Idag har jag träffat Fru Gyn igen. Vi pratade och planerade lite och nu är det bestämt att jag ringer när jag vet mer. Och så kollade hon slemhinnan och allt såg mer än perfekt ut, enligt henne.
Hon skrev också ut vartenda provsvar jag någonsin tagit sedan 2008. Det var en hel del. Fyra A4-sidor... Men nu har jag dem inför samtal med nya AVA. För jag mailade dem en del frågor precis nu. Hoppas att jag får svar imorgon för då har vi en del att tänka på under julen och sen kan vi ta ett beslut. Ett mer övervägt beslut även om det lutar åt att vi byter klinik.
Vår nuvarande klinik har vi fortfarande kontakt med och de vill leta upp en ny donator som är så lik vår förra donator som möjligt. Vi har inte gett något ok för det ännu eftersom vi inte är helt säkra än.
Vi kan tyckas låta otroligt veliga just nu, men det är mycket pengar och vi är trots allt kunder mer än patienter. Jo, så ser jag det. Klinikerna tjänar grymma pengar på oss så det är klart att vi ska välja den vi tror mest på. Konkurrensen är hård och i IVF-världen är det viktigt att inte glömma att man till syvende och sist ska välja helt efter eget hjärta, men gärna med mycket fakta i handen också.
Det är svårt att veta vad som egentligen är bra. I vårt fall så vet vi att Dr Fodina är bra och att vi trivdes med henne. Det betyder mycket för mig. Och faktamässigt så får hon till många graviditeter. Men vi vill väga alla för och emot så gott vi kan. Snart vet vi vad vi vill.
Mensen jag hade slutade förresten i lördags. Skönt! Den var ytterst sparsam och det var också skönt! Skönt att slippa floder. Nu känner jag mig normal igen.
Och på jobbet rullar allt på. Vardag. Ingen vet vad som händer i mitt liv och det känns ganska absurt att småljuga hela tiden. Ingen vet något och då har jag en tjej på jobbet som också blivit en god vän. Det känns lite konstigt att inte vara helt ärlig om sig själv gentemot henne när hon bjuder på sig själv så mycket. Men hon får nog reda på allt om vår ÄD en vacker dag. Lite längre fram. Inte nu. Jag ljuger gärna lite till bara jag får ha detta privata för oss själva. För jag märker att jag har blivit mycket mer lättrörd efter senaste missfallet. Jag får tårar i ögonen om jag pratar om våra försök. Det är jobbigt.
Tänk, innan våra syskonförsök var jag så självsäker. Jag var så otroligt bestämd i att jag inte skulle ta ett misslyckande så hårt eftersom vi har Mini. Det skulle liksom inte vara så farligt att få ett minus då. Trodde jag. Tänk vad fel jag hade! Så kan det bli. Inte alls som jag trodde, med andra ord.
Så kan det vara. Livet. Det luras så ofta.
Kram
Det lackar ändå mot jul!
4 dagar sedan
Jag tror att ett minus (eller ett missfall) känns härdare just för att ni har Mini! Det är ju nu man verkligen vet hur underbart det är och exakt vad man går miste om. Det kunde man inte veta när man var där i träsket. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni nu lyckas och att det ska bli mer sol i ditt hjärta. God jul! Och en massa styrkekramar!
SvaraRaderanär jag fick missfall och även när mina frysta embryon inte överlevde vid upptiningen så kändes det grymt hårt för jag visste (efter att fått barn) vad jag mistade! tro mig jag förstår dig! samtidigt så får man dåligt samvete för jag har ju barn! känslan är märklig men man blir otroligt sorgsen! sen försvinner ju inte den ofrivilliga barnlösheten med att vi får barn, många vill ju ge ett syskon till våra mirakel-barn!
SvaraRaderaTänker på dig! Å så håller jag alla tummar och tår för er!! varma jul-kramar till dig och din familj
Så sanna ord. Man kan tro en massa om framtiden och om livet och sina känslor. Och så blir det tvärtom.
SvaraRaderaTror att erkännandet av sina känslor är det bästa och där är du så närvarande. Även om vissa av dem kan kännas "förbjudna" när man så väl minns smärtan som barnlös. Men, smärta eller olycka ska inte jämföras, vilket vi alltför ofta gör. Dina känslor är verkligen berättigade och jag tror ändå att merparten väl förstår smärtan av missfallet.
Låt valet av klinik ha sin tid och ni finner det som är rätt för er. Och då håller jag tummen hårt igen och ber en extra bön!
Kramar;