Den här gången har jag ingen entusiasm alls. Det känns som att ta vitaminpiller (vilket jag i och för sig också gör tillsammans med folsyra och järntabletter).
Jag känner mig så ärligt trött på alla försök. På fullaste allvar känns det som om det här blir vårt sista försök. Vi får se hur det blir, men just nu känns det så. Och jag känner mig tillfreds i den tanken.
Just nu sitter jag på vårdcentralen i tron om att jag har halsfluss. Lite penicillin skulle faktiskt sitta bra nu inför försöket och allt. Framförallt skulle det hjälpa mot den uteblivna njutningen av morgonkaffet eftersom halsen går sönder när jag sväljer. Morgonkaffet är liksom lite heligt.
Krassliga kramar
Glad över livstecken från dig förstår också att det tär och är jobbigt att sadla om till nytt försök och känna samma glädje.Hoppas det ändrar sig lite när det närmar sig ET.Saknat dina kloka fina inlägg.Kramiz
SvaraRaderaHåller med ovanstående. Saknar också dina inlägg.
SvaraRadera/EM
Ååh, vad ni är fina! Tack!
SvaraRaderaJag ska försöka hitta ångan igen. Ibland blir det bara lite för mycket av allt på en gång.
Jag uppdaterar här snart igen.
Kramar!