desperat så går jag här hemma och bakar bullar, muffins och träffar vänner och har det ganska bra. Jag har ett liv utanför bloggen. Jag lovar. Men faktum är att läkarna har sagt att jag ska vila och då gör jag det. Jag är de facto sjukskriven och ska inte ut och flänga för mycket vilket alltså hindrar mig från att "driva" ut Mini. Jag FÅR inte det. Så jag ventilerar lite när jag skriver.

Till sist, här på bloggen har jag förresten alltid ventilerat mina tankar och frågeställningar. Jag har diskuterat, gråtit och skrattat när jag har suttit framför datorn och hängt. Och trots alla dalar och sorgsenhet som funnits så har jag alltid jobbat för att behålla min humor och försökt att inte tappa skrattet. Allt det har varit möjligt tack vare de som läser här. Det är en otrolig gåva och förmån jag fått och för det är jag oändligt tacksam. Så är det verkligen.
När jag har blivit som mest osäker på mig själv så har vackra människor klivit in här och lyft upp mig. Jag har fått råd och stöd. Via bloggen har vi också fått erbjudande från donatorer. I motgångar har jag fått tröstande ord och i glädje har jag fått support och skratt. Jag har fått nya vänner och nya bekantskaper som jag inte kommer att tappa. Det vet jag.
Nu, när vi äntligen lyckats (well, so far) så är jag faktiskt glad att vägen till barn blev som den blev för oss. Jag vet att det kan låta bisarrt men så är det även om jag naturligtvis inte önskar NÅGON att hamna i den ofrivilliga barnlöshetens helvete. Nej, fy!
Men jag har vuxit som människa, jag och Fina M är så nära varandra man kan komma, vi har nya vänner och livet leker. Vi kan fokusera på det lite mer "vanliga" livet nu istället.
Och det mesta har jag faktiskt att tacka mina fina bloggläsare för. Det är en välsignelse.
Mina ord är min ventil. Mina läsare är mitt stöd. Mitt skratt är mitt hopp. Mitt hopp är det jag lever på. Min graviditet är min.

Så, nej, jag tänker inte "Tagga ner!". Pilutta.

Kram till er andra glada själar där ute!

Statusrapport

Fina M köpte ananas igår. Nu sitter jag och äter den till frukost. Otroligt mättande och om det inte får fart på Mini så är jag övertygad om att den får fart på tarmarna, hehee.
Sen blir det en promenad. Det har Fina M bestämt. Han vill visst ha ut Mini lika mycket som jag, hahahaa!
Kanske att vi försöker våldgästa bästaste bästisen också.

Mini rör sig som vanligt. Inte lika kraftigt men lite då och då. Det hugger till lite där nere ibland, sammandragningarna kommer då och då och magen känns jobbig och i vägen. Idag. Tänk om hon kan ta och komma idag. Jag har fått för mig att hon kommer inatt efter kl 24. Men just nu känns det som att hon aldrig kommer att komma ut.
En tanke som snurrar mycket nu är: Jag skulle ha hävdat att jag ska ha planerat snitt. Då hade jag i alla fall vetat mer om när hon skulle komma.
Så desperat är jag. Jag VILL att hon ska komma. NU.
Men det vet ju alla vid det här laget.
Hon ligger nästan enbart på min vänstra sida i magen. När jag ligger på rygg så sparkar/bökar hon runt i ryggen på mig. Jag tycker att det är ganska oskönt och lite obehagligt. Ibland sparkas det lite i höger sida uppe vid revbenen också.
Ibland, mellan sammandragningarna, så känns det som om hon ligger på tvären i magen. Den är stor på tvären liksom. Midjan buktar kraftigt utåt i båda sidor (kanske är det pizzan från igår, hehee?). Så tror jag att det är nu, i denna stund. Samtidigt så känner jag hur det sticker till neråt så jag får inte ihop det riktigt.
Hur som helst, det är status just nu. Inget direkt nytt...

Listan igen:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAMAR

Vrid, vrid

Näää.... Ingen Mini ännu. Jag ligger bara och vrider mig lite i sängen.

Och hoppas att jag kan somna om snart.

Jag har i alla fall sammandragningar nästan konstant sedan igår kväll.

