Själv är jag sjuk och det känns sisådär. En riktig dunderförkylning med lite feber och extrem hosta. Mini har samma sak men mådde sämre än jag (barnakuten fick ett besök) och hon är lite bättre nu så hon har fått gå ut för första gången på 10 dagar (!). Så vi har verkligen mått pyton!
Trots sjuka så har vi besök av pappa med fru och vi har mysigt. Galet mysigt, faktiskt.
Det enda jag kan gnälla på är mig själv. Jag är en hormonell höna. Först förstod jag inte vad det var med mig men idag kom jag på att det måste vara hormonerna. Jag är så himla obalanserad i humöret och känner inte riktigt igen mig själv. T.o.m. pappa påpekade att jag är så otålig. Han vet inte att vi gör ett försök till just nu så han måste tro att jag är galen... Eller, ja, lite märklig i alla fall.
Jag har aldrig tidigare märkt hur mycket jag blir påverkad av hormonerna. Det är stor skillnad på mig nu och för en månad sedan bara. Jag känner mig mer känslosam och det går upp och ner hela tiden, och det är tusen känslor.
Men snart är det över. Det ska bli såååå skönt! Och det är skönt att ha den vetskapen den här gången. Jag känner ingen oro alls. Bara ett slags lugn. Antingen får vi ett syskon eller så fortsätter vårt sköna liv som det är. Utan hormoner och piller.
Skönt!
Kramas
Men stackars er! Skönt att de går åt rätt håll!
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaOch kram!