Snart så!

Första advent.... Alla som följt mig ett tag vet att det är en stor dag för mig.
Det var då jag blev gravid första gången. Jag gick, nej, svävade, i snön bort till bageriet och köpte lussebullar. Och hela världen glimmade BARA mot mig.
Sen kom missfallet.
Men, men, det är längesedan nu och jag är inte direkt ensam om varken att bli gravid eller att få missfall. Så ser det ofta ut när man kämpar för att få ett barn i sitt liv. Men fasiken, vad hårt livet är ibland.

Så... Hur går det nu då?
Jo, den 11/12 har jag tid för hysteroskopin. Det räknas visst som en mindre "operation" eftersom det är en slags skrapning. Dagen innan ska jag ringa till OP och fråga vilken tid jag ska infinna mig. Jag får åka hem några timmar efter ingreppet men inte köra bil då.
Just nu knaprar jag också Primolut på eget bevåg, för jag läste att det är bra om man har haft mens hyfsat nyligen innan de utför ingreppet. Och jag har inte haft mens sedan sista försöket i juli!
Just därför tänker jag extra mycket på det här. Utebliven mens. Jag får svettningar i tid och otid. Och jag är ständigt trött och lite nere. Klimakteriet har anlänt på riktigt.
Och just därför kan jag ibland känna att jag inte ska försöka få fler barn. Bara följa tidens gång liksom. Sen kommer jag på mig själv att tycka att det är en befängd tanke. Jag har en möjlighet att försöka få ett barn till och det är verkligen på gärdsgår'n så det är klart att vi ska försöka igen! Jag har lidit tillräckligt i allt kämpande mot barn så jag, för att uttrycka mig helt korrekt, skiter i sånt som mens eller icke mens. Vi gör ett försök till. Jag orkar och jag kan. Och jag HOPPAS, så klart.
Det blir vårt absolut sista försök. Jag vill inte mer sedan. Det räcker så bra det här livet som vi har nu. Det är helt fantastiskt! Jag vill inte riskera något, för så kan det också kännas ibland (tack för era fina kommentarer i tidigare inlägg!).
Och går inte det här sista försöket vägen så kan jag äntligen få myyyycket lägre doser hormoner enbart för att få lite styr på klimakteriebesvären. Det kan jag inte göra nu eftersom vi ska försöka igen, och det är väldigt jobbigt ibland. Jag kunde inte riktigt föreställa mig hur jobbigt det kunde bli, faktiskt. Så det finns en risk att bloggen blir en klimakterie-häxe-blogg istället, moahahaaa! Skojja!

När jag nu gör operationen den 11/12, så undrar jag när jag kan börja nästa behandling. Jag menar, jag måste ju bli fullt läkt innan vi kan köra igen. Undrar hur lång tid det tar? En månad? Jag skulle så gärna vilja göra en insättning någon gång i januari, februari... Den största anledningen till det är att jag är ledig två dagar i veckan då så det skulle fungera så bra att åka iväg då. Slippa ta semester, ljuga på jobbet och så.

Nåväl, det är så det ser ut just nu.

På vardagsfronten så har vi äntligen flyttat in i vårt nybyggda hus och bråkar lite rent ekonomiskt med entreprenören som är det största spån som gått i ett par skor. Men det löser sig. Det gör det alltid. Och jorden snurrar vidare, så det är inte hela världen.
Vi pratar mest om husmålning och inredning och vi har investerat i dyr och fin soffa. Tänka att få lägga pengar på sånt istället för på graviditetsförsök. Lyx!


Kram