Men det är bara att flyta med som vanligt.
Sammandragningarna har förändrats något. Numer börjar de alltid uppifrån och är starkare än tidigare. De gör inte ont men känns faktiskt lite obehagliga emellanåt. Jag hoppas att de inte övergår till riktiga förvärkar ännu. Liten får inte komma ut för tidigt. Något sånt är jag absolut inte förberedd på nämligen.
Jag längtar till magen sjunker lite dock. Jag har problem att få ordentligt med luft och ibland sparkas det på lungorna så att de töms ofrivilligt, typ. Det är inte skönt.
Min hormonella obalans har gått över något och jag märker att jag är lite mer inåtvänd, framförallt på jobbet. Jag varvar liksom ner på ett ganska behagligt sätt och imorgon ska jag vara hemma och sortera bebiskläder och sova. Att jobba varannan dag känns helt ultimat!
Nu längtar jag galet mycket till det är dags. Vill ha min kropp tillbaka och träffa Liten!
Kvällskramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar