RD2

I tisdags fick jag hög feber och frossa. Låg som ett paket i sängen. Redan på onsdagen mådde jag mycket bättre. Feber men med Ipren mådde jag kanon.

Jag hade fått rethosta också så jag tog hostmedicin också.

På torsdagen, när jag flög till Riga, tog jag en Ipren på morgonen innan jag åkte. Och lite hostmedicin.

Jag mådde ok så det kändes bra.

På kliniken kom hostan tillbaka lite och på kvällen, ja, då hostade jag så att jag kiknade! Det var helt hysteriskt!

Och febern smög sig tillbaka och allt jag hade var Ipren. Det ska man inte ta om man är gravid och jag vågade inte riskera något.

Sen hostade jag hela natten. Jag fick någon timmes sömn...

Hela vägen hem hostade jag. Svetten rann av febern och i kombination med ett litet propellerplan och turbulens så kände jag mig väldigt liten och ynklig.

För att skona mina medpassagerare så tog jag Strepsils. Ett halvt paket gick åt.

Man får blåsor på tungan av många Strepsils kan jag berätta.

På Arlanda fick jag i mig en toast och lite te innan jag åkte till dagis för att hämta Mini. Väl hemma läste vi böcker till Fina M kom hem, för jag var helt slut som artist.

Det var verkligen ett helvetesdygn, bortsett från känslan att ta en Alvedon, hostmedicin och sen krypa ner i sängen och mysa med böcker och Mini.

Under hela tiden ekade läkarens ord om att jag ska vila, ta det lugnt, inte stressa kroppen, äta bra och inte använda magmusklerna.

ALLT jag gjorde det dygnet gick emot de rekommendationerna. Skit. Och det var länge sedan jag mådde så dåligt.

Jag fällde t.o.m. en tår eller fjorton av ren utmattning på kvällen.

Så RD2 går till historien som en av årets sämre dagar.

Kram