Ostress

Det är mycket nu...
Jobbet tar en väldans tid och kommer så att göra i minst två månader till. Minst. I normala fall hade det här varit en galet stressig period men jag har bestämt mig för att så inte blir fallet. Allt kommer att bortprioriteras så att jag kan låta bli att stressa på jobbet. Jag gör klart mina uppgifter helt enkelt och det får ta den tid det tar. Huvudsaken är att jag inte stressar. Jag tror nämligen inte att det är bra för fostret. Och så är jag väl lite extra petig nu när det är ett ÄD-foster... Så klart!

Ikväll ska jag packa. Tjohooo!

Och så ska jag kramas så klart.