Jag ligger och känner efter.
När jag ligger på rygg med raka ben, då drar det lite i ljumskarna. Och så känns det som liiiite molvärk i nedermagen. Och så ilar det liiiiite. Kanske?
Jag tänker att när Mini kom så var min kropp så ovan så allt kändes verkligen. Växtvärk och allt sånt.
Nu är kroppen mer van och allt känns inte lika tydligt. Ja, ungefär så tänker jag...
Men jag vet inte, jag. Det kan lika gärna vara medicineringen eller min hjärna.
Mitt vett verkar i alla fall ha försvunnit helt. Nu ska jag försöka att sova igen.
Nattkramar
Jag vet precis hur det är att sakna allt vett och sans. Det är ruvartiden i ett nödskal! Jag fascineras ofta av hur kvinnor som inte har genomfått IVF kommenterar att "oj, det måste vara jobbigt med alla hormoner". Om det var så enkelt som att pumpa i sig hormoner... För det är ju ruvartiden och testdagen som är den riktiga terrorn! Vi är banne mig starka för att vi överhuvudtaget orkar det!
SvaraRaderaTänker på dig! Och hoppas, hoppas, hoppas!
Kram
Marianne
Precis!!! Ruvartiden... Urrrk!
RaderaOch tack!
Kram
Hittade hit precis och ville börja med att säga hej hej :)
SvaraRaderaVad kul! Varmt välkommen!
RaderaKramar