Verklighet

Snurr, snurr... Nu tror jag att jag har landat lite i tanken. Det är sant. Det var ett plus. Stickan ligger kvar på spegelhyllan i badrummet som en liten påminnelse. Så at vi fattar vad vi faktiskt fått till.

Jag har fått tillbaka lite ömmande bröst. I slutet av ruvningen kände jag nästan ingenting men nu börjar även molandet i magen komma och gå lite. Men det är ett svagt molande bara. Och så har jag blivit galet trög i magen. Det är väldigt irriterande så jag hoppas att det går över snart.
Något annat jag märkt de senaste två-tre dagarna, är att jag kan äta en hel del men jag är aldrig hungrig. Och jag blir aldrig mätt heller. Väldigt konstig känsla för jag brukar bli proppmätt om jag äter dubbla portioner.
Nu är det ju så att jag har förstått att jag äter för mycket men eftersom varken hunger eller mättnadskänslan någonsin infinner sig så måste jag helt enkelt tänka på hur mycket jag stoppar i mig. Så jag försöker att äta ordentliga portioner men inte så mycket som jag de facto KAN stoppa i mig.

Och så kan jag meddela att det gick utmärkt att smussla på festen. Jag hade med mig alkoholfritt bubbel som jag ställde i köket. Eftersom alla andra stod i vardagsrummet och minglade med skumpaglas var det jättelätt att smita in till kylen och fylla på då och då. Till bords fick jag en kille som inte drack alkohol så det var enkelt. Jag fyllde mitt glas till hälften med rödvin som jag sedan satt med när folk ville skåla. Så låtsades jag att jag drack. Det är så lätt att lura folk som har fått i sig lite, hihihii! Ingen märkte någonting.
Lillebror dök upp och skålade under kvällen. Jag skålade på.
"Bra", sa han. "Jag skulle bara kolla att det såg verklighetstroget ut. Det gjorde det. Fortsätt så."
Hahahaa! Bra med syskon som har koll på mig.
Hela kvällen sprang jag runt med ett halvfyllt glas och pladdrade med folk och låtsasdrack. Det var riktigt skoj.

Alldeles nyss tänkte jag ringa AVA också. De hade stängt för dagen. Det borde jag ha lärt mig vid det här laget. Men det är ju ingen brådska för jag kan lika gärna ringa imorgon. För nu börjar det praktiska här hemma istället. Det gläder mig verkligen!

Hoppas nu att allt går vägen så att vi slipper åka Finlandsfärja igen!
Och så fortsätter thrillern; är det en eller två därinne? Spännande!!

Många, många varma kramar till er alla. Ni betyder fantastiskt mycket!

KRAM