ÄD, ÄD, ÄD

ÄD, ÄD, ÄD.... Det är det enda som snurrar i mitt huvud numer. Det är tokjobbigt!
Jag drömmer om ÄD.
Jag tänker på ÄD.
Jag planerar ÄD.

Jämt.

Något jag ofta funderar på är hur jag ska göra med ledighet. Min man har berättat för sin chef så han har inte samma problem som jag har.
Jag vill inte det av en del mer "tekniska" skäl med avseende på min jobbsituation. Dock så är det ett litet problem med semester. Jag kan inte ta för många dagar ledigt med för kort varsel. Det kan faktiskt hända att det behövs en vecka ledigt har vi konstaterat. Först ska min man göra sitt. Sen ska embryot växa till sig någon dag eller två eller kanske t.o.m. tre. Sen ska det sättas in. Med lite "sömsmån" så kan det bli fem dagar och de kan rent teoretiskt bli en måndag till fredag. Lite struligt men det får väl funka på något sätt. Sjukskrivning får bli ett sista alternativ om det blir panik...

När jag kom hem från jobbet ikväll så tänkte jag inte på ÄD. Skönt!
Men så ringde en kompis som jag inte pratat med på några månader. Hon bor många mil härifrån så det blir alltid lite uppdatering om ditten och datten. Och så den sedvanliga frågan: "Inga barn på gång än?". Suck. "Näe", var allt jag orkade säga och tack och lov så bröt hennes man samtalet och ville pladdra om annat.
Så nu tänker jag på ÄD igen. Skit också.
Jag bara måste försöka att tänka på något annat...

Kramas därute!!