Gammal insikt på nytt vis

Jag kom iväg på middagen men fick åka hem efter 1,5 timme för jag fick ont i magen igen. Suck!
Ikväll fick jag dock vara med om två helt nya upplevelser.
Jag hann i alla fall träffa två kollegor som jag ser väldigt sällan. De är underbara och vi sitter alltid och munhuggs och skrattar ihop. Ingen av dem har barn och den ena tjejen är singel. Eftersom jag gillar dem och vi kan vara förtroliga med varandra så berättade jag för dem. Var och en för sig. Singeltjejen blev jätteglad och spärrade upp ögonen.
"Vad kuuul! Grattis!"
Sen följde standardfrågorna som alla frågar: "När kommer den?" och "Mår du bra?"
De två frågorna ställer alltså alla. Nästan.
När jag berättade för den andra tjejen så fick jag ett "Grattis.", nästan helt utan engagemang och med frånvarande blick, men jag hörde att hon ändå blev glad för min skull. Sen sa hon:
"Tänk, jag hann tänka det när jag såg att du kom. Att du var gravid."
"Va?", sa jag. "Syns magen så pass?"
"Näe", svarade hon. "Jag såg det i ansiktet på något sätt."
"Jaha? Vad märkligt.", sa jag.
Sen pratade vi inte mer om det. Jo, hon sa nog igen att hon var glad för min skull också. Jag tackade och bytte ämne.

Det var mina två aha-upplevelser. Att någon kunde "se" på mig att jag var gravid. Det är sånt som jag bara hört talas om.
Det andra var att jag förstod. Hon, den andra tjejen som inte är singel, har försökt. Hon har kämpat eller kämpar. Jag såg det i ögonen, den där avmättade blicken som inte riktigt var närvarande. Den som uppstår när tanken far iväg och man inte vill höra mer. Den som uppstår när man skyddar sig själv. Ingen tvekan alls. Den blicken som jag själv haft så många gånger.
Det var därför vi inte pratade mer om mig. Jag bytte ämne med flit. Kände igen mig så mycket att jag bara ville krama henne och förklara att jag vet. Eller bara få berätta att vi fått kämpa för att få hamna i det här tillståndet. Men det satt för många utomstående för nära oss så jag lät det bero. Såna ämnen vill jag prata om i förtroende, inte vädra fritt vid ett gemytligt matbord med kreti och pleti. Så jag bytte ämne istället.

Det var första gången jag fick se den där blicken som jag vet att jag haft själv så mycket. Och jag vet vad jag ska göra när den dyker upp. Jag ska byta ämne och inte prata om mig själv, om jag inte kort kan tillägga att vi har fått kämpa så att en viss förståelse uppnås (och kanske kan jag inge lite hopp då i alla fall).
Annars räcker det gott med att jag redan berättat om mitt tillstånd. Inget mer.

Insikt ur en annan synvinkel helt plötsligt. Det berör mig.

Kram till alla