Statistiktankar

Det är många minus omkring mig just nu. Och många trista upptäckter och meddelanden bland de som kämpar. Det är så väldigt, väldigt tråkigt att höra och läsa om. Visst har jag sett två plus också och det är så klart urkul!
Men dessa minus får mig att tänka mer på varför det blir så? Så många minus. Jag tänker att alla är så olika. Varje kamp för ett barn är som ett fingeravtryck, alldeles egna små identiteter. Varje tjej och kille därute som kämpar på tänker, funderar, undrar nästan varje dag. Undrar hur det kommer att gå, OM det kommer att gå, varför det inte går vägen och hur man kan övervinna det. Alla dessa kämpar och så blir det minus. Det är orättvist.
Men så slår det mig. Av de fem personer jag kände till som gick och ruvade just nu så fick en person ett plus. Och en som inte ens ruvade fick ett plus på naturlig väg. Det blir två personer av sex. 30%. Ungefär som statistiken säger. 30%.
Snart är det dags för mig och flera andra. Jag vet om ungefär fem till sex personer som ska göra ET eller FET de närmaste veckorna. Av oss blir två personer gravida om statistiken fortsätter att dräpa oss en efter en. Åh, vad jag önskar att jag är en av de två!
Och så tänker vi alla sex. Vi vill vara de utvalda. Just den här gången. De där två personerna. En av dem ska vara jag. Så MÅSTE det bli. För jag orkar inte ett försök till. Så tänker en del av oss.
Men så behöver vi inte tänka. För statistiken är aldrig konstant. Det är inte alltid sex personer varav två blir gravida. Ibland så blir ingen av de sex personerna gravida. Och ibland blir ALLA de sex personerna gravida.

Just den här gången är en sån gång. ALLA ska bli gravida. Så är det.

kramas