Lyckotankar

Vilken långsam dag! Förmodligen för att jag längtar till imorgon så mycket.

Just nu snurrar en del tankar kring det här med att känna bebisen. Jag känner knappt av Mini. Bara några få gånger men absolut inte mycket. Men jag vill känna en redig spark. Det är väl tidigt ännu. Men önska kan jag ju alltid göra...
Nåja, ikväll blir det förmodligen en promenad med Kalimero igen. Om det inte ska börja regna.
Det är förbaskat skönt att prata av sig kring allt trots att vi båda är i olika situationer just nu. Men på något sätt så pratar vi samma språk. Vi dryftar allt kring barnlöshet och det är jätteskönt tycker jag. Kul att ha en jämlike att bolla med. Eller bara få ut viss frustration. För visst följer barnlösheten med likt en sjukdom. En gång barnlös, alltid barnlös på något sätt. Jag vurmar för ofrivilligt barnlösas situation. Verkligen. Jag är övertygad om att jag aldrig glömmer vår kamp om barn och graviditet. Men nu ska jag fokusera på lyckan.
Mini har inte "landat" än men jag får i alla fall lyckan att vara gravid (även om jag gnäller ibland, jag vet!) och så klart hoppas jag att allt går bra hela vägen.
Men, som sagt, alla gamla tankar finns kvar men inte lika starkt. Först och främst vill jag se framåt, se positivt och glädjas och det funkar riktigt bra. Och imorgon efter UL kommer jag att sväva fram om allt ser normalt ut. Tjohooo!

Läntar.

Kram