Alltid något.

Kram

Dålig humor

Fina M tycker att jag ska lägga till "slips" som en av de prylar han har packat ner i BB-väskan.

Nej. Där går min gräns för dålig humor.

Kram

Fredagsaktiviteter

Vilken konstig dag det här har varit. Sömnen har verkligen ställt allt på ända.
Sedan jag vaknade har jag inte gjort mycket. Tvättat en maskin gravkläder och plockat ner två julstjärnor från fönstren. Nu är julen helt borta. Och då kommer snön och kylan. Snö, vind och is ute. Skönt att vara inomhus och inte göra så mycket då men jag undrar om jag kommer att kunna somna ikväll. Jag har i alla fall inte blött mer näsblod. Tjohoo.

Nu är Fina M och handlar chips och dipp och sen ska vi även äta pizza. Mini har sjunkit så långt ner i magen nu att jag kan äta ganska mycket. Så varför inte passa på att svulla lite och bygga på sig? När hon är ute så blir det nog andra bullar gissar jag...

Fredagskramar

Tidsfördriv - En lista till

Har sovit till nu och känner mig i alla fall lite piggare än i morse. Tänkte baka men äggen är slut. Och mjölet. Så nu är jag rådvill och ska försöka aktivera mig med annat.
Jag börjar med att sno en lista från Miss Baglady och presenterar mig själv lite. För att det är skoj.

1. Hur gammal är du om fem år?

47 vackra år!

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag?
Fina M

3. Hur lång är du?
173 centimeter.

4. Vilken är den senaste filmen du sett?
"Sideways". Igår på tv. "Band of Brothers" (men det är en serie...) på dvd.

5. Vem ringde du senast?
Ultragyn...

6. Vem ringde dig senast?
Ultragyn...

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?
”Ok! Puss!"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa. Det går så mycket fortare, speciellt om sms:andet tenderar att bli en konversation.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Skilda.

10. När såg du senast din mamma?
Den 21 juli 1993. Då låg hon död i en sjukhussäng efter flera år av cancer. Så otroligt sorgligt är det för hon var ett underbart energiknippe. Usch, vad jag saknar henne än och extra mycket nu när Mini är på gång.

11. Vilken ögonfärg har du?
Gråblågrönmelerade

12. När vaknade du i dag?

Kl 3 första gången. Nu senast strax efter kl 14. Och däremellan några gånger till.

13. Vilken är din favoritjulsång?

O Helga Natt med Jussi Björling.

14. Vilken är din favoritplats?
På en solig brygga i sommartid med Fina M. Hemma är det väl soffan gissar jag.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Konferensrum. Alla sorter.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?

I Stockholm men i Det Gröna Huset längre bort på gatan som jag spanat in. Det är lite större än vårt så att vi kan få plats med en Mini2 om det vill sig väl. Eller så i ett hus i Stockholms skärgård. Eller så... Äsch, jag ändrar mig varje dag, men Stockholmstrakten är det nog som gäller. Tror jag.

17. Vad skrämde dig om natten som barn?

Åska

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?

När jag och Fina M kom på att vi pratade om något otroligt pinsamt vid restaurangbordet på vår bröllopsresa på Maldiverna. Vi var de enda svenskarna på hela stället. Trodde vi. För en trevlig och väldigt svensk dam vid bordet bredvid avbröt oss vänligt med att presentera sig och sin engelska man. Förmodligen för att snällt avbryta vårt pinsamma samtal. Vi kommer inte ihåg vad vi pratade om men att det var pinsamt, DET minns vi. Och tokskrattar åt! Vi skämdes något fruktansvärt när de hade lämnat sitt bord... Gaaaah!

19. Hur stor är din säng?
160 x 200 centimeter.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
Säger som Miss Baglady: En stationär bärbar. Dvs batteriet funkar bara med sladden ikopplad.

21. Sover du med eller utan kläder på dig?

Utan. Varmt.

22. Hur många kuddar har du i sängen?
Fyra totalt, varav jag har två.

23. Hur många landskap har du bott i?
Tre stycken: Uppland, Södermanland och Gotlands landskap.

24. Vilka städer har du bott i?.
Stockholm, Visby, Sydney, Amsterdam.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota. Så ofta det bara går.

