Beredskap

Igår tog jag sista dosen medicin. Det var en slurk vaginal progesteron som fick äran. Nu är det slut. Moderskeppet tar över nu. Helt själv.

Inatt drömde jag att den rann mörkrött blod ur mig och att det blev missfall av alltihop. Sorg och tung andning när jag vaknade i mörkret.

Det är en pärs att vara gravid men det är ta mig tusan bra mycket värre att ha fått kämpa till sig en graviditet (eller ett barn eller hur jag nu ska uttrycka mig...). Jag är liksom lite skottskadad av alla kämparår och är alltid beredd på det värsta.

T.o.m. när jag sover.

Kram