Men jag fortsätter att testa. Det är lite tidigt fortfarande även om jag kan tycka att ett plus borde kunna visa sig redan nu.
Den här omgången räknar jag dock dagarna annorlunda. Normalt brukar jag ha insättningsdagen som dag 0, men nu har jag räknat den som dag 1. Så på mitt gamla sätt att räkna (och som jag tror att de flesta använder) så är jag "bara" på dag 9 idag.
Kan väl tillägga att jag inte känner ett smack. Jag är precis som vanligt.
Just nu funderar jag på om jag får köra en ny behandling på en gång när mensen kommer eller om jag måste vänta på nästa mens. Den är ju så oregelbunden så jag vill inte vänta så länge. Rekordet ligger på över 100 dagar... Men blir det mer än 30 tänker jag köra Primolut! Då kanske vi kan få till en FET i juni...
Det känns viktigt för jag blir bara äldre och äldre!
Kram
Hejsan! Jag har följt din blogg ett tag nu...men aldrig kommenterat! Har precis som du ett barn som vi fått med hjälp av ÄD. Nu väntar vi på syskonet som har BF om ca 2 mån! Jag vill bara tala om att denna graviditet kände jag verkligen ingenting. Jag trodde att det gått åt pipan. Tjuvtestade redan på dag 5, 7 och 10. (Fick plus med min dotter på dag 10) men nu var det bara feta minus som visade sig och sen dessutom noll symptom. Sen plötsligt på dag 12 blev det plus. Kände fortfarande inget men det var plus! Är idag i v.33... Så det kan gå!! Håller mina tummar och ville bara skicka över lite pepp i denna förskräckliga väntan som det ändå är!
SvaraRaderaJösses! Nu gjorde du min dag! Tack!
SvaraRaderaSåna där berättelser är precis vad jag behöver så att hoppet inte försvinner helt. :-)
Och GRATTIS till både första och andra barnet! Så klart.
Ja, väntan är verkligen inte min grej. Inte nu i alla fall...
Många kramar!