Hardcore

På västfronten intet nytt. Någonstans innerst inne har jag hoppats på att de skulle ringa från AVA nu i början på juni. Men icke. Luren har varit toktyst. Inte ens någon kompis har ringt. Dystert men ändå helt ok.
Det betyder att att jag kan njuta av min semester utan att vara orolig. Skönt. Men det är klart att vi båda hade hoppats på att det skulle bli i juni.

Igår tänkte jag att vi kanske skulle ha valt AVA i Riga istället. Vet inte varför jag tänkte så men det verkar som om alla andra gör så (as I care) och att det verkar gå fortare där (I do care!). Men nu är det som det är. Vi kör på det här nu så får vi se. Augusti blir det. Om det INTE skulle bli det så blir jag förbannad. Då tänker jag be om en gräddfil till Riga.

Tänk vad man tänker. Ibland.
Tänk vad väntan kan göra med tanken. Ibland.

Jag ska fira varenda dag på min semester. Sen blir det hardcore ÄD.

Kramelikram