Plint

Med risk för att det här kan bli en av dessa miljontals trista "kolla-på-mitt-hem"-bloggar så lägger jag härmed upp makens stolthet: en gjuten plint. Tadaaaa!



Så, nu är det förevigat. Denna stolta stund av "Åh, tusan, betongen stelnade faktiskt och nu får jag äntligen börja snickra."
Och jag är stolt över maken som faktiskt fixar, trixar, donar (trots att jag ironiserar hans insatser) och får till det där förrådet. Själv målar jag bord. Det är toktrist. Ska nog åka och kika på vardagsrumsmöbler istället...

Kram på er i det trista majvädret