Anledning

Alltså... Jag kunde inte låta bli.

Kram

Byxor

Jag har konstaterat att jag inte har några riktigt sköna mjukisbyxor att ha på BB och när jag åker hem därifrån. Visst kan jag ha mina mammabyxor men de kommer inte att vara ultimata då de inte är tillräckligt mjuka över snittet. Det är trots allt inte så skönt att ha ett stort ihopsytt sår på magen... Nej, något mjukt och följsamt behövs!

Så jag har letat som en galning och hittade bl.a. ett par på Lindex. De verkade sköna men så hittade jag ett annat par som visserligen är dyrare men som jag tror blir bra en lång tid efteråt också. Spana in de här från Sobea!

De är gaaalet sköna! Rekommenderas.

Kram

17

Jösses, jag är så trött! Jag känner mig konstant överkörd av en traktor sedan igår. Mosig, urlakad och energilös. Allt jag vill är att sova. Vad hände? 

Det sparkar överallt bakåt, framåt, neråt och åt sidorna. Jag har glömt hur det är att sova bekvämt. 

Hur kunde allt ändras så fort?! 

Idag ska jag packa BB-väskan som jag inte fått tid till och nu har jag knappt någon ork till det. Jag lär väl somna med huvudet framstupa ner i själva väskan...

17 dagar känns som en hel evighet nu. 

Ikväll måste jag somna tidigt. Bara MÅSTEha mer sömn.

Kramar

19

Nu är det bara 19 dagar kvar. Helt otroligt!

Magen har sjunkit ner lite nu och det är lättare att andas. Och jag mår oförskämt bra även om jag har det jobbigt att gå lite längre sträckor. Och vid middagstid är jag enormt trött och jag vaknar på natten runt kl 2. Men det är allt vad gäller "gravidkrämpor".

Allt känns så bra!

Kram

Bm och tre veckor

Imorse var jag hos bm igen och allt ser bra ut. Toppenvärden och sf-kurvan är exakt på genomsnittet. Nice! Alltså är magen genomsnittstor även om ingen annan håller med om det, hehe.

Järnvärdet ligger på 125 och allt är "perfekt", för att citera bm.

Liten har vänt sig med huvudet neråt, även om det kan ändras igen, och förbereder sig för att flytta ut. Det känns kanonbra! 

Jag frågade när kallelsen till sjukhuset brukar komma och det är tydligen väldigt nära inpå själva D-day, så hon rekommenderade faktiskt att ringa och fråga så att vi får veta en tid så snart som möjligt. Jag tänker nog ringa nästa vecka... 

Helt otroligt att det vara är tre veckor kvar. Exakt 21 dagar. 

Och att jag går in i vecka 37 idag. Kul!

Kramar

23

Jodå, det blev bättre idag. Mycket handlar det ju faktiskt om inställning också... Men har jag en dålig dag som gravid så blir allt tusen gånger värre än normalt. Allt blir JÄTTEgnälligt.

Men, som sagt, idag har allt varit bra och jag har ätit middag med tre kompisar. Kul att komma ut lite trots pustande och långsamhet, hihi! 

Jag har också införskaffat stora bindor, amningsinlägg, Purelan och Descutan. Så nu är det bara att packa BB-väskan kvar sen är vi redo. Jag har inte haft en tanke på att packa en väska förrän idag när det slog mig att Liten kanske får för sig att komma ut tidigare.

Oj, vi måste ladda kamerabatteriet också! Sen så...

Tänk att det bara är dryga tre veckor kvar. Helt otroligt!!

Kram

24

Idag känns det som om jag har ätit fyra pizzor, fått förstoppning, sovit en timne på två veckor och har en gaffel i underlivet. Typ.

Jag skyller på värmen men det är väl egentligen bara graviditeten som är heeeelt normaaaal. 

Idag vill jag att Liten ska vara färdigbakad och komma ut. Nu. Det är bara gnäll på mig och Fina M flyr fältet och fixar i trädgården, vilket gör mig ännu grinigare eftersom Mini vill klänga på mig. Och då vill jag inte vara grinig så jag biter ihop men stirrar med onda ögat på Fina M från terassen. 

Fan, jag är i mitt esse idag! Svettig, tjock, otymplig och sur. Låt det bli kväll snart så att dagen imorgon blir bättre.

Sa jag att det är sjuhelsikes mycket flygmyror här också? Det är det.

F'låt, måste få ur mig gravidgnället NÅGONSTANS....

Kram på er

Ny bild

Ny magbild ligger under "Gravidbilder" ovan. Jag är större än förra gången i alla fall men av någon anledning så har alla mina gamla magbilder lagt sig på tvären så det går inte riktigt att jämföra. Irriterande som tusan!
Men, men... Magbild är nu uppladdad i alla fall.

Idag är jag hemma och vilar. Sov 1,5 timme på förmiddagen och har lunchat med en kompis och nu sitter jag och hänger framför datorn. Räknar på föräldraledighet, betalar lite räkningar och annat slött.
Det är så himlans skönt att vara ledig och nu har jag bara 6 arbetsdagar kvar totalt. Det känns så skönt även om jag verkligen älskar mitt jobb just nu. Jag kommer att sakna det... Men sånt är livet!

