Tröttglad

Vi har firat Mini i dagarna två nu och vi är helt slut alla tre. Allt har verkligen varit perfekt och Mini har njutit till fullo. Asså, hon är så härligt glad så jag blir tårögd.

Jag är så tacksam över att få vara en del av hennes liv. Wow, liksom!

Och imorgon är det dags för hcg-test inför ett eventyellt ytterligare liv att få ta del av. Sååå spännande! På onsdag tar jag det andra provet men jag tror inte att jag får svar på testerna förrän nästa vecka. Ibland kan det ta någon dag eller två och Fru Gyn är ibland ledig på fredagar.

I övrigt känner jag inte så mycket. Jo, på kvällen kan jag känna att det spänner lite där inne. Förmodligen gör det säkert det på dagen också men med allt tårtbak, bullbak och annat vi stått med i helgen så har jag nog inte hunnit känna efter en enda sekund om jag ska vara ärlig. Men allt känns normalt när jag väl känner efter så här på kvällskvisten. Ingen svullnadskänsla eller värk på något sätt. Bara lite spänningar. Lite växtspänning, eller vad jag ska kalla det. Det känns bra.

Just nu längtar jag till vecka 12-14 när jag får sluta medicineringen. Åååh, det kommer att kännas stort! En riktig milstolpe.

Gonatt på er

Och kram, så klart