26. Är du social?
Ja. Någon sa att jag är sjukt social men jag tycker att det har tonat ner sig de senaste åren. Förmodligen mest p.g.a. den ofrivilliga barnlösheten...

27. Vilken är din favoritglass?
Rocky Road (som jag inte hittar någonstans) och Walnut (Siaglass).

28. Vilken är din favoritefterrätt?
Fruktsallad med vaniljkesella eller kladdkaka med vispgrädde.

29. Tycker du om kinamat?
Ja, om den är "äkta" och inte en sån där friterad buffé, typ. Dim sum är gott!

30. Tycker du om kaffe?
Ja! Men nu dricker jag bara 2 koppar om dagen. Annars brukar det nog vara 4 i alla fall.

31. Vad dricker du till frukost?
Jos och kaffe.

32. Sover du på någon särskild sida?
Min vänstra sida.

33. Kan du spela poker?
Japp.

34. Tycker du om att mysa/kela?
Nja, sådär. Kramas gillar jag.

35. Är du en beroendemänniska?
Nej.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Ja, en pojkvän som jag hade för sjuhundra år sedan. Vi gick inte alls ihop. Jag vill ha min födelsedag ifred, hahahaa!

37. Vill du ha barn?
Nej... Hahaa! Skojade bara. KLART JAG VILL! ;o)

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Tyska och Nederländska. De två sistnämnda är jag bäst på om jag är berusad. Men i nyktert tillstånd så förstår jag allt men pratar helst inte....

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja. Min axel hoppade ur led och jag blev körd till lasarettet. Det var så nära att jag nog hade kunnat gå dit. Men ändå.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?
Havet. Havet. Havet. Men jag är badkruka.

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder och saker till Mini, Resor, Mat och goa viner.

42. Äger du dyrbara smycken?
Nja, några.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Just nu är det Biggest Loser Sverige. Dels för att Olga är med (jag har använt henne när jag tränat tidigare) och dels för att jag är så imponerad av deltagarna som bjuder på sig själva och sliter häcken av sig för att förändra. Och till sist så är det nog för att jag törstar efter att få börja träna ordentligt igen. Men annars har jag nog inget favoritprogram.

44. Kan du rulla med tungan?
Näe. Men jag kan vika den.

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Tveklöst en gemensam kompis till mig och Fina M. Han som fick oss att träffas och bli ett par. Skrattar bara jag tänker på honom faktiskt.

46. Sover du med gosedjur?
Det är en GOSESOL. Inget djur.... En sol. En glad sol.

47. Vad har du för ringsignal?
Iphones vidriga standardsignal.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Ja. Träskor som farmor målat (konstnärinna) och några tröjor.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?

Fåtöljen jag sitter i.

50.Flirtar du mycket?

Nej, det tror jag inte.

51. Kan du byta olja på bilen?
Ja, om jag läser i instruktionsboken. Fylla på kan jag göra i sömnen.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Ja. En gång på Autobahn (!) och en gång här i förorten när vi var stressade till flygplatsen för att hinna med flyget till Riga inför Minis insättning.

53. Vilken var den senaste boken du läste?
Kommer inte ihåg vad den heter men det var den senaste av Håkan Nesser.

54. Läser du någon dagstidning?
På nätet. DN.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?

Nej, men på en månadstidning. Femina.

56. Dansar du i bilen?

Que? Jag sitter ner på ändan och kör bil....

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?

P4 Stockholm

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?

"Posta kuvert. Hämta paket. Köpa papper." För min hjärna är så jäkla slö att jag kan glömma bort vad jag ska göra när jag väl kommit fram till affären...

59. När var du i kyrkan senast?

I Riga. Går alltid in i kyrkor på semestern och tänder ett ljus för mamma.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?

Ingen. I högstadiet ska man ha favoritkille/-tjej, hehehee. Bildläraren var snäll i och för sig.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Ett dygn. Aldrig längre. Fan, jag hatar tält.