Nu ska jag nog släpa mig ut på terassen och slappa lite i skuggan med ett stort glas vatten. Underbart väder idag!

Solkramar

27!

Jösses! Det är bara 27 dagar kvar! Det är inte ens fyra veckor... Galet!

Och jag har nog inte världens största mage den här gången heller kan jag nu konstatera. De flesta tror att jag har gått halvvägs ungefär. Men jag klär mig inte heller i tighta kläder så de ser ju faktiskt inte hela magen. Men ändå... En kille på jobbet stirrade helt oförstående på mig idag, när en kollega berättade för honom att jag får en bebis om fyra veckor, hahahaa! Han vågade nog inte säga något alls av ren förskräckelse. Så förvånad blev han för han har inte sett min mage alls. Komiskt!

För den här gången skrattar jag mest åt det hela. Jag kan ändå inte göra något åt det. Lovar att ta ett kort imorgon, förresten!

Jag mår galet bra nu också. Känner mig lite otymplig men det är allt. Inga stora sammandragningar heller eftersom jag tar det lugnt så fort de kommer, och ingen överdriven trötthet. Jag bara väntar liksom. Ser fram emot Litens ankomst.

Imorgon är jag ledig igen och då ska jag "boa" lite och pyssla. Det blir en lunch på stan med en kompis också. Det gäller att passa på att träffa lite kompisar nu innan det blir tokfokus på bebis ett tag.

Jag tror att jag ska laga lite matlådor också. Typ, lasagne. Så slipper vi att tänka den första tiden, hehe.

Jahapp, som sagt, nu är det verkligen "väntans tider". Snart så!

Kram i solen

Nedräkning och Mini

30 dagar kvar! I löööv nedräkningar!

Idag är jag trött efter en heldag på Junibacken. Men det är ju bara så bra där! Charmigt, fint gjort och kul. 

När vi åkte sagotåget började jag att gråta, hahahaaa! Hormonell gissar jag... Nangiala satte sprutt på varenda känselspröt jag har. Jösses!! Men Minis kompis mamma fick sig ett gott skratt. Jag bjuder på det. 

När jag satt på huk och pratade med Mini så tryckte det rejält neråt. Då tänkte jag att "nu kommer han!". Lite obehaglig känsla men det gick bra. Ingen förlossning idag med andra ord. 

Nu ligger jag här på soffan helt utslagen men nöjd. Fina M nattar Mini för första gången på evigheter. Hon har helt enkelt vägrat att bli nattad av någon annan än mig på väldigt länge. Vi tror att det är p.g.a. att lillebror ska komma. Hon vill nog känna att jag är där hos henne och inte blir åsidosatt på något sätt. "Äga" mamma lite, typ. Och det får hon gärna. Hon måste få känna sig helt trygg och veta att även om lillebror tar tid sen så finns jag där ändå. Och att pappa är preciiiis lika bra på att finnas för henne som jag är. 

Det är så vi resonerar i alla fall och det verkar fungera. Vi pratar en hel del om hur det blir och hur det inte blir. Det är kul och riktigt stimulerande att få höra alla små (och stora!) tankar hon har. Lilla stora tjej. Kärleken svämmar över! Och tacksamheten också. Så klart.

Allt känns bra med andra ord och nu ska vi bara investera i lite blöjor, våtservetter och Inotyol (eller vad salvan nu heter...), sen är vi så redo som vi kan bli. Tror jag.

30 dagar...wow.

Kramar

Drömmer

Herregud, inatt drömde jag att jag lämnat Fina M, var gravid, blev ihop med en riktig brunbjörn, kunde springa som en gasell och kunde se jättebra i mörker, vilket är praktiskt när man går kvällspromenad i skogen med brunbjörnar. 

Jo, visst drömmer man mycket och konstigt som gravid!

Nu är det bara att bita ihop. 31 dagar kvar.

Kraä

Knasdag

Usch, idag har jag verkligen haft en sån där dag när allt egentligen är rätt men känns fel ändå. Jag har varit glad men ändå sur och tvär. Jag har varit så less på att vara gravid idag att jag bara ruttnat ihop inifrån. En tant trängde sig dessutom före i en kö och jag blev skitsur. Jag sa ifrån lite väl hetsigt och det gjorde ju inte min dag roligare direkt.

Varför blir en del dagar bara så fel? Trots roligheter? Suck.

Jag träffade i alla fall ett trevligt par på stranden. Vi har småpratat lite förut och de har en dotter i Minis ålder. Kul, för de är så trevliga! Kanske att deras dotter även ska gå på samma aktivitet i höst, som Mini ska. Hoppas det för jag småpratar gärna med dem igen då och då. Det är alltid trevligt med nya bekantskaper som bor i området.

Min mage stramar och trycker åt alla håll. Jag sover dåligt och mina fingertoppar har börjat att pirra/somna på kvällarna. Jag hoppas att jag slipper handledsskena som sist...

