Gråtfas

Nu är det hormoner i luften!
Jag bölar för allt. En kollega berättade att hennes son håller på att byta dagis eftersom de har flyttat. Han ville inte släppa hennes ben imorse när hon skulle gå. När hon berättar det här så börjar jag nästan gråta. Fick ursäkta mig och torka tårarna lite.
Ni kan tänka er hur det blir när nyheterna visar bilder från Afrikas horn.... Ulk, ulk, ulk....
Jag kan gråta om jag tänker på en olycka, vad som helst.
Jag gråter av minsta lilla negativa tanke. Det är apjobbigt!
Hoppas det kommer en skrattfas också.

Kram