Knastankar

VAB igen... Ganska skönt att jag har jobbdatorn på jobbet så att jag verkligen inte kan göra annat än att bara vara. Dessutom är jag krasslig själv så det är bara bra att jag vilar lite själv.
Mini är tokförkyld och har feber. Inte så hög som hon brukar få, tack och lov, men tillräckligt för att hon ska vara hemma och vila, vila, vila.

Undrar om det är ok att vara lite sjuk när det är insättning? Rent fysiologiskt, alltså. Det borde det väl vara? Då fokuserar immunförsvaret på basilusker istället för på att ett embryo dyker upp, tänkte jag. Risken att embryot stöts bort av kroppen borde alltså minska lite. Mina egna über-amatör-teorier, hehee. Naturligtvis.

I övrigt ser jag fram emot att få åka bort även om det bara är ett dygn. Det har varit lite väl mycket under en period så jag ska verkligen vila så mycket jag orkar på hotellet. Jag behöver lite nya krafter känner jag. Den här hösten är tung och jobbig. Många tankar kring hur det blir efter det här försöket snurrar runt. Samtidigt bygger vi huset och jag är på ett nytt jobbuppdrag som kräver en hel del. Jag längtar till julledigheten. Låt hösten gå fort!

Och så undrar jag hur tjock slemhinnan kommer att vara vid FET? Jag menar, om den var 10 mm vid förra VUL så borde den bli GIGANTISK fram till torsdag. Bara den inte trillar ut i förväg... Kan den göra det strax efter insättningen? Drar den med sig embryot då?
Jag vet att det låter som lite galna tankar, men just nu så är det precis sånt som dyker upp i mitt huvud hela tiden. Minsta lilla osäkerhetsmoment blir till en universiell gåta i mitt huvud....
Jag blir knäpp av det här. Hoppas att allt går vägen så att jag inte blir ännu mer galen.

Kramas i höstlöven