Men nu är det bara 32 dagar kvar! Sjukt kul! 

Kramar

35x2

Idag rullar jag in i vecka 35 samtidigt som det är 35 dagar kvar till Liten kommer ut, och det firades med ett bm-besök.

Som vanligt såg allt toppen ut och jag påpekade att det känns som om Liten ligger med rumpan neråt och på tvärsen.

När jag lade mig på britsen så utbrast bm:

"Ja, det ser jag verkligen!"

Magen är stor i sidled och bakåt konstaterade vi.

Och rumpan pekar nedåt men inget vändningsförsök kommer att göras eftersom det inte är nödvändigt vid snitt.

Jag har börjat Googla på amning (åh, detta känsliga ämne!) och tänka på blöjor. Omställning.

Och framförallt har jag börjat med att rensa i mailen och datorn på jobbet. Stooort!

Kram

Så sakteliga

37 dagar kvar! Alltså, snart börjar jag att räkna minuter, så otålig är jag.

Men det är bara att flyta med som vanligt.

Sammandragningarna har förändrats något. Numer börjar de alltid uppifrån och är starkare än tidigare. De gör inte ont men känns faktiskt lite obehagliga emellanåt. Jag hoppas att de inte övergår till riktiga förvärkar ännu. Liten får inte komma ut för tidigt. Något sånt är jag absolut inte förberedd på nämligen.

Jag längtar till magen sjunker lite dock. Jag har problem att få ordentligt med luft och ibland sparkas det på lungorna så att de töms ofrivilligt, typ. Det är inte skönt.

Min hormonella obalans har gått över något och jag märker att jag är lite mer inåtvänd, framförallt på jobbet. Jag varvar liksom ner på ett ganska behagligt sätt och imorgon ska jag vara hemma och sortera bebiskläder och sova. Att jobba varannan dag känns helt ultimat!

Nu längtar jag galet mycket till det är dags. Vill ha min kropp tillbaka och träffa Liten!

Kvällskramar

Lugnet

Det värsta är äntligen över. Nu har vi fått gräset på plats och det är bara lite målning kvar. Äntligen bebisfokus!

Vi har köpt garderob och byråer, lite inredning till Litens rum och vi har fixat klart tvättstugan. Det sistnämnda var jag lite stressad över eftersom vi kommer att vara stationerade där inne en hel del framöver... Men nu är det klart!

Magen växer och helt plötsligt kunde jag inte ha en topp jag hade för någon vecka sedan. Knas! Jag har nästan inget att ha på mig längre och nu vill jag inte köpa nytt om det inte är absolut nödvändigt. 

Det är bara 43 dagar kvar! Och fr.o.m. nästa vecka jobbar jag bara 60%. Vilken lyx! Jag ska sova massor, göra fint i Litens rum och sortera lite kläder. Njuta lugnet innan stormen, hihi!

Jag är fortfarande väldigt hormonell men känner mig generellt lyckligare nu. Det är varmt välkommet, må jag säga. 

Mina handleder gör lite ont men inte i närheten av hur det var sist, så jag använder inte handledsstöd. Inte ännu i alla fall.

Idag kände jag även av stickningar i höfterna. Jag undrar om det är lite foglossning? Jag vet inte riktigt hur det känns så det är svårt att avgöra. Men det gör inte ont just nu. Bara svaga ilningar eller stickningar.

Nu ska jag njuta stunden lite och sen är det läggdags för mig och Mini. 

Ja, jag är trött av mig fortfarande...hahahaa!

Kram på er

Spricker

46 dagar kvar och jag tror att jag spricker.

Liten växer på där inne utan att min mage blir större... Det trycker och sparkas. Mest på revben och rygg och det gör fruktansvärt ont! Hur kan en så liten människa avge sådana krafter? Igår grät jag t.o.m.. Så ont gjorde det och jag kan stå ut med en hel del inormala fall. Det känns fånigt att gråta för att en bebis mosar mig inifrån men det gick bara inte. Vilken smärta!

Det blir lite bättre om jag står på alla fyra... Och tack och lov så är det inte konstant smärta. Men det är svårt att andas nu.

Jag har börjat tro att Liten kommer att komma ut tidigare än planerat datum. Vad det är som får mig att tro det vet jag inte men det är onekligen väldigt trångt där inne så ut vill han nog, hihi.

Och jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Mycket märklig känsla men jag stannar upp och vilar så fort det händer. Tyvärr så påverkar det mitt umgänge med Mini men, som bm påpekade, Mini tar INTE skada av att jag vilar. Hon ser bara hur man ska göra om något är tungt. Vila. Och hon förstår så klart!

Hon säger till mig, lite lagom lillgammalt, att "din mage blir bättre när Liten kommit ut". Förståndigt! Älskade barn.

Ja, nu tror jag i alla fall att alla förstått att jag längtar otroligt mycket till Liten är på utsidan så jag ska försöka att inte gnälla så mycket. Men räkna ner tänker jag fortsätta med! För jag är såååå otålig!

Kram i solen