Nålar

Idag är jag inne på dag 13 med nässprayen. Vid det här laget trodde att jag skulle ha fått den där blödningen man ska få, men den har inte kommit. Två veckor ska det ta står det i pappret vi fick med oss från doktorn. Där står det även att man ska ringa när blödningen varat i en till två dagar. Även om den inte kommit ska man ringa. Jaha. Jag tänker ringa idag. Vara lite proaktiv helt enkelt.
Efter perioden med nässpray ska jag gå över till sprutor! Hur tuff är man inte när man kan sticka sig själv?! Så känns det i alla fall för jag är världens största mes när det kommer till smärta. Jag klarar inte att få ett myggbett utan att gråta av smärta. Typ.
När det var dags att prova att sticka mig själv hos doktorn så var jag gråtfärdig. Natuuurligtvis så dolde jag det alldeles utmärkt eftersom min man satt svimfärdig i en stol brevid (för att vara mentalt stöd, men det var det sista han var, han klarar inte av att se sprutor eller själva sticket).
Med svettiga händer så lyckades jag till slut att sticka in den där überlånga nålen rätt in i magen. Det kändes ingenting. Jag vet inte om det berodde på att nålen var sylvass och tunn eller om jag behöver förbränna mer fett... Jag vill tro på det förstnämnda.
Hur som helst, nu när jag vet att det inte gör ont så vill jag bara börja med injektionerna på en gång! Det är ju ett steg närmare ett potentiellt barn.