Planera!

"Jag kan inte komma på mötet. Du vet, när man har barn så blir man såååå upptagen hela tiden! Det är fotbollsträningar och skolmöten och en hel massa saker heeeeela tiden! Ja, barn gör verkligen att man blir upptagen och tar all ens tid. Bara så du vet."

Tjej på jobbet.

Allt handlar om prioriteringar och planering. Och varför uttrycker hon sig så där då? Jo, hon använder barnen som skydd för sin egen stress och oro. Så låter det i alla fall i mina öron. För ingen annan jag känner med två barn säger att barnen tar ALL deras tid. För de gör de ju inte. De är en del av ens liv och det ska de vara. Barn är fina. Men vad gör då såna som min pantade kollega när ungarna är borta på sina träningar och fotbollsläger? Vad gör de när deras tolvåringar är ute och cyklar med kompisarna?

"Har egentid."
"Sköter hushållet."
Jaha? Och om jag vet att den här tjejen har städerska som kommer en gång i veckan?
Vad gör hon med sin tid då? (Den som läst tidigare inlägg här i bloggen vet vad jag tycker om folk som frågar vad vi som inte har barn gör med vår tid, så jag har all rätt i världen att ställa samma fråga)

Min mamma var ensamstående med två barn. Hon hade ett heltidsjobb, skötte ett hus och tomt själv, hon gick och handlade varje dag, hon lagade mat, hon var på skolmöten, hon sydde, hon tränade och hon umgicks med vänner. TROTS att hon var själv med två barn och helt utan bil.
Så jag vet faktiskt hur det är. Trots att jag inte har barn. Bara så du vet, du lata tvåbarnsmamma med städerska som inte kan planera. Skäms på dig.

Ja, de där orden är helt och hållet riktade till min kollega, inte till andra kämpande mammor därute som jag vet inte ALLS är lata och säger dumma saker. Bara så ni andra vet. Helt och hållet bitter är jag inte. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite irritation.

Kram på er där ute!