The flow

Åh, nu har jag surfat runt lite på mammabloggar och bli-med-barn-artiklar och sånt. Kunde liksom inte låta bli. Det kanske en del ser som destruktivt men jag vill inte tappa mitt "barnflow". Tanken på barn. Den är viktig för mig eftersom jag vill ha barn.
En kompis till mig tror starkt på affirmation. Tänk om det funkade på viljan att bli med barn också... Då skulle jag få åttlingar så ofta som jag vill ha barn, hahahaaa!

"Barnflow" för mig är när jag är inne i hela processen kring att försöka bli med barn men jag är inte förstörd av hormoner ännu. Jag har inte hunnit bli nojjig och överkänslig utan jag tänker bara en del på barn. Typ.
Barnflow är bra att ha medan man väntar på att försöka bli med barn. Ett exempel är när man räknar dagar och försöker att synka in ägglossningen. Det är verkligen barnflow.
Så har man då äntligen myspys mitt i ÄL. Som kaniner. Det är då man tappar sitt barnflow. För sen är man helt nojjig och känner efter hela tiden. Och skulle man få en liten bloddroppe på pappret när man är på toa så tänker man att det kaaaaanske är en ganska ovanlig nidblödning. Dagen därpå får man en störtmens och man inser att en nidblödning inte kommer så sent efter ÄL... Och så blir man lite miniledsen men är tillbaka i sitt barnflow igen: mens, tänka på barn och räkna lite. Ha barn i tanken, inte vara mitt uppe i uppföljningen av tillverkningen liksom.

Eller så kör man en IVF. Och tar tabletter, sprutor, nässpray och allt vad det innebär. Hormoner upp över öronen har man och förväntningarna är höga och kroppen och hjärnan reagerar på allt som händer och sägs om barn.
Och så misslyckas IVF:en. Hormonerna och den enorma besvikelsen gör att man gråter floder och oroar sig något enormt. Till slut hittar man ett slags ro och lugn och man tar nya tag. Bestämmer nytt datum och tankarna snurrar kring barn igen. Lite lagom planerande. Typ, "vi kanske ska flytta semestern några veckor om allt nu går vägen. Eller inte." Lite sunt förnuft kring barnaplanerandet. Barnflow.
Och så börjar man om igen. Tills det går åt helvete igen. Och så håller det på.
Jag gissar att det håller på så ända tills man får se den lilla bebisen och man har hälsan kvar.

Barnflow är bra. Det betyder stark vilja och sunt förnuft.
Jag vill så gärna börja med ÄD "på riktigt" men jag ser inte fram emot att trycka i mig hormoner igen. Då tappar jag mitt barnflow och all energi går åt till att försöka kontrollera hormonerna och känslosvallen. Men det är det värt. Hellre lägga energi på ÄD-hormoner än på barnflow. Annars blir inga barn gjorda.

Men just nu är det otroligt skönt, trots lite tillfällig otålighet då och då, att vänta på ÄD och bara få finnas mitt i mitt barnflow.

Go with the flow.

Och kramas där ute!