KRAM

Näsblod from hell

(höll på att skriva "blood from hell" i överskriften men det hade nog bara fått en del läsare att hoppa högt av oro)

Vilken morgon!
Efter mitt förra inlägg vid 4-tiden i morse (när jag varit vaken sedan kl 3) började jag blöda näsblod igen. När det gick över och jag äntligen nästan somnat om så började det om igen.
Jag hann aldrig riktigt somna om alls under den tidiga morgonen förrän Fina M vaknade och gick ut i vardagsrummet där jag låg. Jag smög in i sovrummet och lyckades somna ganska omgående.
När Fina M sen skulle åka till jobbet kom han in och gav mig en hej-då-puss. Tyvärr råkade han snudda, observera snudda, med sin näsa mot min och jag vaknade till lite. När han gick ut genom ytterdörren hade näsblodet börjat om igen.
Eftersom jag skulle iväg och promenera med sällskap idag ville jag somna om igen så att jag skulle vara liiiite vaken vid promenerandet i alla fall. Efter ca 45 minuter lyckades jag somna om.
En timme senare ringde det på dörren. 8:45 på morgonen.
Jag slår upp mina melerade och känner att jag börjar blöda näsblod igen... Gah!!
Eftersom jag ligger näck i sängen med näsblod och galna sammandragningar så tar det mig någon minut eller två att välta ur sängen, klä på mig och hasa ut i hallen. Ingen där.
Vem ringer på hemma hos någon på morgonen och orkar inte vänta i några minuter?
Svordomar. Och rusa in på toaletten efter mer bomull.
Ner i sängen igen och vila lite för sammandragningarnas skull som känns rejäla. Skickar sms till promenadsällskapet att jag får ställa in. Jag är så trött att ögonen snurrar på mig. Skit också.
Vem blöder näsblod en gång i timmen liksom?!
Och när jag var och snurrade i hallen efter den mystiske dörringaren så hade naturligtvis Ultragyn ringt (ljudlös telefon) och meddelat att vi har tid både hos dem och BB på torsdag. Nu måste jag ringa och bekräfta att jag vet om det.

Jag lovar, fortsätter det så här så kommer jag att få föda barn med två stora bomullstussar i näsan och samtidigt ha grymma andningsbesvär. Inte ultimat!
Ska Mini komma idag så får hon snällt vänta tills i eftermiddag i alla fall för jag bara MÅSTE få sova lite. Holy cow, liksom.

Nu har jag knaprat i mig frukost och nu blir det förhoppningsvis lite sömn...

Kram till alla

Natt igen

Att vakna av näsblod är inte kul. Svordom. Men lakanen klarade sig i alla fall. Jag är innerligt trött på näsblödandet! Förmodligen kommer det att sputa på förlossningen...

Hursom, jag kunde inte somna om sen så nu ligger jag här och glor på "Det okända".

Jag har också konstaterat, via SMHI-appen, att den här dagen är 4 minuter längre än gårdagen. Om man räknar solens upp- och nedgång, that is.

Har även hittat mitt drömhus på Hemnet men det var för dyrt. 9,8 miljoner. Jo, jo, fiiiint ska somliga ha det. Men visst inte jag. 9,8 miljoner... Nä, dream on, Wilda.

Och Mini sprattlar lite där inne. Helt ovetandes.

Nu ska jag verkligen försöka somna om. Jag ska promenera när solen gått upp (nej, inte direkt i gryningen, men sen) och då vill jag vara pigg.

Kram

Avhysning

Nu har jag tryckt i mig en jätteportion pasta som laddning inför förlossningen. Inatt har jag bestämt att Mini ska komma ut... Hon har dessutom sparkat mig i höger midja rejält och även kört en tjottablängare rätt upp i de högra revbenen. Nu har jag således bestämt att hyreskontraktet går ut. Hon ska bli avhyst. Så behandlar man inte sin hyresvärd.
Jag har gått i trappan upp och ner några gånger. Kanske tar några varv upp och ner innan jag går och lägger mig också.

Kom igen nu, Mini! Uuuut!

Kram

Uppföljningen...

