Vi, vi, vi

För tusan vad man kan vilja något! Hur mycket som helst. I ärlighetens namn så måste jag säga att vi är verkligen värda att få vår vilja igenom. Så mycket som vi har tränat på att göra barn!!
Till en början så sa vi att det krävs mycket för att få till riktigt snygga öron. Så vi var tvungna att träna mycket på det. Att göra barn med snygga öron alltså. Vi tränade så fort vi hade en stund över. Tro mig, det är inte så kul i längden. Till slut blir den där roliga, mysiga, skojiga aktiviteten inte lika rolig. För min del kändes det till slut lite som ett tvång.
Naturligtvis är det inte tvång för mig att vilja älska med min man men när det ska räknas dagar, kännas efter i magen, köpas ägglossningstester, kolla in olika familjelivssajter och hoppas innerligt i all oändlighet, ja, då blir det inte lika kul längre.
I mer än ett år har vi hållit på så. Och samtidigt har halva min omgivning frågat mig (och min man) om vi inte ska skaffa barn snart.
"- Ni börjar ju komma upp i ålder."
"- Äsch, ni är unga, det borde gå i ett kick."
"- Är du inte gravid snart?"
"- Så du vill inte ha vin till maten? Gravid?"
"- Jag önskar verkligen att ni fick ett par fina ungar så att ni förstår hur härligt det är."
"- Du förstår inte vad kärlek är förrän du skaffar barn."
"- Hur kommer det sig att ni inte har barn än?"

För Guds skull, hur kan människor vara så okänsliga?
Och skulle någon utan barn inte förstå vad kärlek är? Det är klart att de gör. Annars skulle vi inte försöka få barn. Vi vill uppleva just DEN kärleken. Kärlek finns ju i så många olika former.

Sådana kommentarer och folk som "lägger sig i" vårt privatliv gör att jag och min man skapar ett alldeles eget speciellt band oss emellan. Det är det inte många som får uppleva och det gör att det är lättare att hantera dumma kommentarer. Vi vill göra det här på vårt sätt. Ifred. Vi vill välja själva vilka vi vill prata med. Vi skäms inte, men vi vill bara ha vårt privatliv privat. Det är allt. Vi. Min man och jag.

Och nu har vi fått nytändning. Vi har varit på Carl von Linnékliniken i Uppsala för att få vägledning, tips och börja en IVF-behandling. Tjohooo! Det känns äntligen så bra. Ett litet större hopp har vaknat till liv igen.

Idag är det den sjätte dagen jag sprayar Synarela i näsan. Det ska "nollställa" min ägglossning för att lättare styra utvecklingen och produktionen av mina äggblåsor med hormoner senare i behandlingen.

Äntligen kanske vi kan får vår önskan uppfylld!