Ruvardag 3

Ja, det var igår och jag kände verkligen ingenting. Det är dock lite nervkittlande att veta att embryot/embryona har fäst (om de har fäst) vid det här laget.

Kanske börjar jag känna av något snart?

Jag tänker ofta på en god vän som gjort ÄD-försök. Hon gjorde ett enda och det gick inte vägen, sen lade de ner hela barngrejen av olika anledningar.

När jag berättade för henne att jag känt av när det blivit något för oss, alltså redan två veckor efter återföring, så skrattade hon bara och sa att det är omöjligt att känna något så tidigt. Men jag vet. 

Med Mini började det att ila och dra i ljumskarna nästan på en gång. Jag tror att eftersom jag vet att det är något där som kan bli något, så känner jag efter mer. Så gör nog många ruvare.

Jag är övertygad om att det går att känna av att man blir gravid. Speciellt om man vet att ett flercelligt embryo simmar runt där inne och vill fästa sig någonstans. 

Så jag fortsätter att känna efter.

Kramar i solen