Så där, ja. Nu har jag pratat med spec.mvc.
Läkaren ska ringa tillbaka till mig angående sjukintyget som behöver förlängas. Skönt att få ordning på det i alla fall.
Vad gäller nästa vecka så fick jag prata med en vettig BM som hade tålamod med mina frågor. Det är helt ok att jag kommer den 19/1. Ingen fara på taket för mitt eller barnets del. En dag hit eller dit beroende på hur man räknar gör ingen skillnad. Och det kan jag väl hålla med om. Så det lämnar jag nu. Hon sa att då tar läkaren ställning till om de ska sätta igång mig eller inte, eller komma in igen för en ny koll senare.
Men då frågade jag henne vad som händer om jag nu ringer kl 10 på torsdag och inte får någon tid eftersom risken finns att det är fullt upp på förlossningen.
Hon förstod inte vad jag menade först men när jag förklarade att jag blivit tillsagd att ringa kl 10 den 19:e för att få en tid samma dag så blev hon väldigt förbryllad.
-"Det där ska ju din BM sköta", sa hon. "Du ska inte behöva ringa och ordna tider. Din BM ska veta hur hon ska göra och vad. Hon ska skicka en remiss som vanligt."
Suck. Precis vad jag tänkte när vi satt hos BM och hon bad mig ringa och kolla med specen och sen återkomma till henne. Det var då självaste f-n att man ska behöva vara både patient och arbetsledare jämt. Tur att jag är både luttrad och ruttad numera...
Hur som helst, nu har jag mailat BM (för hon föredrar mail före telefon, jag är precis tvärtom) och gett henne instruktioner om vad hon ska skriva i remissen och vad det är vi behöver: ultraljud hos Ultragyn på Danderyds Sjukhus, CTG och läkarbesök. Allt i ett sammanhängande besök den 19/1. Får se hur det går. Mitt förtroende för vår BM har ju dalat en hel del senaste halvan av graviditeten trots att jag var så nöjd i början.
Det är som om så länge allt går enligt BM:s "mall" och standardformulär så är allt ok, men så fort man avviker från mallen så blir det tilt där uppe.

Ok, jag ska sluta gnälla. Men ändååååå......


Tillägg: Säga vad man vill, men hon är snabb i alla fall, vår BM. Fick just ett mailsvar.

"Sänt remiss."

Det var allt som stod. INGET annat. Hon kanske inte gillar mig? Hon kanske läser min blogg?


KRAM

Sista inredningen gjord

Jag har glömt att visa blöjbytarhörnan som vi gjort i tvättstugan. Vi ville ha den där dels för att det finns rinnande vatten, plats i skåp för babyprylar men även plats för en rejäl blöjsoptunna.

Väggen var helt tom tidigare men med en bänkskiva från IKEA, två justerbara bordsben och en stadig trälist i väggen så blev det riktigt bra till slut. Skivan är lätt att ta bort om vi måste byta ut värmepannan (till vänster).
Det lilla skynket inunder bänken har jag sytt av tyg från IKEA och för att göra det lätt att hänga upp och ta bort så har jag använt mig av en vanlig duschstång som upphängningsanordning.
Under bänken står en stor Brabantia som ska svälja alla blöjor är det tänkt. Jag vet, inte alls så himlans miljövänligt men nu kör vi på det....

I korgen till vänster har vi våtservetter, tvål, salva och plats för annat som kan tänkas behövas. I korgen till höger har vi staplat blöjor.
Bokstäverna på väggen är för att vi har tråkig humor... Eventuellt hänger vi upp en mobil i taket för Minis skull. Får se hur vi gör med det. Annars får hon leka med en tom toarulle eller nåt om hon blir uttråkad, heheheee... Ok, jag ska jobba lite mer på att bli den där apperfekta morsan...


Jag har kikat en del på en väska att ha alla prylar i när man är ute på vift men inte hittat någon jag gillar. Så kom jag på att jag har en laptopväska från Golla som är stor och rymlig och som jag nästan aldrig använder. Den har också flera olika fack och liknar en barnvagnsväska när man tittar inuti den. Så den får det bli! Jag gillar färgen också. Den kommer att matcha och pigga upp vår svarta barnvagn galant!

Ser nu att det där med att jag gillar färger verkligen syns.... Fina M är mest kär i färgen röd medan jag gillar när det är mycket färger tillsammans.

Och till sist: igår var en märklig app-dag. Det var då Babygruppens gravidapp visade 100%.

Mycket märklig känsla!

KRAAAAAM!

