Imorse kände jag mig lite "trött" i nedermagen men det har gått över.
Igår kväll tryckte jag i mig en halv pizza och idag känner jag mig smalare än någonsin.
Drömde konstigt dock.
Kram
Det lackar ändå mot jul!
4 dagar sedan
söndag 11 januari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vill bara skriva att jag följer er resa och håller tummarna hårt att ni lyckas denna gång!
SvaraRaderaJag har själv 2 större barn och vi önskade oss en 3:a men har tyvärr inte lyckats dom senaste 4 åren, dock flera missfall och börjar sakta men säkert acceptera att det inte kommer att fungera...Sorgen kommer och går, men känner att jag måste fokusera på någonting annat nu. kram o lycka till !!
Tack för att du skriver och berättar!
SvaraRaderaJag kan verkligen känna den sorg som finns kring dina tankar. Det där att det kommer och går...
Jag hoppas verkligen att, hur det än slutar, du hittar "hel" glädje igen.
Många kramar!
Åh, hoppas så att detta kommer att fungera! Det vore dig/er så väl unt! Och jag vet så väl vad du är i just nu, det ständiga analyserandet, nervositeten inför det där avgörande testet. Jag har alltid tyckt, och särskilt under den sista gången omgången vi gjorde i höstas, att det värsta av allt är att stå där den där morgonen, och själv vara tvungen att ta reda på svaret. Har nästan tyckt att det vore enklare om jag gick till en läkare som gav mig beskedet.
SvaraRaderaEfter vårt senaste försök i höstas kommenterade jag resultatet här i din din blogg, men efter att hela kommenteraren försvann innan jag hann skicka iväg så orkade jag inte göra om det. För vi lyckades tyvärr inte.
Vi hade då bestämt att det skulle bli det sista försöket, och min man är fortfarande på den linjen. Men jag kan inte släppa det. Jag kan acceptera att chansen minskar avsevärt för varje månad som går, jag fyllde 40 i december, men jag kan inte besluta idag att vi aldrig mer ska försöka. Så nu har beslutatet blivit att vi låter frågan vila ett halvår, och stämmer av de igen.
Men som sagt, jag önskar, önskar, önskar så att det ska få vägen för er nu. För jag vet så väl vilken innerlig längtan du bär på!
Kram
Marianne