Lååångsamt

Ingen Mini... Har en hel del sammandragningar men inget som känns nämvärt eller ens är värt att kalla värk. Så det blir en långsam dag idag igen.
Jag ska göra muffins igen (det känns som jag gör det lite för ofta för att det ska bli smickrande för figuren) och åka över till svägerskan som också är hemma och är gravid. Kanske att jag sover en stund också, hihi.

Idag ringde en kollega och kollade hur det är med mig. Vi pratade så klart om jobbet också och vad som händer där. Det är mycket på gång och även om jag gärna hade varit med i allt som händer så känns det just nu väldigt skönt att vara ledig. Det händer kanske lite väl mycket, hahaa! Men det var kul att få prata annat än graviditet och jag hälsade till alla och de vill att jag kommer på besök sen när Mini är ute. Ska bli urkul att se alla igen!

The List:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

Många kramar till alla

Reklam

Det bästa med att se på tv på natten är att reklampauserna är så mycket kortare än på dagarna.

Humdidum....

Kram

Miniförberedelser

Nu har jag gjort en sida här på bloggen som heter "Miniförberedelser", längst upp till höger under headern.
Där har jag gjort listor på inköp och planering vi gjort inför Minis antågande. Tänkte att det kan vara kul att ha allt på ett samlat ställe som minne, men också att det kanske kan hjälpa andra med planeringen inför bebisankomster.
Hur som helst så har jag säkert glömt hälften och jag får nog uppdatera den lite löpande. Men det är en början i alla fall.

Och så är gissningslistan uppdaterad igen:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

Nu ska jag fortsätta att känna efter i varenda vrå av kroppen, om det inte är en liten förlossning på gång snart... Snälla, liksom....

KRAM

Reservtid halvbokad

Nu har jag pratat med BB. Så här är planen:
Jag skulle ringa idag så jag gjorde det. Eftersom BF är idag så trodde jag att det var vecka 40+0 men inte enligt den BM (som lät lite nedlåtande och sa mitt förnamn typ 100 gånger under samtalet som varade i 5 minuter...) jag pratade med. Jag är i vecka 39+6. Hur nu det går till men jag struntar i en dag hit eller dit. Orkade inte dividera...
Hon förklarade också ("Wilda, man kan....") att man kan gå två veckor över tiden men då påpekade jag att det handlade om en äggdonation och att det var överenskommet om att jag skulle ringa idag (varför ska man alltid behöva stå på sig liksom?) så nu gjorde jag det för planeringens skull.
Sen blev jag bara förvirrad. Hon sa att vid IFV och ÄD räknar med en "övertid" på max 6 dagar (41+0) vilket skulle betyda på torsdag (19/1) för min del.
Ok, men om BF är idag så betyder 6 dagar tisdag eller max onsdag nästa vecka, tycker jag. Nej, det var tydligen torsdag ("Wilda, det ÄR torsdag den 19:e"). Logiskt sett så kan hon inte räkna men det ignorerade jag också (ja, jag känner mig lite sur faktiskt eftersom vi tidigare har räknat exakt lika med spec.mvc).
Så... på torsdag ska jag alltså ringa dem vid 10-tiden och då kommer jag förmodligen att få en tid på eftermiddagen någon gång. Förmodligen. För det beror helt på hur det ser ut på förlossningen och det är en annan tjej som ska sättas igång då.
Jag frågade om jag alltså ska sättas igång den 19:e eftersom det då gått 6 dagar över tiden?
Nej, det skulle jag inte. Tiden vi får den 19/1 är bara för att komma in på kontroll och se hur det ser ut allting. Ser allt bra ut så sätts jag inte igång...
Alltså, det här är helt tvärtom vad läkarna har sagt tidigare men nu orkar jag inte tjafsa det minsta. Jag gör som de säger. Jag ringer kl 10 på torsdag den 19/1 om inget har hänt innan dess.

Och får jag en så åsiktsbestämd BM på förlossningen så får Fina M ta på sig boxarhandskarna...
Snälla, Mini, ta och kom ut på eget bevåg nu!

KRAM

D-Day...

Näääe... Ingen Mini ännu... Och idag går vi in i vecka 41.
Igår kväll hade jag megasammandragningar och i övrigt kändes det ungefär som när man håller på att bli sjuk. Hängig, dåsig och sömnig. Men ingen Mini. När det var dags att gå och lägga sig hade jag piggat på mig så det fick bli soffan. Där somnade jag vid 1-tiden, vaknade 3:30 för att somna igen vid 5:30. Någon gång strax efter 6 stapplade Fina M ut i vardagsrummet och jag stapplade då in i sovrummet för att somna om och sova till 10.
Det är rena skytteltrafiken hos oss på nätterna. Till skillnad mot dagarna, menar jag, för då händer det inte mycket heller. Väntan, väntan, väntan. Men idag ska jag ta en promenad i det soliga vädret i alla fall.

Igår pratade jag med en gammal barndomskompis på telefon. Först frågade hon så klart hur jag mådde men sen pratade hon bara om sina egna erfarenheter kring förlossningar och sitt barn.
Det är märkligt det där, alla vill berätta och alla gör det så olika. Jag har inget emot att höra på andras erfarenheter eller berättelser men när de blir en besserwisserton över det hela, ja, då stänger jag av.
Min kompis förklarade t.ex. att om jag har så där olidligt ont och kämpar som hårdast, ja, då kan jag tänka på henne som minsann födde UTAN epiduralbedövning. Jaha? Ja, det är verkligen normalt att tänka på andras förlossningar när man är mitt uppe i den egna... Och vem f-n bryr sig om vad andra har för bedövningar eller inte? Det är MIN förlossning och MITT barn som ska ut. Sen är ju rent allmänna tips uppskattade, så klart.
Och så sa hon att jag minsann SKA amma i sängen på nätterna. "Det är jääättebäst och då får alla sova ordentligt." "Jaha, men om amningen inte fungerar så känns det som en overkill", muttrade jag som svar. Jösses, sånt där är ju jätteindividuellt...
Ja, ni förstår hoppas jag. Saker man liksom inte vill eller orkar lyssna på när man går och väntar. Oombedda råd som nästintill blir till order. Jag förstår att hon vill dela med sig och komma med råd men det blir bara så fel ibland.

Ja, ja... man kan reta upp sig på mycket men sånt där rinner faktiskt oftast av mig även om jag skriver om det här. Jag kör mitt och vårt race liksom. Och så har jag fått så många otroligt bra tips och råd här på bloggen och via mail och av andra så hennes "du-ska-tips" bryr jag mig helt enkelt inte om.

Nu är det påklädning och en promenad i solen som gäller. Tjohooo!

The List:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

Kramas där ute

Äsch då

Äsch, jag hörde inget alls från Mini den här badomgången. Trist.
Nu ska jag glo på tv i mitt nya nattlinne (tunika) och känna mig lyxig.

Kram

Kläder och badljud

Det var inte min maggördel som kommit (hm, får nog påminna Olga om den...) utan kläder från Paola Maria. Tjohooo!
En tunika som jag tänkte ha som nattlinne och "hemma-bekväm-plagg" och en långärmad t-shirt som blir bra att ha när jag aktiverar mig lite mer, t.ex. när vi åker till fjällen runt påsk.


Kanonsnygga grejer (inte på bilderna dock, men i verkligheten) och sååå skönt material. Och billigare än BoobDesign. Dessutom på rea. Hur bra kan det bli? Så nöjd! Och de har tydligen börjat med barnkläder också... Men hemsidan är urkass så där får de nog bättra sig lite, även om det är värt att krångla sig in där.
Tack för tipset igen, Cissa!

Det där med att sitta på ett fik och dricka latte och se på folk var visst en önskedröm. Mini sprattlade som sjutton och jag blev kissnödig var 30:e sekund så jag hoppade över fikandet. Orka pinka på sig offentligt liksom... Det får bli kaffe hemma istället.
Men först ska jag lägga mig i ett bad. För vet ni, när man ligger där alldeles tyst och stilla, så kan man lägga ner ena örat i vattnet och lyssna. Rör sig Mini så hörs alla ljuden från magen! Det knorrar och låter och en liten spark blev ett "bump" i ljudväg. Så häftigt!

Listuppdatering igen:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther

15/1 Jag, Hönsamaja

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

KRAAAAM!